Kristna är pest

Claphaminstitutet, ett nätverk för att värna kristen värdegrund i samhället, skrev en debattartikel i DN. Det triviala budskapet var att skilsmässor inte är bra för barnen, och man borde göra något för att minska dem. Uppmaningen ställdes till folkhälsoministern.

Detta räckte för att vår liberala press skulle få skrämselhicka. Tidningen Expressen utbrister på ledarplats: Lyssna inte! Anledningen är främst att debattartikelns skrivits av kristna:

"kd-kriget mot skilsmässorna är en obehaglig påminnelse om att en högerevangelistisk idérörelse har sina tarmar långt inne på socialdepartementet. Måtte Maria Larsson kapa av dem."

Kristet är höger alltså. Och höger är otrevligt - vad man än nu säger. Så öppet blottas fördomarna på Expressen.

(Man slänger vidare till med :

Med svepande hänvisningar till "ny forskning" försöker de leda religiöst motiverade irrläror i bevis. Men den offentliga debatten är ingen predikostol. Här finns lite utrymme för svavelosande slarv. --- I övrigt faller Claphaminstitutets argumentation lika platt som de kristna förr trodde att jorden var.

Nu var det bara så, att jordens sfäriska form beskrevs redan av kyrkofäderna på 300-talet. Franciskanmunken Roger Bacon beskrev på 1200-talet också ett sätt att ange lägeskordinater på den. Någon platt jord har aldrig ingått i den kristna trosföreställningen, inte sfärisk heller för den delen. Detta som en kommentar till "svavelosande slarv".)

Att många ungdomsproblem orsakas av faderslösa hem är välkänt, det har bland andra Anders Carlgren på Fryshuset hävdat under decennier, med tunga argument bakom sig i form av konkreta erfarenheter. Idag är det så lätt att separera, till och med när barnen bara är några år gamla. Lösningarna söks ofta utanför familjen i form av organisationer som BRIS och ungdomsmottagningarna, med risk att ytterligare en kil slås in mellan familjemedlemmarna. Istället för att man tar tag i problemen så exporterar man dem till instanser utanför familjen, "främmande människor" skulle man säga i andra kulturer.

Naturligtvis finns det i botten ett tomrum. När förälskelsen tar slut och kommunikationen upphör återstår ingenting - inte ens institutionen Äktenskapet, som en nåderik inrättning för mänsklighetens väl och livets vidareförande, dess "traderande", ett gudomligt uppdrag som står över våra känslor och tillkortakommanden. Kan man vila sig i den övertygelsen och tron, så klarar man även de mest hopplösa luckor i kommunikationen - i sin gemensamma tro. Och det är då barnen kan känna sig trygga. De vet, att även om föräldarrna inte fungerar så bra just nu, så kommer de att göra det framöver. De lämnar inte skeppet, det finns en dimension till - och den är inte enbart mänsklig.

20080725