2019-10-19

Förskolorna: Föräldrarna tige, Skolverket har ordet

Radioprogrammet Skolministeriet tar upp den så kallade digitaliseringen av undervisningen. Nu har den nått även förskolorna. Dryga ettåriga barn ska sättas framför pekskärmar och tvingas in i ett digitalberoendet. Sedan den 1 juli är det inskrivet i läroplanen och därmed lag. För Waldorfskolorna är det ett problem - man tror nämligen inte att bildskärmar är bra för utvecklingen av hjärnan. Det är bekräftat av hjärnforskningen; den personliga kontakten är helt avgörande för ett barns utveckling, bildskärmar kan till och med motverka utvecklingen.

Men det finns en annan aspekt av Skolverkets hårdhet här; man anser således att föräldrars röst inte räknas. Angående dem som vill ha sina barn i waldorfskola eller andra pedagogiker, sade man bara, att - ja, då får man väl ta sina barn ur förskolan, det är inte obligatoriskt att ha dem där. Vi har redan rapporterat om den omfattande ideologisering som sker i  förskolornas verksamhet. Som föräldrarna alltså bara har att acceptera - emot deras önskemål och bättre vetande.

Staten erbjuder således en möjlighet för föräldrar att få hjälp med barnomsorgen så de ska kunna förvärvsarbeta. Men detta sker på statens villkor, innehållsmässigt, ideologiskt och pedagogiskt.

I den tidigare läroplanen var det fastlagt att

Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. 

Detta är nu helt utplånat. Föräldrar nämns endast två gånger, då om

barnens inflytande i verksamheten och relationen till föräldrarna

och att


Barn och föräldrar ska vara delaktiga i utvärdering och deras röster ska lyftas fram.

Däremot nämns modeordet  digital kompetens åtta gånger i läroplanen. 


Föräldrarnas inflytande och önskemål som huvudansvariga för barnens fostran, är således reducerat till samma nivå som barnens, eller till och med mindre än så. Men att åsidosätta föräldrarna  är i själva verket ett brott mot Barnkonventionen. Där är det stipulerat att Konventionsstaterna åtar sig att

tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har juridiskt ansvar för barnet, och ska för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder.

I Sverige verkar dessa "rättigheter och skyldigheter" nu vara reducerade till att betala avgifterna.

Barnkonventionen kommer bli lag i Sverige den 1 januari 2020.

2019-10-14

Nya tider, nya läror - eller nygamla?

Inför biskopssynoden om Amazonasregionen har Signum förtjänstfullt låtit översätta en intervju med synodordföranden, kardinal Claudio Hummes. Länkar finns nedan. Intervjun väcker många frågor. Kanske en detaljanalys på teologisk nivå kunde vara på sin plats . Här bara några snabba reflektioner, med risk för missuppfattningar.

1. Kardinalen tycks se kyrkan som ett kulturfenomen snarare än Kristi mystiska lekamen, med sitt förråd av sanning och tro:

Kristendomen fann bördig jord i de europeiska kulturerna . Men det är bara en inkulturationsprocess, och det räcker inte.

2.  Kardinalen tycks se kyrkan som ett tidsfenomen snarare än Kristi frälsningsverk:

Vi måste låta bli att hålla fast vid det som är gammalt som om det vore viktigare än det som är nytt.

3. Kardinalen tycker inte den sk missionsbefallningen ("döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er") ska gälla alla:

vi får inte kolonisera urbefolkningarnas tro, andlighet och erfarenhet av Gud.

4. Kardinalen tycks inte inse att vår religion bygger på faktiska händelser i historien, och att vittnesmålen till dessa är en förutsättning för vår tro:

Evangelisationen måste sikta på att väcka en urbefolkningarnas kyrka som finns där för urbefolkningarnas skull. De måste kunna uttrycka sitt förhållande med Jesus Kristus på sitt eget språk: genom sina egna kulturer, historier och identiteter,

5. Kardinalen känner sig trygg att inget helvete finns:

Alla skapade kreatur kommer att få en plats i Guds rike.

