2015-03-26

Ave Maria i runor



Foto: Magnus Källström

På självaste Marie Bebådelsedagen dök det upp en lite notis om att man funnit en runskrift i sakristian i en liten gotländsk medeltidskyrka, Det som säkert mången präst tolkat som lite rispor i putsen, anade konservatorerna Marleen Kolmodin och Marianne Gustafsson-Belzaq, att det kunde vara runor. De framträdde när de tog bort putslagret på den lutande bottnen i en medeltida fönsternisch i samband med en lättare renovering av sakristian. En runexpert anlitades. Jo - sådana finns det, och de är mycket kunniga. I detta fall fick runologen (underbar titel!), docenten och forskaren Magnus Källström från Riksantikvarieämbetet rycka ut. Han skildrar på ämbetets blygsamma blogg sin upplevelse att i snöglopp komma till den utkylda stenkyrkan i Hejnum ungefär mitt emellan Visby och Slite, alltså mitt på den Gotländska ön.

Först så befanns runorna helt oläsliga. Men med lite OH-plast och professionalism kunde man till slut konstatera att det var en bön på latin:

Ave Maria, gratia plena, Dominus tecum. Benedicta tu in mulieribus
Var hälsad, Maria, full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor”

Ave Maria i runskrift alltså. Tja det var väl inte så märkvärdigt. Gotland var ju katolskt, och de ber ju på detta sätt stup i kvarten.

Låt oss nu meditera lite över saken. Bönen är ju en del av rosenkransen. som tillskrivs en uppenbarelse som helige Dominikus fick år 1214 i Notre-Dame-de-Prouille i Langedoc i södra Frankrike. Det var långt från Gotland.  Det var inte förrän i slutet av 1400-talet som rosenkransbönen spred sig, och först 1569 infördes den av påven som en allmän bön. Just de orden som runorna visar är inte kända som offentlig bön förrän en bit in i 1100-talet, då endast lokalt. Så vi får förmoda runorna är relativt sent inskrivna, kanske ända in på 1400-talet. Gotland är det område man senast använder runskrift, vad det är känt.

Hur som helst väcks frågan: När kom Ave Maria till Sverige? Och hur länge bad man denna älskade bön innan reformationen lyckades släcka ut den? Hejnum har bevisligen varit en mariansk kyrka. På central plats har det sedan 1400-talet funnits en imponerande mariastaty. som helt nyligen återbördats till sin hylla.

Man har funnit flera runinskrifter i kyrkan, en  säger att

"Viljam hette han som var här”. 

Villjam - William -  låter ju brittiskt. Vi vet att de kom missionärer från England. Sankt Sigfrid är den mest kände, även Sankt Botvid hade omvänt sig i England.  En del kanske till och med var ättlingar till vikingar.

I England bad man Ave Maria redan i slutet av 1000-talet. Så - kan det ha varit en kalkmålare eller missionspräst från England som ristade dessa runor i sakristian? Återstår för Riksantikvarieämbetet att tidsbestämma nischen i sakristian där runorna finns.

Att på detta sätt slå samman forntidsexpertisens rön med vår levande tro, som vi delar med dessa pionjärer på Gotland, skänker en känsla av att man befinner sig i floden - tidens ström.

2015-03-15

Ekoredaktionens fundamentalism

I en kort intervju i radions Eko med kriustdemokraternas nya ledare Ebba Busch Thor i fredags så frågade intervjuaren två gånger om skolan skulle

"lära ut evolutionsläran som ett faktum eller som en teori.". 

Frågan vittnar om en graverande okunskap om den naturvetenskapliga begreppsvärlden. Man kan inte ställa en naturvetenskaplig teori mot ett faktum. Inom naturvetenskapen är det teorin som utgör faktasamlingen. En teori är  bland de starkaste uttrycken man har för konsensus.Teori utan fakta finns inte.

När det gäller "evolutionsläran" så är inte ett faktum, utan ett samlingsnamn för en rad modeller för hur biologisk mångfald kan tänkas uppstå. Frågan är ens om det handlar om en teori. Den moderna genetiken, framförallt då mikrobiologin, slår undan mycket modelltänkande från tidigare, och man måste vara öppen för att många schabloner måste skrotas, såsom livets träd, och alla dessa fantasifulla framställningar om "när fiskarna gick upp på land" etc, som man ännu finner i läroböckerna, eller att människofoster har svans och gälspringor. Darwin visste inget om genetik, och idag fullkomligt rasar det in data som ingen av pionjärerna inom evolutionsteorin hade ens en föreställning om.

