Iraks kristna inte på UD:s bord

Samtidigt som det nu kommer ögonvittnesskildringar från massakern i den syrisk-katolska katedralen i Bagdad mitt under pågående söndagsmässa, noterar vi att UD inte ens finner saken värd att notera - varken på sin blogg eller Twitter. Och utrikesminister Carl Bildt finner heller inte saken värd att nämna på sin egen blogg. Oväder i Thailand däremot får sin plats. Ambassaden har inte heller reagerat på epostbrev, där vi efterlyser en korrigering av den med tanke på omständigheterna ganska fantastiska UD-analysen, att detta bara handlade om ett bankrån som gått lite snett. Med tanke på det stora antal irakier som finns i vårt land är detta mer än anmärkningsvärt att UD tror att någon ska ha förtroende för denna myndighet i fortsättningen, om man inte kan prestera bättre kommunikéer än dessa rökridåer. Ambassaden i Bagdad förlitade sig på radionyheter. Men ett telefonsamtal till någon med direktkontakter i församlingen, till exempel svensktalande fader Adris Hanna, hade givit annan information än Iraks nationella radio. Den "börs" som påstods vara målet för attacken, är bara ett vanligt kontor. Där förvarades inga pengar. Och det var terroristerna som attackerade hela tiden, de hade aldrig anledning att ta sin tillflykt till kyrkan.

Ett upprop cirkulerar nu för att kristna irakier ska få stanna i Sverige. Sedan ett vägledande beslut 2007 har myndigheterna haft avsikten att utvisa 5000 irakier till Bagdadområdet - de flesta av dessa kristna. Man betraktar - till skillnad från samtliga muslimska våldsaktivister - de kristna i Irak inte som en grupp, utan behandlar dem som enskilda livsöden enbart.

De kristnas situation i Irak, ja i hela Mellanöstern, är överhuvudtaget något som våra myndigheter och medier tycks fullständigt ignorera. Hur många lördagar har vi inte i radions program "Konflikt" hört skildringar från Palestinakonflikten, från Egypten och Pakistan...men de kristnas situation nämns knappast. I fallet Irak talar man bara om "minoriteter".

Samtidigt planeras tydligen i Nacka för en kombinerad byggnad, där en katolsk kyrka ska dela ingång med en moské. Utan att måla upp framtida motsättningar, kan man ju undra hur irakiska kristna ska känna om de tvingas gå in där efter dessa erfarenheter. Det tyder på en viss aningslöshet att planera något sådant, när dessa blodiga attentat mot kristna uppenbarligen har övervägande religiösa orsaker. Och grunden för denna blåögdhet är naturligtvis den bristfälliga rapporteringen.