2015-03-01

Nu är det bevisat - religion är inget att ha

I en artikel i Dagens Nyheter menar statsvetaren och debattören  Bo Rothstein att det nu bevisats att religionerna inte bidrar till samhällets och det allmännas väl. I själva verket så finner man att de mest korrupta länderna där medborgarna har minst förtroende för varandra är de samma där man återfinner religiösa befolkningar. Källorna till detta är statistik som utgivits av World Values Survey, ett nätverk bestående av socionomer och samhällsforskare. Bland annat är svenskan Bi Puranen med där. Man sänder regelbundet ut helt traditionella enkäter i hundra länder och grundar sedan sina slutsatser på grundval av de kryssvar man får in, obeaktat hur olika dessa enkätfrågor kan uppfattas i dessa vitt skilda kulturområden.

Och här hände alltså att man i korrumperade länder bekänner sig i högre grad till  religiös tro. Tänka sig!

Bo Rothstein tvekar inte att - i vanlig ordning  - göra de mest halsbrytande akrobatnummer på grundval av dessa enkäter. Han har gått in och läst på katolska kyrkans och judiska församlingens hemsidor:

Katolska kyrkan i Sverige säger att man arbetar för att alla människor ska ha ”rätt till ett värdigt liv; en bra utbildning, en rättvis inkomst som man kan leva på och värdiga arbetsförhållanden”. Judiska församlingen i Stockholm framhåller på sin hemsida vikten av att alla församlingsmedlemmar efter förmåga deltar i arbetet för ”att skapa en bättre värld för allas bästa”.

Och så kommer skjutjärnet fram:

En fråga är då hur väl religionerna lyckas med sina goda föresatser.

Bo Rothstein tycks alltså inte förstå att varken katolska kyrkan i Sverige med sina 106 000 medlemmar eller judiska församlingen, med sina 4400, finns till för att skapa en bättre värld. Detta är så att säga en sidoeffekt av att man tror att Gud skapat människan till sin avbild och att människan därför också måste lyssna till Guds röst. Men Gud utvalde inte sitt folk och sände inte Jesus för att utrota fattigdomen eller förbättra levnadsstandarden. Utan för att rädda människan. Det framgår ju inte vilka religioner som åsyftas i enkäterna - dras alla över en kam? - men det är rörande att Rothstein har så höga förväntningar på religionens verkningar, att han tror alla blir goda alldeles bara genom att ha en tro på något transcendent. Nåväl, kanske det bara är ett utslag av desperation och förtvivlan att tro på Gud - i de fattiga länderna tycks ju religionen ha större fotfäste. Bo Rothstein luftar ordentligt sina fördomar:

En given invändning mot detta resonemang har länge varit att människor som lever under svåra förhållanden i sin desperation har större anledning att vända sig till religionen. Denna invändning har emellertid nyligen slagits i spillror av undersökningar från det ekonomiskt välmående USA. När man där jämfört barn som växer upp i religiösa och sekulära familjer visar sig de senare vara mer toleranta, mindre rasistiska, mindre nationalistiska och de löpte mindre risk att hamna i fängelse. Således, även i ett ekonomiskt synnerligen rikt land som USA ser vi denna icke-effekt av religion på etiskt handlande och moral.

Här måste man väl ändå säga stopp och belägg. Den goda människan definieras uppenbarligen här av att man är tolerant (mot vad?), inte så rasistisk som troende (!) inte nationalistisk (?) och att man ser till att inte åka dit för polisen (vilket rika ateister är bra på att undvika?). Har Bo Rothstein någon koll på demografiska fakta, så borde han veta hur stor invandringen är från fattiga, katolska länder, som Mexiko och Centralamerika, till USA. Det är knappast religionen som leder till kriminalitet, och det är inte fattigdomen som leder folket till kyrkan, utan tron som de får förmedlad från sina föräldrar.

Rothstein avslutar med att avfärda religionen helt från samhällets yta. Den må var och en behålla för sig själv, i det privata.

Man saknar här  ens en primitiv tanke om värdenas ursprung, om varifrån den etik härstammar, som vårt rättssamhälle har byggts upp på, om hela det sociala samhällssystemets grund i det kristna barmhärtighetsidealet, med sina sjukhus, bidrag. åldringsvård etc Om vetenskapens grund i tron på en sanning som är densamma för alla, vilket vi skulle sakna utan den uppenbarade sanningen. Rothstein förstår inte att i och med att människan har en transcendent plats i tillvaron, så kan hon alltid återknyta (re-ligiare)  till  denna. Hon kan förlora allt, men ändå vinna livet Korruption och kriminalitet må vara stor o fattiga länder, det är inte svårt förstå anledningen till detta. Det är en samhällsordning som dock inte har något alls med relgionen att göra. Snarare beror den ju på att man inte följer Guds lagar, än att man följer dem. Varför är det så? Borde detta inte vara den enkla frågan som skulle ställas? Om medborgarna inte lyder lagen är lösningen väl knappast att dölja den för dem och låtsas att den inte finns.

2015-02-26

Norges biskopsämbete misstänkt för grovt bedrägeri

Flera norska medier, däribland Verdens gang och Vårt Land, , meddelar ikväll att en stor polisrazzioa har genomförts mot biskop Eidsvigs kontor i Oslo. Även andra lokalkontor har man besökt och beslagtagit material. Anledningen är uppgifter som tyder på att stiftet har registrerat medlemmar enbart utifrån namn i telefonkatalogen, och på detta sätt höjt antalet medlemmar i katolska kyrkan: detta har inneburit en betydligt högre summa statsbidrag än man har rätt till. I Norge betalat staten ut stöd för varje medlem i ett godkänt trossamfund som uppgår till 800 norska kronor per år. De senaste åtta åren har den katolska kyrkan i Norge enligt deras egen statistik växt från 46 640 till 140 109 medlemmar. Med dessa tal skulle katolska kyrkan i Norge vara berättigad till 130 miljoner kronor i statsstöd för år 2015. Men på grund av mängden registrerade medlemmar, som  inte är godkända,  misstänker norska polisen att man gjort sig skyldig till grovt bedrägeri. Det handlar om att man emottagit 50 miljoner norska kronor som man inte haft rätt till. Från biskopsämbetet beklagar man det inträffade, och menar det handlar om tidsbrist att kontrollera uppgifterna. (Norge har ett helt annat system för statsunderstöd till trossamfund än Sverige. Den statliga skatten fördelas som ett schablonmässigt stöd till trossamfunden. För närvarande uppgår det till 800 kr/registrerad medlem. I Sverige finns en uppbörd synlig på skattsedeln för var och en, som sedan fördelas på församlingarna. Tillkommer en mindre summa statsunderstöd, 2013 uppgick den till 5 miljoner kronor.)

2015-02-11

Biskop emeritus. Kyrkan styrs av politisk korrekthet

I ett öppet brev från den 1 januari 2015 uttrycker Hans Excellens ärkebiskop Jan Pawel Lenga från Kazakstan djup oro över utvecklingen i katolska kyrkan i våra dagar. Han menar att den alltför mycket styrs av världsliga hänsyn och därmed öppnas en spricka för kyrkans fiender att verka även inne i själva kyrkan. Särskilt tar han upp utnämningsförfarandet, där nuntierna har stor makt att välja biskopar, som inte riskerar vara obekväma i världens ögon. Han menar även att påven styrs alltmer av kurian, och detta skulle vara anledningen till påve Benedikts avgång. Han befann sig maktlös, hans reformer och budskap  ignorerades av de som hade att föra dem vidare.   Hela brevet (Med tack till bloggen Rorate Caeli)

Kardinal Gerhard Müller, prefekt för Troskongregationen, är inne på exakt samma linje.

2015-02-03

Immaculatafranciskanerna: Inget vanligt munkgräl

Som vi tidigare rapporterat, utfärdades ett av kyrkans märkligaste dekret den 14 juni 2013, i vilket en livaktig och älskad orden, Congregazione dei Frati Francescani dell'Immacolata (FFI), förbjöds att fira heliga Mässan enligt den extraordinära ordning, som påve Benedikt i det gällande dokumentet Summorum pontificum tillåtit och uppmuntrat till. I ett följebrev till Summorum  konstaterade påve Benedikt XVI att

Det råder ingen motsättning mellan de två formerna av den romerska mässordningen. I liturgins historia finner vi tillväxt och utveckling, men inte någon brytning. Det som tidigare generationer uppfattade som heligt, det förblir heligt och stort även för oss och kan inte plötsligt helt förbjudas eller ens betraktas som skadligt. Det tillkommer oss alla att bevara de rikedomar som har utvecklats inom kyrkans tro och genom bön och att ge dem den plats som anstår dem. Det behöver inte framhållas att prästerna i de församlingar som bekänner sig till det tidigare bruket inte som en principsak kan utesluta firandet enligt de nya böckerna. Att utesluta den nya riten helt, det vore inte detsamma som att erkänna dess värde och helighet.

Likväl utmålades en bild av inre problem, orsakade av - heliga Mässan. Man har den romerska liturgin under de två ordningar som finns föreskrivna. För en liten grupp var det svårt att förlika sig med den ena ordningen - den äldre.

Detta tycks ju vara ett smärre internt problem. Men denna älskade orden har sedan undergått en för utomstående obegriplig process, som lett till att seminarier lagts ner, och ordensmedlemmar har tvingats på flykt till andra stift, där de möjligen kunnat verka som sekularpräster. Alla diakon- och prästvigningar har inställts under ett år. Ordens publicistiska verksamhet "Casa Mariana Editrice" med omfattande utgivning av uppbyggelselitteratur, har suspenderats. Allt under ledning av en viss fader Fidencio Volpi OFMCap, som av påven utsetts till kommissionär för orden. Dess grundare och tidgare ledare, den legendariske fader Stefano Manelli, en av helige padre Pios andliga söner, har försatts i husarrest. P. Manelli är inte vem som helst. Han är sjätte barnet av tjugoett till Guds tjänare Settimio Manelli och Licia Gualandris, vars saligförklarings-process öppnades 2010. P. Stefano fick första kommunion av S. Pio och han inträdde som blott tolvåring i seminarium för minores.

Varför har då denna process som uppenbarligen leder till en destruktion av en orden, inletts? Vi vet bara det som kommer från fader Volpi själv. Det har funnits "svårigheter ifråga om enheten","qvasi-lefebvrism" och Volpi har antytt utan konkretion att det finns opposition mot nuvarande påven, Franciskus, inom orden.  Men inget konkret.

Det handlar här om en fullständigt exempellös åtgärd. En gång förbjöds jesuitorden, på 1700.talet,  men då handlade det om politik och pengar. Även då anfördes splittringsrisken som skäl. Men Immaculata-franciskanerna har aldrig blandat sig med makt och politik. Om det nu är så som fader Volpi  så  ofta refererar till, att han har påven bakom sig, så undrar man: Hur kan en påve som själv är jesuit gå med på samma smärtsamma förföljelse mot en orden, som hans egen fick uppleva? Och hur går det ihop med det ständiga budskapet om att kärlek och barmhärtighet måste gå före detaljstrider?

Man frestas också se hur olika behandling olika ordnar får. För den allt än än fogliga kvinnliga ordensledningen i USA gällde dialog och vänliga ord, trots man underkänt hela Läroämbetet.  Med Immaculafranciskanerna tycks det endast finnas hårda restriktioner, där själva den heliga Mässan används som tillhygge och tvångsmedel, med risken att den nya mässordningen paradoxalt nog anförs som ett straff mera än en tillgång.

Nedanstående film är en liten presentation av seminariet i Italien. Under loppet av bara några år har det kommit ett femtiotal väl formerade präster därifrån, kallelser som idag är utan uppgift. Det handlar om unga män som satsat sina liv på en enda sak - men som plötsligt skall tvingas in i helt andra tankebanor. Samma dag som filmen gjordes, den 8 december 2013, på Immaculatadagen, den största festdagen för denna marianska orden, stängdes det välfyllda seminariet på order av fader Fidencio Volpi OFMCap. Seminaristerna fick beskedet att de ej får prästvigas, inte heller får de lämna orden. Återstår det civila livet som lekman, vilket inte är lätt att återgå till. Anledningen är höljd i dunkel.

Man måste ha förståelse för att ordnarnas inre affärer ej ska vara offentliga. Men detta har gått mycket längre än de sedvanliga munkgrälen vi är vana vid -  inte minst franciskaner emellan. Det är nu på sin plats att kyrkan - helst helige Fadern själv - förklarar vad saken egentligen handlar om, varför dessa kallelser är så farliga, att de måste återkallas från Guds hand.



(
(Med tack till Rorate Caeli)

2015-01-26

En blodbestänkt välkomsthälsning

Både inför under och efter påvens besök i Sri Lanka och Filippinerna har det förekommit märkliga medieuppgifter. Många gånger räcker det med några minuter för att inse, att det handlar om desinformation eller ren okunnighet. Att de stora nyhetsbyråerna inte är så nogräknade kan man förstå - de har inget ansvar, och de säljer bara en produkt. Men det är varje publicists ansvar att kolla upp att de uppgifter som kommer in verkligen stämmer och att tonläget är passande.

Inför påvebesöket i Filippinerna kom det ut via kathpress - en stor nyhetsbyrå under den österrikiska biskopskonferensen - att  "den islamiska organisationen MILF välkomnar det förestående påvebesöket."

 Nyheten presenterades i svenska Signum som något positivt med citatet från deras ledare:

 ”Vi hälsar påven Franciskus välkommen och hoppas att han kommer att stödja fredsprocessen på ön Mindanao”, 

Välkomstkommitté för påven?

Nu är det dock inte vilken organisation som helst, utan en islamistisk terrororganisation och befrielserörelse. Under decennier har MILF (Moro Islamic Liberation Front)  terroriserat både civila och militärer, kidnappat journalister och präster, dödat civila. Man har tusentals liv på sitt samvete. Förhandlingar pågår om begränsat självstyre i en liten del av Mindanao. Men inget har skrivits under, och någon avväpning har inte skett. Så sent som  i söndags, alltså några dagar efter påvens besök, dödade man ett trettiotal unga män ur en specialstyrka, som var utsänd för att arrestera en efterlyst malaysisk terrorist och en bombtillverkare.

Är det verkligen dessa som vi vill ska välkomna påven?

2014-12-31

Olika personer - olika måttsystem

Vi har tidigare rapporterat om händelsena i Limburgs ärkestift, som ledde till att biskop Franz-Peter Tebartz van Elst blev öppen förnedrad, baktalad, sänd till Rom där han fick vänta i ovisshet en dryg vecka på att få möta påven, bara för att sedan få avskedSom kanske enda lilla röst i det kristna Sverige så ifrågasatte vi om det verkligen här handlade om en slösaktig biskop,som med stiftets medel vältrade sig i lyx, eller om det fanns andra bevekelsegrunder bakom den närmast lynchartade behandlingen av biskopen.

