2013-03-25

Trivsamt samtal om påven

Radions Filosofiska rummet ägnade 40  minuter åt valet av påve Franciskus vilket är glädjande. Panelen bestod av jesuitpater Ulf Jonsson SJ, dominikansyster Madeleine Fredell OP och Örjan Ekman. Alla fick berätta om sina reaktioner, om förväntningar och farhågor angående det framtida pontifikatet. Men det dröjde ganska länge innan man kom in på något annat än världsliga frågor av mindre betydelse för hur kyrkan ska förkunna sin tro. Pater Jonsson förklarade det motsägelsefulla att en jesuit - som egentligen inte bör vara kvar i orden om han blir biskop - nu är påve. Örjan Ekman antydde att påven kanske kunde gå den civila lagstiftningen till mötes gällande samkönade äktenskap, att han "kan ju lära sig", samtidigt som han förstod att kyrkan måste behålla sin syn på äktenskapets sakrament. Denna hållning ser man allt oftare; man vill att det ska finnas en dubbel bokföring, en inom kyrkan och en annan för civilsamhället, som kyrkan inte ska motsätta sig. Men om något av kyrkan utifrån Uppenbarelsen uppfattas som avskiljande från Gud, hur kan då kyrkan stödja detta i någon form för någon enda människa? Det kom inga sådana följdfrågor, vilket gjorde att tankegångarna kändes halvfärdiga.

Både pater Jonsson och syster Fredell var inne på att påven efter eget tycke och smak skulle kunna förändra ämbetet, ja, att det till och med är önskvärt att påven betraktas mera som en inspiratör och symbol, som kan avgå med pension i lämplig ålder och uppträda helt civilt så att säga. Syster Fredell uttryckte inte så få gånger farhågan att påven kanske skulle vara "konservativ" - han hade ju till exempel tillåtit att den äldre "tridentinska" mässan firades i Buenos Aires vilket för henne var en "tveksamhet" och "bekymmersamt".  Att den latinska mässan inte kan förbjudas och att de troende har rätt att ha tillgång till den fastslogs av påve Benedikt.  Men detta tycktes inte bekomma syster Fredell, som alltså direkt tog avstånd från ett påvligt Motu proprio. Vi får hoppas hon gjorde det som privatperson. Ty ett Apostoliskt brev från påven själv är såpass vägande att om en biskop inte följer det så ingriper Rom. Det verkade heller inte bekomma dominikansystern att ett sådant uttalande är direkt sårande för alla dem, som varje söndag med glädje firar mässan i denna sedan århundraden utvecklade liturgiska form, som finns jämte den kaldeiska, armeniska, maronitiska, syriska, bysantiska och koptiska bara i vårt lilla stift.

I övrigt var det ju som sagt glädjande att radion avsatte denna tid och med den utmärkte programledaren Peter Sandberg som ställde många bra frågor och mycket sades som säkert var bra att det framkom. Pater Ulf Jonsson framhöll tydligt att man inte kan förvänta sig att kyrkan ska uppträda som en sekulär organisation. Detta var kanske det viktigaste förtydligandet i programmet.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Undrar när man ska hitta en normal katolik i Sverige att intervjua. jag menar en som älskar kyrkan, tror att påven är Petrus och prästen är Kristus. Som ber biktar sig och och går i mässan, som inte har behov att hävda sig och som inte behöver tycka något om allt hela tiden.

Anonym sa...

Förstår inte varför präster som P.Ulf Jonsson SJ och P.Fredrik Emanuelson träder upp med denna renegata syster! Varför? Hon är inte katolik! Hon har sagt det hundra tals gånger!

Anonym sa...

Återigen denna Fredell. Svenska mediers lilla kelgris just nu, verkar det.
Vi är också undrande över varför katolska präster medverkar i samma program som Fredell.
Dessa åsikter motsvarar def. inte Benedictus XVI:s och påven Franciskus ide om nyevangelisering. Vi står helt på påvarnas sida!

Anonym sa...

Vad föranleder Fredell att anse att hon har rätt att fördöma den tridentinska mässan och latinet?
Inte minst ungdomar har visat ett mkt starkt intresse för just denna mässordning. Liksom för latinet och den gregorianska chanten som fascinerar inte minst ungdomar som flockas att höra den.
Framför allt: påve Benedictus XVI, ett veritabelt geni, har klart och tydligt uttryckt att den tridentinska mässan har en mkt viktig funktion.
Jag litar fullstandigt på denne underbare påves genialiska och ödmjuka rekommendationer, grundade på oändligt stor vishet, till fromma för hela den värlsdvida kyrkan. Till skillnad från Fredells självpåtagna liberala uppfattningar som hon anser sig behöva "välsigna" icke-liberala, påvetrogna katoliker med.

Anonym sa...

"Både pater Jonsson och syster Fredell var inne på att påven efter eget tycke och smak skulle kunna förändra ämbetet, ja, att det t.o.m. är önskvärt att påven betraktas mera som en inspiratör och symbol"...
Vore intressant att höra litet mer exakt hur och i vilken riktning de gärna ser att påvens egna "inspirationer" skulle uttrycka sig.
Några särskilda preferenser?