Katolsk bloggdöd

Vi uppdaterar nu äntligen vår blygsamma, men kräsna länksamling. Det finns många nyheter, men också många tidigare resurser har utgått. När det gäller bloggar har vi tagit bort alla som inte uppdaterats de senaste tre månaderna. Sorgligt nog så återstod endast fem svenska bloggar med någorlunda katolskt innehåll. (Säkert finns det fler - var god skicka gärna en länk i kommentarsfältet nedan!) Det är illavarslande dock att så många ger upp. Visst - det tar både tid och kraft att skapa något som kan tänkas ha visst allmänintresse, och bibehålla intresset över tid. En del drar sig för kommentarsfunktionen, men den behöver man inte ha. (Lite patetiskt blir det ju om den används till att kommentera de egna inläggen.)

Till länklistan fogas också några få svenska grupper om katolicism i Facebook. Här finns också risken för oändliga meningsutbyten. Men den kan möjligen vägas upp av det sociala mediets alla möjligheter att skapa kontakter, och dessutom att  meddela uppdateringar och nyheter.

Vi kommer att gå igenom våra internationella källor och även försöka utöka språkområdet.

Naturlagarna skapade världen?

Den första dagen i symposiet "Hedningarnas förgård", som hade Kungliga Vetenskapsakademin som delsponsor, berörde flera gånger frågan om tro och vetenskap. Tyvärr handlade det snarare om korsade tankevägar än uppföljningar av tankar och idéer. Vi återkommer till detta. Men det finns helt klart en tendens hos vissa - långt ifrån alla dock - representanter för det naturvetenskapliga tänkandet att så att säga vilja röka ut all kontakt med en metafysisk verklighet, detta trots att man borde veta att den empiriska vetenskapen är allt annat än fri från filosofiska antaganden av transcendent natur. I själva verket är det en del av dess upphov.

Föreningen humanisternas ordförande Christer Sturmark var nyligen på ett bibliotek i Umeå och lade där ut texten ostört kring sina tankar. Kanske han slarvade med orden, men han sade iallafall något i stil med att "vi humanister tror inte på någon gud som står bakom allt, det gör naturlagarna". Naturlagarna alltså. Men naturlagarna kan vi heller inte se eller ta på, de är dessutom en produkt av mänskligt medvetande, sinnesintryck och tankekonstruktioner. Lagarna finns så att säga inte utanför människan - de är vårt trubbiga verktyg att försöka förstå vår värld genom att beskriva den. På det sättet är vi inte olika de förfäder som målade djuren i Lascaux och Altamiragrottorna för 17000 år sedan. Och precis som avbildningarna inte är exakta, så är inte heller naturlagarna perfekta.

Ursprunget till naturlagarna finns i tron att de avspeglar en gudomlig ordning. Men de undergår ständiga förändringar, de motsäger inte sällan varandra, och i verkligheten handlar det på sin höjd om approximationer till den outgrundliga skapelse vi är delar av. Och den stora teorin som förklarar allt (ToE) får vi nog vänta förgäves på. Att så  att säga ersätta Gud med dessa mänskliga uttryck förefaller vara ett dåligt byte. Gud är nämligen det absoluta, det oändliga, icke skapade, som övergår allt förnuft. Men ändå kan vi lära oss mycket om Gud - just genom vårt förnuft och att vi är människor, Guds avbild. Och att Gud själv blev människa.

En farlig halvtimme?

Västerbottenskuriren meddelar att en liten kristen friskola i Vilhelmina inte får erbjuda andakt en halvtimme i veckan på lektionstid. Detta trots att det är frivilligt att delta i den. Man kan läsa läxor istället om man vill.

Så är det med generositeten i det mångkulturella samhället i Sverige. De som gick i högstadiet på 1960-talets slut kan lätt erinra sig de timmar av politisk propaganda som vräktes över eleverna via morgonsamlingar och besök av olika politiska opinionsbildare - på lektionstid och med obligatorisk närvaro. Det finns även idag inte minst i den så kallade sex- och samlevnadsundervisningen, där en privat lobbyorganisation får uppdrag på skolorna. Att dessutom få vet vad som egentligen lärs ut i skolan idag tycks heller inte bekymra Skolinspektionen. Nyligen har Sveriges Radio avslöjat att många skolor skaffar undervisningsmaterial från företag, som på så sätt kan marknadsföra sig - precis som RFSU alltså gjort i decennier.

Någon samlad uppfattning om skolans värdegrund är svår att finna. Många ämnen finns det, och att det lärs ut värderingar som kan vara helt motstridande varandra i de olika klassrummen är inget som bekymrar Skolinspektionen. Däremot en andakt i en halvtimme i veckan. I Vilhelmina. Så förfärligt!

Samtal med mersmak - och varningstecken

Projektet "Hedningarnas förgård" i Stockholm avslutades under fredagen med en samling i ungdomscentret Fryshusets gymnastiksal. Åldern på publiken var påfallande hög, vilket väl bevisar kardinal Ravasis oro för likgiligheten som breder ut sig. Sveriges ambassadör för den Heliga Stolen, Ulla Gudmundsson, ledde med den äran ett samtal om relationerna mellan troende och icke-troende. Huvudtalare var kardinal Gianfranco Ravasi, som presiderar för Vatikanens kulturråd,  och Thomas Hammarberg, internationellt erkänd människorättskämpe. Vi kommer senare med ett referat, här bara några spontana iakttagelser. Kardinalen drog upp temat tro och menade att det egentligen är en onödig avgränsare mellan människor. Ty alla har vi så mycket gemensamt, inte minst oron för livet självt och vad som väntar oss efter, att vi borde kunna finna kontaktytorna på ett mindre konfliktskapande sätt. Thomas Hammarberg var inne på samma linje, som han kallade "horisontell". Han berömde religionerna (han talade om de fem monoteistiska religionerna, den katolska, den ortodoxa, den protestantiska, den judiska och islam, vilken väl kan kallas en nyskapande definition) för deras människorättsarbete. Han avslutade dock med en serie "besvikelser" som han kallade det, på katolska kyrkans  - och endast den - ståndpunkter,  gällande homosexuella och kvinnans reproduktiva rättigheter. Där lyste det stora kunskapsluckor, som förvånade hos en man med den kalibern.

Sedan följde en diskussion, men även där lästes manus upp. Företrädarna för föreningen Humanisterna var ovanligt lågmälda, och de undvek att svara på den mycket pregnanta frågan om de som förespråkar ett sekulärt samhälle också önskar en sekulär människa. Bland deras anhängare är svaret på den frågan solklart; religionen skall privatiseras för att så att säga fasas ut som en relikt från gamla tider och vetenskapen ska ta över. Men detta dristade ingen sig till att säga denna eftermiddag, kanske på grund av kardinalens solida framförande på klassisk bildningsgrund, men  framförallt efter ett fullständigt oemotståndligt vittnesmål av personlig och delad tro från Fryshusets grundare, Anders Carlberg, som inte lämnade någon oberörd.

Efter en del formella problem (det har uppenbarligen inte trängt igenom att KATOLSK OBSERVATÖR är en registrerad tidskrift, grundad 1968) fick vi möjlighet att ställa en fråga till kardinalen under en efterföljande pressträff, och hans omfattande svar kommer att redovisas senare.

Aggiornamento

KATOLSK OBSERVATÖR finns nu på Facebook - på försök. Här kan man kommentera samtliga artiklar, ge länkar, och bilda nätverk. Sedan tidigare har vi även ett Twitterkonto - men vi lovar inget stort flöde här.

"Det finns inga normer att luta sig emot"

I våra dagstidningar kan man läsa skildringar ur samtiden. Dagens Nyheter har denna dag ett reportage om ett par som inte är förlovade eller gifta, de är sambos men också "polys". Under rubriken "Vissa skaffar barn, vi blev polys" så berätar det unga paret hur de

började fundera på hur långt man skulle kunna gå, var gränsen för vår relation gick.

Det vill säga, de började ha  sexuella relationer med andra samtidigt och i samtycke.

Martin dejtar olika tjejer och Julia har sedan ungefär ett år ett förhållande med Nils. 

kan man läsa. Martin erkänner att det kan bli komplicerat, ty:

Det finns inga normer att luta sig emot och man måste bygga varje relation själv från grunden,

Man kan naturligtvis anlägga ett rent moralistiskt perspektiv på denna livsstil, med utgångspunkt från ett av Guds tio bud, det att man icke ska begå äktenskapsbrott. Men det finns också en annan dimension, som handlar om den så kallade naturrättsliga ordningen. Det är mycket sällsynt i människans historia med denna typ av normlöshet. I själva verket så styrs alla samhällen av ofta mycket strikta normer, just när det gäller samlevnad. Även i de få kända kvarvarande fångst- och samlarkulturer som finns kvar, så finns det strikta regler med vem man är och vilka  som bildar familj.