Ty det har inte skapat rubriker om liknande - ja än mer storartade  penningrullningar i andra stift. Limburgs biskopscentrum är inte det enda som har renoverats till stora summor. Man talade om att Limburgsprojektet kostat 30 miljoner Euro. Men grannstiftet Rottenburg lade ner 40 miljoner Euro på ett byggprojekt, att samla alla anställda under ett enda tak. Münchens ärkebiskop, kardinal Marx, en i det påvliga rådet,  har nyligen inköpt och renoverat ett "gästhus" i Rom. I själva verket handlar det om ett mindre palats nära Vatikanen, en investering om 20 miljoner Euro. Kardinalen bor annars i Hohlsteinpalatset i München. Det renoverades så sent som 2013 för "blygsamma" 8,7 miljoner Euro.

Vad har då hänt med "bling-bling" biskopens lyxbygge? Blev det kafé? Uppläts sovrummen åt flyktingar, som det föreslogs redan innan biskopen avsattes? Vi får svaret i stiftsnyheterna nu i advent:

Vi vill använda de kommande månaderna för att öppna huset och att "avmystifiera" administrationen. Därför kommer det att finnas guidade turer för anställda och för grupper från stiftet. Det planeras också att konferensrummen skulle kunna användas för möten med olika kommittéer. Det kan också vara utställningar, teologiska och andra kulturevenemang i biskopens hus.

Alltså just så som biskop Tebartz van Elst avsåg använda biskopscentret! Nå - de privata rummen då? Nej de öppnas ej, av hänsyn till privatlivet hos biskopsadminstratorn som bor där i väntan på att ny biskop ska utses.

Uppenbarligen fanns det således helt andra motiv, än bygget av ett konferenscentrum för ett sextiotal personer, att få bort biskopen. Det har talats om biskop Tebartx van Elsts badkar och garderober mm. Men själv huserade han i prästseminariet, väl medveten att han snart skulle förflyttas från detta stift, kanske som efterträdare till kardinal Meisner i Köln. Men så blev det alltså inte. Han passade inte in i den ideologiska miljön i stiftet helt enkelt.


Middagslokal till uthyrning?

Att sedan Vatikanen hyr ut själva Sixtinska kapellet till företag som tyska Porsche, som man gjorde i somras till det facila priset av 4990 Euro, eller 48 000 kr - per person -  har uppenbarligen inte uppfattats som att inbjuda månglarna till templet.  Här handlade det ändock inte om bön utan om visning, konsert- och galamiddag, inne i själva kapellet!. Vi saxar från Porsche direkt:

In a small group limited to just 40 people, you can admire the art treasures of one of the most extensive and important collections in the world. This exclusive guided tour is followed by yet another highlight: a magnificent concert in the Sistine Chapel with its ceiling frescoes painted by Michelangelo. A gala dinner is then served in the midst of the exhibition – surrounded by masterpieces by world-famous artists such as Michelangelo and Raphael.

Går penningen bara åt rätt håll, så tycks lyxen vara desto mer tillåten, om än på bekostnad av respekten för ett av katolska kyrkans mest vördnadsfulla helgedomar.  Lyxbilfabrikanten Porsche kan alltså nu använda Sixtinska som en del av sin marknadsföring.  Detta gäller även OSRAM, ett välkänt företag i belysningsbranchen, som förra året fick använda kapellet - där påvar utses med mera -  som utställningslokal till storkunderna för sin nya LED-teknik.

2014-12-29

Biskop: Kyrkan bör formellt erkänna utomäktenskapliga förhållanden

Homosexualitet  tycks idag vara ett ständigt återkommande ämne - inte minst i kyrkan. Trots att man via enkäter kan konstatera att det är någon hundradel av befolkningen, som själva anser sig vara "homosexuella", så upptar saken betydligt större utrymme än samlevnadsfrågor gällande de flesta; de ensamstående, förhållandet mellan man och kvinna, ansvar, äktenskap, barnuppfostran.

