Den 8 mars tjänar som påminnelse över var vårt samhälle står i jämställdhetsarbetet, vart vi kommit och vad vi har kvar att göra. Detta innebär sannolikt att någon av de befintliga helgdagarna får bli en arbetsdag. Våra nationella helgdagar manifesterar de traditioner som bygger Sverige. Det kristna arvet och den kristna värdegrunden har varit en av de traditioner som byggt Sverige. Till det läggs det moderna Sverige som också byggs på värderingen om jämställda och jämlika villkor mellan alla människor.
Förslaget är inte nytt; redan 2008 motionerade Aron Ludvigsson (s) om saken i riksdagen, utan framgång.
Vad innebär då en helgdag? Det hörs redan på namnet; en helgad dag, en dag ägnad åt Gud. Nu vill Miljöpartiet vi ska ha en dag helt ägnad åt kvinnan och jämställdheten. Man vill alltså, helt i linje med franska revolutionen, upphöja en världslig strävan till något heligt, väl medveten att någon av våra kristna helgdagar då får stryka på foten. Man kan kanske även invända, att om denna enda dag är kvinnans och jämställdhetens dag, är då ingen männens? Låter inte så jämlikt. Eller alla de andra? I båda fallen blir det lite motsägelsefulla budskap.
Är detta då inte mer än rätt, när nu sekulariseringen gått så långt? Skall inte helgdagarna spegla folkets tro? Med denna princip lär det bli problem att motivera våra hävdvunna väl invanda helgdagar, jul, påsk och själva söndagarna. En lärare på en kommunal skola fick en förfrågan från en muslim om han kunde få ledigt på grund av en muslimsk högtid. Det fick han inte. Då han protesterade visade läraren sin katolska kalender, full av röda dagar. Inte heller läraren hade ledigt på sina religiösa högtider. Och den muslimske eleven förstod...
Se även: Lag om allmänna helgdagar
Inlägg
2 kommentarer:
Vem blir nästa grupp att tillägnas en helig dag? Htq-personer?
När folk besöker sv muséer i framtiden när sanningen om den s. k. sv "jämlikheten" uppenbarats kommer sannolikt folk att förundrat skaka paa huvudet och tänka att 60-talet och maanga decennier framöver maaste ha varit ett av de hemskaste tiderna att leva för baade kvinnor och män. I synnerhet för kvinnorna. Hur kvinnor uppmuntrades att föda barn (i den maan barnafödande över huvud taget ansags rumsrent) utan naagon man vid sin sida. Hur egendomligt snabbt och enkelt det var att manipulera en majoritet av kvinnor (och män) att dyrka idén om att kvinnans "frigörelse" endast kunde förverkligas genom dubbelarbete, genom att i allt kopiera män och manliga ideal. Hur man lyckades inbilla miljoner kvinnor att graviditet är ett beklagligt sjukdomstillstaand som till varje pris maaste bekämpas; barnet som av maanga, tom av en del barnmorskor, betraktas som en inkräktare i kvinnans kropp, som en svulst som maaste avlägsnas. Hur abort glorifierades liksom skilsmässor, fri sex, med vem som helst, när som helst, hur som helst,naturligtvis saa tidigt och med saa maanga partners som möjligt.Framför allt hur homosexualitet, givetvis fullt utlevd saadan, upphöjdes till den överlägsna livsformen. Förlöjligandet av äktenskapet mellan man och kvinna. Hatet mot religion (islam undantaget) i allmänhet och kat kyrkan i synnerhet. Hatet mot familjen.
Folk kommer nog att förundrat fraaga sig hur det kom sig att det faktiskt var kvinnorna själva som i hög grad förgiftade sina egna liv och sina döttrars (söners.)
Kvinnor rymmer inte enbart goda och mjuka egenskaper. I själva verket ser vi otaliga kvinnor som styr baade sin familj, sina kollegor och andra med järnhand och brist paa empati. Som är minst lika besatta av makt och pengar som män.
Men jag är trots detta optimist. Helt övertygad om att sv en dag, drivna av tomhet och ensamhet kommer att söka efter Herren.
Vi maaste be mkt och paa djupet för sann insikt och omvändelse.
Skicka en kommentar