Attentatet i Nice idag har alla tecken på martyrium: Tre offer, alla som sökt sig till den vackra katedralen på morgonen för att be. En kvinna i 70-årsåldern fick halsen avskuren medan hon ännu var på knä inför Det Allraheligaste Sakramentet. Sakristanen, 45 år, stacks ihjäl när han skulle ingripa. Och slutligen en blott 30-årig mor, som kunde ta sig ut till ett café mittemot, men förblödde där av svåra stickskador, med de sista orden på sin läppar: - Hälsa min familj, säg dem att jag älskar dem!
Vi minns ännu den fine gamle prästen père Hamel som blev likaledes dödad i sin kyrka sommaren 2016, också framför sitt älskade altare, i Saint-Étienne-du-Rouvray. Han hade försökt tala med de två muslimska männen, när de närmade sig honom mitt under hans dagliga heliga Mässa vid altaret. Men de svarade genom att skära halsen av den 85-årige trogne prästen. Hans beatifikationsprocess är inledd, och även helgonförklaringsprocessen, detta på direkt önskemål mål från påve Franciskus.
Alla dessa bestialiska mord har skett under "stridsropet" Allahu akbar - Gud är större! Må vara så, men man måste ändå undra: Vilken gud åberopar de? Denne gud som alltså skulle tycka det behagar att de fegast tänkbara mord på oskyldiga, obeväpnade gamla män och ensamma kvinnor utförs? När de är i bön? Vilken är den religion som skulle kunna försvara sådana handlingar?
Om man lider döden på grund av enbart sin tro, och attacker emot densamma, så kallas det martyrium, Man är då ett trosvittne. Vad som sedan utspelat sig tidigare i livet spelar ingen roll. Vi kan påminna oss vår egen nationella skyddspatron, den helige Erik. Han hade deltagit i strider, och säkert inte alltid kanske levt helt efter Guds bud. Men han avstod att fly striden - och döden - för att vara nära Vår Herre i Heliga Mässan. Och han var krönt konung, smord av biskop. Ingen tvekan alltså.
Någon skrev om dagens tre martyrer, att - vi behöver inte ens be för deras själar nu i november. Vi kanske istället kan vända oss till dem för att de ska be för oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar