Påvens stora ja

Tidningen Dagen har hittat några referat från Vatikanveteranen, journalisten Marco Politi, där han med påtaglig vitriolsmak beskriver påven Benedikt som en man med bara "nej". Nej till FN-resolutioner, stamcellsforskning, homosexrelationer. Nej till annuleringar av äktenskap. Nej till förändringar av prästämbetet, etc. Och han menar att påven är otillgänglig och svår. Ja, han vänder till och med ryggen åt folket (i den heliga mässan nyligen, firad mot öster).

Politi, som skrivit böcker om Johannes Paulus II:s politiska betydelse, vill uppenbarligen se påven som en aktivist och världsförbättrare. Men påven har inte den uppgiften. Påven ska försvara det stora JA som finns bakom varje litet nej. Och det kan han göra ofta genom att inte göra något alls. Han behöver inte ens vara omtyckt för att fullgöra sitt ämbete. Precis som Petrus måste han vara på sin vakt emot dem som vill bryta ny mark med hänvisning till folkets önskemål och tidens krav.

Nu verkar det som om Politi inte uppmärksammat hur målmedvetet påven verkar för den rena förståelsen av Evangeliet och av kyrkan. I den ena lysande framställningen efter den andra framställer han kyrkan i all sin skönhet och rikedom - och nu talar vi inte om penningens guld, utan sanningens. Det är tanken och ordet som är denne påves talenter, och han använder dem fullt ut på ett sätt som är så osjälviskt att det förvånar även de mest initierade bedömare. Betydande framsteg har gjorts i dialogen med muslimska företrädare och med Östkyrkan har klimatet inte varit så vänskapligt sedan sekler. Benedikts Jesusbok såldes ut i alla förstaupplagor, och märkligt nog tycks det inte vara ungdomen som finner honom svår att förstå, utan de som i likhet med Politi var unga runt 1968.

Ibland kan förändring vara svårt även för en journalist.

Ett gott råd till våra nyhetsredaktörer

Marie Söderqvist sammanfattar med sin befriande enkla stil hysterin kring påvens tal till kurian. Detta i en krönika i Expressen.

Ordet hysteri är här verkligen på sin plats. Att flera tidningar, däribland Aftonbladet och Dagens Nyheter, på ledarplats - upprepar de förvridna citaten och vantolkningarna, trots att stora delar av bloggvärlden redan insett att substans saknades - det säger en hel del om journalistkårens yrkesmässiga brister. Har man läst de korta pressetiska reglerna någon gång? Punkt 2 lyder:

Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.

Vårt förslag är: Förstora upp denna text, rama in den och häng på väggen i varje redaktionslokal. Kanske också på kaffeautomaten.

Förvisso är vi lättlurade

Svaret på den retoriska frågan i artikeln under denna kom ganska snabbt. I Dagens Nyheter den 10 januari, ledarsidan, visar nämligen läkaren och författaren PC Jersild inga som helst tecken på kritiskt tänkande, utan ångar på med den ena förutfattade meningen efter den andra. Han upprepar oförfärat myten att påven "fördömt homosexuella" och sagt att de ska förstöra jorden därför att

Om homosexualiteten får breda ut sig föds ju färre barn.

PC Jersild vill inte att katolska kyrkan ska hysa några synpunkter på någonting som kan tänkas angå andra än katoliker. Och han tycker inte att någon person som tillhör någon religion ska yttra sig om annat än det som religion tillhör - inte den så kallade verkligheten alltså. Ty då är det "religiös imperialism". Pingstpastor Åke Green är ju en tacksam schablon:

Även om pastor Åke Green inte är representativ för svensk kristenhet, kan han utan att dömas för diskriminering kalla homosexualitet för en cancersvulst på samhällskroppen. Märk väl att det inte är ett citat ur Bibeln utan ett påhitt av Green själv.

Nu är det bara det att påven inte har fördömt homosexuella och Åke Green har faktiskt inte liknat homosexualitet i sig vid en cancersvulst. Åke Green sade:

Sexuella abnormiteter är en djup cansersvulst på hela samhällskroppen.

Och då menade han sexuella akter med likakönade och med djur.