Men denne reporter tycks tro att "evolutionsläran" är som Mose stentavlor, något skrivet i sten som man måste kräva att eleverna ska ta till sig ograverat. Så är det alltså inte, varken med evolutionsteorin, atomteorin eller Big Bang. Det verkar som om SR drabbats av en släng scientism, alltså bokstavstroende vetenskapstro. Detta är främmande i den seriösa forskarvärlden.

Den naturvetenskapliga metoden (som egentligen inte är en utan en mängd olika) syftar till att ta reda på fakta om vår omgivning och så långt det är möjligt visa att dessa fakta kan acceperas som naturvetenskapliga sanningar. Detta gör man genom experiment, observationer, modeller etc. De naturvetenskapliga slutsatserna är inte motsatser till eller "bättre" än uttryck inom andra områden, som till exempel inom konst, filosofi eller litteratur. Vad det handlar om är olika typer av insikter, som utifrån sina förutsättningar ökar våra kunskaper. Man brukar ge en mall för hur naturvetenskaplig forskning går till. Man utgår från en frågeställning och formar sedan en hypotes (till exempel: "Livet uppstod i havet"). Denna gissning prövas sedan genom experiment, observationer, studier, intervjuer eller modeller. Utifrån det resultat man får så kan hypotesen bekräftas, förkastas eller modifieras. Flera sådana bekräftade (evidensbaserade) hypoteser kan i sin tur bilda en teori, som alltså har mera stöd än en hypotes (till exempel teorin om förhållanden mellan massa, ljus och energi, den sk relativitetsteorin). Om en teori visar sig vara stabil och bekräftas ytterligare under lång tid så kan man tala om en vedertagen sanning. (Till exempel att månen cirkulerar runt jorden och att jorden snurrar kring sin egen axel. )

Men hypoteser, teorier och även vedertagna sanningar kan upplösas över mycket kort tid, då nya fakta framkommer, sk paradigmskiften,  Så skedde t.ex. med den sk Flogistonteorin om materia, som var dominerande vid läroinstitutionerna under 70 år, för att - när syret upptäcktes - försvinna på bara några år. En annan uppfattning, som faktiskt ännu dröjer sig kvar, är att arvet ligger i blodet. Det finns åtskilliga språkliga bevis för att denna föreställning är svår att få bort. Än värre blir det om man bygger en hel karriär och kanske forskningscentra kring en hypotes. Då ligger det ju i dessa forskares intresse att klamra sig fast vid sin uppfattning och till varje pris motarbeta alternativa teorier. Detta är fallet inom vissa kretsar evolutionsforskningen, de sk neodarwinisterna.. (Då talar vi inte om utmaningar från sk kreationism, som inför religion i vetenskapen, utan epigenetik, och molekylärgenetik.)



Trädmetaforen tv, urträdet som Darwin ritade i sin anteckningbok - och skogsmetaforen, här en liten buske i form av uppkomsten av bakteriers variation i ämnesomsättningen.

Att reportern dessutom lever i tron att en partiledare kan ändra i läroplanerna, är förvånande- Och läroplanen uppmanar dessutom redan idag att man skall ifrågasätta och diskutera de biologiska modellerna. Här saxat direkt ur grundskolans målbeskrivning: 

  • Naturvetenskapliga teorier om livets uppkomst. Livets utveckling och mångfald utifrån evolutionsteorin.
  • De biologiska modellernas och teoriernas användbarhet, begränsningar, giltighet och föränderlighet.
Om Ebba Busch Thor skulle svarat att skolan ska lära ut evolutionen som orubbligt faktum, så skulle hon således inte varit bara ovetenskaplig, utan även brutit mot målbeskrivningen i läroplanen.

2015-03-01

Nu är det bevisat - religion är inget att ha

I en artikel i Dagens Nyheter menar statsvetaren och debattören  Bo Rothstein att det nu bevisats att religionerna inte bidrar till samhällets och det allmännas väl. I själva verket så finner man att de mest korrupta länderna där medborgarna har minst förtroende för varandra är de samma där man återfinner religiösa befolkningar. Källorna till detta är statistik som utgivits av World Values Survey, ett nätverk bestående av socionomer och samhällsforskare. Bland annat är svenskan Bi Puranen med där. Man sänder regelbundet ut helt traditionella enkäter i hundra länder och grundar sedan sina slutsatser på grundval av de kryssvar man får in, obeaktat hur olika dessa enkätfrågor kan uppfattas i dessa vitt skilda kulturområden.

Och här hände alltså att man i korrumperade länder bekänner sig i högre grad till  religiös tro. Tänka sig!

