2022-05-03

Supreme Court: Abort är ingen konstitutionell rättighet

 I USA rasar nu en diskussion om huruvida Högsta Domstolen kan undanröja ett tidigare domslut som ger kvinnor en konstitutionell rätt att få abort, ända upp till vecka 32. I våra medier presenteras saken som "aborträtt" och ibland även rätten för kvinnan att bestämma över sin egen kropp.


Men vi har tidigare i flera artiklar beskrivit att någon rätt att släcka ut mänskligt liv inte finns, varken i lag eller som en naturligt given rättighet. Aborter kan tillåtas enligt lag, men det kan aldrig vara en rättighet att få dem utförda, då de strider mot alla principer vi känner som vill skydda de mänskliga rättigheterna och dessutom mot ett av tio Guds bud. De kan aldrig vara säkra då de strider mot själva naturens ordning. Och det kommer inte att bli färre aborter i och med att de blir legaliserade civilrättsligt. Domslutet i USA från 1973, där man alltså förbjöd en delstat, Texas, att förvägra kvinnor abort, är i själva verket ett bisarrt försök att relativisera själva rätten till liv, som man menar alltså ska vara underordnad individens subjektiva val att låta leva eller låta "ta bort", döda. Och samhället ska bistå med att få saken gjord. Sedan 1973 har det skett 60 miljoner aborter bara i USA, och ökningen kom när P-pillret kom och direkt efter detta, domslutet Roe vs Wade, vilket framgår av diagrammet nedan. 


Abortfrekvens i USA och effekten av domslutet 1973



Abort måste beskrivas för vad det är: Var och en av oss har genomgått en utveckling från konceptionen till fullt utvecklade individer, och vi fortsätter att utvecklas hela livet. Men vi är människor till hundra procent hela tiden. Vad Supreme Court analyserat är dock främst den juridiska motsägelsen i att den ofödda människan inte har någon rätt alls - detta strider dessutom emot FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Till saken kommer också argumentet om att det är bättre med "legala, säkra aborter" än illegala. Och plötsligt sker en verksamheten som går ut på att släcka liv inom sjukvården och läkemedelsindustrin. Som man trodde fanns för att rädda liv och läka och hela. 

2022-02-26

Om det katolska mediecentret i Kiev

Händelserna i Ukraina rör oss alla. I synnerhet vi som jobbar med katolska medier. Det handlar nu inte om något avlägset land, med kanske en kultur som känns oss främmande, som Syrien eller Jemen, utan ett land och folk som bara ligger någon timmes flygresa från Sverige. 


Alltsedan 2008 har KATOLSK OBSERVATÖR verkat i nära samarbete med EWTN. Det hela inleddes genom  att vår redaktör fick uppdrag att organisera inspelningar i Stockholm som en del av serien "Catholic Lives in Scandinavia". Detta var mycket tack vare den publicistiska verksamhet vi haft genom KATOLSK OBSERVATÖR alltsedan Immaculatatadagen 2005. 


År 2013 blev vi inbjudna att studera hur man i Ukrainas huvudstad Kiev byggt upp ett mediacenter på blott 10 månader. På en blygsam tomt med adressen Sribnokilska St byggdes en katolsk kyrka och vid den ett mediacenter med Radio Maria en trappa upp, ett förlag, video- och filmstudio. Och sist men inte minst ett litet "TV-kapell". Ledande i arbetet var OMI-präster ("oblater") och även systrar. Vi rapporterade: 


Mediacentret är beläget i anslutning till en katolsk kyrka, som ännu ej är färdigbyggd. Man har lyckats komma över en liten markbit mellan ett stort bostadområde, Osorky, och en liten sjö, helt nära den stora infarten till Kievs centrum. Mediacentret är uppdelat i tre våningar, de två första finns EWTN och på tredje våningen sänder Radio Maria dygnet runt

Från fader Diego fick vi igår följande rapport: 