Ett förfalskat citat från påven och denna för talekonsten föga hedrande predikan från en pingstkyrka i Borgholm, som åhördes av ett femtiotal församlingsmedlemmar utan att hetsa upp någon (det var först när pastor Green skickat predikan till Ölandsposten och de i sin tur skickat den till RFSL, som det hände något): Detta utgör alltså en sanningskälla för licentiat Jersilds omdömen om religionernas legitimitet. Jersild menar att

Religiös imperialism, att påtvinga andra sina icke rationellt grundade åsikter, hör inte hemma i en demokrati.

Samtidigt bryr han sig inte det minsta om att kolla källorna utan chansar friskt - detta som är fullständigt uteslutet i forskarvärlden. Angående "icke rationella grundade åsikter" kan man konstatera, att det är just detta som Jersild uttrycker. Anser man att döendet är en "plåga och förnedring" som därför bara ska göras så kort som möjligt, så kan detta väl knappast vara annat än en åsikt, fri från varje spår av rationalitet. Varför just den åsikten ska ha företräde i en demokrati har Jersild inte kunnat presentera några rationella argument för.

Är vi lättlurade?

Vi har samlat ett antal länkar och citat i en separat artikel angående påvens påstådda hets mot homosexuella och transsexuella. Exemplet visade att det är inte är särskilt svårt att skapa en opinion, även om fakta är fabricerade. Det väcker oro inför framtiden.

HomO luftar sina fördomar

Efter Reuters lyckade kupp att lägga lämpliga ord i påve Benedikts mun som får honom att framstå som om han vill ha skottpengar på homosexuella (ja - faktiskt inte långt därifrån) så har debatterna rasat i bloggarna. Men också en del tidningar har tagit upp frågan. DN har redan nämnts, och Dagen har också förstått att det var något som inte stämde. I Smålandsposten så beskriver man i ledaren attacken mot påven och ställer några mycket bra frågor. Man har uppmärksammat att bloggen Second Opinion frågat kanslichefen på Ombudsmannen för diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) George Svéd, vad han tycker om saken. Han kommenterar de förmenta uttalandena av påven på följande sätt:

Den religiösa delen är fullt förståelig, vilket har sin grund i den kyrkliga rädslan. Men det är underligt att man vill tillskriva religiösa extremister så pass stort utrymme.

Han menar alltså ledaren för världens 1,5 miljard katoliker, den största religiösa grupp vi känner, en femtedel av världens befolkning.

Vidare säger han att homosexuella handlingar är skyddade i "internationella överenskommelser" och

Det är påven som är knäpp och inte överenskommelserna.

Han kritiserar att DN så okritiskt tagit in uttalanden från påven utan kommentarer:

DN borde ha problematiserat påvens homofoba åsikter

tycker denne ämbetsman.

Men vi vet ju nu att allt var en så kallad tidningsanka, fabricerad av Reuters och distribuerad av AFP och TT. (Vi har kontaktat TT och de verkar inte förstå att ordet "sade" är samma sak som att mena att någon faktiskt sagt något).

Här finns dock en rad andra anmärkningar att göra. Om kanslichefen på HomO menar att katolska kyrkans ledare är en religiös extremist, vilka företräder då en normaluppfattning - den svenska staten, eller dess regering med fyra högst nyckfulla minoritetspartier?

Tjänstemännen måste också kunna lära sig att skilja mellan katolska kyrkan som religionsutövare och som "expert på mänsklighet" - aktör i alla frågor som rör mänsklighetens öde. Det grovt felciterade talet var inte påvens jultal till världen, utan en sammanfattning av året till hans närmaste medarbetare.

Att George Svéd anser att tidningarna inte kan återge påvens uttalanden utan att "problematisera" är också intressant. Kan inte läsarna själva klara tolkningen? Och varför ska just nyheter från Vatikanen behöva "oskadliggöras"? Kanske även kristna är i behov av "problematisering" - ganska ofta till och med - av det som myndigheter och media förmedlar.

Kanslichefen på HomoO avslöjar också sin fördomsfulla inställning till katolska kyrkan. Det klär inte en ämbetsman som är satt att skydda svaga grupper mot diskriminering. Eller som Smålandspostens ledare pregnant frågar:

Förstår en ombudsman som jobbar med diskriminering att han exkluderar inte minst invandrade katoliker i Sverige med sitt språkbruk?

Vi väntar också spänt på att den "fördjupande" och "nyhetskorrigerande" journalistbloggen Second Opinion ska korrigera sin fördjupning om påvens "homofobi", där således knappast en stavelse har med verkligheten att göra.

Dagens Nyheter nyanserar snabbt

På dn.se har Clas Svahn blixtsnabbt och mycket förtjänstfullt (julafton!) reagerat på vår analys, och refererat till denna sida. Vi kan bara tillägga att självklart så finns det i talet anspelningar på en modern livsstil, som även innefattar ett bejakande av homosexuella relationer. Men detta är alltså inte huvudpoängen, utan emancipationen - frigörelsen från ett universellt sammanhang, en "människans ekologi". Detta är ju fjärran från att fördöma enskilda grupper eller personer. Man kunde ju i sådana fall lika gärna fantisera om att påven fördömer alla som lever samman utan att gifta sig, eller alla som utövar barnbegränsning, eller de som manipulerar med embryon. Eller julkonsumenternas brist på helhetstänkande. Det finns en rad tänkbara målgrupper. Men man har plockat ut homosexuella och transsexuella för att få en sensation som passar i tiden.

Lögnaktig mediaattack mot påven

Lagom till jul drar pressen igång en kampanj mot påven och därmed också den katolska kyrkan med dess miljardstora skara. Upphovet är en artikel från Reuters, som gått ut i ett antal stora tidningar, däribland Herald Tribune, naturligtvis med lämpliga bilder på påven i blåsväder. Reuters har skickligt tagit några avsnitt från påvens stora jultal till kurian och satt dem samman med några uttalanden från "en ledande person i kurian" i oktober som kallar homosexuell livstil som "en avvikelse, något onormalt, ett sår". Dagens Nyheter menade att påven uttalat sig om såväl homosexuella som transsexuella - något som man sedan tog tillbaka i webbupplagan efter vårt påpekande (Redaktören svarade att påven "tydligt syftar på dessa utsatta grupper även om han inte nämner dem vid namn.") I Aftonbladet menade man att "Påven fördömde även transsexuella i sitt tal". Expressen skriker om "Påvens attack på homosexuella". Allt för att väcka folkets hat. Och det är inte svårt att lyckas med. Påven har bland annat kallats för "världens ondaste människa" och åtskilliga, även Sveriges TV, understryker på Text-TV hans ålder - en dåligt förklädd antydan om senilitet alltså.

Om man studerar det 3568 ord långa talet så är det endast ett litet stycke som behandlar "mänsklighetens ekologi". Han talar där om att kyrkan inte kan begränsa sig till sina troende utan måste förkunna sitt ansvar för hela skapelsen. Ty

när kyrkan talar om människonaturen och påminner om att den utgörs av mannen och kvinnan och när den ber om respekt för skapelsens ordning rör det sig inte om gammalmodigt metafysiskt tänkande. Nej, det rör sig om att ha tilltro till Skaparen och att lyssna på Skapelsens språk. Att förakta detta språk betyder att människan förstör sig själv och förstör Guds verk.

Han talar också om emancipationen från Skaparen som människan själv väljer, en autoemancipation som medför att man tror sig kunna leva ensam, för sig själv - till och med skaffa barn för sig själv. Men stora skolastiska teologer har definierat äktenskapet, den livslånga föreningen mellan man och kvinna, som ett skapelsens sakrament som Skaparen har instiftat och som Kristus har visat genom sin förening med mänskligheten genom tiderna. I detta 348 ord långa avsnitt avslutar påven att referera till Humanae vitae, där påven Paul VI försvarar kärleken mot en sexualitet som är konsumerande och den mänskliga naturen mot onaturliga manipulationer.

Nå - hur var det då med fördömanden av homosexuella och transsexuella? De finns inte. En snabbsökning i artikeln visar att varken homo- eller transsexualitet nämns. Tidningarna ljuger helt enkelt. Man kan visserligen tolka in påvens tal om skapelseordning som ett försvar för äktenskapet - men det är en tolkning som varje tidning måste stå för själva. Och någon nyhet är det väl knappast att kyrkan försvarar äktenskapet. Men några fördömanden av homosexuella finns inte - än mindre av transsexuella.

Vi ska inte vänta oss att någon nyhetsbyrå ber om ursäkt. Det hela är ju iscensatt med stor beräkning.

Vad sade påven för övrigt? Han uppehöll sig mest vid sina intryck av mötet med ungdomar från hela världen i Australien. Det möte som världspressen helt missade. Kanske det är media som lider av åderförkalkning.