Har kyrkan ändrat kurs?

Över hela  världen rapporterades igår för en gångs skull något som påven sagt. Våra påvar uttalar sig faktiskt varje vecka. Men det är bara om något kommer, som kan ge rubriker, som det bli intressant. Denna gång handlade det om ett citat från påve Franciskus taget ur en dokumentärfilm som just publicerats. Filmen är gjord av den rysk-israeliske prisbelönade filmaren  Evgeny Afineevsky. Filmen "Francesco" hade  premiär den 21 oktober 2020 i samband med filmfestivalen Festa del Film di Roma i Rom. I filmen sägs att påve Franciskus har förklarat att homosexuella ”har rätt till ha en familj "och att "ingen ska kastas ut eller göras olycklig på grund av det. De är ju Guds barn. Det vi måste skapa är en civil förening. På detta sätt får de en laglig uppbackning. Jag har försvarat detta.” 

Många medier - ja även Sveriges Radios nyheter - tolkar detta som en "kursändring" för hela den katolska kyrkan, fast det egentligen handlar om enbart privata tankar. Vi vet inte i vilket sammanhang exakt de uttalades heller eller ens om det är med sanningen överensstämmande.  Men otvivelaktigt skapar sådana uttalanden förvirring - även om de inte var meningen att komma ut. 

Detta är inte första gången som det kommer ord från påven, om det nu var så, vars innebörd står i strid med vad katekesen lär och därmed hur det undervisas från biskopssäten, predikstolar och i katekesundervisning med barn och vuxna.  Och det finns både kardinaler, biskopar och präster som okritiskt anammar den sekulariserade världens alla märkliga idéer om kärlek, kön och samlevnad. 

Gällande sexuella föreningar, tillfälliga eller inom äktenskapsliknande former, mellan personer av samma kön så är vår katekes tydlig: 

2357 ---Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”. De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas. 

 

2358 Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning. (Katolska Kyrkans katekes) 

 

1973  utgav Troskongregationen en instruktion, med ymniga referenser till koncilietexterna,  som behandlade sexualetik i det moderna samhället. Där fastslås att 

Genom giftermål tas faktiskt kärleken till gifta människor upp i den kärlek som Kristus oåterkalleligt har givit till kyrkan, medan utsvävande sexuell förening orenar den helige Andes tempel som den kristna människan har blivit genom dopet. Sexuell förening är därför endast legitim om ett definitivt löfte för hela livet har avlagts mellan mannen och kvinnan. (Sacra Congregatio pro Doctrina Fidei, Declaratio Persona humana)

 

År 2003 kom ett Övervägande från Troskongregationen angående "förslag att ge lagligt erkännande av förening mellan homosexuella personer" Där sammanfattas: 

11. Kyrkan lär att respekten för homosexuella inte på något sätt kan leda till godkännande av homosexuellt beteende eller till ett juridiskt erkännande av homosexuella föreningar. Det allmänna bästa kräver att lagar erkänner, främjar och skyddar äktenskapet som grund för familjen, samhällets främsta enhet. Att lagligt erkänna homosexuella föreningar eller att placera dem på samma nivå som äktenskapet skulle inte bara innebära godkännande av avvikande beteende, med följden av att det blir en modell i dagens samhälle, utan det skulle också dölja grundläggande de värden som tillhör den gemensamma mänskliga arvedelen. Kyrkan kan inte underlåta att försvara dessa värden, för det goda för män och kvinnor, och för hela samhällets väl. (Congregatio pro Doctrina Fidei, Nota: Diverse quaestioni concernenti l’omosessualità, )

Men kan verkligen inte kyrkan ändra sig? Tidernas ändras, världen ändras, och människans vanor med den. Ska vi verkligen klamra oss fast vid katekeser och gamla dokument från tjugo år tillbaka i tiden? 

Så frågar sig många, inte minst inom vår egen kyrka.  Hade det handlat om naturvetenskapliga teorier, om fakta vi fått genom våra sinnen och instrument, så skulle det vara en annan sak. Då är det snarast en plikt att vara öppen för nya upptäckter. Men här handlar det om vad Gud uppenbarat och givit oss genom apostlarnas vittnesmål, genom skrift och tradition och inte minst våra heliga förebilder. Om detta kan vi inte tro en sak idag och en annan imorgon, och inte heller undervisa i konflikt med vad vi själva fått oss undervisat.