Forskning långt ute på det sluttande planet

One of us är ett europeiskt medborgarinitiativ för att förhindra att mänskliga embryon används som råvaror. Man är sent ute. Redan idag finns det omfattande verksamheter, där man låter befrukta mänskliga äggceller enbart för att använda dem inom forskningen. Ibland hänvisas till att det handlar om "överblivna" embryon från provrörsbefruktningar som ändå skulle förstöras. så varför inte då låta dem komma till nytta?

Detta är ett exempel på det så kallade sluttade planet inom etiken. Det som idag ses som något oskyldigt, utvecklas snart till en förändrad människosyn. Det dröjer inte länge förrän handel uppstår. Redan idag kan man köpa mänskliga äggceller på Internet.  Fosterdiagnostiken används systematiskt för att rensa bort oönskade genotyper, även i Sverige. Organdonationsförfarandet har lett till omfattande affärsverksamheter med organ, i synnerhet i fattiga länder.

One of us vill ha en miljon underskrifter för att få ett stopp för finansiering inom EU av forskning som använder mänskliga embryon. Detta borde väl varje upplyst och förnuftig  människa skriva under.

Tyvärr, så ser vi nu ett upprop  mot One of us, underskrivet av forskare, professorer och docenter. Huvudtanken här är att One of us hotar "kvinnors rätt till sin kropp" och även liv och lem hos patienter:

Mot bakgrund av detta är One of us inte bara ett hot mot forskning kring infertilitet och regenerativ medicin, utan även ett hot för de miljontals patienter som lider och dör i hjärt- och neurodegenerativa sjukdomar.

Resonemanget är bedrägligt. Ingen patient i världen kan kräva att man använder mänskliga embryon som medicin eller som metod att få fram läkemedel. Man kunde lika gärna i så fall använda levande människor som försökspersoner, något som brukar framställas som det mest fasansfulla i hitlertyskland. Men även här hänvisade man till nyttan och möjligheten att använda det "som ändå skulle slängas".

Uppropet hänvisar till den svenska definitionen av vad ett foster är:

I Sverige råder en annan syn på människovärde och enligt Statens medicinsk-etiska råd får en individ fullt människovärde först när den kan leva utanför livmodern, ett ställningstagande vars innebörd innebär stöd för dagens abortlagstiftning. Vidare är det stamceller från embryon som blivit över vid provrörsbefruktning och som annars skulle förstöras som används inom forskning.

Denna definition är kanske det mest märkliga feltänkandet i vår historia. Ty det borde vara välbekant för varje biologiskt grundkunnig, och inte minst medicinare, att livsdugligheten bara kan bedömas när individen befinner sig  i sin livsmiljö. Ett foster har sin livsmiljö i en livmoder, försörjt av näringsämnen och syre från moderkakan. Om man berövar det denna miljö, så är det självklart att det dör. Men skulle det därför vara bara en "halv människa"? Utanför livmodern är det likaledes livsdugligt, så länge det får näring och värme. Om man inte skulle tillse detta, så är en människa inte livsduglig förrän kanske vid 10-12 års ålder, då man själv kan förse sig med mat och söka skydd.  Skulle barn alltså då sakna fullt människovärde? Ordet livsduglighet är här således fullständigt intetsägande, ty utan livets grundförutsättningar är ju ingen organism livsduglig. Och därmed är varje koppling till människovärde helt obsolet.

Forskarna och debattörerna avslutar sitt upprop med:

det är sorgligt när den rätten används på ett organiserat sätt för att sätta stopp för kvinnors rätt att bestämma över sin egen reproduktion och förhindra medicinsk forskning i syfte att minska lidandet i världen.

Bestämma över sin egen reproduktion? Vi trodde att människan förökar sig genom sexuell fortplantning, där det alltid krävs två individer. Och reproduceras i så fall inte mannen i lika stor grad som kvinnan? Här tycks det snarare handla om - avknoppning? 

Fotnot: Namninsamlingen är nu avslutad. Man fick över 1,8 miljoner namn!