2010-10-07

Inget att resa sig för

Det har uppstått en debatt kring den predikan som Eva Brunne höll i den evangelisk-lutherska domkyrkan i Stockholm under Riksdagens högtidliga öppnande. Det handlade om några meningar som tycktes bygga på Pauli ord om att man ej ska göra åtskillnad på folk. Hon sade bland annat:

Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.

För den som växt upp i en tid då den ideologiska fostran just gick ut på att man skulle göra skillnad på människor så ter sig detta enhetens lov något överraskande. Ty om det var något som vänsterrörelsen präglades av - vilken tydligen Eva Brunne har sympatier med - så var det klasstänkandet. Arbetare stod mot kapitalister, fattiga mot rika, utsugare mot utnyttjade. Det gällde att välja sida och det gällde att urskilja fienden. Inom befrielseteologin handlade det också att urskilja, att identifiera de fattiga med i Kristus i kampen mot jordägarna - som alltså hade Kristus emot sig. Samma sak har fortsatt i den så kallade könskampen, då det handlar om att urskilja de som bedriver härskarmakt och identifiera sig med dem som bedriver kvinnokamp. Vi har också andra uppdelningar efter märkliga klassificeringar; homofober, rasister (ett mycket vitt begrepp idag), islamofober...

Om vi går till Den Heliga Skrift så får fenomenet "åtskillnad" ett annat djup. Redan i Moseboken heter det att

Jag skall göra skillnad på mitt folk och ditt folk. I morgon skall detta tecken ske."

Malaki beskriver också domen, som består i åtskillnad:

Då skall ni återigen se skillnad på rättfärdiga och gudlösa, på den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.

Ja, dagen kommer, och den skall brinna som en ugn. Då skall alla fräcka och alla som handlar orätt bli till halm, och dagen som kommer skall förbränna dem, säger Herren Sebaot. Varken rot eller gren blir kvar. Men för er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp, och dess vingar skall ge läkedom. Då skall ni slippa ut, som kesande kalvar ur kätten. Ni skall trampa ner de onda, de skall bli till stoft under era fötter den dag jag griper in, säger Herren Sebaot.


Hesekiel beskriver utförligt det himmelska Jerusalem och

tempelområdet i alla fyra väderstreck. Det omgavs av en mur som var 500 alnar lång på var sida. Muren skulle skilja det heliga från det icke heliga.

I Matteus läser vi om liknelsen med den goda säden som är Rikets barn, och ogräset som är det ondas barn. De som ska åtskiljas i tidens slut:

Människosonen skall sända ut sina änglar, och så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

Hos Paulus finner vi äntligen uppmaningen att inte göra skillnad:

Då tog Petrus till orda: "Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör.
---
Nöd och ångest över varje människa som gör det onda, juden främst men också greken. Härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda, juden främst men också greken. Gud gör inte skillnad på människor.
Det är ingen skillnad på jude och grek; alla har samme herre, och han ger av sin rikedom åt alla som åkallar honom.

Så - räcker detta då inte som grund för Eva Brunnes tal, att en demokrati inte får göra åtskillnad på människor?

Nej. Vad Brunne helt förbigår är nämligen synden. Paulus talar för "grekerna", hedningarna, han menar att även de är kallade. Men utvalda blir bara de som lever i den heliga tron. Johannes Döparen utropade ju om Messias efter att börjat döpa i vatten:

Han har kastskoveln i handen för att rensa den tröskade säden och samla vetet i sin lada, men agnarna skall han bränna i en eld som aldrig slocknar."

Här handlar det alltså uppenbart om att göra skillnad. En obotfärdig syndare har inte samma rättigheter som den som omvänder sig, ber om förlåtelse och vänder sig till Gud.

Detta är ingen rasism. Man kan alltså inte använda Paulus som grund för en "ofiltrerad invandring" (citat från Il Messagero). Ty vad Paulus talar om är den universella kallelsen till Gud. '

Och detta har ju knappast så mycket att göra med rätten att bli svensk medborgare.




6 kommentarer:

Anonym sa...

Detta är ingenting annat än försvar för SD-fascisterna. Och detta skall vara kärleksfull katolicism?

Lotta i Stockholm
(tveksam konvertit i S:t Eugenia)

Anders sa...

Det är väl inte så kärleksfullt att predika politisk åsiktslikriktning. Tycker kyrkan får stå för sig - den ska inte kommendera vad andra ska tycka i politiken. Fascism är väl när man vill göra just det.

Enfrågepartiet SD har ingen makt, får ingen o är inget hot.

Anonym sa...

Mycket vettig analys. Tack för detta!

Lotta: Är det kärleksfullt att ta till sig en bild som mobbar-media presenterar om någon (i detta fall SD)? Eller har du personligen pratat med dem och tagit reda på vad det är de vill? Pekade Jesus ut romarna som fascister (de gjorde då stor skillnad på romare och icke-romare)? Eller valde han att visa på det goda med eget exempel istället? Det artikelförfattaren försöker påpeka är att SD-kritikerna inte är mycket bättre än SD själva (och dessutom saknar de sakliga argument för sin sak).

Anonym sa...

Vettig analys! Tack för detta.

Lotta: Är det kärleksfullt att gå runt och prata om "SD-fascisterna" hela tiden? Ett epitet som du dessutom förmodligen okritiskt tagit till dig från media, utan att själv ta initiativet till att prata med dessa "fascister" och ta reda på hur de tänker. Döm inte, och du ska inte bli dömd. Det som pågår i media och samhället idag är mobbing på en mycket hög nivå. Och liksom mobbing i allmänhet saknar mobbarna sakliga argument för sin sak. Det är detta och inget annat artikelförfattaren vill visa på.

Vi som kristna/katoliker har som skyldighet att försvara den svagare parten, och med tanke på all hets i media mot SD, alla våldsattacker mot dem, så har jag svårt att se att det skulle ligga något moraliskt fel i att "försvara" SD på det sätt som görs i denna artikel. Om sedan SD någon dag är den starka parten, och invandraren den svaga, så kommer istället invandraren försvaras.

Mvh
en katolik med invandrade föräldrar

Karin sa...

Lotta,
Det här är nog varken för eller emot SD utan ett annat sätt att läsa och tolka bibeln än det svenska kyrkan ägnar sig åt.

Kyrkan ska inte vara direkt politisk utan förkunna Evangelium på ett för oss idag begripligt sätt.

Nu var det här inlägget inte precis opolitiskt det heller, Brunne får en släng för sina vänstersympatier och det var väl kanske onödigt.
Ändå uppfattar jag det som närmre någon sorts kärna - Skriften.

Det finns naturligtvis inget enkelt svar på alla de frågor som invadring och globaliceringsprocessen för med sig.

Vad vi som enskilda kristna däremot alltid bör bära med oss är vår medmänsklighet. Så gott vi kan.

Anonym sa...

Vi är lika tråkiga som Burke

Jag hatar er.

Jag är alt. och bi.

Lotta i Stockholm
(tveksam konvertit i S:t Eugenia)