Vikten av att bära habit

År 1965 gav påve Paul VI ut ett dekret riktat till de religiösa ordnarna. Här fanns det bud om att man måste  "uppdatera" sig gentemot tidsandan och ledorden som kommer igen på flera ställen var "anpassning och förnyelse". I många svepande formuleringar öppnades det för reformer. Ordnar under påven skulle bli

anpassade till tidens och platsens villkor

och

obsoleta vanor

skulle

undertryckas

Man tänker här kanske i första hand på att späka sig till ohälsosamma nivåer, gisslingar, stänga in sig i ensliga rum, bära tagelskjorta etc. Men eftersom inget sådant konkret nämndes så tolkades dekretet som att man nu inte ens behövde bära ordensdräkt. Många ordnar började därför avlägga dräkten och istället klädde man sig helt civilt. Argumentationen bakom detta var att vi nu inte är i medeltiden, utan det apostoliska arbetet måste ske ute  i samhället, och med de redskap som tiderna erbjuder.

En händelse igår visar dock hur dräkten kan vara i högsta grad ett apostolisk verktyg i tiden. Redaktören cyklade med en broder av Communauté Saint Jean, en Johannesbroder, eller gråbroder, som de också kallas. Han är på besök tillfälligt i Sverige. Vi tog oss fram på små skogsvägar i Nackareservatet. Plötsligt ropar en ung man åt oss. Vi börjar samtala. Han är mycket intresserad av broder Symeon och frågar rakt på sak: Är du munk? Hur blir man det? Hur blev du det? Är det jobbigt? Hur mycket ber du? Har du ångrat dig? Och många fler frågor. Det visar sig att ynglingen är katolik, familjen kommer från Mosul i norra Irak, han brinner av iver att få veta mera om sin tro, om kallelser och allt möjligt. Hade detta möte skett om inte broder Symon haft sin grå munkdräkt? Samma sak hände flera gånger under dagen - till exempel kom en hemlös f.d. drogmissbrukare fram och berättade innerligt om upplevelserna under en vecka i Taizé, han var mycket öppenhjärtig och vänlig. (Att vi även kom in gratis i Svenska kyrkans domkyrka, Storkyrkan i Stockholm, numera museum, var även detta ett bonus.)




Man kan inte annat än sörja att dekretet från Paul VI var så löst formulerat och att det tolkades så radikalt, att många av de religiösa ordnarna skulle hänga upp sina dräkter för gott.