2020-01-07

Vår kropp som råvara

SVT med flera medier meddelar att Kristdemokraternas partistyrelse stödjer motioner om att göra om lagen, så att alla ska vara med i ett organdonationsregister, såvida man inte avsagt sig saken aktivt. Även V, L och C är inne på samma linje. Samhället skulle därmed ha en automatisk rätt att ta organ från dödförklarade utan medgivande från personen eller dennes släktingar och anhöriga.  Man föreslår också att kroppar får hållas levande med respirator, med den enda avsikten att hålla delarna färska.

I pressen matas man med artiklar med rubriker som

Organdonation ger mening åt den meningslösa döden
Organdonationen räddade Beatrice – fick nya lungor från okänd donator
Vår son donerade fem organ
En person i veckan dör i donationskön

Frågan tas upp i samband med döden. Ofta sägs att det bara är en dödsskräck som hindrar människor från att aktivt tillåta att organ tas från kroppen; man vill helt enkelt inte tänka på sin hädanfärd.

Genom att hjärtskärande fall framställs så framstår det som om motstånd eller likgiltighet inför möjligheten att donera organ praktiskt taget orsakar människors lidande och död. Varför inte ge bort det som ändå kommer att brytas ner, kastas eller brännas tillsammans med kroppen?

Vad partierna då inte begrundar är den grundläggande människosynen. Å ena sida finns barmhärtighetstanken - att man vill hjälpa. Å andra sidan synen på människokroppen som råvara. Som ett förråd av delar som kan hanteras som varor, som kan byta ägare.

Det talas ibland om det sluttande planet, när något som ser etiskt oklanderligt ut, snabbt leder till lagar och praxis som i grunden förändrar vår syn på människan. Att organen a priori skulle tillfalla samhället att dela ut till behövande, är inte en donation i ordets egentliga mening. Ty det finns ju inget testamente. Lagen skulle öppna för att även privatkliniker kan förmedla organ. Det kan knappast undvikas att vinstintresset kommer in även i detta område. Människokroppen som handelsvara.

2019-12-21

SVT - antikatolskt fixerade?

Återigen har SVT satsat sina medel på att göra ett närmast desperat försök att komma åt brister i vår lilla katolska kyrkoledning i förskingringen (diasporan). Denna gång i en rad småreportage som SVT Nyheter producerar. Det handlar om ett enda fall av någon relation mellan en "munk" och en kvinna i en småstad och som skulle ha hänt 2002, då hon var 16 år.

Som vi tidigare skrivit så är ju ingen mera drabbad eller mera tacksam över om övergrepp inom katolska kyrkan avslöjas och förhindras - än vi katoliker. Det är ju vi, våra barn, våra vänner, som drabbas.

Men samtidigt kan man inte komma ifrån frågan om motiven här. Är de verkligen för att hjälpa oss, eller är det i själva verket för att få angreppspunkter på själva den kyrka vi tillhör, och utan vilken vi inte har något andligt liv? Att skandalisera den, utsätta den för smälek och hat? Frågan uppkommer då vi konstaterar, att det ännu ligger ute 121 sidor av hatkommentarer från 16 utlagda trådar på Uppdrag Gransknings FaceBook-grupp, detta efter de två timmarna program i april 2017 om övergrepp som skulle ha gjorts i en katolsk församling i USA av en man, en amerikan, som stängts av från ett prästseminarium, och som sedan dömts till livstids fängelse för övergrepp han erkänt, samt obekräftade anklagelser mot en nu åldrad präst som är verksam i en utbrytning av en annan splittring från den katolska kyrkans gemenskap, i en liten ort i Frankrike. Detta efter isolering i ett kloster. Det måste ha kostat en slant att sända kamerateam och reportar till Frankrike, Schweiz och USA för dessa program om brott, där straffen ännu avtjänas eller där en fransk åldrad präst återkommit efter isolering i kloster. Långsökt? Synnerligen, inte minst med tanke på mängden vittnesmål, falska eller ej, men de är många - över hur situationen är på betydligt närmare håll.

Märkligt nog ligger kommentarerna kvar, detta trots flera påminnelser från vår redaktion. Ett litet urval ger en uppfattning om tonläget:


  • Blir så fruktansvärt upprörd, som mor och mormor är detta något så vedervärdigt att man knappt kan ta det till sig!! Dags att upphöra med det perversa katolska (och andra?) religioners idioti med celibat för s k Gudstjänare!
  • Kriminellt är vad det är - lås in varenda j..el av prästerna - polisen bör göra oannonserade besök i pojkskolor..och för den delen - flickskolor.
  • Allt religiöst är av ondo. Som sagt... ALL religion bör bojkottas.
  • Religion = Vanföreställningar
  • De låtsas ju leva i celibat, istället våldtar de barn! Detta har ju pågått i alla tider. Så sjukt!
  • Detta är praxis i katolska kyrkan. Detta är vad religion är för mig, ren och skär ondska, ondska och makt. Katolicismen är en farlig sekt.
  • Religionen betyder krig och elände oavsett vilka den är.
  • Förbannade mörkermän som klär ut sig till falsk helighet. Det stinker om dessa rörelser. Upphäv kyskhetslöftet så kan de tafsa på varandra i sina skrymslen. 

Det handlar inte om fina antydningar direkt. Och att redaktionen läst dem visas av att man ibland gått in och svarat på dem. Särskilt när det handlar om beröm. Men 121 sidor av dessa kanske inte just så vänliga kommentarer om katolska kyrkan i synnerhet och religion och präster generellt, går alltså att förena med redaktionens egna högtidliga principer på sin FB-sida:

• Vi tillåter inte aggressiva kommentarer eller personliga påhopp, hot eller förtal. 
• I SVT:s uppdrag ingår att stå upp för alla människors lika värde. Det innebär bland annat att varje individ har rätt att bedömas utifrån sina egna handlingar. Vi tillåter därför inte inlägg eller kommentarer som syftar till att nedvärdera grupper utifrån exempelvis kön, hudfärg eller sexualitet. Vi tillåter inte kommentarer som är rasistiska eller sexistiska.

Angående saken i sig, sexuella övergrepp, så lär väl SR/SVT knappast vara undantag. Ett upprop från journalister på FaceBook för ett par år sedan angående övergreppskulturen på redaktionerna landet över fick stoppas när det rasat in över fyratusen berättelser om ting som vida överträffar historien om munken (som han erkänt och som inte ska förringas).

Kanske man inte behöver söka sig så långt bort som till historiska händelser med katolska präster, om det nu enbart är rättspatos och troskyldig omtanke om offren som man vill stödja och redovisa? 

2019-12-03

...och katolska kyrkan i Wien?

För tredje året i rad används den emblematiskt Sankt Stefansdomen i Wien till ett välgörenhetsjippo. Det handlar om att samla in medel för att bekämpa HIV/AIDS och stödja offer för denna sjukdom.  Men knappast med att förändra de levnadsvanor och den livsstil som sprider sjukdomen - inte minst till kvinnor och barn. Här verkar det snarare vara motsatsen som förmedlas; att alla kan vi bli änglar, hur vi än lever.  Vi noterade saken förra året.

Det är fritt för var och en att ha sin livsstil och även uttrycka den offentligt. Men det är svårt att förstå, varför Guds hus skall användas för dessa jippon. Här finns ju Det Allra Heligaste Sakramentet. Med närvaron av kardinal Schönborn får dessutom saken en officiell prägel. Att katolska kyrkan gör allt för att hjälpa offer för sjukdom och fattigdom och bekämpa AIDS är ingen skandal - i själva verket är det framförallt den katolska kyrkans sjukhus som tar hand om offer för epidemin i södra Afrika. Men varför man från själva altarrummet i en av Europas mest självförklarande katedraler måste väcka skandal med att sprida livsstilar, som inte står i samklang med vad vi tror och vad vår kyrka undervisar, som dessutom innebär risker för liv och hälsa, är svårt att förstå.

Förutom de lekmän, som - ledda av den omskrivne Alexander Tschuguell som kastade Pachamama-figurerna i Tibern -  bad Rosenkransen utanför katedralen, så har en enda av kyrkans alla representanter,  ärkebiskop Carlo María Viganó, reagerat. Han har skrivit ett öppet brev om saken, där han försöker belysa hur man som katolik  bör tänka:

Ännu en gång får Wien, staden som förmådde hindra de ottomanska horderna med vapen av ljus och tro, lida;  förnedrad och skandaliserad - av ännu en homoerotisk och blasfemisk provokation. Gayaktivister, transvestiter och transsexuella uppträdanden i Stefanskatedralen, där man istället borde ta emot budskapet om Kristi befriande Sanning och gåvan från Hans frälsande Kärlek, som fritt erbjuds alla som, ur djupet av sina sår och sin ånger, vågar erkänna behovet av frälsning. 

