2014-12-31

Olika personer - olika måttsystem

Vi har tidigare rapporterat om händelsena i Limburgs ärkestift, som ledde till att biskop Franz-Peter Tebartz van Elst blev öppen förnedrad, baktalad, sänd till Rom där han fick vänta i ovisshet en dryg vecka på att få möta påven, bara för att sedan få avskedSom kanske enda lilla röst i det kristna Sverige så ifrågasatte vi om det verkligen här handlade om en slösaktig biskop,som med stiftets medel vältrade sig i lyx, eller om det fanns andra bevekelsegrunder bakom den närmast lynchartade behandlingen av biskopen.

Ty det har inte skapat rubriker om liknande - ja än mer storartade  penningrullningar i andra stift. Limburgs biskopscentrum är inte det enda som har renoverats till stora summor. Man talade om att Limburgsprojektet kostat 30 miljoner Euro. Men grannstiftet Rottenburg lade ner 40 miljoner Euro på ett byggprojekt, att samla alla anställda under ett enda tak. Münchens ärkebiskop, kardinal Marx, en i det påvliga rådet,  har nyligen inköpt och renoverat ett "gästhus" i Rom. I själva verket handlar det om ett mindre palats nära Vatikanen, en investering om 20 miljoner Euro. Kardinalen bor annars i Hohlsteinpalatset i München. Det renoverades så sent som 2013 för "blygsamma" 8,7 miljoner Euro.

Vad har då hänt med "bling-bling" biskopens lyxbygge? Blev det kafé? Uppläts sovrummen åt flyktingar, som det föreslogs redan innan biskopen avsattes? Vi får svaret i stiftsnyheterna nu i advent:

Vi vill använda de kommande månaderna för att öppna huset och att "avmystifiera" administrationen. Därför kommer det att finnas guidade turer för anställda och för grupper från stiftet. Det planeras också att konferensrummen skulle kunna användas för möten med olika kommittéer. Det kan också vara utställningar, teologiska och andra kulturevenemang i biskopens hus.

Alltså just så som biskop Tebartz van Elst avsåg använda biskopscentret! Nå - de privata rummen då? Nej de öppnas ej, av hänsyn till privatlivet hos biskopsadminstratorn som bor där i väntan på att ny biskop ska utses.

Uppenbarligen fanns det således helt andra motiv, än bygget av ett konferenscentrum för ett sextiotal personer, att få bort biskopen. Det har talats om biskop Tebartx van Elsts badkar och garderober mm. Men själv huserade han i prästseminariet, väl medveten att han snart skulle förflyttas från detta stift, kanske som efterträdare till kardinal Meisner i Köln. Men så blev det alltså inte. Han passade inte in i den ideologiska miljön i stiftet helt enkelt.


Middagslokal till uthyrning?

Att sedan Vatikanen hyr ut själva Sixtinska kapellet till företag som tyska Porsche, som man gjorde i somras till det facila priset av 4990 Euro, eller 48 000 kr - per person -  har uppenbarligen inte uppfattats som att inbjuda månglarna till templet.  Här handlade det ändock inte om bön utan om visning, konsert- och galamiddag, inne i själva kapellet!. Vi saxar från Porsche direkt:

In a small group limited to just 40 people, you can admire the art treasures of one of the most extensive and important collections in the world. This exclusive guided tour is followed by yet another highlight: a magnificent concert in the Sistine Chapel with its ceiling frescoes painted by Michelangelo. A gala dinner is then served in the midst of the exhibition – surrounded by masterpieces by world-famous artists such as Michelangelo and Raphael.

Går penningen bara åt rätt håll, så tycks lyxen vara desto mer tillåten, om än på bekostnad av respekten för ett av katolska kyrkans mest vördnadsfulla helgedomar.  Lyxbilfabrikanten Porsche kan alltså nu använda Sixtinska som en del av sin marknadsföring.  Detta gäller även OSRAM, ett välkänt företag i belysningsbranchen, som förra året fick använda kapellet - där påvar utses med mera -  som utställningslokal till storkunderna för sin nya LED-teknik.