Vi nås nu av nyheten att en katolsk biskop i Antwerpen, Johan Bonny, som utpekats som ärkebiskop Leonards efterträdare som Belgiens primas, uttalat sitt stöd för kyrkans välsignelse av utomäktenskapliga förbindelser:

"Vi måste inom kyrkan ge  formellt erkännande av förhållanden som också förekommer ibland många bi- och homosexuella par. Precis som det finns i samhället en mängd rättsliga ramar för par, bör det också vara en mängd olika former av erkännande inom kyrkan. "

Detta är inte första gången biskop Bonny uttalat missnöjdhet med kyrkans hävdande av läran, som han kallar en "bipolär" inställning, då verkligheten ser annorlunda ut. I ett långt brev förklarar han sin inställning, som är starkt kritisk till ett läroämbete överhuvudtaget. Kyrkan skall vara en reskamrat i en föränderlig verklighet,  inte presentera definitioner som kan verka frånstötande för de troende, som ändå inte följer dem.

I Österrike har en fd präst berättat om ett sorts dubbelliv; i hela sin prästgärning dolde han sin längtan och sitt begär att leva med en annan man. Han vill inte bedriva någon kamp i frågan, men anser att själva celibatet, förbudet för homosexuell praktik, även äktenskapets oupplöslighet,  är ett misstag av kyrkan. Han ser sin läggning som en skaplese av Gud och följaktligen rätten att utöva den, inte bara som en mänsklig, utan även en gudomlig rätt. Han lever idag med en annan man.

Hela saken är gåtfull. Ty om det vore ett så omöjligt "dubbelliv", skulle ju alla andra präster vara lika plågade. Förr brukade man fråga sig på seminarierna, huruvida kandidaterna skulle tänkas kunna vara familjefäder. Om inte, skulle de heller ej passa till att bli präster. Självklart finns tankar på kärlek och tvåsamhet hos många präster och ordensmedlemmar av båda könen. Men detta är något man uppoffrar för något starkare, för kallet att tjäna Gud på "heltid", i kyrkans tjänst.

Vi har i ett antal artiklar tidigare tagit upp dessa ståndpunkter. Det finns anledning att åter upprepa vad kyrkan lär och varför den lär så. Läggning är inte grund för indelningar av mänskligheten, lika lite som skallbas, hudfärg, nationalitet, handikapp, sjukdomar, utseende...Visst talas det i Bibeln om fariséer, sadducéer, judar, greker, egyptier etc. Men då handlar det om tämligen okomplicerade tillhörigheter, inte om dolda egenskaper som eventuellt kan tänkas komma fram i någon manifesterad form, såsom om man föredrar havet eller skogen, kvinnor eller män. 

Dessutom finns det inget som talar för en rätt att utöva det vi uppfattar som vår "läggning". Detta skulle ju medföra ett totalt nederlag för vår civilisation, som bygger på relationer och anpassningar till vår omgivning och de normer som tjänar det allmännas väl i första hand. Individens behov kan tillgodoses bara om detta inte inkräktar på andra och på samhällsordningen..

De enda möjliga vore om man slutar stämpla människor efter läggning, i synnerhet sexuell sådan. Då får man också sluta tala om "bi- och homosexuella". Alla har ändå sin frihet leva hur de vill efter sina samveten och  inom lagarnas ram. Vi kristna vet dock vad Gud anvisat oss, och det finns ingen diskriminering bakom detta, utom mot synden. Kardinal Ratzinger skrev förutseende redan 1986:

Det finns en strävan i vissa länder att påverka Kyrkan och ge en ofta välmenande "hjälp" till hennes präster, genom att förmedla  nödvändigheten av en förändring av civilstatus och lagar. Detta görs för att de ska tvingas in i konformitet med uppfattningen som dessa påtryckningsgrupper har, att (utövad) homosexualitet är åtminstone helt harmlöst, för att inte säga något enbart gott.

Se även :
Är kyrkan humanofob?
Avskaffa begreppet "sexuell läggning"