Katoliker skriver öppet brev - eller?

Kyrkans tidning rapporterar om den halvsidesannons som den italienska vänstertidningen Corriere della Sera publicerade fredagen den 25 juli. Artikeln talar om ett femtiotal katolska grupper som direkt uppmanar påven att påbörja en "reformprocess" för att avskaffa det s.k. preventivmedelförbudet. Med detta menas den linje som katolska kyrkans läroämbete alltid intagit när det gäller födelsekontroll, och som accentuerades med encyklikan "Humanae vitae" 1968.

Kampanjen är regisserad av organisationen Catholics for Choice. Vad är då detta? Denna lobbyorganisation grundades på 1970-talet av några kvinnor i New York. Modergruppen hade en annan titel: "Catholics for the Elimination of All Restrictive Abortion & Contraceptive Laws". Dess första ordförande var Joseph O'Rourke, en fd jesuitpater som blivit suspenderad. Dess tredje ordförande var Frances Kissling. Efter ett halvår i kloster utträdde hon på grund av sina åsikter gällande skilsmässsa och abort. Hon grundade sedan abortkliniker både i New York och utomlands, och blev därför exkommunicerad av sin biskop.

Nuvarande ordföranden Jon O'Brien har varit mycket aktiv att ändra abortlagarna i Irland och särskilt i underutvecklade länder. Han har anlitats av bl.a. SIDA, som bekostar abortkliniker även i länder där detta är förbjudet enligt lag.

Organisationen har stor budget, som bekostas av en mängd fonder. Många har stödområden som knappast gynnar den katolska saken, däribland The Playboy Foundation. På programmet står fri abort, fri tillgång till preventivmedel, samt en rad åtgärder för att förändra synen på sexualitet hos katoliker. Dessutom verkar man för vigning av kvinnor till präster och upphävande av celibatet, samt att Heliga Stolen skall berövas observatörsstatus i FN.Man har även en särskild bevakning av påven, kallad Pope-Watch, vars bidrag har det gemensamma att ge en negativ bild av påven och hans inflytande, som man vill skall starkt reduceras.

Amerikanska biskopskonferensen har helt tagit avstånd från organisationen, som man inte anser vara katolsk. En biskop Bruskewitz har dessutom uteslutit organisationens medlemmar i hans stift från den sakramentala enheten med kyrkan.

Detta är en bakgundsinformation som bör finnas med när man läser om detta öppna brev till påven, som ibland ges intrycket att vara en spontan reaktion från katoliker i allmänhet. Men alltså är en välfinansierad stategisk kampanj från en lobbyorganisation.

Får man vanhelga sakrament?

I USA rasar katoliker nu över en händelse i Florida. En student tog en konsekrerad hostia med sig ut från mässan, enligt honom själv för att förevisa andra. Någon - en flicka - försökte fysiskt hindra honom, och han mottog efter mässan hotfulla kommentarer. Studenten gjorde stor sak av detta och gick till ledningen för universitetet. Hostian är nu återlämnad. Så vad är det frågan om?

Jo, en biologiprofessor i Minnesota, P.Z. Myers, gjorde en lång och blasfemisk kommentar på sin mycket lästa blogg Pharyngula där han kallar den konsekrerade hostian för ett "j_kla kex" och han menar alla upprörda katoliker vara

vilseförda galningar som skriker och vill att mänskligheten ska dansa efter deras mytiska tamtamtrummor.

Det är anmärkningsvärt att bloggen presenteras som om den handlade om naturvetenskap: "Evolution, development, and random biological ejaculations from a godless liberal". Men vid närmare beskådan så tycks det mest vara attacker mot kristna som professorn ägnar sig åt på sitt kontor.

Men professorn går ännu längre än reflekterar. Han föreslår att man skall skicka in konsekrerade hostior till honom så han kan

vanhedra dem, gladeligen, och med fanfar

Vidare att behandla dem med

djup respektlöshet och grovt kexövergrepp, detta med glädje och gapskratt i mitt hjärta.

Till detta inlägg kom det sedan 2000 kommentarer, många som hejade på professorn, i enlighet med den ateistiska principen "det man inte tror på måste man vanhelga, annars kan det tolkas att man tror på det". Men också många upprörda röster från katoliker och andra.

Sagt och gjort - hostior inkom i brev, och professor Myer stack en rostig spik i en hostia och kastade den i soporna, med ett blad ut Koranen och Richard Dawkins bok God Delusion. Ty "inget är heligt". Triumferande beskrev han sedan sin heroiska gärning på bloggen.

Även den uppburne evolutionisten Richard Dawkins går in till försvar för Myers blasfemiska uttalanden. Han uppmanar alla skriva stöd för professor Myers och häcklar "någon kallad Bill Donohue" (han är president i Catholic League for Religious and Civil Rights , den största civilrättsliga katolska organisationen i USA ) för att hans "verklighetsuppfattning är så svag att han inte kan skilja ett kex från Jesus." Och han konstaterar att frågan "sammanfattar allt som är löjligt i det religiösa sinnet."

