2020-02-10

Föräldrarätten på det sluttande planet

I januari lade regeringen fram flera lagförslag om att Förvaltningsrätten ska kunna utfärda utreseförbud för barn som "riskerar att föras ut ur Sverige för ett barnäktenskap eller könsstympning". Det råder stort konsensus bland riskdagspartierna om saken.

Ja - varför inte? Från katolskt håll kan varken barnäktenskap eller könsstympning accepteras. Det var i och med de kristna landskapslagarna som tvångsgifte avskaffades, detta redan på 1200-talet .- Så?

Det finns dock ett problem här; föräldrarnas rätt. Att det kan vara mot grundlagen om staten ges företräde  ifråga om barnens fostran och undervisning har vi redan pekat på. Nu vill staten även ingripa vid blotta misstanken att föräldrarna inte integrerar sig den svenska värdegemenskapen, utan följer traditioner de tar med sig från sin etniska och religiösa bakgrund istället, i dessa fall ofta islam.

Vi ska naturligtvis inte godkänna äktenskap som ingås med minderåriga eller ens under tvång. Men vad kan det handla om nästa gång? Flera partier  vill förbjuda varje  religiöst inslag så länge barnen befinner sig i skolan, alltså inte enbart i undervisningen. Så kallad hemskolning är förbjuden vid vite i Sverige, det enda landet i Europa jämte Tyskland som anser att föräldrar inte kan ha ett så stort ansvar. Kanske man också tycker att det är ett brott om barnen skickas till katekesundervisning - eller rentav till kyrkan för att delta i heliga Mässan? Kanske föräldrarna borde få skriva på en ed att de uppfostrar barnen i enlighet med "den svenska modellen" - med hot att annars förlorar de vårdnaden?

Här anas ett sluttande plan.

Angående könsstympning av flickor, är det primitivt och oförsvarligt. Men märkligt nog tillåts att sjukvården gör ingrepp på minderåriga, både med hormoner och operationer, för att stympa deras kön. Det finns idag ingen lägre åldersgräns för att en behandling ska påbörjas. En femtonåring kan dessutom på eget initativ ansöka om byte av juridiskt kön. Om ena föräldern är emot saken, även ingrepp, så skriver Socialstyrelsen:

Om socialnämnden efter en utredning bedömer att åtgärden ändå är det bästa för barnet, kan nämnden besluta att den ändå får vidtas. Stöd för detta hämtas från föräldrabalken 6 kap. 13 a § och innefattar både utredning och behandling av könsdysfori. Även tvångsomhändertagande enligt LVU förordas av Socialstyrelsen i vissa fall: Om båda vårdnadshavarna motsätter sig åtgärden kan det i vissa fall gå att tillämpa lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.


Alltså: barnet vill "byta kön", föräldrarna är emot - och förlorar vårdnaden. Barnet hämtas till särskilt boende, med hänvisning till barnets "behov av vård" eller helt enkelt "det bästa för barnet". (Könsbyte är biologiskt omöjligt, endast de sekundära egenskaperna kan manipuleras.)

2020-01-23

Statlig utredning i strid med mänskliga rättigheter - och grundlagen?

Konfessionella skolor, ibland felaktigt kallade religiösa friskolor, är en liten grupp skolor där huvudmannen angett att skolan har en profil baserad på religion. Undervisningen följer den svenska läroplanen. Men det kan finnas frivilliga möjligheter vid sidan av undervisningen, till exempelvis bön eller att skolmaten är anpassad. I vissa fall handlar det bara om ägarskapet, att huvudmannen är en stiftelse eller förening med konfessionell identitet.  Enligt Skolverkets enhetsregister från 2017 finns det idag 66 konfessionella grundskolor registrerade i Sverige. Tillsammans har de lite drygt 9300 elever. Det skall ställas i relation till att det 2017/18 går 1 050 000 elever i svensk grundskola enligt skolverket. Det totala antalet elever är fördelade på 3990 kommunala skolor, fem sameskolor, 820 fristående och 16 internationella skolor. Eleverna i de konfessionella skolorna utgör alltså knappt 1% av totala antalet elever och skolenheterna utgör ca 1,4% av antalet skolor. Dryga tio skolor har muslimsk profil, en judisk (som dock klassas som "etnisk" och alltså ej är konfessionell)  och övriga är kristna.

Men denna knappa procent tycks vara en nagel i ögat för regeringen, ja, fem partier. En utredning har beställts, om huruvida man kan stoppa nyetableringar, eller helt enkelt förbjuda dem. Den har nyligen kommit, och den är på måttfulla 604 sidor.

Till en början kan man konstatera själva saken: Varför en så omfattande utredning om en så pass begränsad sak som dessa få skolor med färre än 10 000 elever? Det är bara Rumänien och Tjeckien som har färre elever i motsvarande skolform i hela Europa. Det måste alltså finnas ett alldeles speciellt synsätt i just vårt samhälle, att skolor ägs och administreras av organisationer med troende i styrelsen tilldrar sig ett sådant intresse. Man kan naturligtvis misstänka rädslan för koranskolor där sharialagar tillämpas i smyg och ett förakt för vår samhällsordning odlas. I presskonferensen när utredningen presenterades sades bland annat att man inte får råda elever att avstå att rösta, detta förmodligen med adress till muslimska skolor. (Men det är ju en demokratisk rättighet att också avstå att rösta, det finns ingen röstplikt. ) Men varför då inte öppet deklarera dessa farhågor, som bygger på dåliga erfarenheter? Annars blir saken närmast obegriplig.

Vi har inte läst hela utredningen. Det finns dock redan vid en hastig genomläsning många häpnadsväckande slutsatser. Det redogörs för olika styrdokument, såsom Barnkonventionen och Europakonventionen. Även rättsfall tas upp, som tycks entydigt visa att föräldrars och förmyndares rätt inte får negligeras. Men utredningen kommer oftast till motsatta slutsatsen. 
Sålunda sägs att barnets rätt att avstå från konfessionella inslag i "utbildningen" (och dit räknas märkligt nog måltider, raster, all tid i skolan) som överordnad föräldrarnas intresse:

Vi kan konstatera att Sverige är särpräglat genom den pluralistiska religionsundervisningen. Sverige är också särpräglat genom att de konfessionella inslag som tillåts i fristående verksamheter endast får ske inom utbildningen, utanför undervisningen. På detta sätt uppfyller Sverige kraven på att barn och elever ska kunna avstå från religionsutövning i skolan.

Europakonventionen, som Sverige ratificerat, är solklar:

ARTIKEL 2 Rätt till undervisning Ingen får förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet som staten kan ta på sig i fråga om utbildning och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.

Men den tolkas alltså negativt.

(Intressant också att Sverige hade en reservation emot denna paragraf, ända till 1999, där det sades att Sverige kan

icke medgiva föräldrar rätt att under hänvisning till sin filosofiska övertygelse för sina barn erhålla befrielse från skyldigheten att deltaga i delar av de allmänna skolornas undervisning, samt att befrielse från skyldigheten att deltaga i samma skolors kristendomsundervisning endast kan medgivas för barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervisning är anordnad.

Den lutherska statskyrkans monopol alltså på religionsundervisning för alla odöpta. )

Utredningen vidmakthåller en närmast upprorisk linje gentemot vårdnadshavarna. Sålunda konstateras att

Ett barn eller en elev har t.ex. rätt att på eget initiativ be en bordsbön i samband med måltider inom skolväsendet. Vårdnadshavarens inställning vad gäller elever som inte önskar delta i ett konfessionellt inslag har enligt FN:s barnrättskommitté således begränsad betydelse. Det innebär att pedagogisk och annan personal i skolor med konfessionell inriktning enligt FN:s barnrättskommitté bör följa en elevs vilja att, eventuellt stick i stäv med en vårdnadshavares önskemål, inte medverka i konfessionella inslag under skoldagen.  

Utredningen verkar vilja helt isolera föräldrarna från varje inflytande i deras barns skolgång, som ju omfattar kanske tretton avgörande år av deras uppväxt:

Utredningens bedömning: Vårdnadshavare kan inte vägra sina barn utbildning eller ställa krav på undervisningens innehåll med hänvisning till religiös eller filosofisk övertygelse, så länge undervisning och utbildning sker på ett objektivt, kritiskt och pluralistiskt sätt.

