Segregering eller samvetstvång

Tre kvinnor, Anna-Karin Englund, förbundsordförande Vårdförbundet, Kristina Gemzell Danielsson,professor och överläkare i obstetrik och gynekologi och Åsa Regnér, generalsekreterare RFSU skriver i SvD Brännpunkt om sin oro över att läkarnas rätt att vägra utföra handlingar som strider mot deras samvete och tro skall garanteras. Detta har nämligen Europarådet kraftfullt rekommenderat utifrån den självklara mänskliga rätten till samvetsfrihet. Men artikelförfattarna tycker att

Resolutionen är inte bindande och har inte direkt bäring på svensk vård.

Och man talar om

den svenska synen på kvinnors rättigheter

och man vill att vår förträffliga abortlag, som författades utifrån de medicinska kunskaper som fanns 1973 (eller var det 1473 kanske?) till engelska och polska.

I denna fråga råder tydligen ingen respekt för mångkultur i vårt land.

Vi vet inte om författarna tänk igenom konsekvenserna av att ta bort denna rättighet från vårdpersonalen. Detta skulle innebära att man inte kan anställa någon läkare eller sjuksköterska som praktiserar islam, judisk eller kristen tro, främst då katoliker och pingstvänner. De skulle uteslutas enligt välbeprövade metoder från Hitlers Tyskland, i de forna socialiststaterna; i Kina, Nordkorea, Kuba och i diverse diktaturer. Detta skulle väl då kanske ske redan i utbildningsfasen, varför inte redan vid intagningarna till vård- och läkarutbildningar?

Det finns naturligtvis en lösning. Vi får bygga upp privata sjukhus, låta personalen utbildas utomlands. Och naturligtvis kan dessa sjukhus inte erbjuda de tjänster som inte syftar till vård av sjukdomar och skador, utan har helt andra målsättningar; abort, eutanasi, IVF, sterilisering är exempel på sådana extraordinära tjänster som alltfler sjukhus inom EU nu erbjuder.

Är det verkligen ett sådant samhälle som artikelförfattarna vill ha - en segregerad värld från födelse till död, ända in på sjukbädden?