2021-06-16

Är prästerskapet en manlig konspiration?

Sveriges Radio P1 har ett program om religion kallat Människor och tro. I förra veckan ägnade man alla 45 minuterna åt "Kvinnorna som trotsar Vatikanen. Programledaren Thella Johnson, som tidigare utmärkt sig för de starkt vinklade rapporterna från Polen - presenterade att saken handlar om en "maktkamp". Sedan följer en rad inlägg som alla går ut på att kvinnor blir tystade i den katolska kyrkan och utestängda från maktpositioner, såsom sekreterare i Vatikanens utskott, diakon, präst och ja, biskop och kardinal! Kvinnor söker tjänster som är stängda för dem och utmanar på det sättet den förment förtryckande manskonspirationen som styr den katolska kyrkan och ja - dess regler och lära.


Här kastas lyssnaren omedelbart in i stridens hetta, utan varje försök att redovisa bakgrund, fakta, hur den katolska kyrkan fungerar och vad den styrs av - uppenbarelse, lära, tradition - kort sagt: Teologi. Av dem som framträdde var det få som försvarade kyrkans lära. Och när så skedde kallades det för "åsikter". Kyrkan ska styras av de troende enligt demokratiska principer och inte av präster som "påstår sig ha uppdraget av Gud" sades det bland annat i programmet. Man drar sig inte ens använda Guds Moder,  jungfru Maria för saken: Det är en manlig konspiration att framställa Maria som förebild för alla kvinnor - tyst, ödmjuk och oskuld. Vilket förtryck!  


Man brydde sig inte ens om  att  - för lyssnarnas skull - nämna den helgonförklarade påven Johannes Paulus II och hans mycket lakoniska konstaterande - som är svårt att gå emot - i det apostoliska brevet Ordinatio Sacerdotalis från 1994 att  

Wherefore, in order that all doubt may be removed regarding a matter of great importance, a matter which pertains to the Church's divine constitution itself, in virtue of my ministry of confirming the brethren (cf. Lk 22:32) I declare that the Church has no authority whatsoever to confer priestly ordination on women and that this judgment is to be definitively held by all the Church's faithful. 

 (För att varje tveksamhet skall kunna utraderas angående en fråga av stor betydelse, en fråga som avser kyrkans själva gudomliga konstitution och i kraft av min tjänst att bekräfta (styrka) bröderna (jfr Luk 22:32) förklarar jag att kyrkan inte har rätt i något avseende att utdela prästvigning till kvinnor och att denna bedömning skall omfattas av alla troende i kyrkan.

 

Historikern Yvonne Maria Werner fick några ord, och var den enda som i någon form försökte nyansera saken: Inga kvinnliga präster kommer att tillåtas av påven  enligt henne. Däremot kunde man frigöra vissa funktioner från prästerna och dela ut dem till lekmän, menade professor Werner. Hon påpekade också att det är mest äldre kvinnor som problematiserar frågan och deltar i dessa aktionsgrupper, yngre dras hellre till de traditionella rörelserna som förmedlar kyrkans lära och sakrament såsom den alltid gjort. 


Men i övrigt saknade man som sagt en sannskyldig beskrivning av prästämbetet. År 1988 kom  Manfred Hauke, ytterst välmeriterad professor som lär dogmatisk teologi, ut med en systematisk studie angående prästvigningen: (Women in the Priesthood? A Systematic Analysis in the Light of the Order of Creation and Redemption ). Här finns hela bakgrunden till varför prästämbetet är knutet till det manliga könet. Det finns motsvarande "materialiskrav" i alla sakrament: Man kan inte döpa i annat än vatten, det måste vara bröd och vin som förvandlas i mässoffret, äktenskapets sakrament konstitueras av man och kvinna etc. 


När inget av detta berördes i programmet så kan man inte uppfatta det som annat än en ideologisk partsinlaga och inte en belysning av frågan huruvida kvinnor är förtryckta och dsikriminerade inom den katolska kyrkan. Men här handlade det således om viljan till makt. Att det finns en motsägelse att samtidigt som dessa grupper attackerar själva prästämbetet, de likväl vill ha tillgång till det i samma form som det är idag, tycktes gå redaktionen helt förbi. (Detta benämnde domprosten i katolska domkyrkan, msgr Johannes F. Koch,  som "den nya klerikalismen" i en ledare i Katolsk Observatör för nu nästan ett halvt sekel  sedan.)


Man kan heller inte undgå att reflektera över varför alla dessa storartade kvinnor, som verkligen fått plats i kyrkan, inte ens nämndes. Dessa som utnämnts till Doctor Universalis: S. Terése av Ávila, S. Katarina av Siena, S. Terése av Lisieux,, S. Hildegard av Bingen. Och varför nämndes inte vår egen heliga Birgitta, som står som jättestaty innanför grindarna till Vatikanen?


(Fotnot: Luk 22:32 som påve Johannes Paulus II refererade till lyder så här i Bibel 2000: "Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du en gång har vänt tillbaka, så styrk dina bröder.")