Den svenska modellen (2)

Under dagarna i Almedalen har abortfrågan kommit upp. Det hela började med att EU-parlamentarikern Lars Adaktusson (KD) röstat emot "aborträtten" 22 gånger i EU-parlamentet. Vilket ledde till en offentlig reprimand från partiledaren Ebba Bush Thor och att Adaktusson avgick från partistyrelsen. KD:s partiledare har senast den sjätte juni bedyrat att partiet står bakom abortlagen och kvinnans "rätt till abort".

Vi ska inte gå in i de partipolitiska intrigerna. Men varje förnuftig människa måste reagera över att ämnet är så känsligt att det aldrig får beröras i form av fakta. Det spelar ingen roll vilka motiv som finns bakom ett ställningstagande, tycks det. Det är positioneringen i sig som är det viktiga, ja, det enda.

Å ena sidan finns åberopandet av "kvinnans rätt till sin egen kropp", å andra sidan att man kanske bör se över tidsgränserna, då lagen tillkom för nu snart 45 årsedan, och mycket har hänt inom förlossningsvården sedan dess. Sedan förekommer det  - men enbart i sociala medier - många  som tycker sig se ett brott mot mänskligheten att den allmänna sjukvården ska syssla med att hindra att redan givet liv får utvecklas och födas. Man kan helt enkelt inte se några vägande skäl för att en sådan praxis ska godkännas i lag, än mindre utföras.

Men ingenstans hittar man någon djupare etisk argumentation, eller ens hänvisning till vad vi idag vet om fosterutvecklingen. De som hävdar att man inte kan väga liv mot varandra, förstår inte att detta inte är ett gångbart argument; att kvinnor dör i barnsäng är oerhört ovanligt i Sverige - sex fall per år. En graviditet innebär inte slutet på livet. Men det gör en abort - det är ju själva syftet med saken - att utplåna liv. Ett liv, som aldrig någonsin är en del av kvinnans kropp, som hon själv fritt skulle  förfoga över, som en muskel eller annan vävnad.

När det gäller "rätten till abort" så handlar det inte om en lagstiftad rätt, utan ett lagrum för en praxis. Abort får utföras, om den utförs av legitimerad personal. Men detta är inte samma sak som att abort måste utföras. En läkare eller barnmorska kan mycket väl förvägra en kvinna abort, varvid en anmälan möjligen kan göras till Socialstyrelsen. Men det finns inget lagrum att åtala den som inte vill delta i en abort. Det finns mängder av exempel från andra yrken där det finns liknande frågeställningar.

Det finns mycket mer att tillägga i frågan. Men den svenska modellen innebär uppenbarligen att 1. det ska finnas ett politiskt konsensus om abortlagen och 2. ingen får ifrågasätta abortpraxis inom den allmänna sjukvården, allraminst personalen. 3. själva frågan är tabubelagd.