Hela saken har kommenterats av några katolska skribenter, särskilt Mark P. Shea i sin blog är mycket tydlig: Vi katoliker ska inte låta oss utsättas för dessa angrepp, menar denne krönikör. Vi måste handla som vid ett brottmål liknande andra, att rita hakkors på synagogor t.ex., söka rätt i sak, gå till domstol. Det handlar om vår trovärdighet.

Kristna är pest

Claphaminstitutet, ett nätverk för att värna kristen värdegrund i samhället, skrev en debattartikel i DN. Det triviala budskapet var att skilsmässor inte är bra för barnen, och man borde göra något för att minska dem. Uppmaningen ställdes till folkhälsoministern.

Detta räckte för att vår liberala press skulle få skrämselhicka. Tidningen Expressen utbrister på ledarplats: Lyssna inte! Anledningen är främst att debattartikelns skrivits av kristna:

"kd-kriget mot skilsmässorna är en obehaglig påminnelse om att en högerevangelistisk idérörelse har sina tarmar långt inne på socialdepartementet. Måtte Maria Larsson kapa av dem."

Kristet är höger alltså. Och höger är otrevligt - vad man än nu säger. Så öppet blottas fördomarna på Expressen.

(Man slänger vidare till med :

Med svepande hänvisningar till "ny forskning" försöker de leda religiöst motiverade irrläror i bevis. Men den offentliga debatten är ingen predikostol. Här finns lite utrymme för svavelosande slarv. --- I övrigt faller Claphaminstitutets argumentation lika platt som de kristna förr trodde att jorden var.

Nu var det bara så, att jordens sfäriska form beskrevs redan av kyrkofäderna på 300-talet. Franciskanmunken Roger Bacon beskrev på 1200-talet också ett sätt att ange lägeskordinater på den. Någon platt jord har aldrig ingått i den kristna trosföreställningen, inte sfärisk heller för den delen. Detta som en kommentar till "svavelosande slarv".)

Att många ungdomsproblem orsakas av faderslösa hem är välkänt, det har bland andra Anders Carlgren på Fryshuset hävdat under decennier, med tunga argument bakom sig i form av konkreta erfarenheter. Idag är det så lätt att separera, till och med när barnen bara är några år gamla. Lösningarna söks ofta utanför familjen i form av organisationer som BRIS och ungdomsmottagningarna, med risk att ytterligare en kil slås in mellan familjemedlemmarna. Istället för att man tar tag i problemen så exporterar man dem till instanser utanför familjen, "främmande människor" skulle man säga i andra kulturer.

Naturligtvis finns det i botten ett tomrum. När förälskelsen tar slut och kommunikationen upphör återstår ingenting - inte ens institutionen Äktenskapet, som en nåderik inrättning för mänsklighetens väl och livets vidareförande, dess "traderande", ett gudomligt uppdrag som står över våra känslor och tillkortakommanden. Kan man vila sig i den övertygelsen och tron, så klarar man även de mest hopplösa luckor i kommunikationen - i sin gemensamma tro. Och det är då barnen kan känna sig trygga. De vet, att även om föräldarrna inte fungerar så bra just nu, så kommer de att göra det framöver. De lämnar inte skeppet, det finns en dimension till - och den är inte enbart mänsklig.

20080725

TT-AFP, DN och kampanjen mot kyrkan

Om inget har upptäckt det tidigare är det nu uppenbart: Nyhetsbyrån TT har och dess storebror AFP har något emot katolska kyrkan. Dagens Nyheter tar tacksamt emot de infama skrönor som levereras. Vi kan således läsa att polisen fått exceptionell rätt att ingripa mot dem som

"orsakar förtret och besvär" — som delar ut kondomer, informerar om aborter och homosexuellas rättigheter eller på annat sätt stör påvens besök.

Vad det egentligen handlade om var att samma regler gäller som vid stora sportevenemang. Bland annat får polisen belslagta färgbomber. Det kanske man ska vara tacksam för.

Vidare avslutar DN en artikel, med att triumferande meddela att

bordeller i Sydney gör blomstrande affärer i samband med besöket.

Källan till denna viktiga nyhet var en bordellägarinna som ansåg affärerna fördubblats under den gångna veckan. Huruvida det var journalister som stod för ökningen framgick dock ej av artikeln.

Å andra sidan klagas det på att påvebesöket finansieras med statliga medel. Hemska tanke.

