"går till botten med den egna kyrkosynen"
och att det blir
"allt svårare för Svenska kyrkan att vara tyst i denna fråga.""Påvens uttalanden övertygar fortfarande inte", heter det. Kondomförbudet ska upphävas - vad nu detta har med saken att göra - och celibatet förstås också.
I artikeln ondgör sig författaren över att det finns katoliker som i detta läge försvarar kyrkan:
"alla försök att flytta fokus från de övergrepp som gjorts är osmakliga."
Men nu undrar vi stilla hur detta går ihop. Det vill säga; vad kyrkans syn på preventivmedel och prästämbete har med övergrepp mot barn att göra. Är det i själva verket inte ett magnifikt flyttande av fokus - där personliga tragedier används som förevändning för att kräva ändringar av katolska kyrkan och dess "syn på sexualiteten"? Är det inte istället den moderna människans "syn på sexualiteten" som egocentrerat njutningsmedel som fokus borde ställas in på?
Vi kan dock hålla med om några punkter. Biskopar borde gå. De som sysslat med missriktad kollegialitet till priset av andras lidande borde gå självmant. Det ställs större krav på katolska kyrkan än andra. Detta är också ett riktigt påpekande. Men att därför katoliker inte skulle ha rätt att försvara sin heliga tro och sin kyrka mot lögner med risk att detta skulle betraktas som att skylla ifrån sig - det är ju befängt. Såsom Paulus försvarade sig och sin apostlaskara när han kallades för "smitthärd", så måste också vi kunna försvara oss mot fullständigt orättfärdiga anklagelser.
Till slut: Den Svenska kyrkan vill alltså att den katolska kyrkan går till botten med sin kyrkosyn. Hur det är ställt med Svenska kyrkans syn på vad kyrka är vet vi ju alltför väl: Ett människoverk med omvärldens värderingar som norm. Botten är så att säga redan nådd.
Inlägg
7 kommentarer:
Det viktiga är hjärtats renhet - viljan till rening.
Louise
S:t Pius V - bed för oss!
Artikeln i Kyrkans Tidning är en synnerligen dålig "passa-på-råsop", en spark på ett före detta(?) syskon som redan ligger ned. Kravet på att Katolska kyrkan skulle acceptera sex enbart för njutning sänker närmast skribenten och hennes tidning och samfund till samma nivå som männen i Sodom.
Jag tar mig friheten att hänvisa till min egen text: http://konvertiten.blogspot.com/2010/04/om-tidens-tand.html . Problemet med Sv. kyrkan är att man där ständigt strävar efter att vara tidsenlig...
En gång i tiden sökte jag mig TILL Katolsk tro. Nu söker jag mig allt mer FRÅN den svenskkyrkliga. Tråkigt men sant.
Tack, KatObs/Nytt och Noterat, för ert engagerade rapporterande!
Hej Nytt och Noterat,
Jag tycker att Britta Häll på ledarplats (dessutom!) i Kyrkans tidning var en rent
bedrövlig artikel, jag trodde inte först mina ögon när jag sprang på den på nätet häromdagen. Jag delar denna gång N&N's uppfattning helt.
Krister Janzon
Svenska kyrkan samtycker till abort och homosexualitet. Numera kan homopar vigas i kyrkan. Detta är en skam utan like för oss svenskar. Kommunister, feminister och homolobyister har tagit över makten.
Min intuition säger att förfallet började med prästvigningarna av kvinnor. När man så radikalt bryter mot kristen tradition och troligtvis Guds avsikter, så har man öppnat dörren för alla möjliga nymodigheter. Detta kan inte leda till något annat än det totala sammanbrottet. Jag misstänker att situationen redan är ganska ansträngd och den interna kampen hård. Med öppet homosexuella biskopar, biskopar som tror att jungfrufödseln bara är en ”metafor”, med biskopar som uppenbarligen är kommunister, kan det inte gå på annat sätt.
Så att, flytta fokus från sina interna problem på andras kan ju vara ett sätt att mildra sin smärta – dock endast tillfälligt.
jajamens BLOGG,
Jag tänker inte polemisera mot/med dig,behöver bara få sagt att jag inte delar din åsikt och tycker att det är tråkigt att du så starkt ogillar vad en annan kyrka är.
Herr Bosco skriver "...tråkigt att du så starkt ogillar vad en annan kyrka är."
Tyvärr, den s.k. Svenska kyrkan är ingen kyrka. Den samfundsliknande organisationen saknar biskopar, präster och sakrament.
Den 25 april fyllde DN sid 8, 9 och 10 -- plus en rejäl blänkare på förstasidan -- med berättelsen om hur en katolsk präst hade.... tafsat på två flickor i nedre tonåren. Tafsat. Omkring 1960. För 50 år sedan. Tre helsidor...
Fantastico! Man försöker ge katolikerna en riktig råsmäll -- och det värsta man hittar är en präst som tafsat, för 50 år sedan. Det kan man vara stolt över, som katolik.
Damen i KT gör sitt bästa hon med. "Kondomförbudet har skapat enormt lidande." Minsann. Vet Häll något om hurpass säkra kondomer är? Inte? Lyssna: Helt utan preventivmedel blir 85 kvinnor av 100 gravida inom ett år. Med kondom som skydd blir 15 kvinnor gravida. Felfrekvensen (barnfrekvensen) är alltså 15%, eller snarare 18%. I nivå med rysk roulette, förstår KT.
Men vi har ju det säkra och trygga p-pillret? Jo. Det började säljas 1964 i Sverige. Och detta fick mycket snabbt konsekvenser. 1960 gjordes 2.792 aborter i vårt land. 1970 gjordes 16.100. 1975 var det 32.526. 1979 hela 37.920. Den siffran "överträffades" först 2008, då 38.053 aborter utfördes.
Det innebär att redan 1976 -- tolv år efter pillerintroduktionen -- togs över 24% av de påbörjade små barnen avdaga. Och sedan ligger siffran däromkring, med en svacka kring 1992 (22%). Sedan 1996 har siffran varje år legat över 25%.
Vart fjärde litet barn avlivas alltså. Det ska man förstås tala tyst om även om man är feminist eller så. Självklart; annars skulle ju 'folk' ('massorna', hoi polloi) börja undra om 'vi' lever rätt.
'Survival of the fittest' talar man ju ibland om. Att det här pillertrillandet gör människor 'unfit for life' är ju ganska uppenbart!
Skicka en kommentar