6. Kardinalen har funnit lösningen till den stora eskatologiska gåtan: Den holistiska ekologin:

Vi vandrar mot en bestämd och verklig framtid. Den uppståndne Jesus Kristus är denna transcendenta punkt som drar allting till sig. Den holistiska ekologin är en syntes av allt detta.

7. Kardinalen ansluter till Teilhard de Chardins spekulativa evolutionsteologi, som innebär att vi alla utvecklas till att bli godare och mera kristuslika, vare sig vi känner Kristus eller ej, vare sig vi vill eller ej. Allt vi tidigare trott är nämligen fel:

Hela kristologin och teologin generellt måste läsas om i ljuset av insikten att ”allt hänger samman”; allt är relaterat

Intervju del 1
Intervju del 2
Intervju del 3

2019-10-13

Om bränslet åt fruktans eldar

Vi läser i Signum att "Katolska nunnor uppmanar Trump att vårda språket". Vad det handlar om är ett brev som avsänts till den amerikanske presidenten från "Leadership Conference of Women Religious" (LCWR). Detta är en paraplyorganisation för 35 000 ordenssystrar i USA. eller 76% av alla .Resten - systrar som lever i kommuniteter, följer ordensregler och bär "habit" (ordensdräkt).,  organiseras av (CMSWR [Council of Major Superiors of Women Religious]).

 I brevet mästras presidenten upp ordentligt. Systrarnas säger sig själva vara

rasande och hjärtbrutna när våra politiska ledare vädjar till våra lägsta instinkter och ger bränsle åt fruktans eldar som hotar att slita itu vårt land. Vi kan inte, vill inte låta röster av hat och fruktan dominera dagen.

Tidigare tvingades en amerikansk ärkebiskop - efter starka påtryckningar -  att ta tillbaka offentliga, tämligen paradoxala,  uttalanden via sociala medier,riktade direkt till president Trump, att han  måste "stoppa hat och rasism, börja med dig själv" och "sluta med dina låtsasböner".

Om systrarna skrivit motsvarande brev till andra makthavare - och inte minst medierna -  i USA är obekant.  Men det kunde ha behövts. Inte minst amerikanska TV-medier har ju alltsedan Trumps tillträde ägnat större delen av sin sändningstid till hat- och förtalspropaganda; han utmålades av CNN dagen innan sin valseger som en psykopat som bara "vita medelålders lågutbildade män" kunde luras av. Presidentkandidaten Hillary Clinton t.ex.  ansåg att alla som skulle komma att rösta på hennes motståndare är "deplaurable" - beklagansvärda. Det handlade till slut om hälften av rösterna, eller exakt  62 924 828 stycken i hennes ögon beklagansvärda amerikaner. Det var inte en vädjan precis till något högre i människans väsen. Och det verkade ju knappast enande heller.

Vi har tidigare rapporterat om denna organisation, detta med anledning av deras ställningstaganden i förhållande till Kyrkans tro och lära, inte minst hur de beskrivit prästämbetet som en manlig konspiration.

Att katolska systrar nu vill förbättra språkbruket hos makthavare är välkommet, även om man undrar över om det är detta som borde vara deras fokus.  Överhuvudtaget verkar det som om engagemanget hos systrarna ligger på ett mellanmänskligt plan, där politiska och humanistiska frågor prioriteras före evangeliseringen och att göra Uppenbarelsen känd, och förbereda mänskligheten för den dom och rannsakan vi alla kommer att gå till mötes.

Många av alla de som försöker förstå vad som kommer ut från Läroämbetet och från påven själv, möts av personangrepp. Antonio Spadaro, redaktören för den ansedda jesuittidskriften "La Civiltá Cattolica", förmedlade en önskan att försätta den globala katolska TV-stationen EWTN under interdikt, så länge programledaren Raymond Arroyo var kvar, detta efter att Arroy kommenterat några uttalanden från sagde Spadaro som han fällt under en föreläsning. Innan dess hade TV-stationen inbjudit Spadaro för en intervju. Men han avböjde. Arroyos program är ofta kritiska till olika uttalanden, texter och händelser i Rom. Men framförallt uttrycker panelen som deltar i programmet "World Over" en önskan om tydliga svar på alla frågor som uppstår, när läran motsägs av dem som är satta att sprida och försvara den.

