2017-03-08

Massgravarna på Irland igen

Åter rapporteras i alla medier  - via AP - att en massgrav hittats i Tuam på Irland i anslutning till ett katolskt barnhem. Man får intrycket att det handlar om 800 barnlik kastade i en avloppstank.

Men några kvarlevor  från åttahundra barn har inte hittats. Uppgiften kommer istället från att en  mycket trovärdig kvinna upptäckt systrarnas noga noterade dödsfall från 1925 till 1961 på barnhemmet. En tredjedel av dem skedde under andra världskriget, då difteri härjade på Irland, och svält. Det saknas däremot gravbevis från den allmänna kyrkogården, och när en man berättat om ett barndomsminne, att man funnit en barnskalle och lekt med den, så räckte det för att skapa skrönan, att nunnorna skulle ha svält ihjäl barnen för att de var födda utanför äktenskapet, och sedan slängt dem i en avloppstank.

I nyheten sägs bland annat att man utifrån DNA konstaterat att man funnit (ett) nyfött spädbarn  och något 3 år gammalt vid en utgrävning. Men redan här undrar man över nyhetens relevans. Det går nämligen  inte att bestämma ålder utifrån DNA - i så fall skulle ju det vara enkelt att kontrollera våra ensamkommande barns ålder på det sättet. Betydligt enklare skulle det vara att mäta benens längd. Men uppenbarligen har man inte hittat hela skelett.

Sedan barnhemmet stängdes 1961 skedde betydande ombyggnader, så att den tidigare lilla klosterkyrkogården hamnade utanför byggnadskomplexet. Det var 1975 som några barnkranier dök upp, enligt några bypojkars vittnesmål.

Gräver man så  finner man - det skulle man göra även i vårt land, där det finns barnmassgravar på flera av våra stora kyrkogårdar.


Vipeholmsstenen i Lund markerar en barnmassgrav. Här vilar 560 utvecklingsstörda barn, vars föräldrar inte hade vilja eller råd att begrava dem. Många kroppar användes av medicinstuderande för obduktionsövningar. Texten lyder: 
Minne över patienter från Vipeholms sjukhus som här fått sitt sista vilorum 1935–1965. 


Den tremannakommission  som idag leder utgrävningar får rikligt med ekonomiskt stöd från myndigheterna. Man förstår de måste visa resultat.

Men som sagt - det hela är mycket magert.

Vi har tidigare utförligt rapporterat om detta fall, se dessa artiklar:
Inget nytt från Tuam
De ovälkomna - allas vår skuld
"Massgraven" på Irland: ingen massgrav, inga odöpta, obegravda barn. Ingen ursäkt.

Tålamod - nyheter kräver tålamod
Inget får störa den svenska självbilden

2017-02-09

Regeringsstöd för organhandel

Biståndsminister Isabella Lövin (mp) skriver i Aftonbladet att

vi kommer att kontakta FN-chefer, ministrar i progressiva länder inom EU och globalt för att mobilisera politiskt och finansiellt stöd.

Vilka är "vi" och vad gäller då stödet? Med "vi" borde rimligen menas Sveriges regering. Och stödet gäller att gå in och finansiera de abortkliniker inom och utom USA som den nya administrationen i Vita Huset vill dra tillbaka statsunderstödet för. Vidare säger Lövin i artikeln att

Bortsett från att det är en inskränkning av mänskliga rättigheter är alltså abortmotståndarnas politik katastrofal för de kvinnor som utsätts.

TT skickade ut följande kommuniké om saken:

– Om man vet att det här är en mycket dålig väg att gå om man vill rädda kvinnors liv, om man vill att kvinnor och familjer ska ha makt över sina egna liv och att flickor ska kunna gå i skolan och inte bli gravida för tidigt, då är det viktigt att vi står upp för rätten till planerad, säker och laglig abort, säger Isabella Lövin till TT.

Notisen kräver några förtydliganden.

1. Alla kvinnors liv börjar i livmodern. Ska de inte räddas ens där?
2. Om flickor inte ska blir gravida för tidigt, är väl knappast aborter en lösning, om än "planerade, säkra och lagliga"
3. De indragna statsbidragen från Trumpadministrationen gällde ej hälso- och mödravård, utan uteslutande abortingrepp, utomlands och inhemsk, framförallt organisationen "Planned Parenthood", som utför en tredjedel av alla aborter i USA, även mycket sena. Nyligen blev de avslöjade genom inte mindre än tolv smygtagna videofilmer med att sälja delar av aborterade foster (hjärtan, hjärnor, levrar) till biomedicinska företag, med stor förtjänst och utan mödrarnas vetskap. En video visar hur den anställde på Planned Parenthood berättar att hennes chef frågade henne om hon ville se något "coolt". Sedan tog hon fram ett frilagt hjärta från ett sent aborterat foster, knackade lite på det, och det satte igång att slå. (källa)

Det är således detta företag som minister Lövin vill samla in medel till, via bland andra FN, så det kan fortsätta sin lönsamma verksamhet.

2017-02-04

Tro - och sanning!

Att följa informationsflödena i dagens medier är en utmaning. Den senaste tiden har "fake news" debatterats ganska flitigt. Men detta menas falska nyheter. Från att detta främst har tillskrivits de sk sociala medierna, Facebook, Twitter, Instagram, podcast och sist men inte minst de sk "alternativa medierna", det vill säga kanaler som inte är registrerade som tidskrifter och inte hör till de stora mediakoncernerna eller Public service - så har nu fenomenet spridit sig till även de allra största i branschen. Vi ska här visa på några exempel kring president Trumps administration, men det finns i många andra sammanhang. Hur gör man då som enskild nyhetskonsument? Kan man lita på medierna?

De finns möjligheter att kontrollera fakta. Det kan förvisso ta lite tid. Men vissa uppgifter är så osannolika, att man omedelbart kan anta de är falska.

Vi minns tidigare uppgiften att Vatikanen 2006 skulle göra en radikal kursändring angående preventivmedel, som spreds redan under påve Benedikts pontifikat. Saken framfördes som en sanning i till exempel Sveriges Radio via dess utrikeskorrespondent, som menade han hade bättre kontakter än vi andra. Någon rättelse kom som vanligt aldrig, när det visade sig saken var möjligen ett önsketänkande från vissa kretsar, men inget mer.

Detta gick att kontrollera. Hysterin kring presidentkampanjen förvandlade två stora nyhetskanaler till närmast partiorgan, där CNN nu går längst i att dygnet runt förmedla åsikter  förklädda till nyheter. FoxNews stod inte långt efter. Vårt eget "public service" hade heller inga problem att tycka åt oss, vilken kandidat som var en fara för världsekonomin, freden, vilka förfärliga väljare det fanns på ena sidan etc. I denna iver försvann all faktatrogenhet. I slutänden ger detta de märkliga effekten, att den som påpekar fel, omedelbart avfärdas därför att det talar för "fel" läger. Detta alltså oavsett hur uppenbar desinformationen än är.

Vi har tagit fram några uppenbara exempel, inte minst då de falska uppgifterna om presidentinstallationen i Washington, som ansågs inte ens ha kunnat locka folk att fylla platsen mellan Capitol Hill och Lincoln Monument .

Fenomenet sprider sig så till alla läger, till den ena och även den andra sidan i olika konflikter, man tycker att om de andra  kan använda dessa metoder, så varför inte också vi?

När det gäller katolska kyrkan och händelser av tidsbunden natur, är detta särskilt ödesdigert. Ty felaktig och vilseledande information kan leda till att människor tappar förtroendet för inte bara budbärarna utan även de som är satta att leda vår kyrka genom svåra tider.

2017-01-09

Ovärderlig informationskälla upphör

Den tråkiga nyheten når oss att Sandro Magister lägger ner sin krönika i veckotidningen l´Espresso, kallad chiesa, som han drivit alltsedan 2002.  Vi vet inte anledningen till detta.  Dock kommer lyckligtvis hans privata blogg "Settimo chieli" finnas kvar, det mesta där är på italienska dock.  Sandro Magister är ännu en av de mest betrodda "vatikanister" som förmedlar nyheter och reflektioner direkt från Rom. Han lyckades som journalist inmuta ett alldeles egen hörn av den vänsterliberala tidningen l´Espresso, Reppublicas veckotidning, med en upplaga på 200 000. Där har han rapporterat om olika händelser världen över, med fokus på  för hur kyrkan uppträder,  hur den tolkar uppenbarelsen, konflikter, trender, röster. Han har haft ständig bevakning av allt kring påven, inte minst resorna. Han har även förmedlat översättningar av artiklar från andra författare, intervjuer och länkar med mera. Han lät med tiden hela innehållet löpande översättas till engelska, spanska och franska, varvid webbversionen blev en standardkälla för alla med genuint intresse för katolsk mediebevakning. Den nådde då en läsarkrets av dryga hundratusen användare, varav 20 % i USA.

När man talar om en vatikanist menas en person med för det första gedigen kunskap om kyrkans lära, historia och organisation. För det andra med goda kontakter. Sist men inte minst ett gott omdöme att skilja rykten från verkliga fakta, stor självständighet och integritet, och kunna motstå frestelsen ha "dolda agendor".

Vi skulle knappast kunna tjäna våra läsare utan dessa pålitliga informationskällor. Med Sandro Magister har vi samarbetat under många år. Vår redaktion har översatt mer än hundra  artiklar från hans penna, alla publicerade på katobs.se. De kännetecknas av stor kunskap och inlevelse i kyrkans inre liv.

Ibland har Sandro Magister tagit parti, det är ofrånkomligt. Då löper man också risken bli motarbetad av dem som inte håller med. Men för de mera personliga uttrycken har han använt sin blogg Settimo chieli, och det kommer han av allt att döma fortsätta med.

År 2010 sammanträffade vår redaktör med honom i Rom, och resultatet blev denna intervju. Han fick då, som tack för alla bidrag, mottaga katolska domkyrkans Sankt Eriksmedalj som skänkts redaktionen av vår grundare msgr Johannes F. Koch. Det rörde honom.



2017-01-08

Trumps team: Hoppingivande ur katolsk synpunkt

Vi gör inte politiska ställningstaganden i denna tidskrift om det inte handlar om konsekvenser som direkt påverkar vår tro och möjligheterna att utöva den. Alla politiska kommentarer handlar således om undantag.  Presidentvalet i USA är ett sådant undantag. Varför? Jo just därför att det finns en rad frågor där president och kongress är helt avgörande. Vi läser att under 2017 var Donald Trump den makthavare som  omskrevs  flest gånger i svensk press, artiklar som publicerats i tidning eller på tidningars webbsidor. Trump omnämndes 120 000 gånger, att jämföra med Hillary Clinton, 60 000, hon kom fyra, passerad av både Stefan Löfvén och vår folkkäre (numera) Zlatan Ibrahimovitz

Vi har anledning att tro att det inte fanns så många positiva omnämnanden om Donald Trump. Tidigt utsågs han till att vara valets skräckfigur, en blandning mellan en patetisk lustigkurre och en mardröm. Enradiga Twittermeningar slogs upp som rubriker och de mest fasansfulla scenarier utmålades om han skulle få någon makt. Men innerst inne trodde få detta. 

För USA:s katolska kristna var valrörelsen en pina. Det spelade ingen roll vilka partisympatier man hade - de slutliga två kandidaterna uppträdde båda ovärdigt, och det tycktes inte finnas någon gräns för hur djupt de kunde gräva i grumliga vatten efter karaktärsbrister och gamla fadäser, istället för att tala om vad de vill och vad de tror på. Det var väldigt svårt avgöra vad som var verkliga ambitioner och vad som var ren valtaktik.

När så resultatet blev klart var scenförändringen total. Nu var det slut med apspelet, en politik måste utformas, och framförallt en stab och en regering utses. 

Det har varit få artiklar överhuvudtaget om Trumps val av personer, och vad de innebär för vår sak. De utnämningar som hittills skett tycks visa att det inte bara handlat om valfläsk. Ty vad man än tycker om valde presidenten, så kan man inte som katolik annat än få förhoppningar om en politik, som på överraskande många områden ger stöd för vår tro och den sociallära som formulerats i Rerum novarum och Gaudium et spes.  

Donald Trump utsåg i september inte mindre än 34 mycket kvalificerade katolska rådgivare för sin kampanj, detta för att säkerställa katolsk profil inom följande områden: Religionsfrihet, värnet av de ofödda, utnämningar i rättsfrågor, utbildning, sjukvård, arbete och beskattning och säkerhet. Detta var säkert med tanke på de katolska väljarna.

Mycket riktigt anses att valet avgjordes när katoliker ändrade sig, då Hillary Clinton så öppet deklarerade sin politik, där bland annat fria, sena aborter, samkönade äktenskap, vårdlagar som tvingar katolska sjukhus utföra aborter,  och särlagar för människor med viss "sexuell läggning" var prioriterad politik. Inslag som man som katolik inte kan stödja aktivt, vilken annan politik som i övrigt föreslås.

Här är några korta beskrivningar av nyckelpersoner i Donald Trumps kabinett och kanske USA.s närmaste framtid:

Vicepresident: Mike Pence
Pence kommer från en stor irländsk katolsk familj. Han var altartjänare under sin barndom. Senare har han anslutit till Born Again. Han är uttalad abortmotståndare  och han drog in stöd till lobbyorganisationen Planned Parenthood i sin delstat. Han har starkt kritiserad sexualundervisning som uppmuntrar till promiskuitet. Han har motsatt sig Obamas avlägsnande av förbud att framställa embryon enbart för stamcellsproduktion. Pence är emot samkönade äktenskap och särlagar baserade på sexuell läggning. Han har motsatt sig liberaliseringen av lagar för att begränsa användningen av marijuana och andra droger. 

Utrikesminister: Rex Tillerson
Rex Tillerson är bekännande kristen.

Hälsominister: Tom Price
Tom Price, ortoped,  är uttalad motståndare till abort och att staten subventionerar organisationen Planned Parenthood, en motsvarighet till vårt RFSU, men som gått så långt att den har egna abortkliniker och bedriver handel med aborterade foster att användas i forskningen. Price är presbyterian och motsätter sig statligt stöd till preventivmedel, transgender-ingrepp och att man tvångsmässigt ålägger även privata sjukhus utföra tjänster i strid med deras principer.

Skolminister Betsy de Vos
Egenföretagare, men har varit aktiv att förbättra utbildningen på lokalplanet, hon är motståndare till Common Core, ett försök att införa nationellt standardiserad undervisning. Själv kommer hon från en kristen skolbakgrund och vill att det skall finnas friskolor och fritt skolval i enlighet med FN:s barnkonvention såväl som Lumen  gentium och Gaudium et spes mfl dokument

Justitieminister:  Jeff Sessions
Som justitieminister kan man påverka många processer. Under Obamas åtta år har justitiedepartementet anklagats för att agera politiskt mera än juridiskt. Jeff Session är motståndare till liberala abortlagar, som tillåter abort upp till 22 veckan, och även lagar som innebär att man bortser från biologiskt kön. Något som även finns klart uttryckt i kyrkans katekes.

Försvarsminister: Michael T. Flynn
General med konkreta stridserfarenheter från Irak och Afghanistan. Anser att väst befinner sig i krig med radikalt islam. Jämför flyktingvågen med när folk flydde från Europa och reformationen. Problemet är att det följer med infiltratörer, och att administrationen inte förstår vidden av den islamistiska framfarten. Flynn anser det handlar om politik, inte religion.  

Inrikesminister: Ryan Zinke
Före detta officer, kristen. Aktiv motståndare till aborter. 


Arbetsmarknadsminister: Andrew Puzder
Ledande advokat i abortfrågor, medlem i gruppen Lawyers for life. Fick igenom en lag som förbjuder delstaten Missouri att bekosta aborter med motiveringen att mänskligt liv startar vid befruktningen.

Energiminister Rick Perry
Lång tjänst som senator för Texas. Har ställt upp två gånger för att bli nominerad som presidentkandidat. Bekännande kristen, tillhör evangelikal kyrka.  Stark motståndare till aborter. Motståndare till federala lagar som tillåter samkönade äktenskap. Anser de myndigheter som beskattar troende såväl som icke-troende också skall vara helt neutrala gällande trosfrågor.  Friskolor skall tillåtas, och undervisningen skall ej styras federalt. Vill exportera teknologi för mindre koldioxidutsläpp till Kina.

Chef för inrikes säkerhet: John Kelly
John Kelly är general. Han är katolik med irländskt påbrå.


Rådgivare för inrikes säkerhet: IT McFarland
Välrenommerad säkerhetsexpert och journalist. Hon har kraftigt angripit Obama-administrationen för deras passivitet gällande de kristnas utplåning i Mellanöstern och oförmågan att ta den muslimska aggressionen mot väst på allvar. Anser den radikala islamismen vara en större fara för USA än japanerna under Andra världskriget. Hon har tidigare arbetat under presidenterna Nixon, Ford och Reagan.

Chefsstrateg: Steve Bannon
Omstridd grundare av bloggen Breitbart. Uppväxt i katolsk "Kennedy-vänlig" familj, är uttalat kristen - anser välståndet bygger på den judisk-kristna tron och ser sekulariseringen som det största hotet mot den västerländska civilisationen just nu - även ekonomiskt. Är starkt kritisk till att Mellanöstern töms på de kristna ursprungsbefolkningarna.

Chef för säkerhetspolisen (NI): Dan Coats
Före detta senator i Indiana. Svenskättling på mödernet. Kristen och medlem i The Fellowship, en sammanslutning av kristna jurister.  Är motståndare till samkönade äktenskap och anser man inte kan tillåta homosexuella yttringar inom armén.

CIA-chef: Mike Pompeo.
Mike Pompeo är evangelisk kristen. Han är motståndare till aborter, även vid våldtäkt. Han har röstat emot statligt stöd till Planned Parenthood, som propagerar för och utför aborter. 

FN-ambassadör: Nikki Haley
Kristen med indiskt ursprung. Är aktivt engagerad i United States pro-life movement. Har röstat för förslag där man lagskyddar ofödda, så att angrepp mot dem skall bestraffas som om det vore mamman som angreps. Föreslagit att man måste genomgå ultraljud som ska förevisas, varefter det ska ta minst 24 timmar innan abort får utföras.

Ambassadör i Kina: Terry Branstad
Den längst tjänande guvernören i USA någonsin, i Iowa. Med judisk far och luthersk mor från Norge. Konverterade senare till katolicismen. 

Pressekreterare: Sean Spicer
Sean Spicer är katolik.

Detta är ett urval av Trumps nu 43 man stora -  föreslagna, men ej fastställda - stab. Här finns således öppet kristna, även en del katolska, politiker och även andra, som inte tycks tveka i försvaret för de ofödda, för religionsfrihet och samvetsfrihet. Trump har själv i en intervjuer omtalat att han försvarar dessa värden, som i "den svenska modellen" endast får utrymme i form av varningar och avståndstaganden. 

Den som lever får se hur det kommer att lyckas i en civilisation som i övrigt tenderar vilja upplösa alla traditionella könsroller, familjekonstitutioner och inte tveka att offra de ofödda för den förmenta solitära, sexuella friheten.

2016-12-26

Brott och straff i Vatikanen

Vi läser i Signum om att

Påven Franciskus har benådat den spanske prästen, monsignore Lucio Angel Vallejo Balda, som redan har avtjänat hälften av sitt 18 månader långa fängelsestraff för att ha läckt konfidentiella dokument från Vatikanen i vad som brukar betecknas som ”Vatileaks”.

För det första en rättelse: Detta handlar inte om "Vatileaks". Med den ordleken avses de personliga brev som publicerades efter att påve Benedikts kammartjänare läckt dem, för att göra omvärlden varse om hur kringränd påven var av illasinnade krafter. I detta fall var det helt andra uppgifter, nämligen om penningtvätt och hur konsultbolag skor sig på Vatikanen och enskilda kuriamedlemmar använder Peterspenningen till lyxrenoveringar av sina palats.