2014-12-29

Biskop: Kyrkan bör formellt erkänna utomäktenskapliga förhållanden

Homosexualitet  tycks idag vara ett ständigt återkommande ämne - inte minst i kyrkan. Trots att man via enkäter kan konstatera att det är någon hundradel av befolkningen, som själva anser sig vara "homosexuella", så upptar saken betydligt större utrymme än samlevnadsfrågor gällande de flesta; de ensamstående, förhållandet mellan man och kvinna, ansvar, äktenskap, barnuppfostran.

Vi nås nu av nyheten att en katolsk biskop i Antwerpen, Johan Bonny, som utpekats som ärkebiskop Leonards efterträdare som Belgiens primas, uttalat sitt stöd för kyrkans välsignelse av utomäktenskapliga förbindelser:

"Vi måste inom kyrkan ge  formellt erkännande av förhållanden som också förekommer ibland många bi- och homosexuella par. Precis som det finns i samhället en mängd rättsliga ramar för par, bör det också vara en mängd olika former av erkännande inom kyrkan. "

Detta är inte första gången biskop Bonny uttalat missnöjdhet med kyrkans hävdande av läran, som han kallar en "bipolär" inställning, då verkligheten ser annorlunda ut. I ett långt brev förklarar han sin inställning, som är starkt kritisk till ett läroämbete överhuvudtaget. Kyrkan skall vara en reskamrat i en föränderlig verklighet,  inte presentera definitioner som kan verka frånstötande för de troende, som ändå inte följer dem.

I Österrike har en fd präst berättat om ett sorts dubbelliv; i hela sin prästgärning dolde han sin längtan och sitt begär att leva med en annan man. Han vill inte bedriva någon kamp i frågan, men anser att själva celibatet, förbudet för homosexuell praktik, även äktenskapets oupplöslighet,  är ett misstag av kyrkan. Han ser sin läggning som en skaplese av Gud och följaktligen rätten att utöva den, inte bara som en mänsklig, utan även en gudomlig rätt. Han lever idag med en annan man.

Hela saken är gåtfull. Ty om det vore ett så omöjligt "dubbelliv", skulle ju alla andra präster vara lika plågade. Förr brukade man fråga sig på seminarierna, huruvida kandidaterna skulle tänkas kunna vara familjefäder. Om inte, skulle de heller ej passa till att bli präster. Självklart finns tankar på kärlek och tvåsamhet hos många präster och ordensmedlemmar av båda könen. Men detta är något man uppoffrar för något starkare, för kallet att tjäna Gud på "heltid", i kyrkans tjänst.

Vi har i ett antal artiklar tidigare tagit upp dessa ståndpunkter. Det finns anledning att åter upprepa vad kyrkan lär och varför den lär så. Läggning är inte grund för indelningar av mänskligheten, lika lite som skallbas, hudfärg, nationalitet, handikapp, sjukdomar, utseende...Visst talas det i Bibeln om fariséer, sadducéer, judar, greker, egyptier etc. Men då handlar det om tämligen okomplicerade tillhörigheter, inte om dolda egenskaper som eventuellt kan tänkas komma fram i någon manifesterad form, såsom om man föredrar havet eller skogen, kvinnor eller män. 

Dessutom finns det inget som talar för en rätt att utöva det vi uppfattar som vår "läggning". Detta skulle ju medföra ett totalt nederlag för vår civilisation, som bygger på relationer och anpassningar till vår omgivning och de normer som tjänar det allmännas väl i första hand. Individens behov kan tillgodoses bara om detta inte inkräktar på andra och på samhällsordningen..

De enda möjliga vore om man slutar stämpla människor efter läggning, i synnerhet sexuell sådan. Då får man också sluta tala om "bi- och homosexuella". Alla har ändå sin frihet leva hur de vill efter sina samveten och  inom lagarnas ram. Vi kristna vet dock vad Gud anvisat oss, och det finns ingen diskriminering bakom detta, utom mot synden. Kardinal Ratzinger skrev förutseende redan 1986:

Det finns en strävan i vissa länder att påverka Kyrkan och ge en ofta välmenande "hjälp" till hennes präster, genom att förmedla  nödvändigheten av en förändring av civilstatus och lagar. Detta görs för att de ska tvingas in i konformitet med uppfattningen som dessa påtryckningsgrupper har, att (utövad) homosexualitet är åtminstone helt harmlöst, för att inte säga något enbart gott.

Se även :
Är kyrkan humanofob?
Avskaffa begreppet "sexuell läggning"

2014-12-26

Barnarov på Peterplatsen

Nyheten sprids, fast ganska långt ner på löpsedeln, att en barbröstad kvinna försökt stjäla Jesusbarnet ur krubban på Petersplatsen, inför ögonen på häpna pilgrimer från hela världen. Kvinnan räknade med att bli gripen, helst så våldsamt som möjligt, och fotograferad. Varför skulle hon annars ha textat "GOD IS WOMAN" på sin överkropp?

Om FEMEN har vi tidigare skrivit. Det handlar om en grupp med gåtfulla finansiärer i bakgrunden.Kvinnorna utför betalda uppdrag





När en attack utfördes av FEMEN i katolska domkyrkan blev det inga rubriker såsom när moskéer får rutor sönderslagna och väggarna sprejade. Här handlade det istället om "stryptag på aktivist", och "aktivisten", som i själva verket begått minst tre allvarliga brott, intervjuades och fick beklaga sig: - De har inte rätt bli så arga, sade en av inkräktarna om den altartjänare som förde ut de halvnakna kvinnorna från gudstjänsten. Några statsministeruttalanden om att "vi måste skydda människor så att de kan utöva sin religion" kom inte då, inte heller ministeruttalanden om brott mot grundlagen och religionsfriheten hördes den gången. Inte ens från en kristdemokratisk minister. Polisen lyste med sin frånvaro.

Att även katoliker hör till en minoritet i vårt land, som ofta står under stort tryck från ett dominerande sekulärt samhällsklimat framkommer mycket sällan. Ibland undrar man om muslimerna är de enda som inte får störas i sin religionsutövning. Det handlar om hur vår religion skildras i skolundervisningen, hur lite respekt som visas gentemot våra kyrkobyggnader i stadsplaneringen, hur kristna utan lagstöd förhindras att välja vissa yrken, såsom läkare och barnmorska, hur barn tvingas delta i aktiviteter som inkräktar i den intima sfären. Det finns många exempel.

Kristna är dock inte de som beklagar sig och framför krav. Istället finner man sig. Det är ett sätt att överleva när fienden inte vill annat än få orsaker till att slå till med restriktioner och till och med våld. Men i vårt postkristna samhälle undrar man stilla; kunde vi inte en enda gång höja rösten, vi också? Trots allt har vi funnits här i tusen år, hela vårt samhälles etik och lag är grundad på de  värden som kristendomen kom med. Skyddet av kvinnan, det frivilliga äktenskapet, de oföddas och gamlas rätt, sjuk- och fattigvård (Helgeandsholmen var vårt första sjukhus), universitet, bibliotek...inget av detta kan tänkas utan den kristna trons insteg i vårt hörn av världen. Vi kräver inte att alla ska vara katoliker. Men kunde man inte behandla oss ungefär som påven Johannes Paulus II ville att judana ska bemötas; med respekt som för den äldre brodern?

2014-12-10

Är fosterfördrivning en mänsklig rättighet?

Under morgonen har det sagts ett tiotal gånger i radio att abort är en rättighet som är knuten till kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Ibland läser man att abort skulle vara en mänsklig rättighet.

Det finns ett antal fördrag som reglerar mänskliga rättigheter. I första hand tänker man då på vår grundlagar, där varje medborgare tillerkänns rätten att uttrycka sig i tryck och verbalt.

Hur är det då med abortlagen? I denna lag, som inte ändrats sedan 1974, föreskrivs endast att abort  f å r utföras, och att om någon vägras abort så skall Socialstyrelsen få pröva saken. Lagen uttrycker således ingen rättighet. Det är en bedömning, från fall till fall, om ett sjukhus eller en mottagning måste utföra abort. Regleringen ligger ganska långt ner rent rättsligt, nämligen på kontrollmyndighetsnivå.

Lagen anger straffrihet, "får utföras". Men det är således inte samma sak som en skyldighet ("skall utföras"). Något straffansvar gentemot den läkare eller barnmorska som skulle vägra utföra abort finns inte.

Men hör då inte abort till den allmänna sjukvården? Hälso- och sjukvårdslagen definierar vad som skall ingå i den sektorn:

1 § Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter samt att ta hand om avlidna.

Inte ett ord finns i hela denna lag om abort. Det är först hos Socialstyrelsen som abort omnämns som en rättighet. Felaktigt hänvisar man till abortlagen där som om det sägs att kvinnan har rätt. I flera direktiv sägs att abort ingår i hälso- och sjukvården, till exempel i en statlig utredning från 2005 om utländska kvinnors rätt till abort i Sverige:

Tillgång till legala och säkra aborter är av stor betydelse för kvinnors reproduktiva hälsa. 

Inte heller i våra internationella fördrag så finns det något om att kvinnan har rätt till abort. I FN.s deklaration om mänskliga rättigheter fastställs att

Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

och att

Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn skall åtnjuta samma sociala skydd, vare sig de är födda inom eller utom äktenskapet.

Men inget om rätten att avsluta en graviditet. Barnkonventionen, som ratificerats av Sverige, säger att

Barnets bästa ska alltid komma i första rummet.

och att

Varje barn har rätt att överleva och att utvecklas. 

I förordet till samma konvention fastslås att

barnet, på grund av dess fysiska och mentala omognad, kräver särskilt beskydd och omvårdnad, även lagligt skydd, såväl innan som efter födelsen,

Det ska bli intressant att se hur regeringen Löfven får ihop denna mening med svensk abortpraxis. Man deklarerade nämligen i Regeringsförklaringen att man vill göra FN:s barnkonvention till svensk lag.

Inte heller här finns något om reproduktiv hälsa.

Går man till EU så finns det en Europakonvention som sedan 1994 upphöjdes till att stå över svensk lag. Man kan således åberopa denna konvention i EU-domstolen gentemot svensk rättsordning, och hänvisa till tidigare utfall etc. Europakonventionen stöder sig dock på FN:s Barnkonvention.

Det finns även andra riktlinjer inom EU för mänskliga rättigheter. Men de generar ej abortlagstiftningen.  Man anser detta vara upp till varje nation att bestämma i denna fråga.

Sammanfattningsvis finns det således inga fördrag som uttrycker att abort skulle vara en mänsklig rättighet. Det finns heller ingen laglig skyldighet för en läkare eller barnmorska att utföra en abort. Däremot finns det en rad bindande fördrag som hävdar barns rätt att överleva. Likväl hävdas det till och med på regeringens sida om rättigheter, att "säkra" aborter hör till mänskliga rättigheter. Detta är dock ej en allmänt accepterad uppfattning, och den finns ej uttryckt i bindande dokument. Inte ens i svensk lag.

2014-10-26

Brevhälsning från en påve i klausur

När påve Benedikt XVI överraskande meddelade sin avgång den 11 februari 2013 så startade omedelbart spekulationer om hans hälsa. Det sades han var dödssjuk, kanske cancer. Det spreds ett rykte att han hade leukemi. Andra rykten talade om en begynnande demens. Men inget kunde bekräftas.Nu har det gått snart två år, och påve Benedikt verkar alltjämt mycket vital. Han lever isolerad i sitt kloster, Mater Ecclesiae, på vatikankullens topp, med utsikt över hela Rom. Klostret inrättades av påven S. Johannes Paulus II år 1994, när han upptäckte att ingen bad för världen dygnet runt i Vatikanen. I klostret ställdes det Allraheligaste Sakramentet ut för så kallad ständig tillbedjan, och uppgiften anförtroddes några kvinnliga ordnar.

I klostret lever nu alltså en av världshistoriens ytterst få "påvar emeritus". I fullständig klausur. Kontakten med omvärlden sköts av hans sekreterare, ärkebiskop Gänswein.




Nyligen publicerades en längre text av påve Benedikt, som han skrivit med anledning av invigningen av en aula i det påvliga Uraniana-universitetet. Det är en text som andas samma lugna klarhet vi blev bortskämda med under hela påve Benedikts korta pontifikat.

Just nu pågår en konferens i Rom kallad Populus Summorum Pontificum. Det är ett pilgrimsmöte som framförallt drar till sig troende med intresse för den traditionella liturgin, men även allmänt yttringar av folkfromhet såsom sakramentsprocessioner etc. Där finns både unga och gamla från olika länder, och många olika ordnar närvarar också. Flera kardinaler ur kurians topp deltar. såsom kardinalerna Pell, Burke och  Brandmüller, och mässan firas  i själva Peterskyrkan enligt Vetus Ordo, som var brukligt fram till påve PaulusVI:s pontifikat.



Påve Benedikt fick en inbjudan att delta vid den högtidliga mässan i Peterskyrkan på lördagen. I ett brev utan vapen eller andra insignier, med avsändaren "Benedictus XVI, papa emeritus", svarar han att han gläder sig

--- över att usus antiquus nu lever i fred med Kyrkan, och också uppskattas av ungdomar, och att den stöds och firas av stora kardinaler. 

Han avslutar med att förklara att hans tillstånd som

--- munk i klausur inte tillåter en närvaro som också är offentlig. Jag lämnar mitt kloster endast vid speciella tillfällen, då påven inbjuder mig personligen.
Prästernas procession till Heliga Mässan, Petersplatsen i Rom,  lördagen den 25 oktober 2014

2014-10-19

Synoden om familjen - några presslänkar

Det är inte lätt för media att förstå katolska kyrkan. Inför synoden, som skulle handla om den kristna familjen, har det i stort sett endast kommit rapporter om den kristna icke-familjen. Många ord har yttrats om frånskilda, omgifta och inte minst om en svårdefinierbar grupp som går under namnet "homosexuella", eller ännu svårfattade beteckningen HBQT, ett samlingsnamn för ett antal livsstilar som inte innefattar det traditionella äktenskapet eller kyskhet i allmänhet, vare sig man är gift, separerad eller ensamstående.

Ändå var det enligt Vatikanens pressekreterare msgr Lombardi SJ endast ett enda uttalande av 265 som överhuvudtaget nämnde homosexuella.

Det har  knappast framkommit ett ord dock vad till exempel de talrika afrikanska biskoparna yttrat, eller de från Mellersta Österns kyrkor. Detta har de själva klagat över. Kardinal Kasper har till och med försökt förneka några undsluppna ord om "vi" och "de" som tolkats som att han automatiskt sett de tyska biskoparna ha primat över Afrikas röster, som han tyckte hörde hemma mera i deras lokala biskopskonferenser.

I DAGEN, och även i viss mån i Världen idag,  talas det om en splittrad kyrka i Sverige. Men vet vi  verkligen hur det stora flertalet katoliker ställer sig till vad till exempel de tyska biskoparna vill genomdriva? Det verkar vara samma fåtal tongivande röster som vill ha förändringar i största allmänhet - som hörs även gällande äktenskapets oupplöslighet. För till exempel våra orientaliska kristna är det västerländska synsättet främmande. att man innan synoden försökte använda det ortodoxa oeconomia-skälet för att genom driva kommunionen för civilt omgifta ses inte som ett närmande till öst, snarare motsatsen.


Radioprogrammet Människor och Tro kommer ta upp samma tema - den splittrade katolska kyrkan. Man bjuder ständigt in samma personer som skall fånga intresset genom att föra fram uppfattningar och falska förhoppningar om en kyrka som tillfredsställer tidens krav. Det är tragiskt att det tycks finnas små skaror som omhuldar denna beskrivning, och har fullständigt obsoleta idéer angående kyrkans "uppdatering" med avseende på moralteologin, medan den stora majoriteten kämpar med att leva katolskt, fostra sina barn till goda kristna och hålla ihop sina äktenskap.

Dagens Nyheter kallar frågan om de sammanboende homosexuella kan få absolution för "den mest brännande frågan" i synoden, som således skulle handla om den kristna familjen. Men homosexuella förhållanden togs alltså upp i ett enda av 265 tal. Gunilla Hall i Svenska Dagbladet uppehåller sig även hon vid icke-temat i synoden: homosexuella. 

En del tidningar har inte ens försökt förstå kyrkans roll. Denna ledare i Helsngborgs Dagblad hör till bottenrekorden.

Som i alla sådana samlingar utspelades det två scenarier: Det verkliga mötet - och det virtuella som består av förhoppningar, besvikelser, konspirationer, rykten, lögner och en inte så liten bit rena ränkspel. Sådan är människan.

2014-10-12

Svenska kyrkan: Ifrågasätta praxis kan kosta kragen

Vi brukar inte kommentera andra samfunds inre problem här. Men i detta fall handlar det om yttrandefriheten. En präst å västkusten, komminister Olle Fogelqvist i Löftadalens pastorat i Kungsbacka kommun, har efter 35 år i tjänsten, av domkapitlet fått förbud att utöva sitt prästämbete i Svenska kyrkan. Med andra ord har han blivit avskedad och, som man sade förr, avkragad. Varför? Finns det några skandaler? Brott mot sjätte budet? Förskingring?

Nej, i själva fallet handlar det om vad han sagt i en enda predikan. i sin lilla församling med schartauanska rötter. Den 25 augusti förra året så ska pastor Fogelqvist  nämligen ha antytt att att "de som säger ja till prästvigda kvinnor går miste om frälsningen.", detta enligt domkapitlets beslut .



Läser man predikan så verkar det snarare som att den handlar om Paulus maning att följa Guds bud. Gällande kvinnliga präster finns det bara en fundering om det verkligen är grundat i Bibeln.

Pastor Fogelqvist har dock genom sin advokat överklagat med hänvisning till 1. jäv (biskop Per Eckerdal i domkapitlet är själv gift med en kvinnlig präst i sitt andra äktenskap) och 2. att predikan ej lästs i sin helhet av domkapitlet. Man har endast tagit del av ett ljudklipp.

Avskedandet har nu inhiberats av den sk Överklagandenämnden.

Vi som trodde att i Svenska kyrkan är det högst i tak av alla samfund i vårt land. Här kräver man inte dop för att få ta emot nattvarden, såväl jungfrufödseln som uppståndelsen har uttryckligen satts inom metaforens fria ramar, och Jesus har framställts som homosexuell i själva Uppsaladomen, utan några repressalier. Och om den eviga frälsningen får väl prästerna tycka vad de vill.

Men här kom således en anmälan och en snabb dom av domkapitlet, undertecknad biskop Per Eckerdahl. Han har i en intervju förkunnat att

"Detta är inte förenligt med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära."

Men för gemene man är det idag svårt att hitta vad denna tro, bekännelse och lära består av, då man sedan länge frångått Bekännelseskriften med den Augsburgska bekännelsens apologi, Schmalkaldiska artiklarna och Uppsala mötes beslut. Dessa finner man ingenstans på Svenska kyrkans hemsida.