Jag har fått höra att oblatcentret  som drivs av EWTN Ukraine och all personal kommer att behöva lämna lokalerna eftersom deras kontor och studior ligger på huvudvägen som leder till en av stadens entréer genom vilken den ryska armén försöker ta sig in. och som också leder till landets viktigaste internationella flygplats, Kiev-Boryspil; den civila personalen arbetar redan från sina hem, de religiösa systrarna som också arbetade där, har flyttat till en annan stad och kommer att fortsätta arbeta därifrån, och inom de närmaste timmarna kommer oblaterna att flytta till ett annat hus varifrån de kommer att arbeta för att hålla EWTN igång. En annan oblatgemenskap som styr en av de största församlingarna i Kiev kommer att se till att EWTN:s datorer och servrar fortsätter att fungera, så länge de har tillgång till studiorna.

 

Låt oss be Rosenkransen varje dag för fred och för folket i Ukraina. EWTN Nordic sänder i samarbete med Rita Radio i Norge och Katolsk Liv i Danmark, varje dag kl.20. Se www.ewtn.se eller https://vimeo.com/681723864

Se även: Priest Working for EWTN Risks Life to Stay in Ukraine: ‘Our Life Is in God’s Hands’


2022-02-11

Stackars stormakten Sverige

Flera medier har de under de senaste dagarna rapporterats om en "hatkampanj" mot svenska myndigheter och SVT talar om en

 

omfattande desinformationskampanj som fått stor spridning i arabisktalande konton i sociala medier 

 

Vad saken handlar om är att det spridits rapporter om hur barn tvångsomhändertas, med hjälp av polis även, efter myndighetsbeslut grundade på Lagen om Vård av Unga (LVU). Främst verkar det som om det är muslimska grupper som ser åtgärderna som en attack emot själva deras religion. Det har även varit demonstrationer på Mynttorget.


Tonen i medierna har varit förvåning och bestörtning: Hur kan det svenska välfärdssystemet attackeras på detta sätt? SVT har till och med granskat tre fall som förekommit i de sociala medierna, och kommit fram till att här fanns det ju verkligen skäl att tvångsomhänderta barnen, även de minsta. Det handlade om våld och kriminaltet i hemmet, även drogmissbruk.


Enligt  Bi Puranen, som jobbar med integrationsstudier, är det "extremt få fall" som leder till beslut om tvångsomvårdnad. Kampanjen överdriver och sprider rena lögner, menar hon, och pekar samtidigt på de bristfälliga kunskaperna om det svenska samhällssystemet som orsak. 


Även Myndigheten för psykologiskt försvar har uttalat sig och menar med påtaglig indignation att 


– Man förminskar och förvägrar Sverige att ge en korrekt bild av händelsen med avsikten att uppnå en negativ effekt på Sverige.

 

Stackars den goda stormakten Sverige som förminskas på detta sätt! 


Men hur det nu med saken egentligen? Handlar det enbart om desinformation? Var finns roten till alltsammans? 


För det första handlar det knappast om så extremt få fall. För bara några år sedan var 23000 barn och ungdomar placerade på familjehem eller andra institutioner, detta efter beslut av myndigheterna och domstolarna. Det handlar om en dryga procent av alla ungdomar mellan 0 och 18 år.  SVT har själva rapporterat om den  ofattbara ökningen av ingripanden, med 27% bara på fyra år, mellan 2013 och 2017. Det handlar om 5000 barn om året, som tas från sina föräldrar, ofta utan att de själva vet orsaken till detta. Är det verkligen så extremt få fall? Flera än i något annat nordiskt land, för att inte tala om andra europeiska länder. Sverige ligger i topp här. 


Vad som heller inte tagits upp i samband med den förmenta desinformationskampanjen är vad barnen kommer till när de "räddats" från sina föräldrar. Idag anmäls övergrepp på barn sex gånger oftare i  och "familjehem" och institutioner än generellt sett. Många av dessa drivs som lönsamma företag och missförhållanden rapporteras ständigt; kränkningar, övergrepp, inlåsningar, självmord. Och vill man rädda barnen från att hamna i kriminalitet - som Bi Puranen framhöll som orsak till myndighetsutövandet - då verkar tvångsplaceringarna av ungdomarna snarare leda till att de garanterat kommer i dåligt sällskap.


Naturligtvis finns det fall, där barnen verkligen är utsatta för våld och vanvård. Och bör omhändertas Men  för några föräldrar vars barn togs ifrån dem i spädbarnsålder under några år mellan 2010 och 2015 så känns nog inte allt helt fel heller i "kampanjen", trots alla överdrifter. Ty de blev berövade sina älskade barn enbart på grund av en barnläkare vid namn David Otterman, som gjorde karriär på att avslöja så kallat skakvåld genom långsökta medicinska metoder. Det visade sig vara helt ogrundat, och läkaren fick avgå, mycket tack vare att några grävande journalister på Expressen avslöjade saken.  



Vi har här tidigare i ett antal artiklar påvisat hur den svenska staten ständigt är ute för att försvaga familjen och så att säga "rädda" individen att bli alltför påverkad av föräldrarna om de inte följer "den svenska modellen". Istället handlar det om att frigöra, emancipera,  barnen och ungdomarna från auktoritära hemförhållanden. Alternativet är det "svenska" sättet att se på saker och ting, som på klassiskt kulturkolonialistiskt sätt anses överlägset. Det får helt enkelt inte ifrågasättas, allra minst av föräldrar gentemot sina barn.  Att då föräldrar från starka muslimska, kristna och judiska familjetraditioner är misstänksamma när lärare och socialsekreterare kommer in i bilden med en helt främmande syn på familjeliv och fostran - kan det förvåna?



Det talas ofta om Polen och Ungern i termer av "nationalkonservativa", alltid med en stor portion avståndstagande och kritik. Men hur ska man då kategorisera vårt eget lands myndighetsutövande, som driver sin ideologiska "svenska" agenda så långt, att föräldrar kan förlora sina minderåriga barn, om de vänder sig emot att barnen vill "byta kön" -  eller om de ålägger barnen att be bordsbön i skolan!    

Länkar: 
Den svenska demokratin
Är sexuella övergrepp en samhällsfråga?
Föräldrarätten på det sluttande planet
Politikerbeslut: 12-åringar förses med kondomer


2021-09-13

Påven i Ungern: Omöjligt förstå medierapporteringen

Så har den Eukaristiska kongressen avslutats i Budapest mer en mycket välorganiserad tillställning. Påve Franciskus var huvudcelebrant i den  avslutande mässan. Betydligt mer än 100 000 människor kunde följa saken i staden - där man satt upp storbildskärmar överallt  - och miljoner över flera nätverk. EWTN stod för den mycket professionella produktionen. 

Trots att kongressen planerats sedan 2018 redan - den skull ha hållits 2020- så har det inte skrivits något i våra medier, inte ens de katolska om den. I de svenska medierna är den omnämnd endast i Katolsk Horisont. (Även vi på Katolsk Observatör var sena ut med artiklar, detta på grund av underbemanning och sjukdom.) I det katolska Signum - inte en rad. Och på katolska stiftets hemsida länkas endast till den genomvinklade TT-artikeln, som refereras härunder. 

Hur är det med dagspressen? Trots allt så handlade detta ju om ett påvebesök i ett litet europeiskt land. 

Det enda som har kommit ut är en märklig TT-nyhet där man bland annat kan läsa att


Orbán ser sig själv som någon som ska försvara det ”kristna Europa” från migration. Påven själv hastade vidare till ett möte med judiska och kristna ledare.

 

I ett tal, som sannolikt kommer att uppfattas som en kommentar till det politiska läget i Ungern, uppmanade han till tolerans.

 

De senaste åren har Orbán-vänliga medier och politiker kallat påven ”anti-kristen” och kopplat ihop honom med den judiske ungersk-amerikanske miljardären George Soros, som ofta lyfts fram som syndabock för allt möjligt av populister och högerextremister.

 

Påven Franciskus vill förnedra Ungern genom att bara stanna i några timmar, säger en Orbán-vänlig kommentator i tv.

