2009-07-26

Kontraster

Nationalhjälten Corazon Aquino ligger för döden i Manila. Påven har skrivit till henne och det börjar strömma in vittnesmål om hur hon fått personer i sin närhet att omvända sig.

Samtidigt känner filippinernas president Gloria Macapagal-Arroyo isvindarna från folket, oron infinner sig. Efter hennes åtta år vid makten har visserligen storföretagens vinster ökat femfaldigt. Men samtidigt har fattigdomen också ökat. En tredjedel av folket lever under svältgränsen och miljöproblemen är alltjämt oöverskådliga. Utbildningssektorn brottas med problem som ärvts sedan tidigare, och går ut på att både mängd och kvalitet saknas. Man halkar ständigt efter de andra asiatiska länderna, trots att engelska är ett andra modersmål för de flesta.

Vad gör då presidenten? Hon är fullt upptagen att bita sig kvar vid makten, ty det är ett känt mönster att när man väl förlorat makten så är det domstolen nästa för utredning av de korruptionsaffärer som tillhör ämbetet i detta land. När inga lagliga medel återstår så får man ändra lagen. Och det kan man enklast göra under undantagstillstånd, med hänvisning till säkerheten. Skulle det uppstå oro i landet skulle detta alltså välkomnas främst av den sittande makteliten.

Mot dessa hot protesterar nu många. En biskop i Bacolod, Negros, har uppmanat alla skolor att stänga imorgon, dagen för presidentens sista "state of nation", en redovisning av hur nationen har det, och protestera mot hennes fasthållande vid makten. Kardinal Rosales uppmanar henne att inte försköna.

Samtidigt kandiderar den gamle filmstjärnan, expresidenten Joseph Estrada, åter för presidentskapet, trots att han suttit i fängelse för korruption tidigare. Men det hindrar honom inte från att köpa röster med utdelning av mobiltelefoner och reda pengar i handen, 500 dollar får den som besöker hans möten! En annan rubrikskapare, guvernören Eddie Panlilio, kandiderar också, till sin ärkebiskops stora förtvivlan. Ty - han är katolsk präst.

Allt detta kan man läsa i söndagsupplagan av The Inquirer. Och mitt i denna vildavästernpolitik en krönika av Carl Bildt om Sveriges förestående förträffliga insatser som EU-ordförandeland.

2 kommentarer:

Bitte sa...

Bra inlägg - tack för det!

Anonym sa...

Lilla Sverige: jag tycker ofta synd om henne! Under Olof Palme försökte hon bemästra hela världen, nuförtiden orkar hon inte hålla huvudet ens uppe i den egna ankdammen!