P-pillret - en dystopi

Förra veckans program Kropp och själ i P1 tog upp p-pillret ur en ovanlig aspekt - som ett "förtryck av kvinnokroppen". Huvudpoängen är att P-pillret numera väljs bort av olika anledningar. I programmet tas ett antal biverkningar upp. För tio år sedan använde var fjärde kvinna p-pillret. Bara detta är anmärkningsvärt om man reflekterar över vad det är som pillret gör med människokroppen. Det manipulerar hormonproduktionen i kroppen så att det ska förhindra ägglossning och förändra den oerhört raffinerade  livmoders-slemhinnan. Kort sagt så medför det en nedsatt livsfunktion. Att detta innebär att hela organismen påverkas säger sig självt. Vad kvinnorna i programmet berättar om är nedstämdhet, mindre sexlust och det finns även fall av blodproppar. Men även bröstspänningar, illamående, småblödningar, akne, viktökning, magsmärta, huvudvärk, humörförändringar och smärtsamma eller oregelbundna menstruationer.

P-pillret skrivs ut slentrianmässigt till flickor så lågt ner i åldrarna som 13 år, som medicin mot mensvärk.

P-pillret - villkor för ett normalt kvinnoliv?

P-pillret är alltså en form av hormonmanipulation, precis som andra dopingmedel. När det gäller doping är det förbjudet enligt lag att införa en del medel. Det gäller syntetiska anabola steroider, testosteron och dess derivat,. tillväxthormon och kemiska substanser som ökar produktion eller frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon.  Dessa medel får varken  "införas till landet, överlåtas,  framställas,  förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning,  innehas, eller  brukas" (Lag (2011:112). Straffet är från böter till fängelse i upp till två år.

Finns det inte en märklig paradox här, att i ett sammanhang delas preparat ut gratis till tonåringar i skolorna, i ett annat leder bruket av liknande preparat till fängelse? I idrottens värld kan bruket av doping leda till livstids avstängning, återtagande av titlar och priser och utfrysning från gemenskapen. I den moderna kvinnans värld är det ett outtalat villkor för ett framgångsrikt "sexliv" och en frigörelse från "oönskade graviditeter". I det ena fallet anses manipulatuion av de fysiska förutsättningarna vara fusk och bedrägeri, i det andra rekommenderas det som ett medel att uppnå lycka och individuell frihet.

I programmet framträder flera specialister, bland annat en från Läkemedelsverket.  De talar endast om att man ska individualisera förskrivningen mera. Riskerna tonas ner, och det enda man tycks vara bekymrad över är den nedsatta sexlusten.

Specialisten vid Karolinska Institutet, Angelica Linden-Hirschberg, tittar nu på hur unga kvinnor mår. Även här saknas ens en antydan till övergripande frågor. Det enda som man undersöker är hur kvinnans självförtroende och tillit förändras av p-pillret.

I programmet tas andra preventivmedel upp, och särskilt nämns då kopparspiralen. Den nämns som "up-and-coming". Här handlar det om en fysisk irritation av slemhinnan, som ska förhindra att spermierna överlever och ägget implanteras i livmodersväggen. Dessutom en utsöndring av koppar inuti kroppen. Koppar är en tungmetall, ett gift som man försöker skydda miljön mot. Biverkningarna av spiralen är desamma som för kopparförgiftning; håravfall, hjärtflimmer, ledvärk, trötthet, huvudvärk...Att spiralen är en artefakt som kroppen själv försöker stöta ut, nämns som ett praktiskt problem snarare än ett tecken på att det är en disharmoni som introduceras i hela organismen. 
 
Det mest anmärkningsvärda är aningslösheten och bristen på distans till själva fenomenet, nämligen att kvinnor förgiftas systematiskt, enbart för att kunna frikoppla sexuell aktivitet från fortplantning.  Detta tycks vara en icke-fråga. Att dessa gifter även kommer ut i miljön, så att plankton,  fiskar och groddjur får sin fertilitet nedsatt är också ett problem som fullständigt bortses ifrån. Vi vill skydda miljön, men vi förgiftar den genom att förgifta oss själva, och detta införs redan på ungdomsmottagningarna och hos skolsköterskan.Man gör stora ansträngningar för att förhindra att ungdomar använder tobak, alkohol och droger. Men samtidigt låter man dem dopa sig för att störa deras fertilitet.

I slutet av programmet framträder Barbro Westerholm, den som kanske mest kämpat för vår extrema abortlag och kvinnans emancipation från sin egen natur. För Barbro Westerholm  utgör moral ett hot mot kvinnan och hon vittnar om skräcken att bli med barn och utmålar skräckscener med kvinnor som tar livet av sig därför att de blivit gravida etc.

Men - är det alltså så, att vi skapats med en brist, och att vi måste förgifta oss själva och vår miljö för att kompensera för denna.? (Barbro Westerholm kallar förresten p-pillret för "läkemedel", en intressant syn på ett dopingpreparat att införa defekter, snarare än att läka, detta uttalat av en läkare dessutom). Finns det verkligen inte en naturens eget regleringssystem och en naturlig ordning, en moral, som tjänar det allmännas väl - utan att vi behöver tillgripa gifter och fostermord? På slutet nämns bara i en mening den sk naturliga metoden att undvika graviditeter. Men inte en enda gång beskrivs den fantastiska förmågan att alstra nytt liv som en gåva som vi fått - det som ligger i allas vår natur, driften att överföra nytt liv, föda fram nya generationer. Den tycks snarare vara en tung börda som vi ska begränsa till varje pris.