Är vi lättlurade?

Vi har samlat ett antal länkar och citat i en separat artikel angående påvens påstådda hets mot homosexuella och transsexuella. Exemplet visade att det är inte är särskilt svårt att skapa en opinion, även om fakta är fabricerade. Det väcker oro inför framtiden.

HomO luftar sina fördomar

Efter Reuters lyckade kupp att lägga lämpliga ord i påve Benedikts mun som får honom att framstå som om han vill ha skottpengar på homosexuella (ja - faktiskt inte långt därifrån) så har debatterna rasat i bloggarna. Men också en del tidningar har tagit upp frågan. DN har redan nämnts, och Dagen har också förstått att det var något som inte stämde. I Smålandsposten så beskriver man i ledaren attacken mot påven och ställer några mycket bra frågor. Man har uppmärksammat att bloggen Second Opinion frågat kanslichefen på Ombudsmannen för diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) George Svéd, vad han tycker om saken. Han kommenterar de förmenta uttalandena av påven på följande sätt:

Den religiösa delen är fullt förståelig, vilket har sin grund i den kyrkliga rädslan. Men det är underligt att man vill tillskriva religiösa extremister så pass stort utrymme.

Han menar alltså ledaren för världens 1,5 miljard katoliker, den största religiösa grupp vi känner, en femtedel av världens befolkning.

Vidare säger han att homosexuella handlingar är skyddade i "internationella överenskommelser" och

Det är påven som är knäpp och inte överenskommelserna.

Han kritiserar att DN så okritiskt tagit in uttalanden från påven utan kommentarer:

DN borde ha problematiserat påvens homofoba åsikter

tycker denne ämbetsman.

Men vi vet ju nu att allt var en så kallad tidningsanka, fabricerad av Reuters och distribuerad av AFP och TT. (Vi har kontaktat TT och de verkar inte förstå att ordet "sade" är samma sak som att mena att någon faktiskt sagt något).

Här finns dock en rad andra anmärkningar att göra. Om kanslichefen på HomO menar att katolska kyrkans ledare är en religiös extremist, vilka företräder då en normaluppfattning - den svenska staten, eller dess regering med fyra högst nyckfulla minoritetspartier?

Tjänstemännen måste också kunna lära sig att skilja mellan katolska kyrkan som religionsutövare och som "expert på mänsklighet" - aktör i alla frågor som rör mänsklighetens öde. Det grovt felciterade talet var inte påvens jultal till världen, utan en sammanfattning av året till hans närmaste medarbetare.

Att George Svéd anser att tidningarna inte kan återge påvens uttalanden utan att "problematisera" är också intressant. Kan inte läsarna själva klara tolkningen? Och varför ska just nyheter från Vatikanen behöva "oskadliggöras"? Kanske även kristna är i behov av "problematisering" - ganska ofta till och med - av det som myndigheter och media förmedlar.

Kanslichefen på HomoO avslöjar också sin fördomsfulla inställning till katolska kyrkan. Det klär inte en ämbetsman som är satt att skydda svaga grupper mot diskriminering. Eller som Smålandspostens ledare pregnant frågar:

Förstår en ombudsman som jobbar med diskriminering att han exkluderar inte minst invandrade katoliker i Sverige med sitt språkbruk?

Vi väntar också spänt på att den "fördjupande" och "nyhetskorrigerande" journalistbloggen Second Opinion ska korrigera sin fördjupning om påvens "homofobi", där således knappast en stavelse har med verkligheten att göra.

Dagens Nyheter nyanserar snabbt

På dn.se har Clas Svahn blixtsnabbt och mycket förtjänstfullt (julafton!) reagerat på vår analys, och refererat till denna sida. Vi kan bara tillägga att självklart så finns det i talet anspelningar på en modern livsstil, som även innefattar ett bejakande av homosexuella relationer. Men detta är alltså inte huvudpoängen, utan emancipationen - frigörelsen från ett universellt sammanhang, en "människans ekologi". Detta är ju fjärran från att fördöma enskilda grupper eller personer. Man kunde ju i sådana fall lika gärna fantisera om att påven fördömer alla som lever samman utan att gifta sig, eller alla som utövar barnbegränsning, eller de som manipulerar med embryon. Eller julkonsumenternas brist på helhetstänkande. Det finns en rad tänkbara målgrupper. Men man har plockat ut homosexuella och transsexuella för att få en sensation som passar i tiden.

