2015-10-27

Gynekologi med skygglappar

I en artikel i DN konstateras att

Sverige har det högsta aborttalet i Västeuropa och andelen ökar bland kvinnor mellan 25 och 29 år. Detta trots att 72 % av Sveriges kvinnor i fertil ålder använder preventivmedel.

Lösningen är inte  - som man kanske skulle tro -  att reflektera över varför människan är så sexuellt aktiv, men ändå inte tycks vilja vara beredd ta emot barn. Enligt gynekologen Helena Kopp-Kallner så beror istället aborttalet på en motvilja att använda P-piller:

Vi tror att mycket beror på att folk har blivit mer rädda för att använda preventivmedel som bygger på hormoner. Det dåliga med hormoner lyfts fram mycket oftare än de positiva egenskaperna - som skydd mot cancer och minskade mensblödningar,.

Vidare rekommenderar denna gynekolog:

att kvinnor i högfertil ålder ska använda långsiktigt effektiva preventivmedel som p-piller, hormonspiral eller p-stav. Om man inte kan komma över sin rädsla för hormoner så rekommenderar hon spiral.
– Då är koppar- eller hormonspiral de bästa alternativen. Ingenting i livet är hundra procent säkert, men det är farligare att utsätta sin kropp för en graviditet än att använda spiral eller p-piller.

Inte heller aborter är någon fara, inte

något som är farligt ur ett medicinskt perspektiv, och inget som ska skuldbeläggas. Men de flesta kvinnor vill undvika att behöva göra abort.

Man häpnar.  Att manipulera hela den kvinnliga organismen genom hormonbehandling kan aldig vara ofarligt. Biverkningarna är väldokumenterade. Man behöver inte ens gå in i de långa listorna i FASS för att avskräckas. Det räcker ju med Apotekens enkla kundinfo:

Du kan bli illamående, få spända bröst och vätskeansamling i kroppen på grund av den östrogena komponenten i p-piller. Vissa kvinnor får ökad aptit, viktökning, akne, fett hår, ökad hårväxt, nedstämdhet, minskad sexuell lust, benkramper och humörförändringar, vilka anses främst bero på den gestagena komponenten. Blödningsrubbningar är också en vanlig oönskad effekt . De är vanligast i början av behandlingen och försvinner ofta efter några månader.Cancer i livmoderhalsen rapporteras något oftare hos kvinnor som använder p-piller. Men det kan också bero på andra faktorer som till exempel tidig sexdebut, många sexualpartners och infektioner i underlivet.Vissa studier har visat en något ökad risk för bröstcancer före klimakteriet efter lång tids användning av p-piller. Andra studier har inte visat någon riskökning.En sällsynt men allvarlig biverkan är ökad risk för blodpropp vid användning av kombinerade p-piller.

Kopparspiral föreslås. Koppar är en tungmetall, som påverkar en rad organ. Redan vid 4 mikrogram/l påverkas vattenlevande organismer, gränsen för dricksvatten är 2 milligram/l. Att lever och njurar tar skada av koppar är välkänt, vi har inte de skyddssystem som många andra djurgrupper har mot höga kopparförekomster i grundvattnet. Att rekommendera insättning av spiral, just för dess toxiska effekt, denna gång på livmodersslemhinnan, är ju också en märklig form av "sjukvård".

Samtliga de metoder som gynekologen rekommenderar påverkar också vår miljö. Hormonpreparat kommer ut via urin och kan ej renas i våra reningsverk. Till slut kommer fiskar och groddjur att påverkas negativt. Men näringskedjor tycks inte vara något man diskuterar på gynekologmottagningar och läkemedelsföretag.

Att aborter är ofarliga ur ett medicinskt perspektiv är också en märklig slutsats. Abort handlar om missfall. Alla vet hur dessa drabbar hela individen, med allt från nedstämdhet till rent fysiska besvär. Det kan även kosta kvinnor livet, ja, även i vår värld med sk "säkra" aborter.

Vad det istället handlar om är naturligtvis beteende. Innan P-pillret och lagen kom, som tillät aborter utan utredning, så utfördes det några tusen aborter per år legalt och kanske lika många illegalt. Men aborttalen var inte i närheten av de 37000 eller dryga 100 om dagen, vi har idag.

Anledningen är en förändrad syn på vad sexuell samvaro handlar om. Vi har inte sett att det finns någon ansats ens att inom sexualundervisningen försöka påverka ungdomars livsstil,  annat än i den rakt motsatta vägen, nämligen öka deras intresse för singulära upplevelser utan tanke på följder och det ansvar som alltid måste finnas med i beräkningen.

Att komma med tekniska och biokemiska lösningar tyder på en brist på helhetssyn. Man utsätter unga kvinnor för stora ingrepp i deras fysiologi, som även påverkar hela psyket, och det medföljer inga varningar. Istället tillhandahåller man obesvärat fagra skildringar som i denna artikel, där alla problem viftas bort lättvindigt.

Att ställa graviditet som en fara större än använda spiral och P-piller är också en helt obegriplig jämförelse. I det ena fallet (om det nu inte är abort som avses egentligen)  handlar det om det mest naturliga förlopp som vi kan hitta i människans tillblivelse, i det andra införsel av tungmetaller och artificiella hormoner, i avsikt att störa och förstöra naturliga processer.

Man måste väl ändå också ställa gynekologen mot väggen och fråga henne, hur hon kan inbilla sig att kvinnans eventuella skuld skulle gälla hennes egen hälsa, när det handlar om att "avsluta" och utplåna en redan igångsatt livsprocess som inte ens har samma blodcirkulation som hennes egen.

Och ändock är hela hennes organism, från hjärna till livmoder, inställd på att låta detta liv få leva och utvecklas.

Se även:
Är fosterfördrivning en mänsklig rättighet?
Modernitetens slaktoffer
,
Laglig abort eller mord? Klockslaget avgör.
Riksförbundet för garanterat asexuell upplysning
Det nya romarriket
En tragisk karikatyr av legalitet

UR: Låt oss leva som aporna!

TV erbjuder idag mest underhållning av olika slag. Ibland sänds sent på kvällarna program från UR . Ett kvällsprogram i rikskanalen TV2, "Gay testar heterosex",  som valts ut av UR presenteras så här:

Vännerna och filmskaparna Tim och Nicolaas utmanar både sig själva och tittaren när de bryter tabun och undersöker gränserna för sexualitet.

Idén är att dokumentera hur en påstått homosexuell ung man för första gången skall "testa" att vara sexuellt med en kvinna. Först går han till en sexterapeut och får där känna sig fram på en anonym, helt okänd, naken kvinna. Sedan sammanförs han med en ung flicka, 23 år, de har aldrig träffats, men strax har de sex med kameran påslagen. Allt under fnitter.

Inslagen, som är föga sensuella, utan snarare pinsamma, varvas med bilder från ett zoo, där bonobonoapor utövar gruppsamvaro, ibland medelst sexuella handlingar. Någon sorts expert, en kvinna, berättar att; se, så här är det. I djurvälden är bisexualitet inget konstigt, det är bara därför att vi är Homo sapiens, tänkande, som vi stänger oss in i mönster, identiteter och regler som katolska kyrkan bestämt etc.

Programmet avslutas med att huvudpersonen intervjuas, om han nu blivit "botad" från sin homosexuella läggning. Nej inte alls, förklarar han, nu plötsligt betydligt mognare än i resten av programmet. Det var visserligen en intressant upplevelse, men inte så omvälvande att han ändrat sin livsföring. Alla uppmanas sedan  inte stänga sig inne utan prova på lite av varje, man behöver inte göra det, men man kan göra det.

Därmed var (den inte helt oväntade) slutsatsen gjord - vi är lite som bonobonoaporna, och det är religion och moral som begränsar vad biologin säger oss och möjliggör.

Hela upplägget leder till misstankar att allt i själva verket var teater och iugen "dokumentär".  Den unge mannen spelar så idiotiskt dum att man undrar hur han skulle klara sig i vardagslivet ensam. Fnittret ligger hela tiden på lut.

Men det finns en allvarligare sida av saken, och det är att det inte stämmer vad som sägs. Människan kan aldrig jämföras med apor eller andra djur. Dessa styrs av instinkter, och deras beteenden kan inte användas som normer för mänskligheten. Inte ens närbesläktade arter av apor har samma beteenden.

Här leker man med unga människor och skapelsens viktigaste funktion, nämligen den som leder till nytt liv, som om det handlade om djuriska beteenden på ett nöjesfält. Det finns i hela programmet inte ett ord om kärlek eller om självuppoffring, ansvarstagande för andra, både partners och eventuella barn, om sexualitetens kraft och inflytande på hela personligheten. Det är den egna fysiska upplevelsen endast det handlar om, snävt, oreflekterat och puerilt. 

Men mäniskan är kanske den art som drivit det längst att kunna uppoffra sina egna intressen för att skydda och försörja sin nästa. Inom familjens ordning är detta möjligt på ett sätt som vida överträffar alla andra organisationer. Detta är något som kan spåras långt tillbaka i vår biologiska och etnologiska historia. Kultur och religion har inte växt fram av en slump eller instinkt, utan på grundval av det som skiljer oss från allt annat i universum - medvetandet om oss själva som levande varelser, med möjlighet att välja, att gå emot våra drifter för ett högre mål, avstå för andra, hjälpa andra, älska våra nästa, inte såsom oss själva enbart, utan även mera än oss själva.