Hur man skulle kunna utesluta en TV-.station från heliga kommunionen, är en gåta. Skulle det gälla alla, kameramän, receptionister, vakter också?

Även andra än redaktör Spadaro hotar med bannlysning och menar att varje ifrågasättande av de signaler som kommer från Rom - eller endast en fråga - avslöjar en hopplös  rigiditet.som bara kan sluta illa för upphovsmännen. Denna hållning har uttryckts ofta också av påve Franciskus själv, fast í mycket allmänna ordalag. (Konspirationsteorierna är legio, nu senast att det skulle finnas en "hatets ekumenik", en sammangaddning av rika finansiärer, katoliker och protestanter i USA, "högerextremister" som är besvikna på påven politik, och därför anför medierna till att attackera påven, med hjälp av sina dollarmiljoner. )

Det är inte lätt vara kristen och katolik. Gott så. Det har nog aldrig varit svårare än idag att vara katolsk publicist. Vad man än gör, så är det fel i någras ögon, även hos dem man trodde man tjänade. Som det sades så bra av systrarna: Det ger "bränsle åt fruktans eldar "...

2019-08-27

Den muntliga traditionens styrka (2)

Att muntliga traditioner kan vara mycket pålitliga finns det mängder av exempel på. Här kommer några:

1. I Asturias i norra Spanien, i den lilla byn Pravia, finns en kyrka från 700-talet. Den är uppförd i preromansk stil av kungen Silo. Detta är just när muslimerna invaderar den spanska halvön, och de kristna består av visigoderna, ett germanskt folk som anammade arianismen. Kung Silo gifte sig med Adosinda, de regerade i elva år. Han begravdes med sin hustru i den kyrka han själv lät bygga, i mittgången. Det finns källor från 1400-talet som menar hans kvarlevor flyttats till ett kloster i Oviedo och lagts under altaret där. I Pravia fanns dock den muntliga traditionen att kungen låg begravd med sin hustru i deras kyrka, och att hon var betydligt kortare än han i växten. Det fanns även andra berättelser, anekdoter  om deras utseende. Under 1970-talet renoverades kyrkan, och man var tvungen öppna graven. Där låg de, sida vid sida. Allt stämde in i minsta detalj.

2. Vi har ju Sankt Erikslegenden om den smorde konungen som dog i strid för att han inte flydde utan stannade kvar i Heliga Mässan på Kristi Himmelsfärdsdag 1160. Historien har avfärdats som en uppfinning för att skapa en svensk Sankt Olavskult. Men undersökningarna 2018 av relikerna visade att allt stämde, ålder, kroppsbyggnad, diet, skador, tid...

3. Sankt Botvidslegenden är mycket detaljerad. Här finns kyrkor, platser, vägar, personnamn på både vänner och fiender. Och allt stöds av det man idag finner: kyrkornas placering, föräldrarnas gård, den ymniga källan invid vägen som ännu kan bevandras, med en runsten på sin ursprungsplats dessutom, broderns gravkista, korset på Rågö mm mm.

4. På Öland finns Sandbyborg, en av fyra stora fornborgar. Det har på ön funnits en muntlig tradition att något hemskt finns där. Redaktören blev själv i sin barndom avrådd att cykla dit av en öbo sedan många, många generationer, hennes man var öländsk mjölnare, de hade en väderkvarn. "Nej dit  ska ni inte cykla, pojkar!".  2011 inleddes omfattande utgrävningar och något år senare fann man resterna av minst 26 människor, även barn, som lämnats praktiskt taget som de föll, i en massaker. Ett fullständigt unikt fynd. Även värdeföremål som mynt mm hittades, som om platsen inte ens plundrats under alla århundraden. Massakern hände i slutet av 400-talet. Den muntliga traditionen har således levt på ön i dryga 1500 år.

2019-08-26

Den muntliga traditionens styrka

Många som har lägenhet eller åkt på semester till Costa Blanca och Alicante har säkert också besökt Illeta dels Banyes vid Campello, 9 km norr om Alicante. Det är en liten halvö, berömd för klart vatten, och de arkeologiska fynden. Hela ön är en enda sammanfattning av 6000 års historia. Här finns fynd från stenåldern, neolitiska stenhyddor, tempelbyggnader från iberisk tid (300-talet f.Kr.), romerska termalbad samt även odlingsmark från muslimsk tid.

Baños de la Reina


Vad har nu detta med katolska observationer att göra? Jo runt ön finns det några märkliga uthuggningar direkt i klippan, som man kanske skulle tro var gamla husgrunder. Men havet omsluter dem. I själva verket är det fiskodlingsbassänger från romersk tid, alltså de första två århundradena. Fiskodlingskar finns på andra platser och är beskrivna även i skrivna källor. Men det intressanta här är att det enligt guiden på plats alltid varit endast en muntlig uppgift, som traderats bland ortsbefolkningen, att detta skulle röra sig om fiskodlingar från romarna. Först i modern tid har saken bekräftats av arkeologin och källor i arkiven.

Vi har alltså att göra med muntliga berättelser som visat sig vara pålitliga i nästan 2000 år. Även i Sverige finns det sådan historieskrivning. Den brukar ofta sättas i tvivelsmål bara genom att det finns ett tidsgap från händelserna tills de blev nedtecknade. Detta gäller många s.k. helgonlegender (Sankt Erik, Sankt Botvid t.ex.), och i synnerhet evangelierna. Men all historieskrivning har ju sin grund i muntliga vittnesmål från person till person och ifråga om kunskapsöverföring så är det det talade ordet som varit  totalt dominerande över det skrivna genom tiderna. Detta är viktigt att erinra sig i dessa tider, då man förlitar sig alltmer på ord och bild från anonyma eller okända  källor.

2019-08-15

Om rätten att stå emot onda handlingar

I Sverige går ledaren för Kristdemokraterna, Ebba Busch Thor, med i det sk Pride-tåget. Vad det handlar om är en manifestation för att varje sexuell läggning, och utövandet av den, skall vara accepterad, bara det inte skadar. Ibland anförs "rätten att älska den man vill". Det finns ingen begränsning i lag mot detta . Men kravet här är acceptans, fullt ut av alla.  Saken ses som en akt för kärlek, mot hat. En fredshandling.

Men det är svårt att förstå kärleksbudskapet utifrån alla anspelningar på en sexualitet, som bara handlar om egot. Kärleken till en annan person, som alltid innebär självuppoffring, ersätts med kärleken till en attraktion, till den den egna upplevelsen, med övertydliga sexuella förtecken.

Dessa parader har kommit nu även till det katolska Polen. En Pridemarsch i staden Płock skyddades av kravallpoliser. En ung man, femtonåriga Jakub Baryła, beväpnad med ett kors och en rosenkrans, ställde sig ensam mitt i gatan och blockerade vägen. Polisen ingrep genom att bära bort honom. Pojken sade:

Jesus stod emot ondska och synd. Vår heliga tro uppmanar oss att motverka onda handlingar.

Han sade även att akten inte var planerad. Men när han såg en  bild med Vår Fru av Częstochowa draperad med regnbågsflaggor, så frågade han spontant en präst om ett  kors. Han fick ett och ställde sig sedan mitt i gatan, med korset riktat emot dem som deltog i marschen. Han sade efteråt att akten inte alls vände sig emot de som gick i paraden:

Det handlar om att stå emot de dåliga krafterna som uppmuntrar till homosexualitet. 



