1. Kardinalen tycks se kyrkan som ett kulturfenomen snarare än Kristi mystiska lekamen, med sitt förråd av sanning och tro:
Kristendomen fann bördig jord i de europeiska kulturerna . Men det är bara en inkulturationsprocess, och det räcker inte.
2. Kardinalen tycks se kyrkan som ett tidsfenomen snarare än Kristi frälsningsverk:
Vi måste låta bli att hålla fast vid det som är gammalt som om det vore viktigare än det som är nytt.
3. Kardinalen tycker inte den sk missionsbefallningen ("döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er") ska gälla alla:
vi får inte kolonisera urbefolkningarnas tro, andlighet och erfarenhet av Gud.
4. Kardinalen tycks inte inse att vår religion bygger på faktiska händelser i historien, och att vittnesmålen till dessa är en förutsättning för vår tro:
Evangelisationen måste sikta på att väcka en urbefolkningarnas kyrka som finns där för urbefolkningarnas skull. De måste kunna uttrycka sitt förhållande med Jesus Kristus på sitt eget språk: genom sina egna kulturer, historier och identiteter,
5. Kardinalen känner sig trygg att inget helvete finns:
Alla skapade kreatur kommer att få en plats i Guds rike.
Vi vandrar mot en bestämd och verklig framtid. Den uppståndne Jesus Kristus är denna transcendenta punkt som drar allting till sig. Den holistiska ekologin är en syntes av allt detta.
7. Kardinalen ansluter till Teilhard de Chardins spekulativa evolutionsteologi, som innebär att vi alla utvecklas till att bli godare och mera kristuslika, vare sig vi känner Kristus eller ej, vare sig vi vill eller ej. Allt vi tidigare trott är nämligen fel:
Hela kristologin och teologin generellt måste läsas om i ljuset av insikten att ”allt hänger samman”; allt är relaterat
Intervju del 1
Intervju del 2
Intervju del 3
1 kommentar:
Kyrie eleison, Kristus eleison...
„Den som tror och låter sig döpas, skall bli frälst och den som inte tror (...)”
Skicka en kommentar