Vem äger Helige Eriks reliker?

Det meddelas idag att man öppnar relikskrinet av vårt lands skyddspatron den helige Erik, som finns i Uppsala domkyrka. Kyrkan byggdes över själva dödsplatsen för helige Erik, källan som uppstod på avrättningsplatsen finns ännu, den sk slottskällan. Enligt den självlärde historikern Herman Lindqvist är Eriks hagiografi  enbart propaganda och egentligen vet vi inget om vem han var.

Kvarstår dock att inget talar emot sanningshalten i de sk Erikslegenderna. Den första levnadsbeskrivningen skrevs senast blott 150 år efter hans död, ett par generationer senare alltså. Kulten uppstod dock direkt efter hans död. Det har många gånger visat sig hur de tidiga helgonberättelserna  varit förvånande exakta - muntliga traditioner skall aldrig underskattas. I Asturias i norra Spanien öppnade  man på 1980-talet för första gången upp en martyrgrav från 800-talet, och det visade sig att allt stämde med krönikorna, in i minsta detalj. Ändå fanns det delar av historien som endast förmedlats muntligt mellan prästerna och folket i byn.

Vi har tidigare förundrats över varför relikerna finns i Uppsala domkyrka. De vördas endast som museiföremål. I kapellet finns inga tecken på relikvördnad, inga ljusställ, ingen knäfallsbänk. Ändå finns där även reliker av heliga Birgitta, som märkligt nog skänkts av nuvarande abbedissan i Birgittaklostret i Rom, Moder Tekla. Reliker får inte flyttas utan Heliga Stolens tillstånd, och de får ej förvaras på vilka platser som helst, muséer och privatbostäder till exempel. Dessutom förvandlades Mariakapellet i absiden under den sk reformationen till ett närmast oanständigt mausoleum för Gustav Vasa, han som inledde förföljelsen av katolska troende och bokstavligt talat lade beslag på all kyrklig egendom, allt från gårdar, skogsegendom och kloster, bibliotek till kyrkklockor och silver och guld. Så skapades med katolskt stöldgods - inte minst avlatsgåvor -  en förmögen och inskränkt nationell kyrka som ett den världsliga maktens lydiga verktyg. Än idag dominerar den  i vårt land, den organisation som med sitt själva namn markerar provinsialismen -  Svenska kyrkan.

Maria står nu som en tragiskt bortglömd enkel kvinna, sörjande utanför sitt eget kapell. I själva kyrkan kan vilka aktiviteter som helst pågå; workshops, TV-intervjuer, konstutställningar, happenings av olika slag.

Man kan faktiskt ifrågasätta vem som borde ha den rättmätiga ägarrätten. Det var ju den katolska kyrkan som helige Erik tillhörde och den kyrka varigenom Sverige kristnades. Fädernas kyrka.

Det mest logiska vore att relikerna translateras till katolska domkyrkan. Där kunde de vördas dagligen av den växande katolska gemenskapen i Storstockholm. Det finns redan ett kapell tillägnat helige Erik i domkyrkan. Erik skulle först då kanske bli vad helige Henrik blivit för Finland, nämligen en källa för att befästa den kristna tron, återknyta till Europas storartade kristna kultur, med klosterväsende, studier, musik; en levande kristen utåtriktat civilisation och en anda av sund kristen fosterlandskärlek såsom frambringat så rika frukter genom seklerna.