 

Detta är alltså inte klipp från privatpersoner i sociala medier, utan ur något som ska föreställa ett nyhetstelegram från TT, vilket omedelbart sprids i mängder av lokaltidningar mm. 


Artikeln som är ett hopkok av andra "nyheter" från AFP, AP, och Reuters, nämner inget om själva anledningen till besöket, inte heller vad man talade om under det samtal som varit med premiärminister Orban. Enligt Vatikanen talades det om katolska kyrkans roll i Ungern, om miljön och hur man kan stödja familjen som grund för en stabil samhällsordning.  Inget kontroversiellt alltså. 


Hur var det då med påvens förmenta varning till Ungern för antisemitism?  I påvens tal till biskoparna efteråt nämnde han förvisso den ungerske judisk-kristna poeten Miklós Radnóti, som blev skjuten med tjugo andra efter en tre månader lång marsch från Serbien där han arbetat för den ungerska armén. Självfallet  spelade den judiska påbrån in här. Men i detta fasansfulla krig fanns det många liknande öden: Bara i januari 1945 skickades 32000 etniska tyskar från Polen till strafflägren i Sibirien och Donetsk. Man räknar med att 170000 ungrare med tysk etnicitet rensades ut från Ungern och försvann i strafflägren. Civila alltså.  


Förvisso finns det antisemitism i Ungern, inte minst i vissa medier. Men frågar man judarna själva (c:a 50000)  anser de att det är säkrare för dem där än i övriga Europa. Endast 13% känner sig hotade mot 58% i Frankrike t.ex. (källa: FRA). 


Att påven skulle ha stannat så kort tid i Ungern för att därmed markera emot Ungerns invandringspolitik och förmenta antisemitism finns det ingen grund att tro . Det handlar om ett av Europas mera katolska länder med över 50% katoliker. Han reste dessutom efteråt  till Slovakien som har Europas absolut lägsta invandringstal, 0,27 personer per tusen invånare mot Ungerns 0,67. Ungern tar för övrigt emot en tredjedel jämfört med Sverige från andra länder, trots det är ett fattigt land. Skillnaden är att det mest handlar om arbetskraftinvandring: Många ungrare lever i andra länder under svåra förhållanden: De ses ned på av tradition. 



2021-07-17

Mässordning förbjuds: Påven upphäver påve Benedikt XVI:s beslut

På fredagen publicerades ett Motu proprio med namnet Traditionis custodes. Dokumentet handlar om nya regler för att den extraordinära ordningen av den romerska riten skall få firas. I åtta punkter framställs följande: (OBS! Detta är en sammanfattning enbart för att tydliggöra vad brevet proklamerar med omedelbar verkan!!)


1. Det finns b ara en enda mässordning i den romerska riten, den som proklamerades av de heliga påvarna Paul VI och Johannes Paulus II. 

2. Biskoparna är skyldiga följa denna.

3. Om det finns en eller flera grupper som firar Mässan enligt den äldre ordningen, skall det

     - bestämmas huruvida dessa inte förnekar giltigheten av liturgireformen.

     - anvisas någon annan plats att vara på än församlingskyrkor, inte heller andra kyrkor som inte är personalförsamlingar, det vill säga särskilt kanoniskt upprättade församlingar för enbart dessa grupper

 - varje kyrka eller lokal där Mässan firas enligt äldre ordning måste tydligt annonsera när det handlar om mässordningen från 1962.

 - läsningarna ej får vara enbart på latin utan på folkspråken enligt godkända översättningar.

  - biskopen skall  utse en präst som känner den äldre ordningen väl och även latin, som inte bara ska övervaka att Mässan firas på rätt sätt utan även ha hjärta för pastoral och andlig vägledning av de troende.

 - prästen skall även tillse att dessa kanoniska församlingar för just dessa troende verkligen är effektiva för andlig mognad, och avgöra om de istället borde läggas ner. 

 - samma delegerade präst ska inte auktorisera nya grupper med affektion för den äldre liturgin

4. En präst som blir vigd efter detta Motu proprio och vill fira Heliga Mässan enligt den äldre ordningen från 1962,  måste göra en ansökan hos sin biskop, som måste få godkännande från den Apostoliska Stolen, alltså påven i Rom.

5. De präster som idag firar Mässan enligt den äldre tidigare av påve Benedikt XVI godkända  ordningen, måste från och med den 16 juli 2021 ansöka hos sin biskop om att få fortsätta med detta.

6. Ordnar som firar Heliga Mässan enligt den extraordinära ordningen som upprättas den under den av påve Benedikt XVI inrättade kommissionen Ecclesia Dei, skall istället lyda under  Kongregationen för ordenslivet och apostoliskt liv.

7. Gudstjänst- och sakramentskongregationen och Kongregationen för ordenslivet och apostoliskt liv utövar full auktoritet från den Heliga Stolen när det gäller dessa frågor. 

8. Alla normer, instruktioner, tillstånd, instruktioner och bruk som inte står i samklang med detta Motu proprio  - är härmed upphävda. 

Allt det som sagts här gäller i alla delar, oavsett även om det delvis skulle nämnas.

 

Vi återkommer med en analys av detta sensationella Motu proprio och dess faktiska konsekvenser,  både för våra troende och rent praktiskt för de präster och andra, som givit sina liv för att verka för själarna genom den heliga Mässan såsom den organiskt har utvecklats genom seklerna. Den proklamerades just därför av påven S. Pius V  - och nu senast alltså av påve Benedikt XVI genom det motu proprio "Summorum pontificum"  - men härmed är upphävt av hans efterträdare. Påve em. Benedikt framhöll den som en obestridlig källa av nåd: "Vad som tidigare hållits för heligt, kan inte förbjudas". 





    

2021-06-16

Är prästerskapet en manlig konspiration?

Sveriges Radio P1 har ett program om religion kallat Människor och tro. I förra veckan ägnade man alla 45 minuterna åt "Kvinnorna som trotsar Vatikanen. Programledaren Thella Johnson, som tidigare utmärkt sig för de starkt vinklade rapporterna från Polen - presenterade att saken handlar om en "maktkamp". Sedan följer en rad inlägg som alla går ut på att kvinnor blir tystade i den katolska kyrkan och utestängda från maktpositioner, såsom sekreterare i Vatikanens utskott, diakon, präst och ja, biskop och kardinal! Kvinnor söker tjänster som är stängda för dem och utmanar på det sättet den förment förtryckande manskonspirationen som styr den katolska kyrkan och ja - dess regler och lära.


Här kastas lyssnaren omedelbart in i stridens hetta, utan varje försök att redovisa bakgrund, fakta, hur den katolska kyrkan fungerar och vad den styrs av - uppenbarelse, lära, tradition - kort sagt: Teologi. Av dem som framträdde var det få som försvarade kyrkans lära. Och när så skedde kallades det för "åsikter". Kyrkan ska styras av de troende enligt demokratiska principer och inte av präster som "påstår sig ha uppdraget av Gud" sades det bland annat i programmet. Man drar sig inte ens använda Guds Moder,  jungfru Maria för saken: Det är en manlig konspiration att framställa Maria som förebild för alla kvinnor - tyst, ödmjuk och oskuld. Vilket förtryck!  


Man brydde sig inte ens om  att  - för lyssnarnas skull - nämna den helgonförklarade påven Johannes Paulus II och hans mycket lakoniska konstaterande - som är svårt att gå emot - i det apostoliska brevet Ordinatio Sacerdotalis från 1994 att  

Wherefore, in order that all doubt may be removed regarding a matter of great importance, a matter which pertains to the Church's divine constitution itself, in virtue of my ministry of confirming the brethren (cf. Lk 22:32) I declare that the Church has no authority whatsoever to confer priestly ordination on women and that this judgment is to be definitively held by all the Church's faithful. 

 (För att varje tveksamhet skall kunna utraderas angående en fråga av stor betydelse, en fråga som avser kyrkans själva gudomliga konstitution och i kraft av min tjänst att bekräfta (styrka) bröderna (jfr Luk 22:32) förklarar jag att kyrkan inte har rätt i något avseende att utdela prästvigning till kvinnor och att denna bedömning skall omfattas av alla troende i kyrkan.

 

Historikern Yvonne Maria Werner fick några ord, och var den enda som i någon form försökte nyansera saken: Inga kvinnliga präster kommer att tillåtas av påven  enligt henne. Däremot kunde man frigöra vissa funktioner från prästerna och dela ut dem till lekmän, menade professor Werner. Hon påpekade också att det är mest äldre kvinnor som problematiserar frågan och deltar i dessa aktionsgrupper, yngre dras hellre till de traditionella rörelserna som förmedlar kyrkans lära och sakrament såsom den alltid gjort. 


Men i övrigt saknade man som sagt en sannskyldig beskrivning av prästämbetet. År 1988 kom  Manfred Hauke, ytterst välmeriterad professor som lär dogmatisk teologi, ut med en systematisk studie angående prästvigningen: (Women in the Priesthood? A Systematic Analysis in the Light of the Order of Creation and Redemption ). Här finns hela bakgrunden till varför prästämbetet är knutet till det manliga könet. Det finns motsvarande "materialiskrav" i alla sakrament: Man kan inte döpa i annat än vatten, det måste vara bröd och vin som förvandlas i mässoffret, äktenskapets sakrament konstitueras av man och kvinna etc. 


När inget av detta berördes i programmet så kan man inte uppfatta det som annat än en ideologisk partsinlaga och inte en belysning av frågan huruvida kvinnor är förtryckta och dsikriminerade inom den katolska kyrkan. Men här handlade det således om viljan till makt. Att det finns en motsägelse att samtidigt som dessa grupper attackerar själva prästämbetet, de likväl vill ha tillgång till det i samma form som det är idag, tycktes gå redaktionen helt förbi. (Detta benämnde domprosten i katolska domkyrkan, msgr Johannes F. Koch,  som "den nya klerikalismen" i en ledare i Katolsk Observatör för nu nästan ett halvt sekel  sedan.)


Man kan heller inte undgå att reflektera över varför alla dessa storartade kvinnor, som verkligen fått plats i kyrkan, inte ens nämndes. Dessa som utnämnts till Doctor Universalis: S. Terése av Ávila, S. Katarina av Siena, S. Terése av Lisieux,, S. Hildegard av Bingen. Och varför nämndes inte vår egen heliga Birgitta, som står som jättestaty innanför grindarna till Vatikanen?


(Fotnot: Luk 22:32 som påve Johannes Paulus II refererade till lyder så här i Bibel 2000: "Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.")

2021-05-16

Finland: Åsiktsfriheten angrips

Nyheten nå oss att Riksåklagaren i Finland väckt åtal mot en parlamentsledamot, kristdemokraten Päivi Räsänen. Åtalet gäller tre fall av "nedsättande uttalanden om homosexuella". Ett  handlar om en broschyr som trycktes 2004 med titeln "Till man och kvinna skapade han dem”.  Ett annat åtal gäller att hon i ett Twittermeddelanden har ifrågasatt om den finska lutherska kyrkan verkligen ska delta i Pridefestivalen, detta men hänvisning till bibelcitat.






"Jag anser inte att jag skulle ha gjort mig skyldig till att hota, smutskasta eller kränka någon folkgrupp. I alla de här fallen handlar det om Bibelns läror om äktenskap och kön", säger hon.

Saken är allvarlig. Det handlar inte bara om ett misstänkliggörande, ja, en attack mot själva rätten att öppet bekänna sin tro. Det är också en fråga om åsiktsfriheten i sig. Kommer det finnas listor på vad man kan säga och tycka, och vad som inte kan accepteras av - lagen? Av staten? 

Vi har tidigare rapporterat om hur etikprofessor, Torbjörn Tännsjö i radio utan att tveka bekände att han  inte kan respektera studenter med en gudstro. Han har en  


lägre utgångsbedömning av sådana människor

och

är mindre intresserad av en sådan person


Han menade dem vara outvecklade, ja, dumma, då de i vuxen ålder ännu tror på en "låtsatspappa". Han kunde inte respektera detta. När universitetsrektorn blev tillfrågad, sade han bara, att den var inget han kunde ingripa emot. Lektorn skull få uttrycka sina åsikter självklart. 

Vi kristna lär inte bli hörda om vi skulle gå till polisen när vi blir förklarade vara dumma, besatta, högerpopulister och allt vad som sägs - dagligen. 

Ett brev har publicerats, som skickats till Riksåklagaren. Det ger några väldigt tänkvärda och ofta ignorerade aspekter på saken om kristnas rätt att välja sina liv: 

Jag publicerar med tillstånd men anonymt brev skickat av en ung vuxen till Riksåklagaren. Kanske detta öppnar upp lite förståelse. Tyvärr är denna minoritet ofta kvar utan stöd.
′′ Ärade åklagare Toiviainen,
Jag vill dela med mig av mina tankar om Päivi Räsä åtal. Jag är både kristen och homosexuell själv, så jag blir djupt berörd av detta.
Jag är ledsen och besviken över att du bestämde dig för att väcka åtal. Jag märker att jag också känner vag ångest och rädsla: vad händer här, vad händer med yttrandefrihet och religionsfrihet, har jag rätt att leva mitt djupaste jag i framtiden?
Mitt mänskliga förstånd bygger på den kristna traditionen som kyrkan har bevarat i årtusenden och från vilken kyrkan har tagit ställning till exempelvis homosexuella relationer. Jag tror att sexualitet är tänkt att delas i äktenskap mellan man och kvinna.
Jag lever i celibat. Att leva i celibat är en väldigt holistisk sak för mig som kommer från viljan att ägna sig åt Kristus. Av en eller annan anledning är mitt sexuella intresse enbart för män, så jag avstår helt från sexuella relationer. Jag har gjort mitt val och jag har fullt ägande. Att leva i celibat är frihet för mig att ingen har rätt att lägga sig i på något sätt.
Jag känner inte Päivi Räsä och jag har aldrig träffat henne. Generellt skulle jag kunna säga att jag är på samma linje med Räsänen på många sexuella etiska frågor. Räsänens åsikter om homosexuella relationer kränker mig inte. Jag känner inte av Räsänens åsikter att anstiftan mot folkgruppen. Jag tror att Räsänen måste ha rätt att uttrycka sina tolkningar av Bibelns texter.
Som jag sa tidigare, jag är orolig. Jag känner att du, Ärade åklagare, driver mig i en väldigt strapatsmarginal med min egen övertygelse. Det är viktigt för mig att jag får höra traditionell sexualitet undervisning vid kristna händelser. Jag behöver en församlings anslutning där jag kan vara fri att vara mig själv utan rädsla för att bli avvisad.
Händer det att den sortens lärdom jag frivilligt vill höra censureras och förbjuds? Är det möjligt att t. ex. jag som själv är homosexuell kan åtalas för anstiftan mot folkgrupp om jag berättar om min religion och hänvisar till de bibelpoäng jag vill leva i celibat?
Detta är på något sätt väldigt absurt. Jag är orolig!
Jag har mött flera situationer i mitt liv där jag har försökt att vända mig bort från mina åsikter. Min övertygelse har ifrågasatts och jag har velat ses som ett offer som behöver hjälp ur religionens kedjor. Sådana situationer har varit väldigt stötande.
Nu känner jag att ditt beslut att åtala Räsä ytterligare förstärker begreppet i samhället att människor som jag antingen inte existerar eller så är vi hjärntvättade offer. Ingen uppfattning är sann. Det finns många av oss och vi är inte fler offer än någon annan individ som väljer vad de vill göra med sitt liv.
Jag försöker lita på att rättvisa skipas och ingen åtal mot Räsä leder till fällande dom. Doemen mot Rskulle ha mycket breda följder i för samhällets religions-och yttrandefrihet. Har du någonsin tänkt på dessa konsekvenser till slutet? Om fällande domar kommer, hur kan vi se till att friheten för en medborgare som mig kommer att finnas kvar i framtiden?"