Varje TT-telegram om detta evenemang innehåller en släng avsedd att håna och förmedla en bild av kyrkan och dess troende medlemmar som något osympatiskt, moraliskt tvetydigt och hopplöst marginellt. Men det handlar alltså bara om insinuationer, skickligt - för att inte säga diaboliskt - insmugna i högst oskyldiga nyhetstelegram som distribueras till dagstidningar och text-TV.

2008-07-19

Pedofilfrågan - inte bara kyrkans

Påven är i Australien. Det faktum att tvåhundratusen ungdomar reser över halva jordklotet för ett evenemang som till stor del består i gudstjänster av olika slag där man ber om sanning, fred, enhet, livsmening...kommenteras inte ofta. Däremot den sk pedofilfrågan. Av fyra artiklar i DN om ungdomsdagarna i Sydney handlar fyra om huruvida påven ber om ursäkt eller ej. Redan på flygplanet konfronterades påven med skandalerna (en av fem ställda frågor). Snart kablades ut att påven "ber om ursäkt", vilket tolkades på olika sätt, mest negativt.

Men vad har påven sagt, och vad har han gjort? På flygplanet sade han att

från början, från de första århundradena, är prästämbetet oförenligt med ett sådant beteende, därför att prästen är i Herrens tjänst, och Herren är helighet personifierad...

Vi måste reflektera över vad som är otillräckligt i vår undervisning de senaste decennierna: det fanns under 50- 60 och 70-talen idéen om proportionalism inom etiken. Man menade att inget är ont i sig självt, utan endast i proportion till annat; med proportionalism kunde man tänka om en sak - och här kunde det även vara pedofili - att i proportion till annat kunde det vara bra. Nu måste man säga: detta har aldrig varit katolsk lära. Det finns saker som alltid är onda, och pedofili är alltid ont...Jag tror det viktigaste är att ge ordet (ursäkt) ett konkret innehåll, och det är att det måste tala om för oss vad som är otillräckligt i vårt beteende, vad vi måste göra just nu för att förebygga, hela och försona.

Det mest anmärkningsvärda här - som gått världspressen spårlöst förbi - är påvens referens till felaktig etik. Den är inte svår att upptäcka idag, när man ursäktar olika brott mot den heliga renheten med att i botten finns ju kärlek, och kärlek kan aldrig vara fel. Detta är en emancipationens credo - och det står alltså inte i någon relation till vad kyrkan lär, utom i motsats. Påven behöver alltså inte be om ursäkt för kyrkan - som många tycks kräva - men för att de som är satta att undervisa och övervaka inte gjort det tillräckligt fast. Biskoparna. Att sedan dessa inte har polisiära möjligheter att veta allt, är en annan fråga. Men får man veta måste man agera.

En gammal sanning måste här upprepas: Om den inre kontrollen saknas måste den ersättas av en yttre: om samvetet är fört bakom ljuset återstår regelverk, angiveri och polis. Det är paradoxalt nog just den inre kontrollen som kyrkan ofta beskylls att lägga på de troende.

Man kan sammanfatta med att offren inte är offer för kyrkan, utan för tidsandan. Övergreppen är relativt sett betydligt mera omfattande i familjesammanhang, i hemmen. Det är ingen ursäkt, men en tragisk sanning som hör till helhetsbilden.

2008-07-19

Oheliga familjen

Sveriges Radio har en sommarserie kallad "Heliga familjen". Första programmet förkunnar ganska snart vad det handlar om. Vi läser i programförklaringen:

"När övergick vi från att vara storfamilj till att bli kärnfamilj? Professorn i historia Yvonne Hirdman kallar det för familjeonani och historikern David Tjeder tar död på myten om familjen som något naturgivet, något som alltid funnits."

En omdefiniering alltså. Familjen som en samhällets minsta enhet grundad på äktenskap mellan man och kvinna utmålas närmast parodiskt som något löjeväckande och fruktansvärt inskränkt. I en intervju med riksdagsmannen Ola Nilsson om hans bok "För äktenskapet - i tiden" så skjutsas han raskt in i ett hörn där han framstår som en hopplös extremist som förlorat all kontakt med sin tid.

Så skall tiderna förändras. Med statligt betald propaganda.

20080707

Queer (udda) var ordet

I en understreckare i SvD den 25 juni benämnd "Kristendomen guldgruva för queerteoretiker " konstaterar Jayne Svenungsson att det var

först i och med reformationen som äktenskapet alls upphöjdes till gudagivet ideal. Det högsta idealet för det kristna livet var dessförinnan celibatet. För att finna idén om mannens och kvinnans biologiskt grundade komplementära funktioner får man gå ännu längre fram i historien. Först under 1700-talet växer föreställningen om en radikal biologisk skillnad mellan könen successivt fram.

Hon vill i artikeln införa den kristna traditionen som en källa till queerteorier - alltså sammanhang då könet förlorar sin biologiska bestämning och är något som människan bestämmer själv över. Höga Visan anförs, och det faktum att präster klär sig kvinnligt (sutan, rochett?) och lärarinnor kallas "syster".