Bo Rothstein tvekar inte att - i vanlig ordning  - göra de mest halsbrytande akrobatnummer på grundval av dessa enkäter. Han har gått in och läst på katolska kyrkans och judiska församlingens hemsidor:

Katolska kyrkan i Sverige säger att man arbetar för att alla människor ska ha ”rätt till ett värdigt liv; en bra utbildning, en rättvis inkomst som man kan leva på och värdiga arbetsförhållanden”. Judiska församlingen i Stockholm framhåller på sin hemsida vikten av att alla församlingsmedlemmar efter förmåga deltar i arbetet för ”att skapa en bättre värld för allas bästa”.

Och så kommer skjutjärnet fram:

En fråga är då hur väl religionerna lyckas med sina goda föresatser.

Bo Rothstein tycks alltså inte förstå att varken katolska kyrkan i Sverige med sina 106 000 medlemmar eller judiska församlingen, med sina 4400, finns till för att skapa en bättre värld. Detta är så att säga en sidoeffekt av att man tror att Gud skapat människan till sin avbild och att människan därför också måste lyssna till Guds röst. Men Gud utvalde inte sitt folk och sände inte Jesus för att utrota fattigdomen eller förbättra levnadsstandarden. Utan för att rädda människan. Det framgår ju inte vilka religioner som åsyftas i enkäterna - dras alla över en kam? - men det är rörande att Rothstein har så höga förväntningar på religionens verkningar, att han tror alla blir goda alldeles bara genom att ha en tro på något transcendent. Nåväl, kanske det bara är ett utslag av desperation och förtvivlan att tro på Gud - i de fattiga länderna tycks ju religionen ha större fotfäste. Bo Rothstein luftar ordentligt sina fördomar:

En given invändning mot detta resonemang har länge varit att människor som lever under svåra förhållanden i sin desperation har större anledning att vända sig till religionen. Denna invändning har emellertid nyligen slagits i spillror av undersökningar från det ekonomiskt välmående USA. När man där jämfört barn som växer upp i religiösa och sekulära familjer visar sig de senare vara mer toleranta, mindre rasistiska, mindre nationalistiska och de löpte mindre risk att hamna i fängelse. Således, även i ett ekonomiskt synnerligen rikt land som USA ser vi denna icke-effekt av religion på etiskt handlande och moral.

Här måste man väl ändå säga stopp och belägg. Den goda människan definieras uppenbarligen här av att man är tolerant (mot vad?), inte så rasistisk som troende (!) inte nationalistisk (?) och att man ser till att inte åka dit för polisen (vilket rika ateister är bra på att undvika?). Har Bo Rothstein någon koll på demografiska fakta, så borde han veta hur stor invandringen är från fattiga, katolska länder, som Mexiko och Centralamerika, till USA. Det är knappast religionen som leder till kriminalitet, och det är inte fattigdomen som leder folket till kyrkan, utan tron som de får förmedlad från sina föräldrar.

Rothstein avslutar med att avfärda religionen helt från samhällets yta. Den må var och en behålla för sig själv, i det privata.

Man saknar här  ens en primitiv tanke om värdenas ursprung, om varifrån den etik härstammar, som vårt rättssamhälle har byggts upp på, om hela det sociala samhällssystemets grund i det kristna barmhärtighetsidealet, med sina sjukhus, bidrag. åldringsvård etc Om vetenskapens grund i tron på en sanning som är densamma för alla, vilket vi skulle sakna utan den uppenbarade sanningen. Rothstein förstår inte att i och med att människan har en transcendent plats i tillvaron, så kan hon alltid återknyta (re-ligiare)  till  denna. Hon kan förlora allt, men ändå vinna livet Korruption och kriminalitet må vara stor o fattiga länder, det är inte svårt förstå anledningen till detta. Det är en samhällsordning som dock inte har något alls med relgionen att göra. Snarare beror den ju på att man inte följer Guds lagar, än att man följer dem. Varför är det så? Borde detta inte vara den enkla frågan som skulle ställas? Om medborgarna inte lyder lagen är lösningen väl knappast att dölja den för dem och låtsas att den inte finns.