Lögnaktig mediaattack mot påven

Lagom till jul drar pressen igång en kampanj mot påven och därmed också den katolska kyrkan med dess miljardstora skara. Upphovet är en artikel från Reuters, som gått ut i ett antal stora tidningar, däribland Herald Tribune, naturligtvis med lämpliga bilder på påven i blåsväder. Reuters har skickligt tagit några avsnitt från påvens stora jultal till kurian och satt dem samman med några uttalanden från "en ledande person i kurian" i oktober som kallar homosexuell livstil som "en avvikelse, något onormalt, ett sår". Dagens Nyheter menade att påven uttalat sig om såväl homosexuella som transsexuella - något som man sedan tog tillbaka i webbupplagan efter vårt påpekande (Redaktören svarade att påven "tydligt syftar på dessa utsatta grupper även om han inte nämner dem vid namn.") I Aftonbladet menade man att "Påven fördömde även transsexuella i sitt tal". Expressen skriker om "Påvens attack på homosexuella". Allt för att väcka folkets hat. Och det är inte svårt att lyckas med. Påven har bland annat kallats för "världens ondaste människa" och åtskilliga, även Sveriges TV, understryker på Text-TV hans ålder - en dåligt förklädd antydan om senilitet alltså.

Om man studerar det 3568 ord långa talet så är det endast ett litet stycke som behandlar "mänsklighetens ekologi". Han talar där om att kyrkan inte kan begränsa sig till sina troende utan måste förkunna sitt ansvar för hela skapelsen. Ty

när kyrkan talar om människonaturen och påminner om att den utgörs av mannen och kvinnan och när den ber om respekt för skapelsens ordning rör det sig inte om gammalmodigt metafysiskt tänkande. Nej, det rör sig om att ha tilltro till Skaparen och att lyssna på Skapelsens språk. Att förakta detta språk betyder att människan förstör sig själv och förstör Guds verk.

Han talar också om emancipationen från Skaparen som människan själv väljer, en autoemancipation som medför att man tror sig kunna leva ensam, för sig själv - till och med skaffa barn för sig själv. Men stora skolastiska teologer har definierat äktenskapet, den livslånga föreningen mellan man och kvinna, som ett skapelsens sakrament som Skaparen har instiftat och som Kristus har visat genom sin förening med mänskligheten genom tiderna. I detta 348 ord långa avsnitt avslutar påven att referera till Humanae vitae, där påven Paul VI försvarar kärleken mot en sexualitet som är konsumerande och den mänskliga naturen mot onaturliga manipulationer.

Nå - hur var det då med fördömanden av homosexuella och transsexuella? De finns inte. En snabbsökning i artikeln visar att varken homo- eller transsexualitet nämns. Tidningarna ljuger helt enkelt. Man kan visserligen tolka in påvens tal om skapelseordning som ett försvar för äktenskapet - men det är en tolkning som varje tidning måste stå för själva. Och någon nyhet är det väl knappast att kyrkan försvarar äktenskapet. Men några fördömanden av homosexuella finns inte - än mindre av transsexuella.

Vi ska inte vänta oss att någon nyhetsbyrå ber om ursäkt. Det hela är ju iscensatt med stor beräkning.

Vad sade påven för övrigt? Han uppehöll sig mest vid sina intryck av mötet med ungdomar från hela världen i Australien. Det möte som världspressen helt missade. Kanske det är media som lider av åderförkalkning.

Vem äger sjukvårdens värdegrund?

Vår riksbekanta lobbyorganisation för "sexuell upplysning", RFSU, gillar inte tanken på muslimska eller kristna vårdcentraler. I en reaktion på denna blygsamma idé - som också kommit från andra håll - menar dess ordförande att religionsanknytning skulle beröva patienter på "den information eller vård de har rätt till".

Vet man inte att hela vår vårdsyn och sjukhusväsendet uppstod ur den kristna barmhärtighetsprincipen? Att kyrkan var ett villkor för i stort sett all sjukvård för inte så länge sedan? Vi kan ju bara erinta oss vad S. Elisabeth av Ungern betytt för sjukvårdens utveckling i Europa och hela världen, från 1200-talet och till i våra dagar. Milanos universitet är idag inrymt det magnifika "Ospedale Maggiore" från fjortonhundratalets mitt, ett mönster för alla större sjukhus världen över, med sina åtskilda avdelningar och gångar och hygienskt genomtänkta arkitektur, där både själ och kropp skulle tillgodoses. Det grundades av Francesco I Sforza - en av påvestaternas stora kämpar, och ritades av arkitekten Filarete, som också gjort bronsdörrarna till Peterskyrkan.

