Uppdrag granskning: Ingen kassasuccé denna gång

Så har stormen efter Uppdrag granskning blåst över. Redan innan sändningen hade många väntat sig något sorts "biskop Williamsonskandalen II". Desperat försökte man lansera nya avslöjanden av vad Vatikanen visste. Den stora boven i dramat skulle vara en kardinal Castrillón Hoyos som till varje pris skulle skydda påven från information som kunde hindra projektet att få ett prästbrödraskap rumsrent i kyrkan, hette det. Men när det uppdagades för hela världen att det enda som programmet byggde på var ett förkommet eller försenat brev, som dessutom var inadekvat i sammanhanget, så sjönk temperaturen betydligt. Att detta handlar om något mycket inomkyrkligt - och kanske till och med snävt internt inom kyrkan - visar inte minst kommentarsfälten hos svt. Två inkomna kommentarer har registrerats, varav en från Norge och en från en nationalist som vill tala politik.

Under tiden går livet vidare. Påven vill att prästerna ska använda Internet förnuftigt och ett norskt företag har anlitats av kyrkan för att kartlägga hur bloggare med intresse för inomkyrkliga frågor påverkar informationslandskapet. Ty helt klart har bloggandet just nu övertaget över dagstidningarna och de etablerade nyhetsbyråerna, som alltid ligger ett steg efter. Kompetensen har flyttats till de fria kanalerna. Det är där som de skarpaste analyserna också återfinns. I detta fall skedde nog en stor underskattning av dessa källor från Sveriges TV:s sida. Man ville göra ett scoop, men hade helt förbisett att de snabba informationsvägarna mellan de katolska nätverken effektivt skulle avslöja en undermålig programidé.

På förekommen anledning...

Detta forum är en nyhetskommenterade blogg avsedd för tankeutbyte. Det är tänkt att dialogen skall koncentreras kring de nyheter som kommenteras.

Vidare måste det åter understrykas: "Nytt och Noterat" är fristående från tidskriften. Läsarkommentarer tas in oberoende av redaktionens eventuella sympatier eller antipatier. Granskning av sakinnehåll och källor görs ej av dessa kommentarer. Att de ej bemöts av redaktionen betyder inte att innehållet bejakas.

Vi ser som vår redaktionella uppgift att i första hand förmedla information, ej bilda opinion. Detta gäller även bloggen, även om den är till för ”tankeutbyte i friare form”.

Vi hänvisar därför kritik - både positiv och negativ - av de redaktionella övervägandena till redaktionens postadress eller mail. Som tidigare påpekats är synpunkter på den redaktionella profilen alltid välkomna, även negativa. Med brev och avsändare kommer denna kritik vara betydligt effektivare än genom kommentarer som knappast tjänar något allmänintresse.

Red.

Var inte rädda!

"Uppdrag granskning" har försökt gräva vidare i affären Williamson. Nog måste väl påven ha känt till åsikterna hos denne man? Och nog är det väl så att SSPX - egentligen - är en "grupp" med politiskt dunkla avsikter? Det framkom inte så mycket i den vägen, trots att det riktades många menande blickar mot påvens närmaste omgivning. Alla skyllde på alla och ingen ville tala om vad problemet egentligen handlar om: Kyrkans tro.

Varje tid har sin utmaning att formulera vad kyrkan tror och bekänner sig till. Det Andra Vatikankonciliet var en smältdegel av olika idéer och tendenser, präglade av sin tid. Där fanns en viljornas kamp. Några ansåg sig segra, andra hamnade på sidan, betydligt flera hoppade av. Många goda ting kom fram. Men nu - fyrtio år senare - måste man åter se vad som egentligen beslutades. Msgr Bux sade nyligen att

Genom en anda av samförstånd kan man nu äntligen tolerera och korrigera de marginella felen.

Alla måste anstränga sig att lägga ner brösttonerna. Alla måste vi anstränga oss att skilja mellan det vi kan tro från det vi inte kan tro och det vi måste tro. Det är detta som diskussionerna bland annat handlar om i Rom. Alltså mellan dessa präster som utmålats som mörkrets förklädda tjänare och några av påvens mest kunniga och vidsynta personer. Låt oss hoppas att samtalen leder framåt, till samförstånd och till klarhet. Ingen äger sanningen, men vi har den stora nåden att kunna söka den och finna den. Och rätta oss efter den.

Ny omgång antikatolsk granskning

Det meddelas från biskopen att Uppdrag granskning ska ha ett uppföljarprogram till den beryktade sändningen i januari då biskop Williamson chockade omvärlden med sin syn på förintelsen. Man kan undra varför detta ska vara nödvändigt. Uppenbarligen är målet denna gång inte Svenska kyrkans stackars kyrkoråd, som hyrt ut lokaler, inte heller "minan" biskop Williamson, som redan är oskadliggjord. Och inte SSPX, det katolska prästbrödraskap som inte ingår i några stift. Målet är "Vatikanen". Och vår kyrka skall åter finna sig att behandlas som en trasdocka?

Den flitige bloggaren Bengt Malmgren påpekar att katolska kyrkan inte ändrat något i synen på det judiska folket sedan Johannes Paulus II. Men det är kanske just detta som man nu vill påskina genom att låta alla skudda av sig Williamsondammet i riktning mot Rom.

Från biskopsämbetet andas det redan nu en total pessimism angående de doktrinära samtalen mellan SSPX och företrädare för påven, som ska inledas i mitten av oktober. Det är lite tråkigt. Varför kan man inte strunta i förspelet och låta samtalen leda dit Anden leder? Bedjen och hoppas!

Till minne av Bertil Gärtner

Tidigt på måndagsmorgonen når oss sorgebudet att Svenska kyrkans biskop em. Bertil Gärtner avlidit i en ålder av 84 år. Vi har ju ibland uttryckt kritiska synpunkter på Svenska kyrkans vägval. Men detta är inget gentemot vad denne modige och självständige man gjort. Bertil Gärtner representerade den svenskyrkliga fromhet man finner bland fiskare och bönder på västkusten. Han motsatte sig det riksdagsbeslut som släppte in kvinnliga präster i Svenska kyrkan och han har alltid varit stridbar i frågor om ämbete och Svenska kyrkans förnyelse. Han var ledande i den sk synoden, en rebellrörelse inom kyrkan som arbetade för trohet till den lutherska bekännelsen och till Bibeln. Det är intressant att läsa hans blogg, där det senaste inlägget är daterat den 19 september, alltså dagen före hans hädanfärd. Med bitsk klarhet kritiserar han där hur kyrkovalet tycks handla om en kyrka som inte är Kristi, utan

en spegelbild av vad folk i allmänhet tycker i olika moraliska frågor.

Detta hans livs sista blogginlägg inleds med denna historiska mening:

Jag trodde att en kyrka har en bekännelse som grundar sig på vad hennes Herre säger.

Låt oss be för denne man som i hela sitt liv försökte leva efter sin kyrkas bekännelse och "vad hennes Herre säger".

Sturmark har rätt

I en debattartikel på den sponsorfinansierade bloggen Newsmill yttrar sig Christer Sturmark om Svenska kyrkan, detta i samband med kyrkovalet. Sturmark tycker att Svenska kyrkan sysslar med mycket som inte borde ligga i dess intresse och att den förvaltar för mycket mark och egendom. Kyrkan borde istället

fokusera på kärnverksamheten: kristendomen. Hela poängen med Svenska kyrkan är att sprida sin egen version av evangeliet. Det är där fokus borde ligga, inte på miljö, jämställdhet, traditioner, eller vad kyrkan nu blir utnyttjad till.

När man lyssnar på en radiogudstjänst - jo de finns kvar - så är man benägen att ge Sturmark rätt. Ty då kan man konstatera att predikan ofta byts ut mot "samtal" om världsliga ting och istället för bön hörs musik av alla de slag. Guds ord har ersatts av - människors ord.

Detta är Svenska kyrkans val och ordning. Men även i vår katolska miljö finns det starka influenser att förmänskliga innehållet. Dialogpredikningar och populärmusik i heliga mässan är vanligt utomlands och det förekommer även här; dagsfrågorna trycker på utanför kyrkväggarna, de vill gärna komma in i vår liturgi och ta över bönelivet.

Så visst kan även vi ta åt oss Sturmarks ord: Fokusera på att sprida evangelium!

Guds likabehandlingsplan

Jesuitpater Philip Geister har i ett kort meddelande rättat den debattartikel som skrevs av Gert Gelotte och Iréne Nordgren, och som det refereras till nedan. Newmaninstitutet har ingen prästutbildning.

Debattörerna får väl nu gå vidare och syna prästseminariets likabehandlingsplan. Vi vet inte om det finns en sådan, men utan tvekan har katolska kyrkan formulerat en långt innan det ens var påtänkt av våra lagstiftare, nämligen i Gaudium et Spes från 1965:

Man måste övervinna och avlägsna varje form för diskriminering som gäller personens grundläggande rättigheter, antingen man nu grundar den på kön, härkomst, hudfärg, sociala villkor, språk eller religion. Ty allt detta står i motsättning till Guds avsikter.

Med det heter också i katekesen att

De skillnader som Kristus har velat upprätta mellan lemmarna i sin kropp tjänar dess enhet och uppdrag. I kyrkan är alla kallade att delta i uppdraget men uppgifterna är olika.

Att uppgifter fördelas behöver inte innebära diskriminering, avskiljning. Det är här som jämlikhetssträvan ofta går över styr. Uppgifterna tillskrivs olika värden, varefter de förknippas med personen som utför dem. Vissa anses ha högre värde än andra. Och vips står vi inför diskrimineringsärenden en masse.

Men olika betyder inte olika värda, och uppgift är ej detsamma som person. Detta vet varje flerbarnsförälder, om inte andra.

Pinsamt, Kyrkans Tidning!

Kyrkans Tidning fortsätter att vara huvudforum för "katolsk" kverulans. Nu har redaktör Gelotte åter fått in en inlaga. Denna gång förfasar han sig över Newmaninstitutets likabehandlingsplan. Det måste ju vara en dubbelmoral, när alla vet att kyrkan inte släpper in kvinnor till diakonatet, menar han.

Man häpnar. Ty det borde väl en journalist veta, att varje utbildningplats som står under Skolverkets eller Högskoleverkets uppsikt är skyldig att ha en Likabehandlingsplan, med just de standardformuleringar som presenteras. Man finner dem i lagtexten. Det är ett politiskt beslut, som på intet sätt berör vilka principer ägaren - eller för all del lärarna - har i annan verksamhet. Dokumentet är en lagstadgad avsiktsförklaring gällande utbildningsanordnarens statligt godkända kursverksamhet. Punkt, slut.

Artikeln skjuter alltså fullständigt över målet.