2016-01-17

Svenska public-servicechefer agerar politiskt

Polens sak är vår - säger tre chefer i Sveriges public service - den svenska mediavärld som skall vara oberoende av politik och näringsliv, detta i en debattartikel i DN. 

Även om vi inte kan exportera vår tryck- och yttrandefrihetsgrundlag så kan och bör den svenska regeringen och riksdagen verka för att sprida dess grundtankar så långt det är möjligt. Medievärlden är i dag internationaliserad och vi är beroende av publicistisk frihet i andra länder för att kunna upprätthålla vår egen. Vi är även beroende av att mediernas frihet betonas i de lagstiftningsarbeten som berör detta på europeisk nivå. Polens sak är därför vår.

Artikeln är översatt till engelska och publicerad på EBU, en förening av public servicebolag i Europa. Vi ska inte här gå in på varken polsk eller svensk public service när det gäller innehållet. Och definitivt inte politik. Men det finns anledning kommentera artikeln ur rent principiella skäl.

Den samlade aktionen är häpnadsväckande ur flera synpunkter. Till att börja med så  är det märkligt att cheferna först nu oroas över polsk media, när dessa under minst 20 år varit fullständigt politikerstyrda eller dominerats av de huvudsakligen utländska ägarnas agenda. Man kunde satt sig in i saken lätt, till exempel genom denna artikel. Här tecknas en public service utan kontakt med de stora folklagren.

Dr Agnieszka Ogrodowczyk säger 2014:

For 20 years we have had a problem with politicized public service media, which infused the audience with the conviction that these media belong to politicians. So why would members of society engage in these media now if they don’t see their role and impact?

Det civila samhället har inte fått vara med helt enkelt. Och till detta hör inte minst de katolska organisationerna och föreningarna  som känt sig helt utestängda och hänvisade till ett fåtal fria och mer eller mindre ideellt drivna medier -  med allt vad detta innebär.

Men det är alltså först nu, när Polen får en "högerregering", som oron väcks hos dessa våra svenska mediechefer. Oberoende vad man har för politiska sympatier eller vad man tycker om Polens regeringsparti så  är detta anmärkningsvärt. Ty då handlar det inte som sakfrågan utan om - politik. Man undrar hur nyhetsbevakningen och den politiska kommentarsfunktionen kan undgå att påverkas om cheferna så öppet visar sin antipati gentemot en viss politisk vindkantring - detta i ett annat land.

Hur är då detta förträffliga Sverige, som ska lära upp andra länder vad fri public service är? Som vi  redan skrivit om så är det en stiftelse som tillsätter och avskedar samtliga chefer i radio och TV. Denna stiftelses ordförande sätts inte till av styrelsen, utan direkt av regeringen. Idag är ordföranden en konsult med tidigare ledaruppdrag i SVT. Personen utför uppdrag för näringslivet. men även statliga verk. En uppmärksammat sådant var ett uppdrag för Trafikverket, som utan upphandling köpte tjänster för 394 000 kr eller blygsamma 2300 kr/tim, detta när spårsystemet skriker efter underhåll. SVT gjorde saken till sitt eget scoop

Konsulten som anlitades beskriver sig själv som expert på att hjälpa företag som utsätts för granskning i media.

skriver man bland annat, men ingenstans nämner man vem konsulten var, nämligen förre Aktuelltchefen, Helena Stålnert med eget enmansbolag. Idag är hon således ägarstiftelsens mäktiga ordförande i den styrelse som kan avskeda hela SVT:s ledning i ett enda klubbslag. Kanske det var tur man inte nämnde henne i nyheten från februari 2015. Eller förutseende?

Helena Stålnert sitter även som ordinarie styrelseledamot i Radiotjänst, och därmed är hon med i både ägarstiftelse och den bolagsstyrelse hon är med att tillsätta och entlediga. Det är okänt om hennes privata bolag kommer även i fortsättningen ta uppdrag av statliga verk och myndigheter. Kanske SVT?

Om det är om detta man vill lära ut till Polen, så kanske det inte finns något nytt att lära.

 I artikeln hävdar cheferna:

Utnämningar till ledande poster i mediebolag ska givetvis vara professionella, inte politiska. Förändringar i styrning och kontroll av public service-bolagen ska inte hastas fram utan arbetas igenom i öppna, demokratiska processer.  

