Förskolorna: Föräldrarna tige, Skolverket har ordet

Radioprogrammet Skolministeriet tar upp den så kallade digitaliseringen av undervisningen. Nu har den nått även förskolorna. Dryga ettåriga barn ska sättas framför pekskärmar och tvingas in i ett digitalberoendet. Sedan den 1 juli är det inskrivet i läroplanen och därmed lag. För Waldorfskolorna är det ett problem - man tror nämligen inte att bildskärmar är bra för utvecklingen av hjärnan. Det är bekräftat av hjärnforskningen; den personliga kontakten är helt avgörande för ett barns utveckling, bildskärmar kan till och med motverka utvecklingen.

Men det finns en annan aspekt av Skolverkets hårdhet här; man anser således att föräldrars röst inte räknas. Angående dem som vill ha sina barn i waldorfskola eller andra pedagogiker, sade man bara, att - ja, då får man väl ta sina barn ur förskolan, det är inte obligatoriskt att ha dem där. Vi har redan rapporterat om den omfattande ideologisering som sker i  förskolornas verksamhet. Som föräldrarna alltså bara har att acceptera - emot deras önskemål och bättre vetande.

Staten erbjuder således en möjlighet för föräldrar att få hjälp med barnomsorgen så de ska kunna förvärvsarbeta. Men detta sker på statens villkor, innehållsmässigt, ideologiskt och pedagogiskt.

I den tidigare läroplanen var det fastlagt att

Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Förskolans uppgift innebär att i samarbete med föräldrarna verka för att varje barn får möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. 

Detta är nu helt utplånat. Föräldrar nämns endast två gånger, då om

barnens inflytande i verksamheten och relationen till föräldrarna

och att

Barn och föräldrar ska vara delaktiga i utvärdering och deras röster ska lyftas fram.

Däremot nämns modeordet  digital kompetens åtta gånger i läroplanen. 

Föräldrarnas inflytande och önskemål som huvudansvariga för barnens fostran, är således reducerat till samma nivå som barnens, eller till och med mindre än så. Men att åsidosätta föräldrarna  är i själva verket ett brott mot Barnkonventionen. Där är det stipulerat att Konventionsstaterna åtar sig att

tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har juridiskt ansvar för barnet, och ska för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder.

I Sverige verkar dessa "rättigheter och skyldigheter" nu vara reducerade till att betala avgifterna.

Barnkonventionen kommer bli lag i Sverige den 1 januari 2020.

Nya tider, nya läror - eller nygamla?

Inför biskopssynoden om Amazonasregionen har Signum förtjänstfullt låtit översätta en intervju med synodordföranden, kardinal Claudio Hummes. Länkar finns nedan. Intervjun väcker många frågor. Kanske en detaljanalys på teologisk nivå kunde vara på sin plats . Här bara några snabba reflektioner, med risk för missuppfattningar.

1. Kardinalen tycks se kyrkan som ett kulturfenomen snarare än Kristi mystiska lekamen, med sitt förråd av sanning och tro:

Kristendomen fann bördig jord i de europeiska kulturerna . