"Jag har ingen ödmjukhet"

Påve Franciskus har redan fått många omdömen från självutnämnda experter, både positiva och negativa. Vi tycker nog man ska ägna tiden att lyssna och se och be för påven istället.

En liten notis når oss från den ryska nyhetsbyrån Interfax. När påven Franciskus gjorde det milt uttryckt historiska besöket på Castel Gandolfo hos den tidigare påven Benedikt XVI, medförde han en gåva. Det var en Mariaikon i gyllene ram. Påve Franciskus sade att

"Detta sägs vara ikonen "Vår Fru av Ödmjukheten" och nu tar jag mig friheten säga en sak: När jag hörde detta så kom jag direkt att tänka på Er, så ödmjuk Ni varit som påve.  

- Tack, tack, vilken fin gåva! svarade påve Benedikt.

Ikonen visar sig komma från Ryssland. Metropoliten Hilarion presenterade den för påve Franciskus i en audiens den 20 mars, med orden:

 De första tecken Ni visade som påve var att uttrycka Er ödmjukhet. 

Varvid påve Franciskus svarade:

 Jag har ingen ödmjukhet och jag ber Er att bedja så Gud gör att jag får den.

Ikonen var en gåva från Patriarken av Moskva och hela Ryssland, Kirill I. Det sägs att patriarken blev mycket glad och rörd att ikonen till slut kom till påve Benedikt på detta unika och personliga sätt.

Katolsk feministteologi - några smakprov

Den katolska kyrkan rymmer många olika röster, rörelser, grupper och inspirationer. Det som håller den samman är dock en väldefinierad tro och ett Läroämbete som har tolkningsrätten. Det finns alltid de som gärna vill bortse från detta ämbete. Istället menar en del att det enda verkliga läroämbetet är den enskildes samvete. Tolkningen av Uppenbarelsen är fri och tillgänglig för alla på samma sätt, menar man. I spåren av denna uppfattning rycker olika lobbyorganisationer fram som vill försvaga kyrkans inflytande, hennes anspråk på tolkningsföreträde i etiska frågor och även själva ämbetena; präst, biskop, påve...

De som driver dessa frågor är inte så talrika, men de hörs ganska mycket. I programmet Tendens i radions P1 fick vi möta syster Madeleine Fredell OP, dominikansyster. Hon har förekommit flitigt i radio, TV och press (se nedan) och i olika paneldiskussioner, nu senast idag på Utrikespolitiska Intitutet. Här får hon personligt berätta om sina tankar om kyrkan, om policyfrågor och maktfördelning med mera.

I programmet framställs de "amerikanska ordenssystrarna", som ett kollektiv av hängivna och frispråkiga ordenssystrar, vilka en samling räddhågsna herrar kardinaler i Rom försökt tysta ner och utöva förmynderi över. Syster Fredell menar att kritiken mot systrarna från Rom varit ett sätt att avleda uppmärksamheten från de s.k. pedofilskandalerna, att de har ett massivt folkligt stöd och att kyrkans trångsynta män försökt tysta dem av ren fruktan för konkurrens eller för att själva avslöjas med något.

Fakta lyser här med sin frånvaro. I själva verket handlar åtgärderna mot ledningsgruppen om en sedan decennier ohållbar situation, där de glidit längre och längre från ordenslivets reglerade kärna. Vi har ju tidigare rapporterat om den ledningsgrupp (LCWR) av feministiskt orienterade systrar som det egentligen handlar om. Alltså inte "ordenssystrarna i USA" som det slarvigt sägs i programmet. Denna grupp har drivit en agenda som inte har så mycket med ordensliv och tjänande att göra, utan mera liknar vilken NGO (Non Governmental Organisation) som helst. Ute i kommuniteterna finner man inte dessa diskussioner och dessa aktiviteter som vissa ledare ägnar sig åt. Det finns ordnar som fullständigt spränger sina ramar, som Dominican Sisters of Mary, vilken på 15 år växt från 4 systrar till 115, och där medelåldern är 28 år. Men dessa hör inte till LCWR utan till den andra ledningsgruppen i USA, CMSWR.

