Om attacker och demonstrationer

Den 12 november fanns det på sina håll minneshögtider för att påminna om den sk Kristallnatten i Tyskland då pogromen mellan den 7 och 13 november 1938 ledde till att  omkring 400 judar dödades, 20 000–30 000 arresterades och fördes till koncentrationsläger, 267 synagogor brändes ned och över 7 500 butiker vandaliserades.I Buenos Aires skulle man ha en minnesstund i katedralen med ärkebiskopen, den apostoliske nuntien, borgmästaren och representanter för den judiska kommuniteten. Men redan i början av ceremonin stördes den av en mindre grupp som reciterade rosenkransen på latin, mycket ljudligt. En ung man delade ut lappar till de som tagit plats i stolar  framför altaret. En man tog även en mikrofon och anförde ett tal emot att man använder kyrkan till annat än katolska gudstjänster och tillbedjan. Det hela slutade i ett tumult. Församlade fotografer - som var omotiverat många - samlades runt demonstranterna. De flesta var mycket unga, de såg ut som skolungdomar. Man gick fram till dem och försökte få dem att avbryta sin högljudda bön. Men det gjordes heller inga avgörande försök att avbryta det hela. Borgmästaren väste ett "löjliga nazister" mot ungdomarna, men man såg inga försök att avvisa dem från platsen. Det hela pågick i kanske tjugo minuter, tills plötsligt hela gruppen reste sig och gick ut under det man sjöng Salve Regina. Polisen var då redan tillkallad, men de ingrep aldrig.

I pressen rapporterades de snabbt som att

Ultra-traditionalistiska romersk-katoliker öppet hade trotsat påve Franciskus (AP)

och man identifierade omedelbart fast utan egentlig grund gruppen som tillhörande det omskrivna prästbrödraskapet Fraternité Sacerdotale Saint-Pie X (FSSPX) och det tolkades som ett utslag av antisemitism, förintelseförnekelse och till och med att det var nazister som attackerade judar som inbjudits till en katolsk kyrka för att ihågkomma upptakten till Förintelsen. 

Om man går till SSPX hemsida i Argentina finns där en kommuniké från deras superior. Där framgår tydligt vad saken handlar om - ett aggressivt motstånd mot all form av interreligiös verksamhet, i synnerhet i katolska kyrkor. Detta stöder man med citat från encyklikan Mortalium animos. Man säger bestämt ifrån att det handlade om något riktat mot judisk tro eller judar eller historietolkning.

Detta är ju inte precis några nyheter. Assisimötena har alltid varit en källa till polemik och konflikt för SSPX, och där fannsfrämst  representanter från andra religioner än judendomen. Att det sedan finns extrema element - och den i Argentina tidigare verksamme, numera helt isolerade biskop Wiliiamson får man ju räkna dit - som har sina historierevisionism om allt från förintelsen till 9/11 - det behöver ju inte betyda att detta skulle ha varit en yttring av judehat och nazism. Det handlade inte om en antijudiisk demonstration, utan snarare en antisynkretistisk och antiekumenisk. 

Man kan dock inte bortse från inslagen av antisemitism och konspirationsteorier som finns utbredda särskilt i Europa - inte minst Ryssland och Polen -  men också i Argentina. Men de är alltså inte begränsade till vissa grupper, i synnerhet inte katolska präster, utan de finns spridda inom befolkningen. Man måste också konstatera att tillfället för denna demonstration var mycket illa valt, och även själva metoden. Man använder inte bön som ett tillhygge, och att uppträda på detta sätt i samband med Kristallnattens åminnelse  kan verkligen ge associationer till de gäng som härjade under dessa ödesdigra dagar 1938. Men att därför kalla det för en fascistisk eller nazistisk eller ens antisemitisk attack, det finns det inget underlag för. Är det något man ska kritisera är det metoden i sig, att skapa skandal i kyrkorummet för att protestera mot vad man själv anser vara skandalöst. Att dessutom sammanblanda en minnesstund för en tragisk period i vår västerländska nutidshistoria med religionsblandning och liturgisk synkretism,  är klumpigt. Detta är vad kritiken borde gå ut på, samt bristen på lydnad och respekt för den lokale biskopen. Istället valde många medier att göra en  grov stämpling av traditionalistiska katoliker som varande antisemiter och nazister.

I februari 2012 störde några unga kvinnor bönen i Kristus Frälsares katedral i Moskva. Maskerade med rånarluvor mimade de en sång framför ikonostasen och inför ett antal TV-kameror. En film klipptes ihop och en bakgrundssång lades på, som handlade om att "kyrkan hyllar ruttna diktatorer" och Guds Moder Maria uppmanas bli feminist. Filmen fick snabb spridning på Internet och först efter detta blivit annonserat av en grupp aktivister, arresterades kvinnorna och dömdes till fängelsestraff.  Reaktionen i pressen var att en klar majoritet visade stöd för kvinnornas aktion och man tävlade om att få intervjua dem. Aktionen riktade sig mot makten menade man, och inte mot kyrkan. Även delar av den katolska pressen ställde sig på demonstranternas sida.

I Frankrike har kristna av olika bekännelser, även muslimer, demonstrerat mot  regeringens sätt att genomdriva lagar som i praktiken upphäver äktenskapets konstitution och hotar även föräldraskapet. Ungdomar har kastas in i häkten, präster har misshandlats av polis och ett sorts ikonoklasm (bildstorm) har införts, där logotyper för intresseorganisationen La Manif pour tous, förbjuds på allmän plats. Om detta har inget alls rapporterats i media.

Den 17 november, i söndags alltså, attackerades den välbesökta kyrkan Saint Nicholas du Chardonnet i Paris, mitt under 10.30-mässan, inte dock med Rosenkransbön och papperslappar, utan med ett antal rök- och stinkbomber. Under natten målades fasaden med slagord i rött. Attacken utfördes av ett gäng ungdomar som kallade sig för "antifa", alltså "antifascister". Ingen är ännu gripen. Händelsen rapporterades knappast i pressen och det kom inga telegram från AP om saken. Man har kunnat läsa om den i halvofficiella katolska medier, som "Le Salon Biege". Saint Nicholas du Chardonnet administreras sedan 1977 av Fraternité Sacerdotale Saint-Pie X (FSSPX).

I Frankrike och Belgien har ett stort antal kyrkor vandaliserats under senare tid och i Belgien har deras primas, ärkebiskop Leonard, ett flertal gånger blivit attackerat av halvnakna kvinnor med vatten och tårtor och annat köksavfall. Om detta har de internationella nyhetsbyråerna inte heller rapporterat.

Uppenbarligen har antisemitism ett större marknadsvärde än antikatolicism, och det går alltid att använda det förstnämnda  i syftet av det sistnämnda utan särskilt stor noggrannhet i faktaunderlaget..