Detta är ju helt i strid med Europakonventionen. I själva verket strider det  mot flera av de konventioner som vår stat skrivit under. I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna fastslås att

Rätten att välja utbildning för barnen tillkommer i första hand deras föräldrar. (§26:3) 

Utredningen vill alltså sätta stopp för denna rätt, detta genom att styra inte enbart undervisningens innehåll, utan allt omkring den också, inklusive huvudmannaskapet:

Utredningen föreslår att ett etableringsstopp ska införas för fristående grund- och gymnasieskolor, förskoleklass och fritidshem med konfessionell inriktning. 

Fritidshem? Men vänta nu lite, hur kan de komma in här: Jo, på detta sätt:

I frågan om etableringsstopp för fristående skolor och fritidshem med konfessionell inriktning är ett alternativ att ett sådant stopp inte införs och att andra åtgärder i stället vidtas för att komma till rätta med eventuella missförhållanden vid dessa verksamheter. Såsom direktivet är utformat är detta dock inte ett alternativ. Alternativ som ryms inom vårt direktiv är att fritidshem inte ska omfattas av etableringsstoppet. Utredningen har dock bedömt att fritidshemmets verksamhet kompletterar förskoleklass, grundskola eller grundskola. Rent organisatoriskt är verksamheterna också ofta samlokaliserade med varandra. 

Så, det räcker att eleverna har möjlighet att vara i en viss lokal, till exempel ett skolkapell, efter undervisningen, för att man inte ska få etableringstillstånd. Ganska fantastiskt.

Däremot omfattas inte etableringsstoppet av ideologiskt orienterade huvudmän, såsom folkrörelser med tydlig partitillhörighet (ABF, Unga Örnar, LO har mycket aktiv verksamhet och rekrytering via just fritidshem). Politisk påverkan är således godkänd. Men inte "konfessionell".

Frågan är om utredningsförslagen inte också strider mot själva grundlagen. Ty där sägs tydligt att

Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.

2020-01-07

Vår kropp som råvara

SVT med flera medier meddelar att Kristdemokraternas partistyrelse stödjer motioner om att göra om lagen, så att alla ska vara med i ett organdonationsregister, såvida man inte avsagt sig saken aktivt. Även V, L och C är inne på samma linje. Samhället skulle därmed ha en automatisk rätt att ta organ från dödförklarade utan medgivande från personen eller dennes släktingar och anhöriga.  Man föreslår också att kroppar får hållas levande med respirator, med den enda avsikten att hålla delarna färska.

I pressen matas man med artiklar med rubriker som

Organdonation ger mening åt den meningslösa döden
Organdonationen räddade Beatrice – fick nya lungor från okänd donator
Vår son donerade fem organ
En person i veckan dör i donationskön

Frågan tas upp i samband med döden. Ofta sägs att det bara är en dödsskräck som hindrar människor från att aktivt tillåta att organ tas från kroppen; man vill helt enkelt inte tänka på sin hädanfärd.

Genom att hjärtskärande fall framställs så framstår det som om motstånd eller likgiltighet inför möjligheten att donera organ praktiskt taget orsakar människors lidande och död. Varför inte ge bort det som ändå kommer att brytas ner, kastas eller brännas tillsammans med kroppen?

Vad partierna då inte begrundar är den grundläggande människosynen. Å ena sida finns barmhärtighetstanken - att man vill hjälpa. Å andra sidan synen på människokroppen som råvara. Som ett förråd av delar som kan hanteras som varor, som kan byta ägare.

Det talas ibland om det sluttande planet, när något som ser etiskt oklanderligt ut, snabbt leder till lagar och praxis som i grunden förändrar vår syn på människan. Att organen a priori skulle tillfalla samhället att dela ut till behövande, är inte en donation i ordets egentliga mening. Ty det finns ju inget testamente. Lagen skulle öppna för att även privatkliniker kan förmedla organ. Det kan knappast undvikas att vinstintresset kommer in även i detta område. Människokroppen som handelsvara.

2019-12-21

SVT - antikatolskt fixerade?

Återigen har SVT satsat sina medel på att göra ett närmast desperat försök att komma åt brister i vår lilla katolska kyrkoledning i förskingringen (diasporan). Denna gång i en rad småreportage som SVT Nyheter producerar. Det handlar om ett enda fall av någon relation mellan en "munk" och en kvinna i en småstad och som skulle ha hänt 2002, då hon var 16 år.

Som vi tidigare skrivit så är ju ingen mera drabbad eller mera tacksam över om övergrepp inom katolska kyrkan avslöjas och förhindras - än vi katoliker. Det är ju vi, våra barn, våra vänner, som drabbas.

Men samtidigt kan man inte komma ifrån frågan om motiven här. Är de verkligen för att hjälpa oss, eller är det i själva verket för att få angreppspunkter på själva den kyrka vi tillhör, och utan vilken vi inte har något andligt liv? Att skandalisera den, utsätta den för smälek och hat? Frågan uppkommer då vi konstaterar, att det ännu ligger ute 121 sidor av hatkommentarer från 16 utlagda trådar på Uppdrag Gransknings FaceBook-grupp, detta efter de två timmarna program i april 2017 om övergrepp som skulle ha gjorts i en katolsk församling i USA av en man, en amerikan, som stängts av från ett prästseminarium, och som sedan dömts till livstids fängelse för övergrepp han erkänt, samt obekräftade anklagelser mot en nu åldrad präst som är verksam i en utbrytning av en annan splittring från den katolska kyrkans gemenskap, i en liten ort i Frankrike. Detta efter isolering i ett kloster. Det måste ha kostat en slant att sända kamerateam och reportar till Frankrike, Schweiz och USA för dessa program om brott, där straffen ännu avtjänas eller där en fransk åldrad präst återkommit efter isolering i kloster. Långsökt? Synnerligen, inte minst med tanke på mängden vittnesmål, falska eller ej, men de är många - över hur situationen är på betydligt närmare håll.

Märkligt nog ligger kommentarerna kvar, detta trots flera påminnelser från vår redaktion. Ett litet urval ger en uppfattning om tonläget:


  • Blir så fruktansvärt upprörd, som mor och mormor är detta något så vedervärdigt att man knappt kan ta det till sig!! Dags att upphöra med det perversa katolska (och andra?) religioners idioti med celibat för s k Gudstjänare!
  • Kriminellt är vad det är - lås in varenda j..el av prästerna - polisen bör göra oannonserade besök i pojkskolor..och för den delen - flickskolor.
  • Allt religiöst är av ondo. Som sagt... ALL religion bör bojkottas.
  • Religion = Vanföreställningar
  • De låtsas ju leva i celibat, istället våldtar de barn! Detta har ju pågått i alla tider. Så sjukt!
  • Detta är praxis i katolska kyrkan. Detta är vad religion är för mig, ren och skär ondska, ondska och makt. Katolicismen är en farlig sekt.
  • Religionen betyder krig och elände oavsett vilka den är.
  • Förbannade mörkermän som klär ut sig till falsk helighet. Det stinker om dessa rörelser. Upphäv kyskhetslöftet så kan de tafsa på varandra i sina skrymslen. 

Det handlar inte om fina antydningar direkt. Och att redaktionen läst dem visas av att man ibland gått in och svarat på dem. Särskilt när det handlar om beröm. Men 121 sidor av dessa kanske inte just så vänliga kommentarer om katolska kyrkan i synnerhet och religion och präster generellt, går alltså att förena med redaktionens egna högtidliga principer på sin FB-sida:

• Vi tillåter inte aggressiva kommentarer eller personliga påhopp, hot eller förtal. 
• I SVT:s uppdrag ingår att stå upp för alla människors lika värde. Det innebär bland annat att varje individ har rätt att bedömas utifrån sina egna handlingar. Vi tillåter därför inte inlägg eller kommentarer som syftar till att nedvärdera grupper utifrån exempelvis kön, hudfärg eller sexualitet. Vi tillåter inte kommentarer som är rasistiska eller sexistiska.

Angående saken i sig, sexuella övergrepp, så lär väl SR/SVT knappast vara undantag. Ett upprop från journalister på FaceBook för ett par år sedan angående övergreppskulturen på redaktionerna landet över fick stoppas när det rasat in över fyratusen berättelser om ting som vida överträffar historien om munken (som han erkänt och som inte ska förringas).

Kanske man inte behöver söka sig så långt bort som till historiska händelser med katolska präster, om det nu enbart är rättspatos och troskyldig omtanke om offren som man vill stödja och redovisa? 

2019-12-03

...och katolska kyrkan i Wien?

För tredje året i rad används den emblematiskt Sankt Stefansdomen i Wien till ett välgörenhetsjippo. Det handlar om att samla in medel för att bekämpa HIV/AIDS och stödja offer för denna sjukdom.  Men knappast med att förändra de levnadsvanor och den livsstil som sprider sjukdomen - inte minst till kvinnor och barn. Här verkar det snarare vara motsatsen som förmedlas; att alla kan vi bli änglar, hur vi än lever.  Vi noterade saken förra året.

Det är fritt för var och en att ha sin livsstil och även uttrycka den offentligt. Men det är svårt att förstå, varför Guds hus skall användas för dessa jippon. Här finns ju Det Allra Heligaste Sakramentet. Med närvaron av kardinal Schönborn får dessutom saken en officiell prägel. Att katolska kyrkan gör allt för att hjälpa offer för sjukdom och fattigdom och bekämpa AIDS är ingen skandal - i själva verket är det framförallt den katolska kyrkans sjukhus som tar hand om offer för epidemin i södra Afrika. Men varför man från själva altarrummet i en av Europas mest självförklarande katedraler måste väcka skandal med att sprida livsstilar, som inte står i samklang med vad vi tror och vad vår kyrka undervisar, som dessutom innebär risker för liv och hälsa, är svårt att förstå.

Förutom de lekmän, som - ledda av den omskrivne Alexander Tschuguell som kastade Pachamama-figurerna i Tibern -  bad Rosenkransen utanför katedralen, så har en enda av kyrkans alla representanter,  ärkebiskop Carlo María Viganó, reagerat. Han har skrivit ett öppet brev om saken, där han försöker belysa hur man som katolik  bör tänka:

Ännu en gång får Wien, staden som förmådde hindra de ottomanska horderna med vapen av ljus och tro, lida;  förnedrad och skandaliserad - av ännu en homoerotisk och blasfemisk provokation. Gayaktivister, transvestiter och transsexuella uppträdanden i Stefanskatedralen, där man istället borde ta emot budskapet om Kristi befriande Sanning och gåvan från Hans frälsande Kärlek, som fritt erbjuds alla som, ur djupet av sina sår och sin ånger, vågar erkänna behovet av frälsning. 

Svenska kyrkan - vad tror den?

Vi läser att man på första söndagen i Advent låtit hänga upp en målning av konstnären och fotografen Elisbeth Ohlsson Wallin i Sankt Pauli kyrka i Malmö. Målningen är en travesti på en paradisskildring av Lukas Cranach. Men nu har den fått en helt annat budskap. Här handlar det inte om kärlek, äktenskap eller ens vänskap; vad som framförs ett renodlat egocentrerat sexuellt budskap.



Bildresultat för sofia tunebro



Med denna tavla är alla av oss representerade, 

säger prästen Sofia Tunebro. Och hon tillägger att det var så i den kyrka som Luther ville ha. Men båda dessa uttalanden är betänkliga. I tavlan  finns ju enbart personer som uppenbarligen har en affektion för att spela med olika könsroller och sexuella attribut. Vi ser inte ett enda par, som skulle kunna vara mänsklighetens urföräldrar såsom Uppenbarelsen berättar för oss,  och Adam som

en man som lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru

I den lutherska statskyrkan fanns aldrig plats för personer av andra bekännelser; katoliker, evangelikala så kallade frikyrkliga blev förföljda och fördrivna, prästerna gjorde husförhör och det fanns straff för oliktänkande, detta långt in i 1900-talet. Även idag finns det en mycket auktoritär inkvisition som kan avkraga präster om de inte passar in. Och osedlighet betraktades  ju en av de värsta synderna som kunde leda till helvetet.

Konstärinnan Elisbeth Ohlsson Wallin har en tydlig vilja att väcka anstöt hos bekännande kristna med sin verksamhet. I januari 2014 attackerades den katolska domkyrkan mitt under söndagsmässan av tre halvnakna kvinnor, bestänkta med "blod". De skrek och gestikulerade; budskapet, skrivet  blodliknande vätska på de nakna kropparna löd bl.a.

aborto es sagrado, catholic church out of my body 
(abort är heligt, katolska kyrkan ut ur min kropp)

Kvinnorna visades ut naturligtvis, men då hade de redan skrämt slag på församlingen; många barn och särskilt de som upplevt krig och fasa, flyktingar från områden där de kristna förföljs. Men istället för att detta uppmärksammades och lagfördes, så började foton cirkulera i Aftonbladet och Metro, som visade hur en altartjänare förde ut kvinnorna, och detta skulle vara tecken på övervåld från den katolska kyrkan. Fotona var tagna av  - Elisabeth Ohlsson Wallin, som enligt egen utsago "hade vägarna förbi". Så var det kanske inte riktigt. För de skräckslagna församlingsmedlemmarna fanns det ingen förståelse.

Vi får nu se hur den Svenska kyrkan hanterar saken - har man nu tagit ännu ett steg bort från Uppenbarelsen, traditionen och den bibliska bekännelsen, vilket tycks kunna leda vart som helst. Med den totala giren i synen på äktenskapet, som gjordes 2004, räknar inte ens Svenska kyrkan själv med äktenskapet som en helig handling, bara en världslig ordning. Och om nu konstverk som detta kan installeras i en kyrka, vid altaret, anses alltså inte längre att sexuell praktik bara handlar om en enbart mänsklig angelägenhet, som inte har med vår Skapares ordning att göra - utan att Gud vill vi ska göra vad vi vill och hur vi själva vill?

2019-10-19

Förskolorna: Föräldrarna tige, Skolverket har ordet

Radioprogrammet Skolministeriet tar upp den så kallade digitaliseringen av undervisningen. Nu har den nått även förskolorna. Dryga ettåriga barn ska sättas framför pekskärmar och tvingas in i ett digitalberoendet. Sedan den 1 juli är det inskrivet i läroplanen och därmed lag. För Waldorfskolorna är det ett problem - man tror nämligen inte att bildskärmar är bra för utvecklingen av hjärnan. Det är bekräftat av hjärnforskningen; den personliga kontakten är helt avgörande för ett barns utveckling, bildskärmar kan till och med motverka utvecklingen.

Men det finns en annan aspekt av Skolverkets hårdhet här; man anser således att föräldrars röst inte räknas. Angående dem som vill ha sina barn i waldorfskola eller andra pedagogiker, sade man bara, att - ja, då får man väl ta sina barn ur förskolan, det är inte obligatoriskt att ha dem där. Vi har redan rapporterat om den omfattande ideologisering som sker i  förskolornas verksamhet. Som föräldrarna alltså bara har att acceptera - emot deras önskemål och bättre vetande.

Staten erbjuder således en möjlighet för föräldrar att få hjälp med barnomsorgen så de ska kunna förvärvsarbeta. Men detta sker på statens villkor, innehållsmässigt, ideologiskt och pedagogiskt.

I den tidigare läroplanen var det fastlagt att

Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. 

Detta är nu helt utplånat. Föräldrar nämns endast två gånger, då om

barnens inflytande i verksamheten och relationen till föräldrarna

och att


Barn och föräldrar ska vara delaktiga i utvärdering och deras röster ska lyftas fram.

Däremot nämns modeordet  digital kompetens åtta gånger i läroplanen. 


Föräldrarnas inflytande och önskemål som huvudansvariga för barnens fostran, är således reducerat till samma nivå som barnens, eller till och med mindre än så. Men att åsidosätta föräldrarna  är i själva verket ett brott mot Barnkonventionen. Där är det stipulerat att Konventionsstaterna åtar sig att

tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har juridiskt ansvar för barnet, och ska för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder.

I Sverige verkar dessa "rättigheter och skyldigheter" nu vara reducerade till att betala avgifterna.

Barnkonventionen kommer bli lag i Sverige den 1 januari 2020.