De verkar då inte känna till hur de tillsatts, nämligen genom en stiftelsestyrelse utan insyn, tillsatt av regeringen och nominerad av våra riksdagspartier. I styrelsen sitter inte mindre än sju riksdagsledamöter. Av de tretton  ledamöterna är det endast fem som har någon journalistisk professionell bakgrund. Och som sagt - var finns de öppna demokratiska principerna i en stiftelsestyrelse, som endast behöver redovisa utåt med en årsredovisning och på så sätt undgår offentlighetsprincipen hos myndigheter?

I själva verket så har detta system diskuterats internt och riksdagen, men utan några redovisningar av nyhetsredaktionerna på radio och TV. I en proposition 2012 påpekar stiftelsen:

I sammanhanget diskuterar stiftelsen vilka möjligheter den har att ingripa mot programbolagens styrelser med utgångspunkt i bl.a. den rapport som Granskningsnämnden årligen lämnar. Vidare erinrar stiftelsen om de möjligheter den har att lämna ägardirektiv.

Vår public service lyder alltså under tretton politiskt nominerade och av regeringen tillsatta ledamöters direktiv. I samma proposition diskuteras styrningen vidare:

Det är mindre sannolikt men dock möjligt att ett programbolag missköter sitt uppdrag så väsentligt att det inte framstår som tillräckligt att avskeda VD; det är ju styrelsen som har det övergripande ansvaret för verksamheten. I denna situation har Förvaltningsstiftelsen möjlighet att avsätta styrelsen med hänvisning till att stiftelsen inte längre har förtroende för denna, en bedömning som bl.a. kan grundas på den rapport som Granskningsnämnden lämnar om hur företaget uppfyllt sitt uppdrag. Detta innebär således att stiftelsen har en möjlighet att agera om ett programbolag visar väsentliga brister då det gäller att fullgöra sitt program- eller förvaltningsuppdrag, detta trots att stiftelsen i sin ägarroll inte har att ta ställning till programverksamheten.


Detta är en brasklapp som knappast kan míssförstås. Man kan inte gå in och styra den enskilda programverksamheten på förhand, detta vore ett grundlagsbrott. Däremot hindrar inte Yttrandefrihetslagen att man ingriper i efterhand genom att till exempel entlediga. Just såsom sker i Polen idag.

Förvaltningsstiftelsen anser att det inte är lämpligt att granskningen av public service-verksamheten som sådan anförtros Granskningsnämnden. Den ska endast behandla anmälningar. (Årligen inkommer c:a tusen anmälningar och av dessa fälls 15-20 - alltså några promille. Det finns således inget att frukta från det hållet från bolagsledningarna.)

Ven ska då  granska vår public service? Svaret kommer från dess ägare:

Eftersom distansen mellan staten och programbolagen så långt möjligt bör upprätthållas, bör det inte ankomma på regering och riksdag att utse viss eller vissa forskningsinstitutioner eller vissa forskare att svara för granskningen. Denna uppgift kan lämpligen läggas på Förvaltningsstiftelsen. Om så sker får stiftelsen möjlighet att utse enskilda forskare eller forskarteam från olika institutioner i landet som är väl lämpade för uppgiften.

I princip anser alltså ägarna att granskningen av deras egen koncern ska ske av dem själva. Och ägarorganisationens ledning  är utsedd av  - regeringen. Utan insyn. Utan ens att motiveringen är känd från nomineringarna.

Så var det med "brandväggen" mellan politik och public service. En öppen diskussion i media  om dessa frågor har uteblivit, trots att frågorna varit uppe i riksdagen vid några tillfällen. Kanske man i första hand borde skriva debattartiklar om public service i Sverige innan man vill styra över andra länders medier.

2016-01-14

Polen, Sverige: Grandet och bjälken

Den höga svansföringen som våra media för gentemot Polen eskalerar nu till ett totaldominant tonläge: Om Polens politik tycker vi (svenskar) INTE!  De som lyssnar på onsdagens kommenterande nyhetsprogram  kan själva konstatera att tonläget framförallt var nedlåtande från redaktionens sida. I synnerhet gällde det en av de få, ja den första någonsin  - som hitills fått försvara regeringen i radio och TV  - Jolanta Halkiewicz -  som fick några halva meningar. Hon blev brutalt nedbrottad av journalisterna.

Man måste vistas i landet och först ta reda på varför situationen är som den är 

sade hon, och blev omedelbart avbruten. Att pressfriheten missbrukats av förra regeringen försökte hon också få fram, men blev avbruten med insinuanta  - för att inte säga förnedrande och fräcka - svar. Det hela var en illustration av vad man brukar kalla "härskarteknik".

Inslaget  avslutades med att man frågade en journalist, Susanne Palme, som omedelbart sade hon inte visste så mycket om Polen Åtminstone en ärlig röst. 

En näsvis fråga till Jolanta Halkiewicz var om hon tycker det är bra att public service ställs under politikernas inflytande. Nå låt oss då se lite hur det fungerar - och framförallt har fungerat - i vårt eget land.  Hur ser "brandväggen" mellan regering och public service ut? Koncernen består av SVT, SR och UR. Till detta kommer Radiotjänst som debiterar avgifterna. Ekonomin omfattar sju miljarder i omsättning. Det mesta är skattefinansierat. De tre bolagen har varsin styrelse med vardera nio medlemmar. Dessa utses av en överordnad organisation - Förvaltningsstiftelsen. Denna utses i sin tur av regeringen efter nomineringar från samtliga riksdagspartier. Ordföranden kan dock vara opolitisk Som stiftelse står den under kontroll av Länsstyrelsen i Stockholms län. men ingenting i stiftelser är offentligt, förutom årsredovisningen. Varken journalister eller enskilda medborgare kan således veta hur det gått till när man till exempel tillsätter chefen för SVT eller SR, vilka kandidaterna varit, hur resonemangen gått, vilka som reserverat sig mot valet etc. Det normala i stiftelsers styrelser är att majoriteten har avgörandet, och vid lika röstetal - ordföranden.

Nyligen sattes till som ordförande för Författningsstiftelsen - den mycket välbetalda informationskonsulten Helena Stålnert, före detta Aktuelltchef. Valet verkade vara gjort av framförallt kulturministern Alice Bah Kuhnke,  ty det är hon som får föra regeringens talan i saken.

Syftet med denna stiftelsekonstruktion är enligt stiftelseförordningen att

främja självständighet hos företag som i den omfattning och på det sätt som riksdagen och regeringen bestämt, här i landet bedriver sändningar av ljudradio- och televisionsprogram i allmänhetens tjänst.

Detta hindrar dock inte stiftelsen att i sin årsredovisning berätta om allt möjligt, som att bevakningen av EU-parlamentet varit

agendasättande

och att #kaosklass varit

en av de mera tongivande publicistiska satsningarna 

och att

SVT når det högsta förtroendet av alla uppmätta källor.

Det finns flera sådana omdömen i stiftelsens årsberättelse, vilket visar att man, om än främjar självständigheten, inte därmed avstår att bedöma verksamheten. Detta tillsammans med att man tillsätter och avskedar styrelserna i bolagen kan knappast undvika att det skapas ett tryck på dem att tillfredsställa den av regeringen tillsatta styrelsen.

Hur har det varit innan? År 1956 ägdes Radiotjänst till 40 % av folkrörelserna, 40 % av pressen och 20 % av näringslivet. I anslutning till 1966 års riksdagsbeslut ändrades fördelningen av aktieinnehavet med 60 % till "folkrörelserna", 20 % till pressen och 20 % till näringslivet. Folkrörelserna dominerades av fackföreningarna. Genom 1978 års beslut slöts ett nytt avtal mellan staten och Sveriges Radio för perioden den 1 juli 1979 -- den 30 juni 1986. Sveriges Radio omorganiserades till en koncern med ett moderbolag (SR) och fyra dotterbolag (Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB). Vi hade då en helt statsledd public service. Det var först 1992 som Sverige fick ett någorlunda självstyrande medieklimat i fråga om organisation, programinnehåll, sändningstid, distriktsindelning m.m.


Situationen blir närmast komiskt när radiochefen Cilla Bodö inleder utfrågningen från lyssnare i direktsänd radio med en formidabel bredsida emot Polens regering, som hon uppfattar nu tar över public service genom ministerstyre. "Det tycker jag inte om" säger hon, men övergår snabbt i "vi"-form. Vems talan för hon - egen? Sveriges Radios? Public service? Eller - regeringens? 

Även om Förvaltningsstiftelsen har ledamöter som nomineras av riksdagspartierna så saknas insyn helt. Problemet blev akut under förre ordföranden Ove Joansons ledning. Lite jobb blev gjort, men arvodena och pensionerna rullade på utan kontroller.


