Två radioinslag

Att så många engagerar sig för kyrkans problem är bra. Men man måste samtidigt vara oerhört reserverad att ta åt sig den information som nu kommer ut. Att Lisbeth Gustavsson menar de 15 000 ersättningarna i Irland alla rör sexuella övergrepp från katolska präster må vara hänt - i själva verket handlade det om den irländska statens ersättning till de personer som mellan åren 1930-1990 ansett sig blivit dåligt behandlade i internatskolor som drevs av katolska ordnar med hjälp av outbildad personal. Skadestånden gällde allt från bristfällig näring, brist på empati, aga till sexuella övergrepp. Ett fåtal präster var inblandade i denna missvård. Barnen sköttes inte om av katolska präster.

Men när en katolsk professor i teologi, Werner Jeanrond, använder pedofilfrågan i helt andra syften än själva sakfrågan - nämligen att angripa kyrkans hierarki - då måste man vara på sin vakt. I morgonens P1-sändning var det författaren, och ateisten, Göran Hägg som stod för förnuft och balans, medan teologiprofessorn hätskt menade att detta alls inte ska behandlas fall-till-fall utan som ett "auktoritetsfel".

Professor Jeanrond kom i sitt inlägg med en rad grova beskyllningar, däribland att kardinal Ratzinger genom ett dokument beordrat att alla frågor om prästers övergrepp skall tigas ihjäl. Professor Jeanrond syftar här den av BBC uppmärksammade instruktionen Crimen Sollocitationis, som i detalj reglerar hur en anmälan om övergrepp skall hanteras. Detta var i själva verket utgångspunkten för att ta itu med en massa liggande anmälningar. Om man nu menar att detta skulle vara ett försök att gömma undan alla skandaler, så har Jeanrond inte läst dokumentet. I själva verket är det bara den kyrkliga tribunalen som åläggs tystnadsplikt. Varken vittnen eller offer eller den anklagade har någon sådan. Exakt detsamma gäller i svenska domstolar. Under pågående process kan ju inte domare, åklagare och nämndemän gå ut i pressen.

I dokumentet charter for the Protection of Children and Young People från 2002, utgiven av biskopskonferensen i USA, framgår det tydligt att kyrkan skall samarbeta med de civila myndigheterna - detta naturligtvis om anmälaren medger detta.

Man hör tydligt i intervjun att professor Jeanronds engagemang inte alls har att göra med övergrepp på barn och de mänskliga tragedier som ligger bakom. Istället vill han bryta ner det särskilda prästadömet och ersätta med det allmänna och hierarkin med påve och biskopskollegium anses vara ett "systemimanent problem". Detta skall ersättas med demokrati. Ett rent politiskt projekt alltså.

På en punkt kunde man dock ge professor Jeanrond rätt. Det är frågan om ersättningar. Det är sant att det i sista hand är de troende som betalar skadestånden. Men inte för "hierarkins misstag" utan för enskilda personers misslyckanden. Nu är det som om kyrkan måste vara "god man" för prästerna, som om de inte är myndiga att själva stå för sina brott och också själva betala sina böter. Systemet är underligt och det inbjuder ju också till skadeståndskrav som inte står i proportion till vad som annars döms ut till privatpersoner. I botten finns naturligtvis en vilja att gottgöra från kyrkans sida.

Varför är media så fientliga mot kyrkan? Göran Hägg pekade på det historiskt betingade katolikhatet i Sverige, vilken Jeanrond tillbakavisade. Men det är ju bara att glida runt lite i våra dagstidningar och läsa insändare och kommentarer, så bekräftas detta mer än väl.