Ave Maria i runor

Foto: Magnus Källström

På självaste Marie Bebådelsedagen dök det upp en lite notis om att man funnit en runskrift i sakristian i en liten gotländsk medeltidskyrka, Det som säkert mången präst tolkat som lite rispor i putsen, anade konservatorerna Marleen Kolmodin och Marianne Gustafsson-Belzaq, att det kunde vara runor. De framträdde när de tog bort putslagret på den lutande bottnen i en medeltida fönsternisch i samband med en lättare renovering av sakristian. En runexpert anlitades. Jo - sådana finns det, och de är mycket kunniga. I detta fall fick runologen (underbar titel!), docenten och forskaren Magnus Källström från Riksantikvarieämbetet rycka ut. Han skildrar på ämbetets blygsamma blogg sin upplevelse att i snöglopp komma till den utkylda stenkyrkan i Hejnum ungefär mitt emellan Visby och Slite, alltså mitt på den Gotländska ön.

Först så befanns runorna helt oläsliga. Men med lite OH-plast och professionalism kunde man till slut konstatera att det var en bön på latin:

Ave Maria, gratia plena, Dominus tecum. Benedicta tu in mulieribus

Var hälsad, Maria, full av nåd, Herren är med dig. Välsignad är du bland kvinnor”

Ave Maria i runskrift alltså. Tja det var väl inte så märkvärdigt. Gotland var ju katolskt, och de ber ju på detta sätt stup i kvarten.

Låt oss nu meditera lite över saken. Bönen är ju en del av rosenkransen. som tillskrivs en uppenbarelse som helige Dominikus fick år 1214 i Notre-Dame-de-Prouille i Langedoc i södra Frankrike. Det var långt från Gotland.  Det var inte förrän i slutet av 1400-talet som rosenkransbönen spred sig, och först 1569 infördes den av påven som en allmän bön. Just de orden som runorna visar är inte kända som offentlig bön förrän en bit in i 1100-talet, då endast lokalt. Så vi får förmoda runorna är relativt sent inskrivna, kanske ända in på 1400-talet. Gotland är det område man senast använder runskrift, vad det är känt.

Hur som helst väcks frågan: När kom Ave Maria till Sverige? Och hur länge bad man denna älskade bön innan reformationen lyckades släcka ut den? Hejnum har bevisligen varit en mariansk kyrka. På central plats har det sedan 1400-talet funnits en imponerande mariastaty. som helt nyligen återbördats till sin hylla.

Man har funnit flera runinskrifter i kyrkan, en  säger att

"Viljam hette han som var här”. 

Villjam - William -  låter ju brittiskt. Vi vet att de kom missionärer från England. Sankt Sigfrid är den mest kände, även Sankt Botvid hade omvänt sig i England.  En del kanske till och med var ättlingar till vikingar.

I England bad man Ave Maria redan i slutet av 1000-talet. Så - kan det ha varit en kalkmålare eller missionspräst från England som ristade dessa runor i sakristian? Återstår för Riksantikvarieämbetet att tidsbestämma nischen i sakristian där runorna finns.

Att på detta sätt slå samman forntidsexpertisens rön med vår levande tro, som vi delar med dessa pionjärer på Gotland, skänker en känsla av att man befinner sig i floden - tidens ström.