Vännerna och filmskaparna Tim och Nicolaas utmanar både sig själva och tittaren när de bryter tabun och undersöker gränserna för sexualitet.
Idén är att dokumentera hur en påstått homosexuell ung man för första gången skall "testa" att vara sexuellt med en kvinna. Först går han till en sexterapeut och får där känna sig fram på en anonym, helt okänd, naken kvinna. Sedan sammanförs han med en ung flicka, 23 år, de har aldrig träffats, men strax har de sex med kameran påslagen. Allt under fnitter.
Inslagen, som är föga sensuella, utan snarare pinsamma, varvas med bilder från ett zoo, där bonobonoapor utövar gruppsamvaro, ibland medelst sexuella handlingar. Någon sorts expert, en kvinna, berättar att; se, så här är det. I djurvälden är bisexualitet inget konstigt, det är bara därför att vi är Homo sapiens, tänkande, som vi stänger oss in i mönster, identiteter och regler som katolska kyrkan bestämt etc.
Programmet avslutas med att huvudpersonen intervjuas, om han nu blivit "botad" från sin homosexuella läggning. Nej inte alls, förklarar han, nu plötsligt betydligt mognare än i resten av programmet. Det var visserligen en intressant upplevelse, men inte så omvälvande att han ändrat sin livsföring. Alla uppmanas sedan inte stänga sig inne utan prova på lite av varje, man behöver inte göra det, men man kan göra det.
Därmed var (den inte helt oväntade) slutsatsen gjord - vi är lite som bonobonoaporna, och det är religion och moral som begränsar vad biologin säger oss och möjliggör.
Hela upplägget leder till misstankar att allt i själva verket var teater och iugen "dokumentär". Den unge mannen spelar så idiotiskt dum att man undrar hur han skulle klara sig i vardagslivet ensam. Fnittret ligger hela tiden på lut.
Men det finns en allvarligare sida av saken, och det är att det inte stämmer vad som sägs. Människan kan aldrig jämföras med apor eller andra djur. Dessa styrs av instinkter, och deras beteenden kan inte användas som normer för mänskligheten. Inte ens närbesläktade arter av apor har samma beteenden.
Här leker man med unga människor och skapelsens viktigaste funktion, nämligen den som leder till nytt liv, som om det handlade om djuriska beteenden på ett nöjesfält. Det finns i hela programmet inte ett ord om kärlek eller om självuppoffring, ansvarstagande för andra, både partners och eventuella barn, om sexualitetens kraft och inflytande på hela personligheten. Det är den egna fysiska upplevelsen endast det handlar om, snävt, oreflekterat och puerilt.
Men mäniskan är kanske den art som drivit det längst att kunna uppoffra sina egna intressen för att skydda och försörja sin nästa. Inom familjens ordning är detta möjligt på ett sätt som vida överträffar alla andra organisationer. Detta är något som kan spåras långt tillbaka i vår biologiska och etnologiska historia. Kultur och religion har inte växt fram av en slump eller instinkt, utan på grundval av det som skiljer oss från allt annat i universum - medvetandet om oss själva som levande varelser, med möjlighet att välja, att gå emot våra drifter för ett högre mål, avstå för andra, hjälpa andra, älska våra nästa, inte såsom oss själva enbart, utan även mera än oss själva.
Detta program sänds av en kanal som är en
del av public service med fokus på att stärka kunskap och bildning. Våra program utgår från användarnas behov och finns fritt tillgängliga under lång tid. På så vis utgör UR en kunskapsbank som bidrar till ett livslångt lärande.
Man tänker sig att program av denna typ kunde användas även i skolundervisningen:
Vi för en nära dialog med våra användare och knyter an till läro- och kursplaner för att vara så relevanta som möjligt.
Man undrar hur det tänktes när detta program utvaldes. Här finns uppenbara faktafel, och budskapet är starkt ideologiserande i den gängse "normbrytande" stilen. Det presenterar en iskallt egocentrerad livsinställning på grundval av "fakta" som strider mot allt vad vetenskap heter, och tar ställning i känsliga frågor som det ankommer varken skolan eller dess uppdragsgivare riksdag och regering att styra och ställa i. Att vi lever i ett mångkulturellt samhälle, där stora delar av vår befolkning skulle vända sig med fasa mot samhället, om de visste detta skulle vara en del av vår skolundervisning, tycks UR vara helt omedvetna om.
Eller också är det motsatsen - programmet är utvalt just därför att man vill diktera den svenska modellens primat över andra sätt att se på kärlek, sexualitet, livsmening och tro.
1 kommentar:
Och just p.g.a äckliga och perverterade program som dessa, dikterade av gay lobbyn (vad är det som de inte dikterar?!) kommer många fler muslimer i vårt land att känna ett gränslöst förakt för den svenska "kulturen". Som har bivit mest en "snuskkultur".
Och vanligt folk, som innerst inne känner att allt detta homo sex babbel är precis lika äckligt som det ser ut på program som dessa, hukar fegt och smilar falskt med. De struntar i sina barn och barnbarn. Det enda väsentliga för dem är att få känna tillhörighet i finrummet, att vara "en i gänget". Var finns riktiga män i dag i Sverige? Ursäkta, men jag ser och hör mest "käring karlar". Ingen maskulinitet!
Det saknas sund manlighet och kvinnlighet i den svenska "kulturen".
Gay lobbyn far fram som en tsunami över hela väst och försöker medelst hot om indragna bidrag tvinga Afrika att acceptera och omhulda den homosexuella, livsfientliga dödssubkulturen.
Till sist: jag respekterar och älskar homosexuella såsom människor, men aldrig kommer jag att acceptera den homosexuella livsstilen.
Skicka en kommentar