Påven Benedikt anlände till sitt hemland som en främling. Många hade hotat med demonstrationer, däribland Amnesty International. Har påven också satt oskyldiga i fängelse? Der Spiegel fyller sitt omslag med bilden av en påve som enligt denna tidskrift är "olärbar", han "låter tyskarna avfalla från tron". Den ena gemena artikeln följer på den andra om hur urbota ute kyrkan är - och allt är påvens fel som inte välsignar den heliga homosexualiteten och släpper gifta män och kvinnor till altaret.I Berlin togs han kyligt emot och påmindes omedelbart om reformatorns betydelse - Luther hette han. Etthundra riksdagsmän lämnade sina stolar tomma i det ultramoderna riksdagshuset. Den 84-årige påven sattes på en kontorsstol av plast, innan han fick ståplats för att hålla sitt nästan halvtimmeslånga och som vanligt mästerliga tal om tro och politik. En del ledamöter använde tiden till att leka med sina mobiler, andra somnade helt enkelt till en stund.
Den heliga mässan i Olympiastadion började inte så heligt precis med jazzmusik, trummor, elgitarrer, saxofon och bas. Högdjuren såg ut som om de väntade på välkomstdrinken.
Jazzen trängde sig även in i själva den heliga mässan. Incensering till skorrande elgitarr. Korsbärare och akolyter var tonårsflickor, altarkorset minimerat och knäfallsbänken för den påvliga kommunionsutdelningen lyste med sin frånvaro. Allt detta i strid med vad påven själv upprepade gånger uttryckt vara liturgins väsen - och likväl läroämbetet i sina mycket tydliga instruktioner. Man kunde inte riktigt undgå att se det som en demonstration av det tyska biskopskollegiet: Här gör vi som VI vill, och påven är bara en kollega bland andra.
Så slutade också mässan med profan underhållningsmusik - jazz - som tog vid utan en sekunds tystnad efter Ite missa est. Är det så de utvecklingspropsande tyskarna tror att kyrkan skall kunna locka sina troende tillbaka till den heliga gemenskapen?
Inlägg
3 kommentarer:
Även påven har ju antytt det kanske råder en ''state of necessity'' i Tyskland.
De irrläror som sprids i Tyskland av människor som ser mest till sitt eget och sina egna behov, splittrar kyrkan där. Gud vill inte se en splittring av kyrkan. Kanske är det då bäst att de som är mest rabiata helt enkelt får bilda en egen kyrka istället för att tvinga på oss andra sin egoistiska inställning. Homosexgrupper runt om i världen ser enbart till sina egna behov av bekräftelse. Varför ska vi göra som de vill? Varför ska kyrkan tillåta deras kvävande egoism? De ser bara till sitt eget och sluter sina ögon för vad kyrkan vill och framför allt vad Gud vill. Borde det inte vara det viktigaste?
Sant; "musiken" under maessan bestod mest av oljud, inte vaerd att kallas musik. Searskilt jazztonerna!! Ungdomarna som saa glatt och frejdigt "sjoeng"(naaja!) Kyrie Eleison gjorde det dessutom med riktigt skorrande tyska RRRR; KyRRRRRie. Fult, riktigt fult! Medan musiken i kat kyrkor i Sv ofta har hoeg kvalitet, kan just musiken i kat kyrkor i vissa laender i Europa vara ett sant lidande. " Daalig musik under maessan aer farlig foer sjaelar" skrev en professionell mkt uppskattad, am. kyrkomusiker.
Varfoer har man tillaatit ungdomar och andra inom kat kyrkan att under flera aartionden kidnappa maessan foer oftast egna syften; sjaelvfoerverkligande, skapa sig en scen att upptrada paa - medan daeremot utbildade saangare( och musiker) lyser med sin fraanvaro? Dessa aer oftast dessutom oedmjuka infoer den gaava de faatt. Och - varfoer vaagar ingen saega sanningen, d.v.s. att dessa "saangare" i st foer att komplettera maessan och liturgin med himmelska toner, saa som de stora kyrkomusikerna redan foer hundratals aar sedan avsaag,bidrar till ett foervaerldsligande och banaliserande av den heliga maessan. Paaven Benedictus har ju uttryckligen sagt att "daalig musik under maessan aer liktydigt med daalig respekt foer liturgin". Ord och inga visor! Aendaa ser vi maanga praester och foersamlingar utomlands som uppenbarligen nonchalerar paavens raad och oenskemaal haerom. Dessutom: att staella sig och "sjunga" under ett besoek av paaven sjaelv, som dessutom aer mycket musikalisk och kunnig inom omraadet(liksom i allt annat!) naer det aer uppenbart att man saknar baade roest och talang, kan man vael knappast beteckna som saerskilt oedmjukt?! Man maaste staella sig fraagan: varfoer har man, i en stad som Berlin, med dess enorma kulturutbud, inte tillfraagat utbildade ssangare? Med all respekt, och det aer trist att behoeva saega det, men kvinnan som sjoeng psaltarpsalmen hade en gaell och vass roest. Var finns sjaelvkritiken? Mkt stoerande att lyssna paa. Vilken aer filosofin bakom allt detta spektakel betr musik och saang? Svaart undgaa misstanken att duktiga, utbildade saangare traengs bort. Av vilka? Av de pinsamt uppenbara amatoererna, som inte vill att det uppenbaras allt foer vael hur daaliga de aer? Konkurrens... I saa fall, varfoer tillaats de "haerja" under maessorna, t.o.m i saadana sammanhang? Efter att ha laest ett antal art. paa www.chiesa under "art and music" framgaar klart att detta aer ett enormt problem. Vill rek. intervjun med Maestro Bartolucci, som daer beklagar sig djupt oever den naermast katastrofala sit betr musik och saang inom Kyrkan, efter det 2:a Vatikankonciliet ( som av maanga mer el mindre avsiktligen misstolkades, efter vad jag laest). Varfoer detta hat och motstaand mot sant vacker musik? Inbillar man sig att man lockar fler unga? Knappast, titta bara paa vad som haent inom ex Sv Kyrkan.En kaend, kat. musiker har skrivit att " gregoriansk musik efterfraagas oeverallt som aldrig foerr, inte minst av ungdomar, och spelas "oeverallt"- utom i Kat Kyrkan." Vems hjaertan tror man sig naa, paa djupet,med skvalig och ytlig pop-och jazz musik? Toner som mer paaminner om en vanlig sekulaer danstillstaellning i st foer att oeppna och upplyfta vaara hjaertan till Gud.
Eller: hur maanga har man tvaertom skraemt bort? Daalig musik aer daaligt foer sjaelen.
Att paavens besoek, def inte tack vare, utan trots den mestadels foerfaerliga "musiken"/oljudet blev en dunder succe beror naturligtvis paa den Helige Andens inverkan och paa den underbare paaven Benedictus sjaelv, som med sitt otroliga intellekt och paafallande,roerande oedmjukhet,sina fantastiska tal och predikningar, roer vid maenniskornas hjaertan. Han ryggar aldrig foer att saega sanningen, inte ens betr fraagor som i vaestvaerlden undantagsloest framkallar attack reflexer. Tack Gode Gud foer paave Benedictus!
Karin B. S.
Skicka en kommentar