Detta program sänds av en kanal som är en

del av public service med fokus på att stärka kunskap och bildning. Våra program utgår från användarnas behov och finns fritt tillgängliga under lång tid. På så vis utgör UR en kunskapsbank som bidrar till ett livslångt lärande.

Man tänker sig att program av denna typ kunde användas även i skolundervisningen:

Vi för en nära dialog med våra användare och knyter an till läro- och kursplaner för att vara så relevanta som möjligt.

Man undrar hur det tänktes när detta program utvaldes. Här finns uppenbara faktafel, och budskapet är starkt ideologiserande i den gängse "normbrytande" stilen. Det presenterar en iskallt egocentrerad  livsinställning på grundval av "fakta" som strider mot allt vad vetenskap heter, och tar ställning i känsliga frågor som det ankommer varken skolan eller dess uppdragsgivare riksdag och regering att styra och ställa i. Att vi lever i ett mångkulturellt samhälle, där stora delar av vår befolkning skulle vända sig med fasa mot samhället, om de visste detta skulle vara en del av vår skolundervisning,  tycks UR vara helt omedvetna om.

Eller också är det motsatsen - programmet är utvalt just därför att man vill diktera den svenska modellens primat över andra sätt att se på kärlek, sexualitet, livsmening och tro.

2015-10-22

Har vi verkligen öppnat våra hjärtan?

Rubriken får säkert en del tänka på mordbränder av flyktingförläggningar  och hatsidor mot invandringspolitiken. Men detta gäller något helt annat: Våra gamla. Hur många får inte uppleva sin sista tid i total ensamhet på någon inrättning, där de visserligen får allt de behöver gällande fysisk omvårdnad, men inget annat? Hur många får besök av sina kära? Hur många får finna sig att dö ensamma i ett kalt rum, med kanske någon personal vakande, men utan att höra bekanta röster, utan en familjär omgivning? När släkten sluter upp ligger man redan i kistan.

Dessa är även de flyktingar - våra kära som fött oss och fostrat oss och levt för oss, men som nu är på väg till ett annat land, utan någon som helst packning. Nakna, och blottade på allt. De behöver vårt stöd, våra hjärtan, att göra den sista resan. Vår närhet. Men det tycks som man i detta ömkliga tillstånd snarast är något som skall lämnas därhän, som skall väntas ut, för att sedan skattas på vad som över blivit. Ty det är aldrig roligt konfronteras med den nakna sanningen, vad som väntar oss alla, som vi vet men inte vill veta. Döden, slutet, den slutgiltiga stunden vi alla ska nalkas, då vi kippar efter andan och inser, att snart är stunden kommen, vare sig vi kämpar emot eller omfamnar den.

Om ålderdomen inte helgas blir den lätt - besatt. Så skrev Francois Mauriac. Det är sant. Men man kunde lägga till: Om ålderdomen förnekas av de yngre blir de senare förmenade den helgelsen, även de.

De gamla behöver oss. Och vi behöver faktsikt dem, för att lära oss att leva  - och att våga dö. Låt oss öppna våra hjärtan för dem.

2015-10-18

Vad dödsannonserna berättar

Ett dödsfall i familjen gav anledning att kolla dödsannonserna. På en enda sida i VLT fanns det 95 annonser. Symbolerna fördelade sig enligt följande:

kors 18 st
blomma/blommor 18 st
solnedgång 13 st
fågel/fåglar 11 st
hund 3 st
hjärta 6 st
fiskare 3 st
katt  2 st
kantareller 2 st
jägare 2 st
kanelbullar
bikupa
vinglas och bok
travhäst
orienteringskontroll
sommarstuga
cykel
kors+fyr
volvo PV
fisk
tävlingscyklist
skidlöpare
spelkort
konstnärspalett
myrtenkvist
fotboll
tennisracketar

Frågan är om detta ger en bild av hur svenskar i allmänhet numera ser på livet och döden. 19 % kan ansluta sig till en kristen uppfattning - det tomma korset betyder ju i allmänhet himmelsfärd och uppståndelse. Möjligen kan solnedgången också tolkas som solens uppgång - Herrens återkomst. Men det är långsökt. Blomma och hjärta är ju snarare en kärlekssymbol. Övriga skall på något sätt skildra vad man tror var personens passion i livet; hobbies, husdjur, idrott... Döden blir då en definitiv slutpunkt, kvar finns bara minnet.

Visar då inte dessa annonser att döden innebär endast ett tomrum, och att det enda som man kan känna inför denna är fasa och tragik? Troligtvis inte. Ty många verser handlar om att nu är lidandet över. Detta tyder ändå på en tro att personen finns kvar på något sätt  - inte bara som ett minne, utan som en själ, fast utan kroppsligt lidande. Man kan inte undgå intrycket att den sekulära livsstilen - där allt handlar om det humanistiska carpe diem -  är påtvingad, och inte så djupt förankrad man skulle tro om man enbart letar efter kristna symboler. Alla har vi behov av transcendens och mening utöver vad världen kan erbjuda av känslor och upplevelser.

