Jo, visst var det så. De första värjstötarna var futila och skulle inte få någon biskop i världen avskedad. Men när den formliga klappjakten på en biskop satts igång så finns det inga gränser. Det är hans egna kollegor med biskopskonferensens ordförande ärkebiskop Zolltisch i spetsen, som bestämt sig och då skys inga medel. Biskopen ansågs nämligen "konservativ".
Att åklagaren sedan inte lyckades hitta en enda detalj om den som sexövergreppen sades ha skett mot - inte ens hans namn - är en parentes, och när man sedan hittat det påstådda "offret" så förnekar denne bestämt att biskopen skulle gjort något mot honom:
Jag har aldrig blivit antastad av biskop Mixa. Jag står till hans förfogande som ministrant i domkyrkan, det gäller än idag.
Vem anmälde då det hela? Tydligen några anställda på biskopens kontor. Det utpekade "offret" anser hans namn utnyttjats i en maktkamp och han är "chockad", även hans fästmö. Biskopen själv förnekar också bestämt denna senaste i raden av anklagelser mot honom. Han har varit en mycket omtyckt seminarieledare, som fått unga män att söka sig till prästämbetet i uppseendeväckande stort antal, och kallelserna har varit stabila. Flera av hans forna ministranter har uttalat sig. En säger det hela är absurt: "Biskopen har aldrig uttryckt sin sexualitet".
Biskop Mixa är idag en bruten man. Han befinner sig på ett sjukhus i Schweiz - "för behandling av sitt alkoholmissbruk" heter det i en del tidningar. Sanningen? En sedan länge emotsedd knäoperation!
Hela historien om biskop Mixa är skrämmande, tragisk och tänkvärd. Den handlar inte om sexuella övergrepp, inte heller om bedrägerier utan om krass maktpolitik inom kyrkans egna led. En annan form av övergrepp alltså, som det talas mera tyst om.
För de som kan läsa tyska finns här en bra översikt.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar