Att leda ett folk

I skrivandes stund förs Corazon Aquinos kista genom Manila i kortege till katedralen. Miljontals människor följer hennes väg och från skyskraporna regnar det gul konfetti, det vinkas med gula flaggor, till minne av den gula revolutionen 1986, då den korrumperade diktatorn Ferdinand Marcos tvingades till landsflykt, efter valfusk. Stridsvagnarna stoppades med rosenkransböner - överallt där änkan Aquino uppträdde samlade hon enorma folkmassor.



Aquino omnämndes av sin närmaste vapendragare, kardinal Sin, som "Guds gåva till Filippinerna". Själv betonade hon ofta att hon blivit utvald av Gud att tjäna det filippinska folket. Detta skulle förmodligen betraktas som ett högst magstarkt uttalande i det svenska samhällsklimatet. Men "Mama Cory" framstod aldrig som en makthungrig madame (vilket hennes nuvarande efteträdare Gloria Macapagal Arroyo ofta beskylls för). Istället finns det ett drag av ödmjukhet kring hennes person och hela hennes livshistoria. Den är väl värd att studera, inte minst av våra egna politiker. För Corazon Aquino var det viktigaste inte det som uppnåddes för dagen, utan för evigheten. Med siktet inställt att tjäna Gud i första hand ledde hon en jättenation ut ur krigsekonomi och förlamande despotism och gav folket en identitet och stolthet som denna dag visar sig tydligare än någonsin.