 Bilden: Sentileser beskjuter helikopter med giftpilar

I Andaman Islands, mitt i den Indiska oceanen, finns det en atoll, där det lever ett folk, Sentileserna,  som inte haft någon varaktig kontakt med omvärlden, nästan ingen kontakt alls, under överskådlig tid. Man vet inte ens vilket språk de talar eller vad de kallar sig själva. - ingen har haft personkontakt med dem vad man vet,  sedan 1700-talet. De dödar varje besökare med välriktade giftpilar, även om det bara handlar om strandade fiskare. När man invaderat ön med krigsfartyg så är de plötsligt försvunna. Bara för att dyka upp igen när inkräktarna är borta. De klarade tsunamin, trots att den spolade bort allt på ön.

Man tror det handlar om ett 300-tal individer och de tros ha varit i området under tiotusentals år. - det finns uppgifter att de kan ha varit här så länge som i 80 000 år. Till och med de långsamma havssköldpaddorna har under seklerna lärt sig undvika ön, då de vet att de blir jagade där.

Allt borde bädda för inavel, med ärftliga defekter som följd. Men det har konstaterats att de är resliga, starka och  mycket friska, och de har uppenbarligen klarat sig bra från moraliskt förfall, ärftliga sjukdomar, könssjukdomar, TBC, polio och andra farsoter, som lätt kunde utplåna denna lilla folkspillra. En av förklaringarna är att de måste ha livsbefrämjande traditioner när det gäller juridik, diet, mathållning, hygien  - och i fråga om sexuell samvaro. Det måste finnas en ordning som innebär att den genetiska variationen, och därmed fertiliteten, bibehålls.  (Att populationen inte växer snabbare tror man beror på en hög barnadödlighet.).

Det har funnits några få folkgrupper i Söderhavet där incest varit tillåtet och vanligt förekommande. Förklaringen är enkel: De har inte förknippat samlaget med barnalstringen. Och följden har blivit en hög frekvens av genetiska sjukdomar, som i vissa fall hotat dessa öfolks fortbestånd.

Det finns alltså en naturlig bakgrund till den kristna så kallade sexualmoralen - som i själva verket är en samhällsmoral då det handlar om så mycket mera än sexualitet. Samhällsordning, överlevnad, mål och mening som går utöver de biologiska drifterna och egensinniga behov.

En bigott läggning förknippas ofta med en tillgjord hänvisning till moralprinciper. Men den kan även visa sig i en överdriven fruktan att vara bunden vid samma regler, och till varje pris "pröva nytt". Även till priset av en högre ordning alltså.

"Jag mötte honom ju!"

I veckan sändes en mycket intressant och fint gjord dokumentär Akuten", från Kings College Hospital. Ett filmteam hade följt arbetet på akutmottagningen under ett enda dygn. Man fick möta både personal och patienter, och de gav frikostigt av sina tankar, om stort och smått. Det fall som var mest gripande var kanske den unge man som hamnat dubbelvikt under en av Londons dubbeldeckare. Redan innan han kom in till sjukhuset förstod överläkaren att det handlade om liv eller död, och att allt måste gå rätt till i minsta detalj. Mannen hade mycket svåra skador; huvudskador, krossade ben, stora köttsår och ett krossat bäcken, delat i ett femtontal delar, med livsfarliga inre blödningar, chock och en puls på 154. Läget var minst sagt kritiskt. Teamet jobbade stenhårt - blodtransfusioner, avtappningar, fixeringar...Till slut fick man ordning på det mest akuta, men ingen var säker på utgången.

Fyrtiotre minuter in i programmet så får man möta denne stillsamme grekiske ekonomistudent. Han förklarar att han inte minns något från en hel månad, men är tacksam att läkarna räddade hans liv. "Någon måste gilla dig däruppe", säger intervjuaren. "Ja - jag mötte honom ju! Och jag kom tillbaka, så han gillade mig. Han gillar mig fortfarande", svarar denne stillsamme unge man med lysande ögon. Efter tre månader och trettio operationstimmar kunde han resa sig och gå från sin rullstol.