Syster Fredell menar att kyrkan idag har stelnat, eftersom befrielseteologin som blomstrade på 1970-talet, och de djärva liturgiska reformerna, avtagit. Men hon ställer sig inte frågan om varför det blivit så, varför folk vänder en reformistiskt inriktad kyrka ryggen, och varför även kallelserna dykt formligen i de ordnar som förändrat sig mest. Kort sagt: Varför så få lockas till en kyrka, som anpassat sig så till världen att man bara sysslar med världsliga frågor, och inte med att rädda själar. I programmet hör man heller inget om de fantastiska våg av kallelser som de mera traditionella kommuniteterna erfar, de som behållit sin habit, som går tillbaka till mera bön och tillbedjan och som har ett oproblematiskt förhållande till hierarkin. På det sättet får man en skev och stympad bild av den levande kyrkan.

Syster Fredell menar att man med den moderna hermeneutiken som verktyg måste "ompröva allt".  Försanthållande är ett ord som måste uttalas med förakt, det är inte kristet helt enkelt att "bara" hålla något för sant utan att vara beredd förkasta det. Detta är mycket riktigt en viktig princip i den vetenskapliga metoden. Men det har knappast varit den goda teologins metod.

Syster Fredell representerar i denna intervju en syn på kyrkan som vore den ett socialistiskt projekt. Hon erkänner sin dragning till socialismen och den så kallade befrielseteologin, men hon "tror inte på helt sekulär socialism." Kyrkan kompletterar så att säga den ideologiska modellen, med principen att man ska kunna se Gud i varje medmänniska.

I programmet plockas det fram en bok som sägs ha betytt oerhört mycket för den katolska feministrörelsen: Den sönderlästa boken är skriven av Rosemary Radford Ruether. Denna filosofiprofessor, som också kallar sig "ecofeminist", anslöt sig tidigt till till Catholics for Choice som är en aggressiv lobbyorganisation för fri abort, med kapital från bland annat Rockefeller Foundation och The Playboy Foundation. Jo -  alltså densamma som sålt mjukpornografi och presenterat kvinnan som en leksak för män. Varumärket är kaninöron. Man ser kvinnan som en själlös, rolig kanin att utföra sina sexuella lekar med. I själva verket handlar det inte ens om en stiftelse, utan en verksamhet direkt underställd  Playboy Enterprises, Inc och deras VD Christie Hefner. Man startade den för att motverka censur av pornografiskt material i syfte att säkerställa försäljningen av tidningar, film och internettjänster med anknytning till pornografi.

Vi har tidigare skrivit om Catholics for Choice, den grupp, som feministteolog Ruether alltså anslutit till. Hon sitter i deras styrelse sedan 1985, och måste alltså varit med att godkänna sponsringen från Playboy.

I intervjun framkommer vad de radikalfeministiska tankarna kan leda till om de får fotfäste även inom kyrkans ram. Man vill nämligen ha en "total reform av kyrkans ledningssystem" - demokrati ska råda inne i kyrkan och med detta följer naturligt en helt annan definition av prästämbetet än den som gäller idag. I synnerhet påveämbetet. Påven är ju bara en symbol för enheten och därför kan påven "lika väl vara en kvinna" sägs det i programmet. Utifrån denna syn kan man bortse helt och hållet från traditionen, som snarare är en belastning än en garanti för att läran inte förändras. Om Jesus är med oss så är allt möjligt, hävdas det. Till exempel så kan kyrkan ändra på principen att en förening mellan man och kvinna bör innefatta fortplantning som en möjlighet. Syster Fredell "kan inte sätta sig in i tankesystemet" som leder fram till att man inte ska använda artificiella medel för att förhindra barnalstring. Alltså de slutsatser som finns i den för alla katoliker bindande rundskrivelsen Humanae vitae, nämligen att människan har ett munus, ett gudomligt uppdrag, att föra livet vidare. Abort är något helt annat än preventivmedel, sägs det. Studerar man frågan framgår det tydligt dock att preventivmedel och abort är två fenomen som är helt länkade till varandra. Ökad användning av preventivmedel ger signifikant ökade aborttal - ty preventivmedlen innebär ett förändrat sexuellt beteende.

