Händelsrika fyra år

Idag fyller katobs.se fyra år. Det var den 8 december 2005 som vi utkom officiellt på nätet. Men innan dess hade vi provkört i ett år. Projektet var dock förberett sedan 1995, då idén bollades i några historiska fax mellan msgr Johannes Koch och redaktören att förmedla katolska nyheter och artiklar elektroniskt.

Vi kan inte se att det var en dålig idé.

Många heliga platser - och ingen

I en förvånande brist på andra väsentliga frågor så diskuterades SVT:s rätt att filma i Peterskyrkan, detta i deras eget debattprogram. Kokar man ner den frågan så handlade det om huruvida det var ett allmänt hållet förbud eller ett speciellt avsett för Jonas Gardell på grund av hans tidigare yttranden - eller hans höga personlighet som sådan. Båda versionerna har hörts, vilket orsakat viss förvirring.

Rent allmänt kan man väl säga att kyrkorummet inte ska användas för intervjuer, föredrag, konferenser och liknande saker. Här har nog åtskilliga församlingar, inklusive biskopens egen, "syndat" ett antal gånger. Men detta är inte för att det är en "helig plats", utan därför att det är en plats för bön. Kristna har inga heliga platser rent geografiskt, vi tillber inte stenar eller murar eller markområden. Den enda heliga "platsen" för kristna är det himmelska Jerusalem. Men i Herrens närvaro så är man också i förbindelse med himmelen. Därför kallas ju också kyrkorna för Guds hus.

Kardinal van Thuan berättar hur han i fängelsecellen kunde läsa mässan tack vare lite vin han fått som "medicin" och några smulor av en hostia. Han läste mässan för sina medfångar och hela natten tillbad man sakramentet, även buddhister. Denna cell förvandlades till en helig plats , tack vare Herrens närvaro och ingenting annat. Så är det också med alla våra kyrkor.

Nu återstår att se hur Vatikanen hanterar dagens stora evenemang i Sixtinska kapellet, dit 250 "artister" av högst dubiös inriktning har inbjudits. Ytterst få av dessa utövande konstnärer har uppvisat någon större uppskattning av den storstartade kristna traditionen att söka uttrycka livets heligaste värden, skönhet och sanning. Istället har de uttryckt raka motsatsen i sin konstutövning - antikatolsk, antikristen. (Bilden här bredvid är en skulptur av en av de inbjudna, den holländske skulptören Caspar Berger - ett nidporträtt av påven Innocentius X.)

Man får hoppas påvens ord vinner deras hjärtan:

Be grateful, then, for the gifts you have received and be fully conscious of your great responsibility to communicate beauty, to communicate in and through beauty!

Vem kan förstå Svenska kyrkan?

Bilden ovan är historisk. Vi ser alltså kungaparet omge tvenne biskopar, Eva Brunne och Tuulikki Koivunen Bylund tillhörande Svenska kyrkan. Båda är kvinnor och den ena har dessutom öppet förklarat att hon lever i äktenskapsliknande förhållande med kvinna och barn. Vi ser att de bär kräkla, mitra, kåpa och stola. Eva Brunne bär även ett biskopskors.

Att kungaparet deltar kunde ses som att statskyrkosystemet ännu i praktiken fungerar. Å andra sidan kan kungaparet besöka även andra samfund i Sverige - i katolska Domkyrkan känner de sig ganska hemma efter ett flertal besök. Att kvinnor och samboende utses till biskopar är heller inte så mycket att orda om. Luther menade ju att prästadömet enbart är funktionellt och ej sakramentalt. Vem som helst skulle kunna bli präst, det skulle vara upp till församlingarna att utse någon av dem. Och detta skulle inte betyda att han var mera präst än de andra. Ty alla är vi präster.

Märkligare är då pompan och ståten. Här har biskopar inbjudits från alla de nordiska länderna, från Baltikum, England och Sydafrika och Filippinerna...Och som sagt alla de påvliga biskopsattributen finns på plats, de som reformationen avskaffade med hänvisning till Luther:

När det gäller smorning av en påve eller en biskop, tonsur, prästvigning, konsekrering, och kläder som avviker från vad lekmännen bär - allt detta kan ju skapa en hycklare och en idiotisk marionett, men aldrig en kristen eller en andlig människa. [Martin Luther: Till Tysklands kristna adel (1520) Övers: Red.]

Luther åtlyddes i några hundra år. Biskopskorset återinfördes av Gustav IV Adolf. I Borgå användes inte mitra sedan reformationen förrän av förre biskopen.

Så - vi har en kyrka som kastat av sig prästadömet men ändå vill ha det. Som medvetet lämnat trosgemenskapen med lutheraner, anglikaner och de evangeliska samfunden, men ändå talar om ekumenik och dialog. Som säger sig ledas av bibeltolkningar men ändå väljer att följa riksdagsbeslut avsedda att utplåna kristna värden i det offentliga. Som frigjorts från staten men ändå låter sig ledas av lokalpolitiker. Som brutit alla bindningar till bekännelse och Skrift men ändå använder handpåläggning och stolt redovisar biskopslängder sedan medeltiden.

Vem kan få det att gå ihop?

Europadomstolens ikonoklasm kan börja

Många har säkert redan noterat den häpnadsväckande domen från Europadomstolen, som tillerkänner en kvinna 5000 Euro i skadestånd för att hennes två barn tvingats åse Kristus på korset i den statliga italienska skola de gick. Fallet har dansat runt i lokala italienska domstolar, som alla konstaterat att krucifixet inte bara är en symbol för "katolsk tro" utan också en del av Italiens kulturarv och en symbol för den italienska nationen.

Men några jurister med de mest skiftande karriärer bakom sig , allt från kriminologi till handelsjuridik - konstaterade att krucifix på klassrumsväggen är ett brott mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter, nämligen Protokoll 2, artikel 1, (tillägg från 1952). Hur lyder denna artikel?

Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Ett kors på väggen skulle alltså utgöra ett brott mot denna artikel. Ingen frågar sig emellertid då hur de kristna föräldrarnas rätt skall tillgodoses, om deras barn aldrig får höra ett ord om kyrkan i skolan eller ens skymta en ikon eller ett krucifix, än mindre bevista en kyrka. Kanske det är läge för kristna föräldrar att anmäla en undervisning, där det förkunnas att religion är en vidskepelse från medeltiden och vetenskapen sedan länge bevisat dess falskhet? Och där väggarna i skolan kan prydas av - i stort sett vad som helst?

Bilden här intill är utförd av konstnärinnan Ann-Caroline Breig. Hon förklarar sin konst som

a fast automatic translation from dreams and thoughts to action and happenings, with an overtone of the unstoppable and unpredictable strength of nature and our drives.

Målningen finns i en högstadieskola i Söderhamn. Europadomstolen får nog mycket jobb framöver om de ska vakta Protokoll 2, artikel 1 - låt oss se till det!

Ekumeniken är död - leve ekumeniken!

När påven öppnar dörren för anglikaner som känner sig kallade, att behålla sin rit och ändå uppgå i den apostoliska gemenskapen med påven, så handlar detta om ett historiskt beslut. Det är ett ekumeniskt konkret framsteg som kan beröra tiotusentals troende. Redan kan man räkna många anglikanska präster som kan tänka sig att konvertera och sätta sig på skolbänken. Rörelsen Forward in Faith har tusen, sedan tillkommer Traditional Anglican Community med hundratals präster. Hur många som kommer att söka sig under påvens jurisdiktion är okänt - men intresset växer snabbt.

Detta måste väl ha skapat stora rubriker? I England - ja. Härhemma har det inte kommenterats med en enda rad på Svenska kyrkans hemsida, och dess biskopar har inget sagt. Man har väl varit fullt upptagen med sin egen splittring kanhända. I Kyrkans Tidning fanns endast en liten notis med den märkliga, och fullständigt missvisande, rubriken:

Anglikansk konvertit slipper celibat

En del medier pekar på en ny form av ekumenik, som inte bara utgår från att diskutera i det oändliga för att visa ömsesidig respekt, utan fastmer siktar på den sakramentala enheten och på konkreta beslut utan att fördenskull enheten i tron förbigås. Med Svenska kyrkans beslut att ta avstånd från äktenskapets konstitution, dess sakramentala, bibliska natur, inser man att ekumenik inte är vad detta samfund önskar. Man vill gå sin egen väg, ut ur kristenheten. Det är inte svårt att instämma i det sorgfälliga konstaterande som tvenne biskopar i Church of England skrev i sitt varningsbrev till Anders Weijryd nyligen:

Det är så mycket vi inte förstår angående er situation.

Allvarliga siffror

I Metro fanns en notis den 12 oktober med rubriken "Mer än ett barn dör varje dag". Vad det handlade om var att mellan 400 och 500 svenska barn av okänd anledning dör i sin mammas mage efter 22:a graviditetsveckan. Anders Printz, chef på Socialstyrelsen menar att

Det här är allvarliga siffror.

Myndigheten kommer att väcka frågan om en utökad forskning på området.

Där har vi en viktig uppgift. Vi har sett att dödlighet på andra områden minskat betydligt under senare år, men så är inte fallet när det gäller detta.

Mera forskning alltså. Detta är väl bra. Man kunde kanske reflektera en liten stund varför Socialstyrelsen inte begär mera forskning för att besvara frågan varför Sverige alltjämt ligger i topp i Europa när det gäller en annan dödlighet, nämligen den som beror på sjukvårdens ingrepp i moderlivet. Här dör det 38 053 människoliv (år 2008), eller 104 om dagen, lördag, söndag och helgdag inräknat. Vi har ett nationellt rekord förra året. Det är mer än en tredjedel av alla födda, levande, barn.

År 1960 hade vi 2 792 registrerade aborter i landet. Men detta var ju innan lagstiftning och propaganda gjorde sitt. Och innan P-pillret. Det introducerades 1968, varefter abortfrekvensen steg till 16100 (år 1970). Men - skulle det inte vara just preventivmedlen som förhindrade oönskade graviditeter? Bolla gärna frågan vidare till våra socialpolitiker.

Mysteriet löst

Mysteriet med de två versionerna av en intervju med kardinal Castrillón Hoyos, som publicerats på Süddeutsche Zeitung samt Zenit, är löst. Från den bayerska tidningen meddelas att intervjun är ett resultat av två telefonintervjuer med kardinalen. Den senare tillkom efter att TV-progammet Uppdag granskning sänts den 23 september. Tidningen valde då att fälla in kommentarer som gjordes av kardinal Castrillón Hoyos i den andra intervjun. Detta är tydligen inget ovanligt förfarande:

Även intervjuer med politiker behandlar vi på detta sätt och inte annorlunda,

säger man, men erkänner också att citatet om det "tyska felet" var ett misstag att ta med. Så sanningen låg alltså någonstans mittemellan. Allt som återgivits har kardinal Castrillón Hoyos sagt, men inte i det sammanhang det återgavs.Vilket naturligtvis utgör en källa till missförstånd.