Numera är kyrkor tillhörande landets majoritetssamfund dock som vilka andra lokaler som helst. Det spelar ingen roll om det så är domkyrkan i ärkestiftet, eller den kyrka där landets skyddspatron, helige Erik, var i sin sista mässa. I domkyrkan kan man ha konstutställningar, konferenser eller workshops med
pensionärsföreningar. Trefaldighetskyrkan invid Uppsala domkyrka har tagit ordet kyrkkaffe mycket bokstavligt: Man har helt enkelt förlagt kyrkkaffet inne i själva kyrkan, i det medeltida sidokapellet där frälsningsmysteriet förkunnas i de mest fantastiska - men helt ignorerade - valvmålningar från den tid, då ännu kyrkan var ett bönens och mässoffrets plats. Ett konsakrerat sakramentshus.Att installera epitafier över adelsmän, bryta upp fönster och kalka över målningar, som man gjorde i kyrkorna under 1700-talet, var redan det ett helgerån. Att använda kyrkan till utställningar, dagisaktiviteter och kafé går dock ännu ett steg. Guds hus är invaderat och ockuperat av människan för hennes timliga behov.
Helige Erik, bed för oss!
Inlägg
2 kommentarer:
Om det bara stannade vid kaffe och kakor. Som bekant har Elisabeth Ohlson Wallins utställning "Ecce homo" visats i Uppsala domkyrka 1998 och uppenbarligen en gång till 2008 för att fira "10-års jubileum":
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=153780
Detta är fullkomligt bedrövligt. Man saknar ord...
Svenska kyrkan kan inte längre locka folk till sina gudstjänster(vilket underligt ord!)med sitt sekulära "budskap".Varför skulle någon längta efter att deltaga i en s.k. gudstjänst där prästen, som ofta är en prästinna, alltför ofta upprepar världens åsikter, alltifrån homosexualitet(sv kyrkan tycks lika fixerad vid detta ämne som vilken gay lobby som helst)till jämlikhetsfrågor etc.Inte undra på att de verkar desperata i sina försök att attrahera folk. Som den värdsliga, knappt en gång kristna kyrka den¨sorgligt nog utvecklats till, blir den enda "lösningen" logiskt nog ett cafe inne i självaste kyrkorummet.I st för att sprida Guds Ord, det enda och sanna ordet,
i st för att tillvarata det andliga intresse som faktiskt finns hos rätt många i dag,väljer sv kyrkan att dränka människors djupa längtan i ett meningslöst cafe-tjatter.Kan man beteckna en sådan handling som något annat än direkt hädelse? Sorligt, sorgligt!
Irene
Skicka en kommentar