2015-10-22

Har vi verkligen öppnat våra hjärtan?

Rubriken får säkert en del tänka på mordbränder av flyktingförläggningar  och hatsidor mot invandringspolitiken. Men detta gäller något helt annat: Våra gamla. Hur många får inte uppleva sin sista tid i total ensamhet på någon inrättning, där de visserligen får allt de behöver gällande fysisk omvårdnad, men inget annat? Hur många får besök av sina kära? Hur många får finna sig att dö ensamma i ett kalt rum, med kanske någon personal vakande, men utan att höra bekanta röster, utan en familjär omgivning? När släkten sluter upp ligger man redan i kistan.

Dessa är även de flyktingar - våra kära som fött oss och fostrat oss och levt för oss, men som nu är på väg till ett annat land, utan någon som helst packning. Nakna, och blottade på allt. De behöver vårt stöd, våra hjärtan, att göra den sista resan. Vår närhet. Men det tycks som man i detta ömkliga tillstånd snarast är något som skall lämnas därhän, som skall väntas ut, för att sedan skattas på vad som över blivit. Ty det är aldrig roligt konfronteras med den nakna sanningen, vad som väntar oss alla, som vi vet men inte vill veta. Döden, slutet, den slutgiltiga stunden vi alla ska nalkas, då vi kippar efter andan och inser, att snart är stunden kommen, vare sig vi kämpar emot eller omfamnar den.

Om ålderdomen inte helgas blir den lätt - besatt. Så skrev Francois Mauriac. Det är sant. Men man kunde lägga till: Om ålderdomen förnekas av de yngre blir de senare förmenade den helgelsen, även de.

De gamla behöver oss. Och vi behöver faktsikt dem, för att lära oss att leva  - och att våga dö. Låt oss öppna våra hjärtan för dem.

1 kommentar:

Anonym sa...

Flyktingar har kommit att bli helgonförklarade i Sverige. Givetvis inte kristna flyktingar utan muslimer, som behandlas som kejsare i medierna och, om man skall tro media, på flyktingförläggningar etc. Nej, jag tycker INTE att muslimer skall behandlas illa och har muslimska vänner sedan årtionden tillbaka. Men att kristna flyktingar, som redan i Irak och Syrien har behandlats som avskum, torterats, bränts levande, halshuggits, våldtagits, plundrats, tvingats att betala straffskatt för kristna, inte vågar bo kvar på de underbara svenska flyktingförläggningarna, tycker väl svenska politiker, "kultureliten" och de välmanipulerade svenskarna ( och de utgör majoriteten!) bara är som det ska vara. Låt förföljelsen på kristna fortsätta, det är vad alla dessa egentligen ropar med en hals. Och terroristerna har lyssnat till skallet och känner sig stöttade i sitt gränslösa hat gentemot kristna.
Denna hat attityd gentemot kristna kommer att fortsätta så länge som vänsterliberalerna ömt vårdar sin oheliga allians med islam. Islam i alla former och uttryck, oavsett hur många kristna och andra som mördats och kommer att mördas.
Detta är vidrigt! Tankarna går till judeförföljelserna och holocaust, som kunde genomföras mycket tack vare den närmast totala tystnaden, eller ännu värre, det vidriga och självpåtagna medlöperiet med bödlarna. Attityden i dagens Sverige påminner otäckt mycket om den onda tiden. Ondskan i Sverige, i form av hat eller likgiltighet för de förföljda kristnas situation, kan bara beskrivas med ett ord: motbjudande.