DO: Barnen ska fostras om könsbyte på förskolan

I Uppsala har några föräldrar upprörts över att förskolebarn (5-6-åringar) fått frågor om sexuell läggning och gudstro. Frågorna kommer från Diskrimineringsombudsmannen (DO). Myndigheten och kommunen slår ifrån sig och menar att dessa frågor inte alls skulle ställas till barnen, utan till personalen och föräldrarna.

Men går man in på DO:s hemsida så hittar man ett digert material om att "förebygga diskriminering och kränkande behandling i förskolan". Det låter lovansvärt. En stor del av materialet handlar dock om sexualitet, homo- bi- och trans. För oss föräldrar som trodde att dessa frågor hör till de övre tonåren möjligen så menar DO att de är viktigare än allt annat även för barn från två till fem år. Och därför måste personalen på våra kommunala förskolor ingripa, göra en "handlingsplan" som introducerar dessa frågor hos barnen.

En målsättning är att

se till att homo- och bisexualitet blir en lika självklar och integrerad del i verksamheten som heterosexuella normer och förebilder är idag.

Detta ska man göra bland annat

genom att förklara exempelvis insemination och adoption. En annan främjande insats är att inte slentrianmässigt spekulera i om Meja och Max, två och ett halvt år, fattat tycke för varandra och är ett blivande par, att undvika att förstärka heteronormen som det enda självklara och naturliga i den egna verksamheten.

Här ska alltså två och ett halvt år gamla barn undervisas om insemination och homosexrelationer. Men det räcker ju inte. Det finns ju också de som vill byta kön:

Exempel på vad som kan vara diskriminering och trakasserier som har samband med könsöverskridande identitet eller uttryck: Sedan ett år tillbaka markerar Erik, 5 år, tydligt att hon helst vill vara flicka och kallas hon och henne. Föräldrarna har gått med på hennes önskemål att bära klänning. En dag är Erik ledsen när pappa kommer till förskolan för att hämta henne. Hon berättar att hon inte fick följa med på utflykt eftersom hon vägrade att ta på sig ett par byxor. Pappa frågar personalen varför Erik skulle byta till byxor och får svaret: ”Det får vara någon måtta med tramset.” Pappan blir också uppmanad att i fortsättningen klä Erik i ”riktiga kläder” eftersom några barn har börjat reta henne för att hon bär klänning. [diskriminering och trakasserier]

Det här verkar ju som att man tillmötesgår en förälders önskemål om hur barnet klär sig bara. Men observera att pojken kallas "hon" och "henne" i exemplet. Man låter alltså pojken få avgöra sitt "kön" och låtsas som om detta är något helt normalt. Förvirring skapas naturligtvis hos barnen - flickor heter inte Erik. Känner man bara lite till hur barn fungerar så är det uppenbart att risken för att en mobbningssituation skapas är betydligt större än att den undviks..

Om religion heter det att

Enligt läroplanen ska alla föräldrar kunna lämna sina barn till förskolan förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller den andra åskådningen. Förskolan är skyldig att se till barnets bästa och alla barn har rätt till kunskap och lärande, tankefrihet och religionsfrihet. Föräldrar har också rätt att uppfostra sina barn i enlighet med sin tro. Det gäller för förskolan att respektera alla dessa rättigheter.

Detta låter som en omöjlig ekvation. Att å ena sidan undervisa om könsbyte och homosexrelationer, och å andra sidan inte ensidigt påverka barnen, det går inte ihop. Man undrar med vilken rätt personalen påtvingar barnen dessa exempel på sexuella avvikelser. Läroplanen förskriver inte någon sådan undervisning. Man betonar istället att

Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar.

Det är samarbetet med föräldrarna som är det viktigaste. och då kan man inte pressa in barnen i något ytterst extremt ideologiskt tänkande kring sexualitet - detta redan alltså innan barnen fyllt fem år. En förälder i Uppsala sade mycket klokt man på detta sätt skapar problem hos barn, som inte existerade innan. Man gör tillvaron mer komplicerad än vad den är. Barnen måste också kunna lita på att den fostran de får av föräldrarna inte motsägs av personalen på förskolan och framställs som något fel. I så fall går personalen in som en kil mellan föräldrar och barn. Detta gäller ju i synnerhet sexuella frågor.

Diskrimineringsombudsmannen verkar alltså i motsatt riktning vad den borde - i riktning mot en ökad diskriminering av föräldrarna och deras självklara rätt att fostra barnen i intima och religiösa frågor.

Det verkar som om behovet av konfessionella skolor aldrig varit större.

Det segregerade landet

Apropå friskolor och segregering, så är det nog våra kommunala skolor vi ska vara uppmärksamma på. Låt oss nu säga att jag är lärare och ordnar ett grupparbete i geografi. Några elever får uppdraget att skriva om Filippinerna. Man söker information, och hamnar direkt på UD:s sida om Filippinerna. Där kan man läsa "Senaste nytt från Filippinerna" att

sedan 2001 leds landet av president Gloria Macapagal Arroyo.

Man fortsätter att söka och kommer till ambasaden i Bangkok. Det finns nämligen ingen ambassad för Sverige i Asiens sjunde största land. Där finns"Landfakta Filippinerna", daterat 2008. Man får uppgiften:

"Stats- och regeringschef: President Gloria Macapagal Arroyo (1 juli 2004).

I en rapport om Mänskliga rättigheter på regeringssidan har man visserligen noterat att presidenten sedan maj 2010 heter Aquino. Men man drar sig inte för värderingar som denna;

Den katolska kyrkans starka inflytande över det filippinska samhället har generellt sett en negativ inverkan på hur homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT-personer) behandlas. Äktenskap mellan två människor av samma kön erkänns inte av vare sig staten eller kyrkan.

Detta är ett märkligt uttalande, då homosexualiteten där är mycket synligare än i Sverige utan att detta leder till några trakasserier. Att äktenskap, varken civila eller kyrkliga, mellan två människor av samma kön inte accepteras i några asiatiska länder överhuvudtaget kanske är en information som borde finnas med, med tanke på hänvisningen till "kyrkans starka inflytande". Det är dessutom endast tio länder i världen som erkänner samkönade äktenskap civilrättsligt och en enda kyrka förrättar samkönade vigningar: Den lutherska Svenska kyrkan, som först efter hänsyn till riksdagens beslut bestämde sig.

Det konstateras vidare i rapporten att "fattigdomen är mycket utbredd". Märkligt då att

Det svenska biståndet till Filippinerna håller under 2010 på att fasas ut.

Kan det ha att göra med det nästan öppet demonstrerade ointresset för detta stora katolska land i Asien, som visar sig i att inte ens vår regering vet vem som är president?

Så undervisas vi i det land som oroar sig för de internationella skolornas "segregering".

Se även ledaren "Sekten Sverige".

Är den svenska skolan normerande för världen?

Vår redaktör har skrivit en artikel i anledning av professor Rothtsteins debattinlägg i tidningen Expressen, där han menar att alla friskolor på religiös eller etnisk grund utgör ett brott mot grundlagen. Artikeln publicerades häromdagen på debattforumet Newsmill.

Professor Rothstein har haft vänligheten att själv besvara artikeln i tvenne brev. Vi länkar här till brevväxlingen.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att professor Rothstein fullständigt missförstått vilken betydelse som ett ägarskap har för undervisningen i skolan. Det verkar som om professor Rothstein menar att ägarskapet automatiskt medför en särbehandling i själva bedömningen av elevernas kunskaper. Ty det är bara den som innebär en myndighetsutövning.

Detta är ett tankesätt som är främmande för varje lärare. Om det finns särbehandling av enstaka elever på grund av andra orsaker än deras skolarbete, så skall detta behandlas som en enskild ärende, ett tjänstefel, och inte som ett systematiskt brott mot grundlagen. Hur denna särbehandling skulle se ut är dessutom svårt att se i skolor som den judiska och katolska, och även de muslimska, där ju övervägande delen av eleverna hör till samma religion.

Det verkar alltså som att det finns en föreställning om att i kristna skolor läser man bara Bibeln och i muslimska skolor rabblas koranverser och att de elever som inte är så pigga på det åsidosätts. Detta är fördomar och inget annat.

Det finns också en förhärskande uppfattning om att religiösa friskolor innebär en segregering, så att eleverna inte får kontakt med det svenska samhället. Men i själva verket så är det svenska samhället i många avseenden segregerat från omvärlden, och värderingar som i stora kulturområden anses besynnerliga och skadliga för barnen, förmedlas som om de vore det enda rätta. Barn i skolor med internationell prägel får en betydligt mer nyanserad världsbild. Inte minst gäller det de stora världsreligionerna, som i den svenska skolan ofta framställs på ett mycket tendentiöst sätt utifrån ett perspektiv som är allt annat än objektivt.

Tolfte största landet i världen - vit fläck i Sverige

Filippinerna är ett av Asiens stora länder, de tolfte största i världen när det gäller folkmängd. Förutom landets 101 miljoner invånare så lever 11 miljoner filippiner i andra länder över hela världen. Manila hör till världens absolut största städer med sina dryga 11 miljoner invånare. Dessutom är detta asiatiska öland till 93% kristet, och det officiella språket är engelska. Kulturen är en blandning av spanskt och amerikanskt med inslag från inhemsk kultur och andra asiatiska länder.

Sverige drog in sin ambassad i detta land redan för dygt två år sedan. Vi rapporterade direkt från förre presidenten och nationalhjälten Corazón Aquinos begravning, att medan alla nordiska länder, till och med fattiga Island, hade ambassadörer närvarande, så sände Sverige en obetydlig honorärskonsul.

Det verkar nu som om konungariket Sverige bestämt att helt lämna Filippinerna i glömskans rike. Vi kollade Utrikesdepartementets sidor, slog man upp "Senaste om Filippinerna", uppdaterad 28 april 2011, kunde man idag läsa att

Den politiska oppositionen har gjort flera försök att avsätta nuvarande president Gloria Macapagal Arroyo

och att

Sedan 2001 leds landet av president Gloria Macapagal Arroyo.

Att detta jätteland - det tolfte största i världen alltså - fick en ny president i maj 2010, Benigno "Noynoy" Aqiuino III, son till Corazón, var tydligen okänt för UD, innan vi ringde dem. Nu ska detta vara ändrat, lovar man på UD.

Även på Sveriges Radio och TV har man under åratal ignorerat detta land. Så finns det i SR:s rapportering ingenting från detta jätteland förutom enstaka rapporter om naturkatastrofer. Att nu landets förra president står under hot om åtal för nio fall av plundring av statskassan och att hon förmodligen under två mandatperioder aldrig haft presidentlegitimitet, det är inget som angår det svenska folket, tycks man tro på SR, vars två Asienkorrespondenter begränsar sig till Kina och Pakistan.

Inte heller om gränskonflikterna mellan Kina och Filippinerna har det rapporterats. Det handlar om en stort oljerikt havsområde i Sydkinesiska sjön - eller som filippinerna föredrar kalla "Västfilippinska havet". Kina söker ständigt utöka sina positioner i Asien. I Filippinerna handlar det om att äga stora företag, köpcentra, hotellkedjor, gruvor, rederier. Och kanske även politikerna?

Ett folks själstillstånd

Medan regnet vräker ner fortsätter skandalerna i detta land. Det förra presidenten Gloria Macapagal Arroyo, dotter till ännu en president, tillträdde efter att filmstjärnan Estrada avsatts genom en folklig kupp, kallad EDSA II. Man gick man ur huse för att säga stopp till stölderna från statskassan och för att avsätta en president med lite för nära nära till flaskor och flickor. Presidenten sattes i husarrest.

Nu blev det nyval och en liten bestämd kvinna väckte allas hopp. Men det dröjde inte länge förrän korruptionsskandalerna haglade även runt henne och hennes man. Nu står hon under risk att åtalas för fem fall av plundring och tre fall av mycket grovt valfusk. Det är frågan om hon någonsin haft legitimitet till makten.