Men här hävdas från en framträdande katolik att abort är en "rättighet som måste stämma överens i Europa". Illegala aborter är nämligen "vidriga företeelser". Det verkar här som om de legala, som utförs av den allmänna sjukvården, med moderna metoder, skulle vara mindre vidriga.  Man undrar var den katolska principen om att ett ont aldrig kan rekommenderas som alternativ till ett annat ont, tog vägen. Här finns dessutom endast kvinnans perspektiv, hennes upplevelser, hennes skador och smärtor. Omtanken om barnet - människan i vardande, själen som redan är skapad, lyser helt med sin frånvaro.

Trivsamt samtal om påven

Radions Filosofiska rummet ägnade 40  minuter åt valet av påve Franciskus vilket är glädjande. Panelen bestod av jesuitpater Ulf Jonsson SJ, dominikansyster Madeleine Fredell OP och Örjan Ekman. Alla fick berätta om sina reaktioner, om förväntningar och farhågor angående det framtida pontifikatet. Men det dröjde ganska länge innan man kom in på något annat än världsliga frågor av mindre betydelse för hur kyrkan ska förkunna sin tro. Pater Jonsson förklarade det motsägelsefulla att en jesuit - som egentligen inte bör vara kvar i orden om han blir biskop - nu är påve. Örjan Ekman antydde att påven kanske kunde gå den civila lagstiftningen till mötes gällande samkönade äktenskap, att han "kan ju lära sig", samtidigt som han förstod att kyrkan måste behålla sin syn på äktenskapets sakrament. Denna hållning ser man allt oftare; man vill att det ska finnas en dubbel bokföring, en inom kyrkan och en annan för civilsamhället, som kyrkan inte ska motsätta sig. Men om något av kyrkan utifrån Uppenbarelsen uppfattas som avskiljande från Gud, hur kan då kyrkan stödja detta i någon form för någon enda människa? Det kom inga sådana följdfrågor, vilket gjorde att tankegångarna kändes halvfärdiga.

Både pater Jonsson och syster Fredell var inne på att påven efter eget tycke och smak skulle kunna förändra ämbetet, ja, att det till och med är önskvärt att påven betraktas mera som en inspiratör och symbol, som kan avgå med pension i lämplig ålder och uppträda helt civilt så att säga. Syster Fredell uttryckte inte så få gånger farhågan att påven kanske skulle vara "konservativ" - han hade ju till exempel tillåtit att den äldre "tridentinska" mässan firades i Buenos Aires vilket för henne var en "tveksamhet" och "bekymmersamt".  Att den latinska mässan inte kan förbjudas och att de troende har rätt att ha tillgång till den fastslogs av påve Benedikt.  Men detta tycktes inte bekomma syster Fredell, som alltså direkt tog avstånd från ett påvligt Motu proprio. Vi får hoppas hon gjorde det som privatperson. Ty ett Apostoliskt brev från påven själv är såpass vägande att om en biskop inte följer det så ingriper Rom. Det verkade heller inte bekomma dominikansystern att ett sådant uttalande är direkt sårande för alla dem, som varje söndag med glädje firar mässan i denna sedan århundraden utvecklade liturgiska form, som finns jämte den kaldeiska, armeniska, maronitiska, syriska, bysantiska och koptiska bara i vårt lilla stift.

I övrigt var det ju som sagt glädjande att radion avsatte denna tid och med den utmärkte programledaren Peter Sandberg som ställde många bra frågor och mycket sades som säkert var bra att det framkom. Pater Ulf Jonsson framhöll tydligt att man inte kan förvänta sig att kyrkan ska uppträda som en sekulär organisation. Detta var kanske det viktigaste förtydligandet i programmet.

Människor och tro: Inte många rätt om påven och islam

I fredagens Människor och tro  i radions P1 släpptes ungdomskorren Måns Mosesson fram i en rapport om hur den nye påven uppfattades bland muslimerna i Dubai. Lyssnarna  fick då veta att förväntningarna var låga då påven Benedikt

körde förhållandet mellan katolska kyrkan och den muslimska världen i botten.

Nämligen med Regensburgstalet. Detta skulle ha lett till att

toppolitiker i Egypten och Turkiet fördömde påvens tal och  att  38 av världens muslimska ledare gick ihop och  skrev ett upprört brev

Påven gjorde även tydligen fel att han

efter en bombattack mot en kyrka i Alexandria bad om särskilt beskydd för kristna i muslimska länder. 

Enligt rapporten så  blev påve Benedikt genom detta sedd som

en oförstående antimuslim som sökte konfrontation istället för dialog.

Måns Mosesson har nog inte kollat upp det där riktigt. I själva verket har han fel på alla punkter. Låt oss se:

1. Talet i Regensburg orsakade visserligen en del uttalanden och demonstrationer i olika muslimska länder. Men dessa var anförda av radikala ledare som Recai Kutan i Turkiet och hans Felicity Party -  ett litet parti med endast 1,2 % av rösterna. Partiet motsätter sig EU och är islamistiskt.
2. Att påven faktiskt reste till Turkiet mindre än två månader efter Regensburgstalet glömde Mosesson också att nämna. Han mottogs där av presidenten och besökte bland annat den Blå moskén med ledande muftis.
3. Det publicerades ett öppet brev från 38 muslimer. Det var dock inget protestbrev, utan det öppnade vägen för en banbrytande dialog om islam, och tolkningen av Koranen och Bibeln.
4. Brevet följdes upp av ännu ett, ett år senare, som skrevs under av 138 lärda. Det kanske mest häpnadsväckande var att bland dessa fanns både sunni och shiamuslimer. Tonen är allt annat än fientlig.

5. Att påven bad om beskydd för de kristna i Egypten och hela Mellanöstern. Det  är inte konstigt. De kristna minoriteterna har inte tjänat på den arabiska våren, istället har förföljelserna ökat. Att påven inte skulle uppmärksamma detta vore ett tjänstefel.

• Påvens tal i Regensburg - väl värt en genomläsning
  Brevet från de 38 lärda muslimerna som inte alls var upprört utan mycket respektfullt
• Allt om det andra brevet, som skrevs under av 138 muslimska ledare och lärda, sunni och shiiter. 
• Benedikt XVI:s besök i Turkiet – ”ett unikt tillfälle” för relationerna med islam. Samtal fört med Mons. Luigi Padovese, apostolisk vikarie i Anatolien
• Påvens tal vid möte med Turkiets religionsminister 
• Exempel på de lärda samtal som påvens tal initierade
• Andra länkar om påven Benedikt XVI och islam
  

Kontroversiell altarplats

En del kanske observerade att den kardinal som läste bönen över ringen - var kardinal Gottfried Daneels. Kardinal Daneels var också medcelebrerande vid högaltaret. Detta kunde ju väcka uppsende då denne kardinal varit känd för att ha skyddat flera präster i sitt ärkestift i Belgien, som begått de mest hemska övergrepp mot minderåriga - precis de missförhållanden som påve Fransickus är kallad att bekämpa. Han körde också sitt stift i botten när det gäller prästkalleser och hans budskap har ofta stått i strid med de senaste två påvarnas och läroämbetets bindande undervisning. Men han är i kraft av äldste kardinal som inte fyllt 81 så kallad kardinal protopresbyter, Denna funktion i konklaven är reglerad och kan ej ändras. Det finns även en kardinal protodiakon. Det var denne som förkunnade Habemus papam, idag överlämnade han palliet. Protodiakon är kardinal Jean-Louis Pierre Tauran.

Påveinstallationen på dagisspråk

En ny påve installeras i Rom - en ledare för världens största kyrka och en ojämförlig person i världssamfundet när det gäller att förmedla människans gemensamma intressen. Hur rapporteras detta i våra stora tidningar?

Strax för klockan 9 började evenemanget med att den nye påvens rundtur i påvemobilen på Petersplatsen. Den ska sluta med en bön vid det som ska vara gravplatsen för Petrus som hade en viss särställning bland Jesu apostlar och vars efterträdare är det påvliga ämbetet.
Därefter kommer kardinaler att ge Franciskus att en bit dekorerat lammullstyg, pallium, som symboliserar den metaforiska rollen som fåraherde. Tyget förvaras på gravplatsen. Han får sedan också sin personliga så kallade fiskarring i guld, ett påvligt attribut som anspelar på Petrus ursprungliga yrke. (DN )