Redan två dagar efter att msgr Vallejo Balda tillsammans med sju andra utsetts att ingå i den kommission (Commissione di Studio sulle Attività Economiche e Amministrative, COSEA) som skulle utreda Vatikanens finanser så varnade vi för följderna:

Säkert behöver Vatikanens rutiner ses över. Säkert fruktar många förlora sina privilegier. Och säkert kommer det bli många dramer i det fördolda; ty i Italien vet vi att där kapital finns, där finns också maffia. Och där makt finns, där finns frimureri.
Det som oroar här är bara: Förstår dessa personer kyrkan och hennes väsen? Förstår de behoven och att kyrkan ibland måste få vara olönsam? Att man heller aldrig får spela med kyrkans kapital? Finns det inte risk att de med all den information de får kan komma att utnyttja den i affärsvärlden? Och sist men inte minst: kommer det läckas ut vad som framkommer - får vi flera skandaler i transparensens magiska namn? Skall kyrkan, vår ärevördiga Moder, få utstå än mera hån? Eller kanske är det just detta som behövs, nya fräscha krafter, som ser allt med nya ögon? Den som lever får se.

Och läckte gjorde det. En ung konsult i kommissionen, Francesca Immacolata Chaouqui, twittrade om det mesta till och med om påve Benedikts hälsotillstånd - att han hade leukemi och snart skulle dö. Detta var 2013 alltså. Msgr Vallejo Balda var en stor beundrare av påve Franciskus, och fick därför mycket förtroende. Hur alla uppgifterna om fastigheter och de personliga handskrivna brev som han fått från påven kommit ut för publicering i en bok är okänt. Det var till stöd för påven som han släppte dokumenten sägs det, när hans egen karriär blev stoppad av inflytelserika medlemmar i kurian.

Men straffet föll hårt: 18 månaders fängelse att avtjänas i Vatikanens fängelse, som vaktas av franciskaner.  I vårt land krävs nästan mordförsök eller grovt rån för jämförbart straff.

Här handlade det således om att viss information kom ut - enligt många knappast så sensationell ens. I själva verket handlade det om just de upplysningar om korruption i kurian som påve Franciskus ville ta itu med. Nu blev det för öppen ridå så att säga.

Kommissionen är sedan länge upplöst - dess arbete gav knappast mer än att en del fick skrämselhicka - i bästa fall.

Msgr Vallejo Balda släpptes således nu till jul, villkorligt, efter 6 månaders häktningstid och 9 månader innanför lås och bom.  Den kammartjänare till påve Benedikt som hade stulit en mängd dokument från påvens skrivbord, vilka han förvarade på sitt rum, dömdes till 18 månaders fängelse. Men han benådades av påve Benedikt efter dryga två månader i fängelse. 

2016-12-01

Om att fråga - och ifrågasätta

Som vi rapporterat om ganska utförligt  så har det väckt en del agg på olika håll att fyra  kardinaler publicerat några frågor de ställt till Troskongregationen angående påvens exhortation (ung. "uppmaning") Amoris laetitia. En tidskriftsredaktör och nära vän till påven blev så upprörd att han gått ut på sociala medier för att påminna om att påvens ord är Läroämbetets och det finns intet att tillägga eller förklara utöver dessa. Till och med hävdas det att det är en "kampanj" mot påven av den förmodat inte så vänligt inställde kardinal Raymond Burke. Han har haft synpunkter på påvens encyklika Laudato si tidigare och under familjesynoden blev han angripen för att han uttalade sig kritiskt  till att vissa förslag från framförallt  kardinal Kasper fått så stor uppmärksamhet, trots att det fanns många  andra  synodfäder som ställde sig helt avvisande till kardinal Kaspers idéer.

En ledamot av Vatikanens domstol,  fader Pinto, gick så långt att  han menade frågorna var

en mycket allvarlig skandal som till och med kan leda till att Helige Fadern tar tillbaka deras röda kardinalshattar. Ty de ifrågasätter två biskopssynoder om äktenskap och familj, inte  en, utan två...Man kan inte tvivla på den Helige Andes verk!

För det första så har verkligen inte kardinalerna ifråga satt hela synoder. Det handlade om fem frågor i ett  mycket begränsat område. För det andra har det alltid varit sed att fråga kyrkan vid oklarheter. I själva verket utgör en stor del av kyrkans lära just svar på inkomna frågor. Det finns en klassisk samling  av lärosatser och uttalanden som gjordes på 1800-talet av en viss Heinrich Denzinger - Enchiridion symbolorum et definitionum. Förutom kyrkofäderna, trosbekännelser, påveutlåtanden, koncilebeslut och rena trossatser finns här besked som Läroämbetet har avgivit  på frågor av olika  slag; om man kan fira eukaristin med fisk och vatten istället för bröd och vin som offergåvor, om en präst kan fira mässan tre gånger samma dag, om söndagsplikten uppfylls i en apostolisk, men schismatisk församling etc etc.

I vår tid  finns också sådana lärosatser som knappast skulle kommit till utan de troendes frågor. Troskongregationen får mängder med brev, och många kommer till just för att man vill ha förtydliganden. Kardinal Ratzinger gav ut en mängd sådana brevsvar, om allt från om en viss mässa  på Hawaii är giltig till om samma sak ska gälla för Skandinaviens frimurare som för Portugals  och Italiens. Och som påve Benedikt XVI gav han ut en mängd tillägg och förtydliganden av tidigare uttalanden. Vi kan nämna några:

1. I juli i 2007 besvarade Troskongregationen fem frågor angående uttrycket subsistit in, vilka ställts av olika personer. Svaret gavs ut under en audiens 2007 med påve Benedikt XVI, då han även undertecknade det. Namnet var Responses to Some Questions Regarding Certain Aspects of the Doctrine on the Church". Här var det således ett uttryck som förekommer i ett konciliedokument, Lumen gentium. Men ingen ansåg frågeställarna därför ifrågasatte Helige Andes verk.

2. Påvens tal vid Universitetet  i Regensburg gav upphov till en mängd märkliga reaktioner till och med upplopp. Han citerade nämligen en dialog som kejsaren Manuel II Palaiologos (1348-1425) omkring år 1391 i vinterlägret i Ankara förde med en bildad perser om kristendomen och islam och om båda religionernas sanningshalt. Påven gick tveklöst ut med förtydliganden som infördes i en not till hans tal:

Citatet ur kejsar Manuel II:s text gällde uteslutande hans uppfattning om det väsentliga sammanhanget mellan tro och förnuft. På denna punkt instämmer jag med kejsar Manuel, utan att fördenskull vara införstådd med hans polemik.

3. I en intervjubok som skrevs av journalisten Peter Seewald 2010 tolkades en mening som att påven ändrat kyrkans avrådande att använda kondomer. Saken fick rättas till av påven själv genom informationssekreteraren.

4. Efter upphävandet av exkommunikationen av de fyra sk Lefbvrebiskoparna, som påven gjorde av barmhärtighet och för enighetens skull,   följde en fullständig hatkampanj mot påven. Veckan innan hade nämligen en av dem, biskop Williamson, uttalat sina privata tankar om omfattning och metoder för avrättning i Hitlers koncentrationsläger. Påve Benedikt gick då ut i ett långt brev, där han inte tog tillbaka sin akt,  men förklarade sina tankar bakom beslutet. Han skrev:

Därför känner jag mig tvungen, kära medbröder, att ta till orda och ge er en förklaring som jag hoppas skall hjälpa er att förstå vilka de avsikter var som ledde mig och de ansvariga organen inom den Heliga Stolen till att ta detta beslut. Jag hoppas på detta sätt kunna bidraga till att åter skapa frid inom kyrkan.

Det finns fler exempel. med detta visar att det alls inte är kontroversiellt att fråga påve och läroämbete om förtydliganden och det är verkligen inte skandalöst att kräva svar, om det handlar om viktiga frågor. Om inte annat för att "åter skapa frid inom kyrkan"!