Inte nog med det. Själva frälsningshistorien är ju "queer" och tycks inrymma både frånvaro av fader och kroppsliga förvandlingar, som inte står "könsbyten" långt efter:

Kristus, lär flera av evangelierna, föds som man av en jungfrulig kvinnlig kropp. Den jordiska fadern tycks sålunda umbärlig. Genom evangelierna får vi sedan följa hur denna av kvinnligt kött frambringade manliga kropp (att jämföra med Guds frambringande av Eva ur Adam i skapelseberättelsen) genomgår en rad förvandlingar och förflyttningar som fullbordas i himmelsfärden.

Ack ja. Man undrar om lektor Svenungsson öppnat de patristiska skatterna och kyrkolärarna. För att nu bara ta några: Johannes Chrysostomos ("guldmun"):

Ty (Gud) sade inte, att han endast gjorde en man och en kvinna, utan också att han gav sin befallning att den ende mannen skulle sammanfogas med den enda kvinnan. Men om det hade varit hans vilja, att han skulle ta bort denna enda och ta in en annan, så skulle han, när han hade gjort en man, ha format många kvinnor. Men nu visade han både genom det sätt han skapade och genom det sätt han gav lagen, att en man kontinuerligt måste bo med en kvinna och aldrig bryta förbindelsen med henne." Johannes Chrysostomos, Om Matteus, 62:1, år 370.

Under hela kyrkans tradition har Paulus ord varit vägledande i synen på äktenskapet som en mystisk förening av två individer som genom sin natur kompletterar varandra:

‘

Detta är ett stort mysterium – jag menar i förhållande till Kristus och kyrkan’. Han (Paulus) menar, att det stora tecknet på detta mysterium är enheten mellan mannen och kvinnan…. Precis som en man överger sina föräldrar och håller sig till sin hustru, så överger han också varje misstag och håller sig till kyrkan och underordnar sig själv under hennes huvud, som är Kristus."

Ambrosiaster, I efesierna 5:31, år 384.

Vi har ju också S. Thomas av Aquino som klart definierar äktenskapet som en Gudi behaglig inrättning, där även njutning finnes, ty "njutning i en god handling är gott", men när den sökes utanför äktenskapet, eller innanför för sin egen skull, så är det en svår synd. Det ligger i själva skapelsens hemlighet att den biologiska skillnaden är en konstitutiv del av vårt fortbestånd - och också alltså av äktenskapet.

20080707

Svenska synden bryter gränser - utan tvekan

I högsommarvärmen går årets "Pridefestival" av stapeln i Stockholm. Vad festivalen går ut på, mer än att idéer och uttryck för "homosexualitet, transfrågor och sex" skall ges utrymme på olika sätt, är svårt att få grepp om. Ett sorts Kiviks marknad med tema kanske. Lite artister, lite försäljning, lite mat och dryck.

Kivik hade ju förr det berömda "porrtältet". Här visas det pornografi i Kulturhuset och hålls föredrag om det manliga könsorganet. Ett skolprogram "föreslår att homosexualitet, bisexualitet och transsexualitet ska uppmuntras och att lärarna ska vara mera lyhörda och uppmuntra avvikningar."

Till saken hör att man måste betala, ty spektaklet är en lysande affär. När man betalat 700 kr får man en "dog-tag", på svenska kallas det för dödsbricka. Denna har designats av formgivaren Jake Rydqvist och den är

"ett halsband som kombinerar stil och substans genom att leka med urtypen av det katolska radbandet, för att med denna symbol väcka frågan om hbt-personers sexuella frihet. Korset är utbytt mot en transparent platta som med en lysdiod låter bäraren signalera olika budskap med tre olika färger. Rött för syndig, blått för fest och vitt för stolt."

En rosenkrans för synd?

Det är alltså ingen slump att den liknar en Rosenkrans, och ingen slump att den inte kan användas som en sådan, utan istället skall den signalera "synd, fest och stolthet". Det är en uttänkt design.

"Halsbandet hämtar inspiration ur katolska radband och i mitten sitter en massiv ring med referenser till sadism-, och sadomasochism"

kan man läsa i Dagens Media.

Vidare läser vi på festivalens hemsida:

Årets tema är Swedish Sin, Breaking Borders – Svenska Synden Bryter Gränser och festivalen har ett internationellt fokus och belyser hbt-personers rättigheter utanför Sveriges gränser.

Svenska kyrkan "storsatsar", bl.a. med "tydligare fokus på barnen" och ärkebiskop Wejryd deltar med anförandet "Is Christianity a closet?". Inslagen andas annars mest av allt pueril exhibitionism, vilket framgår av programpresentationerna i Aftonbladet.

20080615