DO: Barnen ska fostras om könsbyte på förskolan

I Uppsala har några föräldrar upprörts över att förskolebarn (5-6-åringar) fått frågor om sexuell läggning och gudstro. Frågorna kommer från Diskrimineringsombudsmannen (DO). Myndigheten och kommunen slår ifrån sig och menar att dessa frågor inte alls skulle ställas till barnen, utan till personalen och föräldrarna.

Men går man in på DO:s hemsida så hittar man ett digert material om att "förebygga diskriminering och kränkande behandling i förskolan". Det låter lovansvärt. En stor del av materialet handlar dock om sexualitet, homo- bi- och trans. För oss föräldrar som trodde att dessa frågor hör till de övre tonåren möjligen så menar DO att de är viktigare än allt annat även för barn från två till fem år. Och därför måste personalen på våra kommunala förskolor ingripa, göra en "handlingsplan" som introducerar dessa frågor hos barnen.

En målsättning är att

se till att homo- och bisexualitet blir en lika självklar och integrerad del i verksamheten som heterosexuella normer och förebilder är idag.

Detta ska man göra bland annat

genom att förklara exempelvis insemination och adoption. En annan främjande insats är att inte slentrianmässigt spekulera i om Meja och Max, två och ett halvt år, fattat tycke för varandra och är ett blivande par, att undvika att förstärka heteronormen som det enda självklara och naturliga i den egna verksamheten.

Här ska alltså två och ett halvt år gamla barn undervisas om insemination och homosexrelationer. Men det räcker ju inte. Det finns ju också de som vill byta kön:

Exempel på vad som kan vara diskriminering och trakasserier som har samband med könsöverskridande identitet eller uttryck: Sedan ett år tillbaka markerar Erik, 5 år, tydligt att hon helst vill vara flicka och kallas hon och henne. Föräldrarna har gått med på hennes önskemål att bära klänning. En dag är Erik ledsen när pappa kommer till förskolan för att hämta henne. Hon berättar att hon inte fick följa med på utflykt eftersom hon vägrade att ta på sig ett par byxor. Pappa frågar personalen varför Erik skulle byta till byxor och får svaret: ”Det får vara någon måtta med tramset.” Pappan blir också uppmanad att i fortsättningen klä Erik i ”riktiga kläder” eftersom några barn har börjat reta henne för att hon bär klänning. [diskriminering och trakasserier]

Det här verkar ju som att man tillmötesgår en förälders önskemål om hur barnet klär sig bara. Men observera att pojken kallas "hon" och "henne" i exemplet. Man låter alltså pojken få avgöra sitt "kön" och låtsas som om detta är något helt normalt. Förvirring skapas naturligtvis hos barnen - flickor heter inte Erik. Känner man bara lite till hur barn fungerar så är det uppenbart att risken för att en mobbningssituation skapas är betydligt större än att den undviks..

Om religion heter det att

Enligt läroplanen ska alla föräldrar kunna lämna sina barn till förskolan förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller den andra åskådningen. Förskolan är skyldig att se till barnets bästa och alla barn har rätt till kunskap och lärande, tankefrihet och religionsfrihet. Föräldrar har också rätt att uppfostra sina barn i enlighet med sin tro. Det gäller för förskolan att respektera alla dessa rättigheter.

Detta låter som en omöjlig ekvation. Att å ena sidan undervisa om könsbyte och homosexrelationer, och å andra sidan inte ensidigt påverka barnen, det går inte ihop. Man undrar med vilken rätt personalen påtvingar barnen dessa exempel på sexuella avvikelser. Läroplanen förskriver inte någon sådan undervisning. Man betonar istället att

Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar.

Det är samarbetet med föräldrarna som är det viktigaste. och då kan man inte pressa in barnen i något ytterst extremt ideologiskt tänkande kring sexualitet - detta redan alltså innan barnen fyllt fem år. En förälder i Uppsala sade mycket klokt man på detta sätt skapar problem hos barn, som inte existerade innan. Man gör tillvaron mer komplicerad än vad den är. Barnen måste också kunna lita på att den fostran de får av föräldrarna inte motsägs av personalen på förskolan och framställs som något fel. I så fall går personalen in som en kil mellan föräldrar och barn. Detta gäller ju i synnerhet sexuella frågor.

Diskrimineringsombudsmannen verkar alltså i motsatt riktning vad den borde - i riktning mot en ökad diskriminering av föräldrarna och deras självklara rätt att fostra barnen i intima och religiösa frågor.

Det verkar som om behovet av konfessionella skolor aldrig varit större.