Vanligtvis hålls installationen under en söndagsmässa, men idag är helgdag i Vatikanen eftersom det är St Josefsdagen efter Jesus ”pappa” på jorden plus att det är Fars Dag i Italien. Under invigningen, som tar omkring tre timmar, får påven sin påvemantel samt sin ”fiskarring”. (SvD)

Det var de två stora tidningarna i Sverige - inte citat från något elevarbete i lågstadiet.
(Med tack till Mats Waltré för tipset)

Obekymrade löftesbrott

Det finns en högst officiell blogg hos UD, Utrikesdepartementet - som landets ambassadör i Vatikanen skriver. Ulla Gudmundsson  har, från att tro hennes uppdrag bestod i att ändra på påven, utecklat sin stil sakta men säkert till att visa ett allt större och genuinare intresse för att försöka förstå fenomenet den katolska kyrkan. Nu lägger hon ut en blogg som bygger helt på en anonym källa, en dagbok från konklaven 2005, då påve Benedikt valdes. Här redovisas alltså på UD:s hemsida hemligheter, som alla deltagare svurit på att inte säga ett ord om, detta med handen på bibeln,. Nu är källan en italiensk dagstidning. men man undrar ju ändå hur en ambassadör kan så obekymrat använda sig av uppgifter som kommit under hotet av kanske det hårdaste straff en människa kan få - åtminstone om man är troende katolk - att bli utesluten från Eukaristin, från att förenas med Gud. "Den som läcker information kommer bli bannlyst" som man sade i Rapport. Och nu sprider alltså vår ambassadör i Vatikanen sådan information - om det inte är ren desinformation. Få vet.

Ännu märkligare är det ju att få höra de mest detaljerade beskrivningar inifrån den nyligen avslutade konklaven av en som var med, kardinalen Dolan. Han berättar öppenhjärtigt till pressen om hur stämningen var när det lästes upp att kardinalen Bergoglio fått 77 röster och hur det gick till när han kom in som påve med mera.

Dolan described the emotion inside the Sistine Chapel as Bergoglio reached 77 votes, the two-thirds majority needed to elect him.
"We broke into applause but then we had to wait until the rest of the votes were counted and applauded again at the end and still again when he said he accepted the election," Dolan said.

Det verkar inte bekymra kardinal Dolan en sekund att han med handen på heliga Skrift avlagt följande löfte, bara en dag tidigare:

We, the Cardinal electors present in this election of the Supreme Pontiff promise, pledge and swear, as individuals and as a group, to observe faithfully and scrupulously the prescriptions contained in the Apostolic Constitution of the Supreme Pontiff John Paul II, Universi Dominici Gregis, published on 22 February 1996. We likewise promise, pledge and swear that whichever of us by divine disposition is elected Roman Pontiff will commit himself faithfully to carrying out the munus Petrinum of Pastor of the Universal Church and will not fail to affirm and defend strenuously the spiritual and temporal rights and the liberty of the Holy See. In a particular way, we promise and swear to observe with the greatest fidelity and with all persons, clerical or lay, secrecy regarding everything that in any way relates to the election of the Roman Pontiff and regarding what occurs in the place of the election, directly or indirectly related to the results of the voting; we promise and swear not to break this secret in any way, either during or after the election of the new Pontiff, unless explicit authorization is granted by the same Pontiff; and never to lend support or favour to any interference, opposition or any other form of intervention, whereby secular authorities of whatever order and degree or any group of people or individuals might wish to intervene in the election of the Roman Pontiff. Each of the Cardinal electors, according to the order of precedence, will then take the oath according to the following formula:

And I, N. Cardinal N., do so promise, pledge and swear. Placing his hand on the Gospels, he will add: So help me God and these Holy Gospels which I touch with my hand.

Och vad händer då om man bryter mot eden? Till exempel genom att avslöja antalet röster? För de som ej ingår i kardinalskollegiet gäller:

55,  § 3°. Should any infraction whatsoever of this norm occur, those responsible should know that they will be subject to the penalty of excommunication 'latae sententiae', which is reserved to the Apostolic See.

Bannlyst alltså, Man undrar: trodde han själv på vad eden innebar?  Eller var den bara - symbolisk? Och - vad är då mera bara symboliskt i dessa vitt omkring sig babblande kardinalers värld?