"Ty (Gud) sade inte, att han endast gjorde en man och en kvinna, utan också att han gav sin befallning att den ende mannen skulle sammanfogas med den enda kvinnan. Men om det hade varit hans vilja, att han skulle ta bort denna enda och ta in en annan, så skulle han, när han hade gjort en man, ha format många kvinnor. Men nu visade han både genom det sätt han skapade och genom det sätt han gav lagen, att en man kontinuerligt måste bo med en kvinna och aldrig bryta förbindelsen med henne." Johannes Chrysostomos, Om Matteus, 62:1, år 370.
Under hela kyrkans tradition har S. Pauli ord varit vägledande i synen på äktenskapet som en mystisk förening av två individer som genom sin natur kompletterar varandra:
"Detta är ett stort mysterium – jag menar i förhållande till Kristus och kyrkan’. Han (Paulus) menar, att det stora tecknet på detta mysterium är enheten mellan mannen och kvinnan…. Precis som en man överger sina föräldrar och håller sig till sin hustru, så överger han också varje misstag och håller sig till kyrkan och underordnar sig själv under hennes huvud, som är Kristus." "Ambrosiaster", I efesierna 5:31, år 384.
Vi har ju också S. Thomas av Aquino som klart definierar äktenskapet som en Gudi behaglig inrättning, där även njutning finnes, ty
"njutning i en god handling är gott",
men när den sökes utanför äktenskapet, eller innanför för sin egen skull, så är det en svår synd. Det ligger i själva skapelsens hemlighet att den biologiska skillnaden är en konstitutiv del av vårt fortbestånd - och också alltså av äktenskapet.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar