Om bränslet åt fruktans eldar

Vi läser i Signum att "Katolska nunnor uppmanar Trump att vårda språket". Vad det handlar om är ett brev som avsänts till den amerikanske presidenten från "Leadership Conference of Women Religious" (LCWR). Detta är en paraplyorganisation för 35 000 ordenssystrar i USA. eller 76% av alla .Resten - systrar som lever i kommuniteter, följer ordensregler och bär "habit" (ordensdräkt).,  organiseras av (CMSWR [Council of Major Superiors of Women Religious]).

 I brevet mästras presidenten upp ordentligt. Systrarnas säger sig själva vara

rasande och hjärtbrutna när våra politiska ledare vädjar till våra lägsta instinkter och ger bränsle åt fruktans eldar som hotar att slita itu vårt land. Vi kan inte, vill inte låta röster av hat och fruktan dominera dagen.

Tidigare tvingades en amerikansk ärkebiskop - efter starka påtryckningar -  att ta tillbaka offentliga, tämligen paradoxala,  uttalanden via sociala medier,riktade direkt till president Trump, att han  måste "stoppa hat och rasism, börja med dig själv" och "sluta med dina låtsasböner".

Om systrarna skrivit motsvarande brev till andra makthavare - och inte minst medierna -  i USA är obekant.  Men det kunde ha behövts. Inte minst amerikanska TV-medier har ju alltsedan Trumps tillträde ägnat större delen av sin sändningstid till hat- och förtalspropaganda; han utmålades av CNN dagen innan sin valseger som en psykopat som bara "vita medelålders lågutbildade män" kunde luras av. Presidentkandidaten Hillary Clinton t.ex.  ansåg att alla som skulle komma att rösta på hennes motståndare är "deplaurable" - beklagansvärda. Det handlade till slut om hälften av rösterna, eller exakt  62 924 828 stycken i hennes ögon beklagansvärda amerikaner. Det var inte en vädjan precis till något högre i människans väsen. Och det verkade ju knappast enande heller.

Vi har tidigare rapporterat om denna organisation, detta med anledning av deras ställningstaganden i förhållande till Kyrkans tro och lära, inte minst hur de beskrivit prästämbetet som en manlig konspiration.

Att katolska systrar nu vill förbättra språkbruket hos makthavare är välkommet, även om man undrar över om det är detta som borde vara deras fokus.  Överhuvudtaget verkar det som om engagemanget hos systrarna ligger på ett mellanmänskligt plan, där politiska och humanistiska frågor prioriteras före evangeliseringen och att göra Uppenbarelsen känd, och förbereda mänskligheten för den dom och rannsakan vi alla kommer att gå till mötes.

Många av alla de som försöker förstå vad som kommer ut från Läroämbetet och från påven själv, möts av personangrepp. Antonio Spadaro, redaktören för den ansedda jesuittidskriften "La Civiltá Cattolica", förmedlade en önskan att försätta den globala katolska TV-stationen EWTN under interdikt, så länge programledaren Raymond Arroyo var kvar, detta efter att Arroy kommenterat några uttalanden från sagde Spadaro som han fällt under en föreläsning. Innan dess hade TV-stationen inbjudit Spadaro för en intervju. Men han avböjde. Arroyos program är ofta kritiska till olika uttalanden, texter och händelser i Rom. Men framförallt uttrycker panelen som deltar i programmet "World Over" en önskan om tydliga svar på alla frågor som uppstår, när läran motsägs av dem som är satta att sprida och försvara den.

Hur man skulle kunna utesluta en TV-.station från heliga kommunionen, är en gåta. Skulle det gälla alla, kameramän, receptionister, vakter också?

Även andra än redaktör Spadaro hotar med bannlysning och menar att varje ifrågasättande av de signaler som kommer från Rom - eller endast en fråga - avslöjar en hopplös  rigiditet.som bara kan sluta illa för upphovsmännen. Denna hållning har uttryckts ofta också av påve Franciskus själv, fast í mycket allmänna ordalag. (Konspirationsteorierna är legio, nu senast att det skulle finnas en "hatets ekumenik", en sammangaddning av rika finansiärer, katoliker och protestanter i USA, "högerextremister" som är besvikna på påven politik, och därför anför medierna till att attackera påven, med hjälp av sina dollarmiljoner. )

Det är inte lätt vara kristen och katolik. Gott så. Det har nog aldrig varit svårare än idag att vara katolsk publicist. Vad man än gör, så är det fel i någras ögon, även hos dem man trodde man tjänade. Som det sades så bra av systrarna: Det ger "bränsle åt fruktans eldar "...