2015-10-17

När fäderna lämnades i glömska

I ljuset av vad som nu sprids även i våra få egna katolska medier av namnkunniga personer, undrar man vart de patristiska skatterna och kyrkolärarna tog vägen. För att nu bara ta några: Johannes Chrysostomos ("guldmun"):

"Ty (Gud) sade inte, att han endast gjorde en man och en kvinna, utan också att han gav sin befallning att den ende mannen skulle sammanfogas med den enda kvinnan. Men om det hade varit hans vilja, att han skulle ta bort denna enda och ta in en annan, så skulle han, när han hade gjort en man, ha format många kvinnor. Men nu visade han både genom det sätt han skapade och genom det sätt han gav lagen, att en man kontinuerligt måste bo med en kvinna och aldrig bryta förbindelsen med henne." Johannes Chrysostomos, Om Matteus, 62:1, år 370.

Under hela kyrkans tradition har S. Pauli ord varit vägledande i synen på äktenskapet som en mystisk förening av två individer som genom sin natur kompletterar varandra:

"Detta är ett stort mysterium – jag menar i förhållande till Kristus och kyrkan’. Han (Paulus) menar, att det stora tecknet på detta mysterium är enheten mellan mannen och kvinnan…. Precis som en man överger sina föräldrar och håller sig till sin hustru, så överger han också varje misstag och håller sig till kyrkan och underordnar sig själv under hennes huvud, som är Kristus." "Ambrosiaster", I efesierna 5:31, år 384.


Vi har ju också S. Thomas av Aquino som klart definierar äktenskapet som en Gudi behaglig inrättning, där även njutning finnes, ty

"njutning i en god handling är gott", 

men när den sökes utanför äktenskapet, eller innanför för sin egen skull, så är det en svår synd. Det ligger i själva skapelsens hemlighet att den biologiska skillnaden är en konstitutiv del av vårt fortbestånd - och också alltså av äktenskapet.

2015-10-05

Är ensamstående utan kärlek?

– Det är dags att kyrkan öppnar sina ögon för homosexuella och förstår att lösningen den föreslår – total avhållsamhet och ett liv utan kärlek – inte är human",

Orden är från msgr Krzysztof Olaf Charamsa till den italienska tidningen Corriere della Sera, och anledningen att han en dag innan familjesynodens öppnande gick ut i polsk TV och berättade att han lever i en sk homosexuell relation med en annan man.



Uttalandet är häpnadsväckande på många sätt. Ty vad det egentligen betyder är att alla de som lever i avhållsamhet och utan att ha sexuella relationer inte lever ett fullvärdigt "humant" liv, och heller inte har kärlek i sina liv. I vårt land lever 37% som ensamstående utan barn.

Uppenbarligen kretsar alltså hans sinne kring att kärlek måste tillföra den egna personen något. Den uppoffrande kärleken tycks inte finnas i denne mans värld. Detta är särskilt upprörande då han är katolsk präst. Ingen har tvingat honom välja denna livsväg.

Ännu mer anmärkningsvärt då han tjänat kyrkans högsta ämbete - Troskongregationen i Rom, det som är satt att skydda och förklara kyrkans lära.

Nu reagerade kyrkan snabbt och gick ut med ett pressmeddelande. Msgr Charamisa har inget "jobb" kvar i Troskongregationen. Men där framgår att orsaken  till den snabba ingripandet från officiellt håll inte var hans livsstil i sig - utan att han avslöjade den strax innan synoden, och på detta sätt skapade ett oönskat "mediatryck".

Det finns mycket att ta tag i här, verkar det som.

Se även en längre intervju med fdr Dariusz Oko, som för två år sedan redan varnat för dessa dubbla personligheter mitt i kyrkans ledande skikt.

2015-10-01

Hjärntorka - eller avsikt?

Inför påvens framträdande i Förenta Nationernas plenisal inför hela generalförsamlingen  fanns det artistframträdanden, som skulle "värma upp" delegaterna. Bland annat framförde Shakira, mycket känslosamt, sången Imagine av John Lennon. Bakom henne visades videosnuttar med barn från företrädesvis afrikanska länder. Hon tillägnade sången dessutom treåringen som spolats upp på en strand i Turkiet.

Hur tänkte man här? Läs texten - som alltså är en hyllning till världen utan nationer, utan religion. Och existensen utan himmel, bara tomma rymden En värld utan något att dö för ens. En värld utan Gud!

Imagine there's no heaven
It's easy if you try
No hell below us
Above us only sky
Imagine all the people
Living for today...

Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people
Living life in peace...

You may say I'm a dreamer
But I'm not the only one
I hope someday you'll join us
And the world will be as one