Normaliserad brottslighet

Medan de tropiska regnen avlöser varandra fortsätter vi att direktrapportera från Filippinerna, det katolska landet i Asien.

Så har president Aquino hållit sitt årliga SONA - State of the Nation Adress - en motsvarighet till vår regeringsförklaring. Han höll talet på folkspråket Tagalog och inte på engelska vilket var en nyhet. President Benigno “Noynoy” Aquino III valdes med 84 % av folkets röster som efterträdare till Gloria Macapagal Arroyo förra året. Han är enda son till den legendariska Corazon Aquino och till landshjälten Benigno "Ninong" Aquino.

Presidenterna här har ofta smeknamn. Så kallas nuvarande presidenten bara för Noy (ung. “grabben”) i tidningarna, eller P-Noy, en ordlek då en filippin generellt kallas “pinoy”. Förra presidenten Gloria Macapagal Arroyo går oftast under förkortningen GMA, medan den gamle filmstjärnan Estrada, som hade makten innan dess, bara kallades “Erap” - kompis! Påven nämns sällan, men visst, även han har smeknamn: “Papa Benny“.

Noy valdes framförallt för han ansågs “ren” när det gäller korruption. Detta är unikt ibland de ledande politikerna i detta land. Korruptionen är en del av institutionen och en övervägande orsak till fattigdom och svält. Det försvinner stora belopp ur statskassan på alla nivåer, och varje vecka har ett par fall redovisade i tidningarna. Det kan handla om handelsgödsel som betalats av staten, men aldrig nått bönderna. Istället fick de en liten slant och ett hot. Pengarna hamnade på några personers egna konton istället. En statlig välgörenhetsfond, med ständig lotteriverksamhet, hamnade i blåsväder, då det visade sig att ej utlösta vinster inte användes till välgörenhet, utan till bilar och lyxvillor åt tjänstemännen. Och fallet med biskoparnas bilar, som vi tidigare berättat om, var en version av den klassiska metoden att köpa begagnat men redovisa som nytt. Mellanskillnaden hamnade på familjekontot för några tjänstemän.

Även med svenska mått mätt handlar korruptionen om jättesummor. Personer skaffar sig lyxliv och bygger upp förmögenheter på de fattigas bekostnad. Och det är få som åker dit. Inte ens Emelda Marcos, änkan efter diktatorn Ferdinand Marcos, har suttit en dag bakom galler, trots att ofattbara summor slussats ut till banker i Schweiz, pengar som tillhör det filippinska folket. Alla går att muta, även åklagare och domare, och går inte det så hittar man alltid någon paragraf som kan tolkas till egen fördel.

Presidenten har lovat ta itu med saken, men än har man inte sett så mycket mera än några senatorförhör i TV. En favoritmåltavla är hans företrädare på presidentposten, Gloria Macapagal Arroyo, som nu står under direkt hot att åtalas för “plundring”. Men hon ler bara och säger att det där har hon “folk som kan ta hand om”.