Förvaltningsstiftelsen står i sin tur direkt under kulturdepartementets ledning, men där vill man inte utföra kontroller. Återstår ett par tjänstemän på Länsstyrelsen som redan är överbelastade. (Att Uppdrag Granskning i detta sammanhang förfasas över att Livets Ord styrs av en stiftelse och Ulf Ekmans pensionsavsättning på 10 %, är lite dråpligt. Om de granskat sitt eget bolag så hade de upptäckt att det även det ägs av en stiftelse där minst 20% avsätts till pension till ledamöterna och löner och arvoden är högst hemliga.)

Nå men det finns ju en Granskningsnämnd? Visst. Men  även den utses av samma regering som dessa som tillsatt de den ska granska.

Efter denna genomgång kunde man tycka att svansföringen gällande den polska majoritetsregeringens hanterande av public service kunde vara lite lägre. I synnerhet borde nyhetsredaktionerna ta sig tid att studera fallet Polen bakåt i tiden och sätta sig in i även hur läget är i andra länder, där sakernas tillstånd inte redovisas så öppet som den nya polska regeringen nu gör. I synnerhet borde man reflektera över varför förtroendet minskat så dramatiskt för public service i Sverige, att de så kallade fria medierna drar till sig hundratusentals läsare - inte minst public service-journalisterna själva använder dem.


2016-01-07

Vad angår oss Polens affärer?

Tydligen en hel del. Både i radio och press så vet man minsann att läxa upp det första majoritetsregeringen sedan socialistdiktaturen föll. Vid valet i oktober fick  Prawo i Sprawiedliwość Lag och Rättvisa, (PiS) ett  relativt ungt parti som grundades av frihetskämpar i Solidarność-sfären, 61 procent av rösterna, och deras presidentkandidat, Andrzej Duda, fick närmare sex miljoner röster i två på varandra följande val.

Partiet beskrivs utomlands som ömsom "ultrakonservativt", "nationalkonservativt" eller "högerpopulistiskt". Men ingen av dessa beskrivningar är särskilt adekvat. Ofta kritiserat det just från dessa politiska flyglar, och många förslag känner man igen från vår svenska socialdemokrati, såsom införandet av barnbidrag, föräldraledighet och statlig sjukvård. Och vår yttersta vänster borde applådera för den föreslagna bankskatten i Polen, som syftar till att de rika storbankerna skall bidra till socialförsäkringskostnaderna. Från borgerligt håll borde man glädja sig åt att partiet hyllar marknadsekonomi och åtminstone i början var mycket EU-positivt och idag är extremt NATO-vänligt.

Men det finns ett problem, och det är att PiS ideologiskt ansluter till personalism, naturrätt och värdekonservatism, precis som tidigare vårt eget KD gjorde, innan andra vindar blåste in med Göran Hägglunds liberalsociala linje. PiS har starka katolska rötter och man vill ogärna föra en politik som strider emot den katolska människo- och samhällssynen. Detta väcker ramaskri inom EU.

Video: Polens nuvarande president Duda räddar en hostia som blåst ner på marken. Duda var altartjänare som ung. 

Om Polens affärer får man läsa i utländska tidningar, och det har framförallt varit Der Spiegel, Die Welt och engelska The Guardian som stått för materialet till våra TT-kommunikéer. Följaktligen har till exempel hävdats att Polen nu slår sina påsar samman med Ungern gällande extrem främlingsfientlighet (detta var innan staketen kom upp i Malmö). Lite lustigt att läsa för de som följt de ständiga grälen mellan just dessa två länder.  Vidare att regeringen tar över medierna. Men att medierna till stor del har varit styrda av de utländska - ofta tyska -  ägarna framgår sällan. Att Jarosław Kaczyński, partiledaren, är "en man i Putins smak" - men polackerna känner både honom och partiet som extremt ryssfientliga.  Vidare att landet "går mot ett mörker", hotar bli fascistiskt och står inför inbördeskrig (sic!).

Detta var hönorna. Fjädrarna utgörs av en politisk-juridisk strid om domarpositioner i konstitutionsutskottet.

Vi ska inte gå in i dessa affärer. En stort uppslagen artikel i DN bör dock omnämnas. Där hävdas att

Motståndet växer i ett mörknande Polen. 

och att

Den nya högerregeringen har skapat ett extremt klimat präglat av paranoia och nästan religiös övertygelse,

Artikelförfattaren, poeten  Tomasz Jastrun, skriver:

Redan under mellankrigstiden beklagade sig kända polska författare över att Polen bestod av två länder, ett nationalistiskt katolskt och ett liberalsocialistiskt. Ett halvsekel av kommunism tycktes ha fryst den här uppdelningen som nu har återfötts med en desto större kraft. Många frågar mig: vad händer nu? Jag vet inte. Det enda jag är säker på är att det här är en stor prövning för polackerna, kanske den största sedan sekelskiftet.

Och han fruktar "majoritetens tyranni".

Som katolik har man alltid svårt att finna politiska lösningar som harmonierar med tro och lära. Det handlar om kompromisser och nödlösningar. PiS har säkert många politiska rävspel i bagaget, såsom alla partier. Men måste ändå inte reagera när ett politiskt parti just på grund av dess katolikvänlighet utmålas som ett hot mot ett helt folk  - ja hela EU - och överdrifterna står som spön i backen?  Ett folk som dessutom röstat fram det med stor majoritet.

Det var inte länge sedan vårt eget land styrdes av ett dominerande parti. Mellan åren 1932 och 2000 var Socialdemokraterna i opposition endast nio gånger, och man kunde sätta sina medlemmar på alla viktiga poster  inom samtliga myndigheter, inte minst inom den då dominerande statliga mediavärlden (sk public service) och skolväsendet. Men då talades inte om mörka tider, fascism och diktatur.

Till sist måste man undra lite över bildtexten i DN under partiledaren

Jarosław Kaczyński, ledare för högerpartiet PiS (Lag och rättvisa), som vann senaste valet i Polen och bildade regering med egen majoritet. ”Han är singel, istället för partner har han katt, fram till nyligen hade han inte ens ett bankkonto”, skriver Tomasz Jastrun.

Singel,  kattägare och inga bankkonton: Klart suspekt ur politisk synpunkt!  Dag Hammaskjölds rykte ligger illa till, för att inte tala om påve Benedikts. Singel, två katter, och inget bankkonto. 

Tablå, liberala DN.

2016-01-05

Gammalt meningsutbyte åter aktuellt

Professor Thomas E Woods fina essäsamling om Västerlandets historiska skuld till katolskt tänkande har nu kommit ut på svenska, detta genom de tappra eldsjälarna på Catholica och deras översättare Håkan  Hammarén. Vi har ännu inte hunnit recensera den svenska utgåvan, men det finns en artikel om boken när den kom ut på engelska.

År 2007 publicerades en artikel på ledarplats i branchtidningen Computer Sweden av debattören och ateisten Christer Sturmark, kallad Nätverk mot förnuftets kris. I en salig röra angriper författaren här religioner i allmänhet och katolska länder i synnerhet. Allt elände beror på religion, och det som ska stoppa galenskaperna är vetenskapen - så lyder grundreceptet för framgång, menar Sturmark.

Inspirerad av en färsk läsning av Thomas E. Woods bok om det oumbärliga rotsystemet för vår civilisation - den kristna filosofin som den utvecklats från munkordnarna på 600-talet och genom medeltidens universitetsväsende -  så skrev redaktören en liten replik. Till stor förvåning infördes den på ledarplats, och även ett svar från Sturmark, med en tämligen arrogant ton. Ytterligare replik insändes, men då sade redaktören stopp:

Visserligen intressant allt, men min chef har upplyst mig om att detta faktiskt är en branschtidning för datafolk! Tar jag in en artikel till om det här får jag sparken!. 

Efter att ha tackat men också upplyst den stackars ledaransvarige om att de ju med dessa artiklar sticker ut från mängden, så var punkten dock satt.

Men det kan ju vara intressant ta del av dessa tankar nu när den svenska översättningen kommit.

Nätverk mot förnuftets kris
Hisnande kunskapsluckor
Silfverling historieförfalskar 

Hur den katolska kyrkan byggde upp Västerlandets civilisation

2015-12-21

Klassiskt feltänk

Det är hög tid att Katolska kyrkan erkänner att förbudet mot icke-abortiva preventivmedel inte är absolut.

Så inleds en artikel i DAGEN, som är skriven av en religionsfilosof och katolik, Martin Lembke. Det är en förvirrande text. Redan inledningen är fullständigt absurd. Här anförs ett exempel om en våldtäktsman som använder kondom. Man kan ju redan här sluta läsa. Men  låt oss passa på att dementera första meningen. Ty kyrkan har klargjort med största tydlighet att preventivmedel är början på det sluttande plan som slutar i att sexualakten helt frikopplas från kärlek, äktenskap och familjebildning. Där står vi idag. Det var med p-pillret som aborttalen mer än tiodubblades.

Om vi bortser från det så oerhört långsökta i resonemanget, så kan vi konstatera att författaren gör ett klassiskt felsteg. Man kan inte göra ett ont mindre ont genom att göra ett annat ont. Varken våldtäkt eller sexuell förening utanför äktenskapet blir mindre omoralisk genom användning av kondomer. Betänk konsekvenserna av resonemanget. Det skulle vara som att fördöma mord men rekommendera den minst plågsamma metoden om det ändå ska göras!

Man kan inte göra gott genom att göra ont. Uttalandet som  anförs av påve Benedikt, där han menar att användande av kondomer vid prostitution är åtminstone början till ett ansvarsfullt beteende, gjordes i den intervjusituation, och det vi ju att då kan mycket komma ut som feltolkas. I just detta fall finns det dock ett mycket tydligt klargörande, nämligen från Troskongregationen. Annars finns ju Humanae vitae som med underbar klarhet beskriver vari mänsklighetens uppdrag (munus) består när det gäller sexuell förening:

Om de båda väsensmässiga meningsinnehållen (essentialis ratio): förening och fortplantning (unitatis et procreationis) beaktas, behåller det äktenskapliga umgänget (usus matrimonii) helt och fullt sin innebörd (sensus) av ömsesidig och sann kärlek och sin inriktning på föräldraskapets höga uppdrag (munus), vartill människan är kallad. Vi anser att vår tids människor mycket väl är i stånd att inse det förnuftsenliga i denna lära. 

Varför inte konsultera dessa källor efter första tanken löpt genom huvudet?

2015-12-20

När månglarna tar över templet (2)

Just när vågorna efter det spektakulära mångmiljonprojektet Fiat Lux avklingat - det var svårt hitta entusiasm till detta mysteriespel - så kommer ännu en notis. 1° World Congress of the European Society of Aestethic Gynecology (ESAG) ska hålla sin första kongress  i Vatikanen, nämligen på det påvliga patristiska institutet Augustinianum, detta enligt deras hemsida. Normalt handlar seminarierna där om teologi och kyrkofädernas undervisning. Men denna gång skall ett antal kirurger samlas för att med filmmaterial dela med sig av sina kunskaper om - estetisk kirurgi, närmare bestämt "vaginal rekonstruktion". Ett antal kirurger från hela världen har som födkrok att förändra kvinnliga könsorgan, sk vaginal rejuvinering,  optimering av G-punkten för högsta möjliga stimulering, men även Kolpopese, det vill säga att inoperera artificiella vaginor vid sk könsbyten. Vi vet inte om kvinnlig könsstympning ingår  i repertoaren, uppenbart är dock att manlig sådan finns på programmet. Kongressledamöterna erbjuds även generalaudiensen med påven.

Med stor förståelse för att påven inte kan övervaka allt som händer inom Vatikanen. undrar man ändå: Hur  kunde detta tillåtas? Hur gick tankarna? Betalade detta illustra lilla sällskap bra kanske? Ty deras kunder hämtas bland enbart välbeställda. En kirurg presenteras så här:

Dr. Matlock has also put in over 25,000 hours Liposculpture (including increased Brazilian butt and VASER Hi Def Liposculpture) over the past 23 years. In that time he has treated more than 10,000 patients. Dr. Matlock is well known for the entertainment industry and has tried numerous stars in both the big and small screen as well as world renowned music artist.

Låt oss hoppas att saken stoppas - omedelbart. Månglarna måste kastas ut ur templet.

FOTNOT: Organisationen har sedan saken kommit ut tagit bort alla referenser till Vatikanen från sin hemsida. Dessa var mycket uppblåsta innan. Låt oss hoppas man flyttat denna bisarra verksamhet från Vatikanens lokaler. 

2015-12-11

När månglarna tar över templet

Den åttone december är en stor dag för alla katoliker. Vi ihågkommer då renheten hos en enda människa, som av fri vilja tog emot ett "oäkta" barn, trots allt som var förknippat med detta. Hon var visserligen trolovad, men hade inte känt någon man. Så kommer en ängel, idag kanske man skulle sagt "en inre röst" - och förklarar att hon kommer få ett barn, avlat av Gud själv. Vem som helst skulle avfärdat detta som galenskap. Men Maria mottog beskedet, som om det vore ju hennes äkta man hon mottog. Och långt mer - hon mottog Gud. Och hon blev havande.

Detta skulle ju fått vem som helst att förskräckas, att låta undersöka sig, både fysiskt och mentalt. Och skulle man där idag - på till exempel en ungdomsmottagning -  funnit ett liv i hennes livmoder - då hade det levt farligt.

Men vi firar denna unga kvinnas fullkomligt självklara val. Ett val som ledde till allas vår möjliga räddning undan evig eld . Med Kristus så väcktes ju också mångas sinnelag till att upptäcka att sanningen inte bara är en överenskommelse människor emellan, utan att det verkligen är något man kan upptäcka och förändras med. Lagen blir plötsligt begriplig, förklarad, belyst.



I Rom öppnades denna dag Santa Porta, den heliga port som påven själv öppnar som inledning till kyrkans jubelår. Trettiotusen troende hade samlats på Petersplatsen för att vara med om den heliga Mässan.

På kvällen samlades åter folk på Petersplatsen, denna gång betydligt fler, etthundrasextiotusen. Den alltid upplysta kupolen var släckt sedan dagar, nu låg även krubban i totalt mörker. En lasershow kallad "Fiat Lux: Illuminating Our Common Home" hade nämligen utannonserats. Showen använde Peterskyrkans barockfasad som filmduk. Ett enormt  högtalarsystem hade även monterats. I huvudsak visades naturfilmer och man lät ljuset projicera sol, eld, moln och vattenfall på själva kupolen och fasaden. Det fanns ytterst få bilder på människor och inga budskap.


Produktionen hade finansierats av Världsbanken och deras Connect4Climate-avdelning,. Samma organisation arbetar systematiskt med födelsekontroll och barnbegränsning i underutvecklade länder.  Ett antal andra investeringsföretag i bland annat fastighetsbranschen var också medfinansiärer. Samt Li ka shing, en stiftelse med buddhistisk inriktning. Flera stora multinationella medieföretag medverkade, bland annat Obscura digital, som bland annat låtit upplysa moskéer, men då endast dekorativt. Man har naturligtvis redan lagt till detta "jobb" i sina arbetsprover för att få nya kunder.

Bildspelet har tidigare visats, då med Empire state building som filmduk. Då avslutades det med bilder av Gaya, Kaya och Kali, den blodtörstiga hinduiska gudinnan till vilken man offrade barn så sent som för 200 år sedan.

Dessa avsnitt var nu inte med.. Men heller inga andra som på något sätt anknöt till den kristna tron, till Guds Moder Maria.

Det må finnas vackra avsikter bakom - att uppmärksamma oss på den biologiska mångfalden och jordens bräcklighet. Men man måste ändå undra över hur det blev möjligt att en av våra största kyrkor används till spektakel. Visserligen är Rom den stora barockstaden, överdådighet saknas knappast. Visserligen har man alltid gillat att skapa stämningar. När drottning Kristina anlände med sitt följe till Rom genom stadsportarna så var hela kupolen dekorerad med brinnande facklor. Även senare har man haft ljusspel, även innan den ens fanns elektricitet.

Men detta är ändå något annat.. I kyrkolagen heter det att

Can.  1220 §1. All those responsible are to take care that in churches such cleanliness and beauty are preserved as befit a house of God and that whatever is inappropriate to the holiness of the place is excluded.

Man måste således tillse att kyrkan inte används till andra ändamål än vad den är vigd till. Att då låta andra organisationer utnyttja den för att exponera sig via en rakt igenom sekulär filmvisning, som dessutom är kommersiell, kan inte passera. Vi har tidigare uppmärksammat hur själva det Sixtinska kapellet utnyttjats som marknadsplats åt storföretag som Osram och Porsche.

Dessvärre har särskilt i Italien många kyrkor profanerats med de mest smaklösa konstföremål och "installationer", man använder kyrkorummet som vilken utställningslokal som helst. Vi deltog ju för några år sedan i en appell för återgång till äkta sakral konst.Den är kanske mera aktuell än någonsin.

Ty våra kyrkor är till för att dyrka Skaparen, inte skapelsen.


Peterskyrkan den 19 april 2005 -  samma dag som som påve Benedikt XVI valdes.