2015-02-26

Norges biskopsämbete misstänkt för grovt bedrägeri

Flera norska medier, däribland Verdens gang och Vårt Land, , meddelar ikväll att en stor polisrazzioa har genomförts mot biskop Eidsvigs kontor i Oslo. Även andra lokalkontor har man besökt och beslagtagit material. Anledningen är uppgifter som tyder på att stiftet har registrerat medlemmar enbart utifrån namn i telefonkatalogen, och på detta sätt höjt antalet medlemmar i katolska kyrkan: detta har inneburit en betydligt högre summa statsbidrag än man har rätt till. I Norge betalat staten ut stöd för varje medlem i ett godkänt trossamfund som uppgår till 800 norska kronor per år. De senaste åtta åren har den katolska kyrkan i Norge enligt deras egen statistik växt från 46 640 till 140 109 medlemmar. Med dessa tal skulle katolska kyrkan i Norge vara berättigad till 130 miljoner kronor i statsstöd för år 2015. Men på grund av mängden registrerade medlemmar, som  inte är godkända,  misstänker norska polisen att man gjort sig skyldig till grovt bedrägeri. Det handlar om att man emottagit 50 miljoner norska kronor som man inte haft rätt till. Från biskopsämbetet beklagar man det inträffade, och menar det handlar om tidsbrist att kontrollera uppgifterna. (Norge har ett helt annat system för statsunderstöd till trossamfund än Sverige. Den statliga skatten fördelas som ett schablonmässigt stöd till trossamfunden. För närvarande uppgår det till 800 kr/registrerad medlem. I Sverige finns en uppbörd synlig på skattsedeln för var och en, som sedan fördelas på församlingarna. Tillkommer en mindre summa statsunderstöd, 2013 uppgick den till 5 miljoner kronor.)

2015-02-11

Biskop emeritus. Kyrkan styrs av politisk korrekthet

I ett öppet brev från den 1 januari 2015 uttrycker Hans Excellens ärkebiskop Jan Pawel Lenga från Kazakstan djup oro över utvecklingen i katolska kyrkan i våra dagar. Han menar att den alltför mycket styrs av världsliga hänsyn och därmed öppnas en spricka för kyrkans fiender att verka även inne i själva kyrkan. Särskilt tar han upp utnämningsförfarandet, där nuntierna har stor makt att välja biskopar, som inte riskerar vara obekväma i världens ögon. Han menar även att påven styrs alltmer av kurian, och detta skulle vara anledningen till påve Benedikts avgång. Han befann sig maktlös, hans reformer och budskap  ignorerades av de som hade att föra dem vidare.   Hela brevet (Med tack till bloggen Rorate Caeli)

Kardinal Gerhard Müller, prefekt för Troskongregationen, är inne på exakt samma linje.

2015-02-03

Immaculatafranciskanerna: Inget vanligt munkgräl

Som vi tidigare rapporterat, utfärdades ett av kyrkans märkligaste dekret den 14 juni 2013, i vilket en livaktig och älskad orden, Congregazione dei Frati Francescani dell'Immacolata (FFI), förbjöds att fira heliga Mässan enligt den extraordinära ordning, som påve Benedikt i det gällande dokumentet Summorum pontificum tillåtit och uppmuntrat till. I ett följebrev till Summorum  konstaterade påve Benedikt XVI att

Det råder ingen motsättning mellan de två formerna av den romerska mässordningen. I liturgins historia finner vi tillväxt och utveckling, men inte någon brytning. Det som tidigare generationer uppfattade som heligt, det förblir heligt och stort även för oss och kan inte plötsligt helt förbjudas eller ens betraktas som skadligt. Det tillkommer oss alla att bevara de rikedomar som har utvecklats inom kyrkans tro och genom bön och att ge dem den plats som anstår dem. Det behöver inte framhållas att prästerna i de församlingar som bekänner sig till det tidigare bruket inte som en principsak kan utesluta firandet enligt de nya böckerna. Att utesluta den nya riten helt, det vore inte detsamma som att erkänna dess värde och helighet.

Likväl utmålades en bild av inre problem, orsakade av - heliga Mässan. Man har den romerska liturgin under de två ordningar som finns föreskrivna. För en liten grupp var det svårt att förlika sig med den ena ordningen - den äldre.

Detta tycks ju vara ett smärre internt problem. Men denna älskade orden har sedan undergått en för utomstående obegriplig process, som lett till att seminarier lagts ner, och ordensmedlemmar har tvingats på flykt till andra stift, där de möjligen kunnat verka som sekularpräster. Alla diakon- och prästvigningar har inställts under ett år. Ordens publicistiska verksamhet "Casa Mariana Editrice" med omfattande utgivning av uppbyggelselitteratur, har suspenderats. Allt under ledning av en viss fader Fidencio Volpi OFMCap, som av påven utsetts till kommissionär för orden. Dess grundare och tidgare ledare, den legendariske fader Stefano Manelli, en av helige padre Pios andliga söner, har försatts i husarrest. P. Manelli är inte vem som helst. Han är sjätte barnet av tjugoett till Guds tjänare Settimio Manelli och Licia Gualandris, vars saligförklarings-process öppnades 2010. P. Stefano fick första kommunion av S. Pio och han inträdde som blott tolvåring i seminarium för minores.