Enligt katolsk tro och lära så är läggning och frestelser inget man ens behöver bekänna - det är en del av personligheten bara. Men homosexuella tankar eller handlingar, om de odlas och utförs med vilja, är en dödssynd, precis som all sexuell praktik utanför äktenskapets sakrament. Katoliker kan således aldrig stödja det som prideparader står för. All kärlek är inte tillåten eller ens god. Man får inte älska sin nästas hustru, inte heller åtrå barn eller personer av samma kön, som om det vore i ett äktenskap. Men däremot kan man älska en vän fullt och helt som person, oavsett kön, till  kropp och själ. Och man ska alltid älska sin nästa. Dock  inte sexuellt. Detta är en del av uppenbarelsen, stödd dessutom av naturrätten.

Vi kristna ska inte begå våldshandlingar eller störa yttrandefriheten. Men nog kunde vi vara tydligare med hur vi tänker och varför vi tror som vi gör i dessa frågor. Och  att betona att "stå emot de dåliga krafterna". inte är detsamma som att hata eller förakta andra personer.

Denne modige femtonåring har redan väckt beundran i många länder. En journalist  frågade honom om han nu skulle bli politiker, med tanke på hans engagemang,.

Politiker? Nej, jag ska bli präst!

svarade han.
'



2019-07-18

President Trump möter förtryckta - kristna, muslimer och andra

I floden av kritik och stundtals lynchning av USA:s president Donald Trump, försvinner nyheter som åtminstone för många religionsutövare är positiva. En president som ständigt gör personangrepp, yttrar sig om allt möjligt, ofta vårdslöst också, bli sällan tagen på allvar.

Men det finns också händelser och manifestationer, som borde lyftas fram för att de ger stöd till människor i utsatta lägen. Ingen president har som Trump reagerat över de höga aborttalen och de mycket sena aborterna, som i vissa stater tillåts utföras intill när en naturlig förlossning skulle kunna ske. Statsbidrag har dragits in villkorligt till Planned Parenthood,  en stor organisation med aborter som huvudverksamhet och största inkomstkälla. De säljer till och med delar av aborterade foster till läkemedelsindustrin.

Redan tidigt som president (alltså inte i valkampanjen) visade Trump - trots att han själv inte verkar särskilt religiöst engagerad - förståelse för friheten att kunna utöva sin religion och följa sitt samvete. Bland de första besöken han gjorde, utan publicitet, var på en liten katolsk skola, där eleverna kommer från mycket utsatta, "svarta" grupper. Där sade han att

 "skolor ska inte vara en plats där tro och religion fördrivs, utan de ska välkomna tro och religion med öppen, vacker famn."  

Den 17 juli tog presidenten emot ett antal representanter för olika minoriteter som alla är förtryckta fördrivna eller står rent ut sagt inför en förintelse. Det var ett  personligt möte, där var och en fick berätta om sina öden och sitt folk. Det fanns kristna från Mellanöstern, Eritrea, yazidier från Irak, muslimer från Burma och Kina, tibetanska buddhister, evangelikala från Kuba och många andra. Atmosfären var allvarlig, varm och hjärtlig. Här märktes ingen rasism. Inte minst vädjan från fredspristagarinnan, den  yazidiska kvinnan Nadia Murad Basée Taha, var gripande. ISIS eller ej, men hon och hennes folk har förlorat allt. Presidenten var inte uppdaterad på hennes historia, nu lyssnade han och ställde även frågor.

Mångkulturellt i Ovala rummet
Visst kunde man avfärda saken med att detta var ett PR-trick. Men det är svårt då att förklara varför det inte i så fall  lyfts fram av presidenten stab, eller förklara varför han inbjudit politiska vänner och även fiender till konferensen, som föregick detta möte. Och detta twittrades det inte om.

Men det kanske är så, att få medier vågar rapportera något om denne president, som kan tolkas som något positivt. Då riskeras utfrysning och politisk stämpling.

I konsekvensens namn borde presidenten nu också lyssna till de katolska organisationerna, som motsätter sig familjesplittringar och separation av barn från sina föräldrar. Detta skedde även under tidigare presidenter, under Obamas åtta år utvisades 3 miljoner papperslösa, med familjeseparationer, vilsenhet och kriminalitet som följd.