Dom utan rättegång

Medan vi gläds åt Kristi uppståndelse fortsätter media ge oss sin påskpresent i form av attacker mot påvens person. Att uppgifter många gånger är helt tagna ur luften tycks inte bekymra, och påpekas det så tas detta som ett upprörande försvar för präster som begår sexuella övergrepp.

Den 25 mars hade SvD en krigsrubrik:

"Påven lade ner pedofilutredning"

Men läser man om fallet så pågick utredningen för fullt, tills prästen ifråga vädjade att han inte kunde delta i några utredningar, han var döende. Fallet lades ner. Mannen dog bara månader senare. Vilken skuld påven hade i detta fall borde varje tänkande människa fråga sig. Ändå hör de till de som skapat stora rubriker i New York Times och över hela världen. SvD-rubriken fanns i flertalet landsortstidningar.

Nu senast har nyhetsbyrån AP visat att den inte bara samlar nyheter utan också tillverkar dem. Man har hittat ett gammalt fall i Tucson, Arizona, och menar att kardinal Ratzinger förhalat att en präst där inte blev "avkragad" trots biskopens vädjanden. DN hakar på och nu blir rubriken:

”Påven skyddade pedofilutpekad präst”

Att prästen ifråga blev tagen av banan, suspenderad, redan 1992 och att biskopen inte förrän 2004 bad Vatikanen att frånta gärningsmannen prästtiteln, framgår dock ej av AP:s forskningar. Nuvarande biskopen i Tuscon, Gerald Kicana, säger att han talat i femton timmar med journalister och förklarat att kardinal Ratzinger inte på något sätt förhindrat något - "men ingen vill ju lyssna". Källan som AP använt är en advokat, som presenterat brevkopior från biskoparna till Rom att ärendet måste påskyndas. Men enligt biskop Kicana är de tagna ur sitt sammanhang. Istället menar biskop Kicana att det var Ratzinger som

"tre gånger kontaktade ledningen i Tucson för att påskynda processen. Biskop Moreno svarade då att det är ett komplicerat ärende med massor av material att gå igenom".

Dessa exempel visar att man måste behandla varje fall för sig. Man dömer just nu en ledare på grundval av rubriker som ofta inte speglar verkligheten. Men kan allmänheten göra det? Kan journalisterna, om de inte ens bemödar sig att kontrollera fakta? En fråga måste också inställa sig, och det är vilka motiven egentligen är att komma åt påven.