Svenska kyrkan - vad tror den?

Vi läser att man på första söndagen i Advent låtit hänga upp en målning av konstnären och fotografen Elisbeth Ohlsson Wallin i Sankt Pauli kyrka i Malmö. Målningen är en travesti på en paradisskildring av Lukas Cranach. Men nu har den fått en helt annat budskap. Här handlar det inte om kärlek, äktenskap eller ens vänskap; vad som framförs ett renodlat egocentrerat sexuellt budskap.



Bildresultat för sofia tunebro



Med denna tavla är alla av oss representerade, 

säger prästen Sofia Tunebro. Och hon tillägger att det var så i den kyrka som Luther ville ha. Men båda dessa uttalanden är betänkliga. I tavlan  finns ju enbart personer som uppenbarligen har en affektion för att spela med olika könsroller och sexuella attribut. Vi ser inte ett enda par, som skulle kunna vara mänsklighetens urföräldrar såsom Uppenbarelsen berättar för oss,  och Adam som

en man som lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru

I den lutherska statskyrkan fanns aldrig plats för personer av andra bekännelser; katoliker, evangelikala så kallade frikyrkliga blev förföljda och fördrivna, prästerna gjorde husförhör och det fanns straff för oliktänkande, detta långt in i 1900-talet. Även idag finns det en mycket auktoritär inkvisition som kan avkraga präster om de inte passar in. Och osedlighet betraktades  ju en av de värsta synderna som kunde leda till helvetet.

Konstärinnan Elisbeth Ohlsson Wallin har en tydlig vilja att väcka anstöt hos bekännande kristna med sin verksamhet. I januari 2014 attackerades den katolska domkyrkan mitt under söndagsmässan av tre halvnakna kvinnor, bestänkta med "blod". De skrek och gestikulerade; budskapet, skrivet  blodliknande vätska på de nakna kropparna löd bl.a.

aborto es sagrado, catholic church out of my body 
(abort är heligt, katolska kyrkan ut ur min kropp)

Kvinnorna visades ut naturligtvis, men då hade de redan skrämt slag på församlingen; många barn och särskilt de som upplevt krig och fasa, flyktingar från områden där de kristna förföljs. Men istället för att detta uppmärksammades och lagfördes, så började foton cirkulera i Aftonbladet och Metro, som visade hur en altartjänare förde ut kvinnorna, och detta skulle vara tecken på övervåld från den katolska kyrkan. Fotona var tagna av  - Elisabeth Ohlsson Wallin, som enligt egen utsago "hade vägarna förbi". Så var det kanske inte riktigt. För de skräckslagna församlingsmedlemmarna fanns det ingen förståelse.

Vi får nu se hur den Svenska kyrkan hanterar saken - har man nu tagit ännu ett steg bort från Uppenbarelsen, traditionen och den bibliska bekännelsen, vilket tycks kunna leda vart som helst. Med den totala giren i synen på äktenskapet, som gjordes 2004, räknar inte ens Svenska kyrkan själv med äktenskapet som en helig handling, bara en världslig ordning. Och om nu konstverk som detta kan installeras i en kyrka, vid altaret, anses alltså inte längre att sexuell praktik bara handlar om en enbart mänsklig angelägenhet, som inte har med vår Skapares ordning att göra - utan att Gud vill vi ska göra vad vi vill och hur vi själva vill?

2019-10-19

Förskolorna: Föräldrarna tige, Skolverket har ordet

Radioprogrammet Skolministeriet tar upp den så kallade digitaliseringen av undervisningen. Nu har den nått även förskolorna. Dryga ettåriga barn ska sättas framför pekskärmar och tvingas in i ett digitalberoendet. Sedan den 1 juli är det inskrivet i läroplanen och därmed lag. För Waldorfskolorna är det ett problem - man tror nämligen inte att bildskärmar är bra för utvecklingen av hjärnan. Det är bekräftat av hjärnforskningen; den personliga kontakten är helt avgörande för ett barns utveckling, bildskärmar kan till och med motverka utvecklingen.

Men det finns en annan aspekt av Skolverkets hårdhet här; man anser således att föräldrars röst inte räknas. Angående dem som vill ha sina barn i waldorfskola eller andra pedagogiker, sade man bara, att - ja, då får man väl ta sina barn ur förskolan, det är inte obligatoriskt att ha dem där. Vi har redan rapporterat om den omfattande ideologisering som sker i  förskolornas verksamhet. Som föräldrarna alltså bara har att acceptera - emot deras önskemål och bättre vetande.

Staten erbjuder således en möjlighet för föräldrar att få hjälp med barnomsorgen så de ska kunna förvärvsarbeta. Men detta sker på statens villkor, innehållsmässigt, ideologiskt och pedagogiskt.

I den tidigare läroplanen var det fastlagt att

Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. 

Detta är nu helt utplånat. Föräldrar nämns endast två gånger, då om

barnens inflytande i verksamheten och relationen till föräldrarna

och att


Barn och föräldrar ska vara delaktiga i utvärdering och deras röster ska lyftas fram.

Däremot nämns modeordet  digital kompetens åtta gånger i läroplanen. 


Föräldrarnas inflytande och önskemål som huvudansvariga för barnens fostran, är således reducerat till samma nivå som barnens, eller till och med mindre än så. Men att åsidosätta föräldrarna  är i själva verket ett brott mot Barnkonventionen. Där är det stipulerat att Konventionsstaterna åtar sig att

tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har juridiskt ansvar för barnet, och ska för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder.

I Sverige verkar dessa "rättigheter och skyldigheter" nu vara reducerade till att betala avgifterna.

Barnkonventionen kommer bli lag i Sverige den 1 januari 2020.

2019-10-14

Nya tider, nya läror - eller nygamla?

Inför biskopssynoden om Amazonasregionen har Signum förtjänstfullt låtit översätta en intervju med synodordföranden, kardinal Claudio Hummes. Länkar finns nedan. Intervjun väcker många frågor. Kanske en detaljanalys på teologisk nivå kunde vara på sin plats . Här bara några snabba reflektioner, med risk för missuppfattningar.

1. Kardinalen tycks se kyrkan som ett kulturfenomen snarare än Kristi mystiska lekamen, med sitt förråd av sanning och tro:

Kristendomen fann bördig jord i de europeiska kulturerna . Men det är bara en inkulturationsprocess, och det räcker inte.

2.  Kardinalen tycks se kyrkan som ett tidsfenomen snarare än Kristi frälsningsverk:

Vi måste låta bli att hålla fast vid det som är gammalt som om det vore viktigare än det som är nytt.

3. Kardinalen tycker inte den sk missionsbefallningen ("döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er") ska gälla alla:

vi får inte kolonisera urbefolkningarnas tro, andlighet och erfarenhet av Gud.

4. Kardinalen tycks inte inse att vår religion bygger på faktiska händelser i historien, och att vittnesmålen till dessa är en förutsättning för vår tro:

Evangelisationen måste sikta på att väcka en urbefolkningarnas kyrka som finns där för urbefolkningarnas skull. De måste kunna uttrycka sitt förhållande med Jesus Kristus på sitt eget språk: genom sina egna kulturer, historier och identiteter,

5. Kardinalen känner sig trygg att inget helvete finns:

Alla skapade kreatur kommer att få en plats i Guds rike.

6. Kardinalen har funnit lösningen till den stora eskatologiska gåtan: Den holistiska ekologin:

Vi vandrar mot en bestämd och verklig framtid. Den uppståndne Jesus Kristus är denna transcendenta punkt som drar allting till sig. Den holistiska ekologin är en syntes av allt detta.

7. Kardinalen ansluter till Teilhard de Chardins spekulativa evolutionsteologi, som innebär att vi alla utvecklas till att bli godare och mera kristuslika, vare sig vi känner Kristus eller ej, vare sig vi vill eller ej. Allt vi tidigare trott är nämligen fel:

Hela kristologin och teologin generellt måste läsas om i ljuset av insikten att ”allt hänger samman”; allt är relaterat

Intervju del 1
Intervju del 2
Intervju del 3

2019-10-13

Om bränslet åt fruktans eldar

Vi läser i Signum att "Katolska nunnor uppmanar Trump att vårda språket". Vad det handlar om är ett brev som avsänts till den amerikanske presidenten från "Leadership Conference of Women Religious" (LCWR). Detta är en paraplyorganisation för 35 000 ordenssystrar i USA. eller 76% av alla .Resten - systrar som lever i kommuniteter, följer ordensregler och bär "habit" (ordensdräkt).,  organiseras av (CMSWR [Council of Major Superiors of Women Religious]).

 I brevet mästras presidenten upp ordentligt. Systrarnas säger sig själva vara

rasande och hjärtbrutna när våra politiska ledare vädjar till våra lägsta instinkter och ger bränsle åt fruktans eldar som hotar att slita itu vårt land. Vi kan inte, vill inte låta röster av hat och fruktan dominera dagen.

Tidigare tvingades en amerikansk ärkebiskop - efter starka påtryckningar -  att ta tillbaka offentliga, tämligen paradoxala,  uttalanden via sociala medier,riktade direkt till president Trump, att han  måste "stoppa hat och rasism, börja med dig själv" och "sluta med dina låtsasböner".

Om systrarna skrivit motsvarande brev till andra makthavare - och inte minst medierna -  i USA är obekant.  Men det kunde ha behövts. Inte minst amerikanska TV-medier har ju alltsedan Trumps tillträde ägnat större delen av sin sändningstid till hat- och förtalspropaganda; han utmålades av CNN dagen innan sin valseger som en psykopat som bara "vita medelålders lågutbildade män" kunde luras av. Presidentkandidaten Hillary Clinton t.ex.  ansåg att alla som skulle komma att rösta på hennes motståndare är "deplaurable" - beklagansvärda. Det handlade till slut om hälften av rösterna, eller exakt  62 924 828 stycken i hennes ögon beklagansvärda amerikaner. Det var inte en vädjan precis till något högre i människans väsen. Och det verkade ju knappast enande heller.

Vi har tidigare rapporterat om denna organisation, detta med anledning av deras ställningstaganden i förhållande till Kyrkans tro och lära, inte minst hur de beskrivit prästämbetet som en manlig konspiration.

Att katolska systrar nu vill förbättra språkbruket hos makthavare är välkommet, även om man undrar över om det är detta som borde vara deras fokus.  Överhuvudtaget verkar det som om engagemanget hos systrarna ligger på ett mellanmänskligt plan, där politiska och humanistiska frågor prioriteras före evangeliseringen och att göra Uppenbarelsen känd, och förbereda mänskligheten för den dom och rannsakan vi alla kommer att gå till mötes.

Många av alla de som försöker förstå vad som kommer ut från Läroämbetet och från påven själv, möts av personangrepp. Antonio Spadaro, redaktören för den ansedda jesuittidskriften "La Civiltá Cattolica", förmedlade en önskan att försätta den globala katolska TV-stationen EWTN under interdikt, så länge programledaren Raymond Arroyo var kvar, detta efter att Arroy kommenterat några uttalanden från sagde Spadaro som han fällt under en föreläsning. Innan dess hade TV-stationen inbjudit Spadaro för en intervju. Men han avböjde. Arroyos program är ofta kritiska till olika uttalanden, texter och händelser i Rom. Men framförallt uttrycker panelen som deltar i programmet "World Over" en önskan om tydliga svar på alla frågor som uppstår, när läran motsägs av dem som är satta att sprida och försvara den.

Hur man skulle kunna utesluta en TV-.station från heliga kommunionen, är en gåta. Skulle det gälla alla, kameramän, receptionister, vakter också?

Även andra än redaktör Spadaro hotar med bannlysning och menar att varje ifrågasättande av de signaler som kommer från Rom - eller endast en fråga - avslöjar en hopplös  rigiditet.som bara kan sluta illa för upphovsmännen. Denna hållning har uttryckts ofta också av påve Franciskus själv, fast í mycket allmänna ordalag. (Konspirationsteorierna är legio, nu senast att det skulle finnas en "hatets ekumenik", en sammangaddning av rika finansiärer, katoliker och protestanter i USA, "högerextremister" som är besvikna på påven politik, och därför anför medierna till att attackera påven, med hjälp av sina dollarmiljoner. )

Det är inte lätt vara kristen och katolik. Gott så. Det har nog aldrig varit svårare än idag att vara katolsk publicist. Vad man än gör, så är det fel i någras ögon, även hos dem man trodde man tjänade. Som det sades så bra av systrarna: Det ger "bränsle åt fruktans eldar "...