Varför har då denna process som uppenbarligen leder till en destruktion av en orden, inletts? Vi vet bara det som kommer från fader Volpi själv. Det har funnits "svårigheter ifråga om enheten","qvasi-lefebvrism" och Volpi har antytt utan konkretion att det finns opposition mot nuvarande påven, Franciskus, inom orden.  Men inget konkret.

Det handlar här om en fullständigt exempellös åtgärd. En gång förbjöds jesuitorden, på 1700.talet,  men då handlade det om politik och pengar. Även då anfördes splittringsrisken som skäl. Men Immaculata-franciskanerna har aldrig blandat sig med makt och politik. Om det nu är så som fader Volpi  så  ofta refererar till, att han har påven bakom sig, så undrar man: Hur kan en påve som själv är jesuit gå med på samma smärtsamma förföljelse mot en orden, som hans egen fick uppleva? Och hur går det ihop med det ständiga budskapet om att kärlek och barmhärtighet måste gå före detaljstrider?

Man frestas också se hur olika behandling olika ordnar får. För den allt än än fogliga kvinnliga ordensledningen i USA gällde dialog och vänliga ord, trots man underkänt hela Läroämbetet.  Med Immaculafranciskanerna tycks det endast finnas hårda restriktioner, där själva den heliga Mässan används som tillhygge och tvångsmedel, med risken att den nya mässordningen paradoxalt nog anförs som ett straff mera än en tillgång.

Nedanstående film är en liten presentation av seminariet i Italien. Under loppet av bara några år har det kommit ett femtiotal väl formerade präster därifrån, kallelser som idag är utan uppgift. Det handlar om unga män som satsat sina liv på en enda sak - men som plötsligt skall tvingas in i helt andra tankebanor. Samma dag som filmen gjordes, den 8 december 2013, på Immaculatadagen, den största festdagen för denna marianska orden, stängdes det välfyllda seminariet på order av fader Fidencio Volpi OFMCap. Seminaristerna fick beskedet att de ej får prästvigas, inte heller får de lämna orden. Återstår det civila livet som lekman, vilket inte är lätt att återgå till. Anledningen är höljd i dunkel.

Man måste ha förståelse för att ordnarnas inre affärer ej ska vara offentliga. Men detta har gått mycket längre än de sedvanliga munkgrälen vi är vana vid -  inte minst franciskaner emellan. Det är nu på sin plats att kyrkan - helst helige Fadern själv - förklarar vad saken egentligen handlar om, varför dessa kallelser är så farliga, att de måste återkallas från Guds hand.



(
(Med tack till Rorate Caeli)

2015-01-26

En blodbestänkt välkomsthälsning

Både inför under och efter påvens besök i Sri Lanka och Filippinerna har det förekommit märkliga medieuppgifter. Många gånger räcker det med några minuter för att inse, att det handlar om desinformation eller ren okunnighet. Att de stora nyhetsbyråerna inte är så nogräknade kan man förstå - de har inget ansvar, och de säljer bara en produkt. Men det är varje publicists ansvar att kolla upp att de uppgifter som kommer in verkligen stämmer och att tonläget är passande.

Inför påvebesöket i Filippinerna kom det ut via kathpress - en stor nyhetsbyrå under den österrikiska biskopskonferensen - att  "den islamiska organisationen MILF välkomnar det förestående påvebesöket."

 Nyheten presenterades i svenska Signum som något positivt med citatet från deras ledare:

 ”Vi hälsar påven Franciskus välkommen och hoppas att han kommer att stödja fredsprocessen på ön Mindanao”, 

Välkomstkommitté för påven?

Nu är det dock inte vilken organisation som helst, utan en islamistisk terrororganisation och befrielserörelse. Under decennier har MILF (Moro Islamic Liberation Front)  terroriserat både civila och militärer, kidnappat journalister och präster, dödat civila. Man har tusentals liv på sitt samvete. Förhandlingar pågår om begränsat självstyre i en liten del av Mindanao. Men inget har skrivits under, och någon avväpning har inte skett. Så sent som  i söndags, alltså några dagar efter påvens besök, dödade man ett trettiotal unga män ur en specialstyrka, som var utsänd för att arrestera en efterlyst malaysisk terrorist och en bombtillverkare.

Är det verkligen dessa som vi vill ska välkomna påven?