Detta är bara en i raden av kristna välgörare för sjukvården. Idag drivs otaliga sjukhus och vårdinrättningar av kyrkliga organisationer - inte minst i de underutvecklade länderna. Och vad skulle sjukvården i Mellanöstern vara utan Röda halvmånen? Utan religionen - skulle vi ha sjukvård överhuvudtaget?

Men än mera pinsam är den försägelse som RFSU-ordföranden gör sig skyldig till när hon säger:

– Att en religiös vårdcentral kan dra till sig personal med negativ syn på aborter och preventivmedel får vi nog räkna med. Och att det inte skulle påverka bemötandet tror jag helt enkelt inte på, säger Åsa Regnér, generalsekreterare i RFSU.

"En negativ syn på aborter"...Betyder det alltså att man kan ha en positiv syn på aborter? Och att RFSU faktiskt tycker att aborter är något - positivt? Ja - vad ska vi tro? Vem skulle inte fasa för att en tonårsdotter skulle komma till en ungdomsmottagning, där man har "en positiv syn" på abort? Inte minst om man är katolik eller muslim - eller bara en vanlig sunt tänkande människa som inte är beredd att se sitt barnbarn offras för sitt barns "misstag"?

Kanske det istället är den sekulariserade sjukvårdens värdegrund som ska skärskådas, så att man får den "information eller vård" som man rimligen borde få, och inte en desinformation. Inte minst gäller detta då alla de ungdomsmottagningar som drivs av RFSU med stöd från landsting och kommuner.

Religionsfriheten - oacceptabel för Lars Ohly

I dagens tidningar refereras till en presskonferens med Lars Ohly, ordförande för Vänsterpartiet, där han utvisar en skärpning av äktenskapslagen, som går ut på att alla som innehar vigselrätt skall tvingas att viga även samkönade par.

Det finns säkert de samfund som vill kunna fortsätta att diskriminera på det här sättet. Men jag menar att samhället inte kan acceptera det, säger Lars Ohly i dag på en pressträff med riksdagsjournalisterna.

Begreppet diskriminering är lätt att missbruka. Man undrar till exempel varför Lars Ohly inte för länge sedan har skrikit, när det varje vecka "diskrimineras" par som vill viga sig, men inte får av den präst eller pastor de uppsöker. Vem minns till exempel inte när Björn Borg fick nobben med sin Loredana, av självaste biskop Brandenburg? Ingen röst hördes då om "diskriminering".

Men än allvarligare är det när man betänker att religionsfriheten är inskriven i vår grundlag, närmare bestämt Regeringsformens 2 kapitel 1§6:

1§ Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Att utöva sin religion innebär att man följer sin religions lära och praxis. Men här yttrar alltså Lars Ohly helt ohämmat möjligheten att präster skall tvingas gå emot den. Vi måste alltså ställa Lars Ohlys "samhället kan inte acceptera" mot grundlagens "tillförsäkrad gentemot det allmänna". Det är naturligtvis värt att uppmärksamma att en riksdagsledamot öppet driver en linje som strider mot Sveriges rikes grundlag. Här har kanske riksdagens revisorer (JO) något att bita i.

Har djuren rätt?

På Naturhistoriska Riksmuseet pågår nu en utställning som kallas Rainbow Animals. Museet är förskolornas favorit - hundratals barn kommer varje dag. I presentationen framgår uppdraget tydligt:

Ibland kan man höra folk argumentera mot mänsklig homosexualitet genom att hävda att det inte förekommer i naturen bland djur. Men stämmer verkligen det? Vad är egentligen naturligt? Rainbow Animals är den första utställningen i världen som presenterar detta nya och spännande område inom biologin.I utställningen visar vi ett urval bland de mer än 1500 olika arter där homosexualitet har dokumenterats, bland andra svanar, delfiner, giraffer och apor. Det handlar inte bara om tillfälliga homosexuella förbindelser utan i många fall om par som håller livet ut.

Det som sker hos djur kan alltså ske hos människan. Logiken är klar. Så - vi väntar nu på en utställning om kannibalism i naturen, om djur som begår våldtäkt, dödar sin egen avkomma, som bedriver plundring, och där flocken styrs av en - just det - alfahanne.