Man blir häpen när man läser om omfattningen och metoderna. Ett statligt spelsyndikat, jämfört med vårt Svenska Spel, gav bostadsrätter åt 66 av sina tjänstemän så att de inte skulle ha problem med den saken. men ingen av lägenheterna har använts. Naturligtvis hamnade en del av köpesumman i privata fickor. En lotteriverksamhet smusslade undan alla outtagna lotterivinster och plötsligt blev några tjänstemän väldigt rika. Och presidenten själv delade frikostigt ut 800 statliga miljoner peso till sina vänner och till sin efterträdares motståndare, detta bara fyra dagar innan hon slutade sin tjänst. Maken i sin tur sålde sina (!) fem helikoptrar som nya till polisen, fast de var ju begagnade.

Nu kan varken Gloria eller hennes man njuta så mycket av alla sina miljoner - båda är sjuka och genomgår omfattande medicinska program. De katolska biskoparna välkomnar alla utredningar. men frågan är om man inte också borde se framåt. Det måste finnas ett sätt att få slut på den inbyggda korruptionen och släktskapsprivilegierna. Här har kyrkan ett stort ansvar i ett land, där den ändå ännu har ett visst inflytande. Nyligen fanns det en ungdomskonferens kallad State of the Soul. Där fanns det många bra förslag från en generation, som inte roas av dessa ständiga skandaler, utan vill göra rätt för sig och få ordning på ett land, med så många möjligheter, och så mycket meningslöst arbete bara för att man inte kan motstå frestelsen att ta för sig när möjligheten bjuds. Det hedrar inte ett katolskt land att det är mest känt för sina sopberg och sin fattigdom och korruption. Fattigdomen skulle vara betydligt mindre om rikedomen minskade, inte genom socialisering, utan genom bättre regelverk och hederligt polisarbete.

Reflektioner från ett "katolskt" land

I Filippinerna tillhör fler än 80% av den stora befolkningen den katolska kyrkan. Men hur katolskt är egentligen landet? Kyrkorna är alltid välfyllda, men om det beror på fromhet eller prästbrist är en inte oväsentlig fråga. Av alla äktenskap som ingås är 40% kyrkligt bekräftade. Konsumtionshysterin är obegränsad och tilltagande. Och landet har en brottsstatistik som inga andra asiatiska länder kommer i närheten av.

Så - är detta ett katolskt land? Och hur visar detta sig så fall? För att besvara den frågan måste man gå tillbaka till tiden för kristnandet på 1500-talet. De spanska kolonisatörerna bestod av en säregen blandning av hängivna munkar, fromma adelsfamiljer och ett avskrap av kriminellt belastade individer som inte tolererades i det egna landet. De sistnämnda utgjorde stora delar av armén och ordningsmakten. Folket var inte svårt att undervisa om den gode Guden. Det fanns redan en naturlig benägenhet att lita till övernaturlig övermakt. Och trots de grymma övergreppen från kolonialmakten så vände man sig inte mot kyrkan.Det finns martyrer, men dessa har dödats av banditer och rövare.

Det är denna missionssituation som i viss mån ännu råder. Man samlas gärna och sjunger och lyssnar till visa ord från prästen. Kyrkan blir ännu en gemenskap utöver familjen.

Om någon skulle tro att det är en maktfullkomlig kyrka som härskar över ett obildat och fattigt folk, så kan det inte vara mera fel. Gudstro är inget konstigt hos detta folk, utan det självklara. Men om man sedan vill se något lite mera; kunskap om kyrkan, om dess lära, om katekesen, påvens göranden, eller en liturgisk observans, då är det plötsligt mycket magert, även från prästerligt håll. Det finns till och med teologer här som vill reformera liturgin, så att den ska bli ännu enklare och kortare, med motiveringen att folket förstår ändå inte...

Å andra sidan - är det inte så lite överallt? Det som skiljer Filippinerna från Västeuropa är den självklara folkfromheten och överlåtelsen av livets gåtor till Gud själv. I detta av ständiga naturkatastrofer drabbade land så anklagar ingen Gud eller överger Honom, utan man överlåter sig istället med än större hängivenhet. Detta i stunder då man kanske förlorat sitt hem för femte gången, eller inte har mat för dagen åt sina barn. Därför skrivs böneanrop på allt från bussar till skyskrapor, och därför kan man se även gatubarn bära korset runt sin hals.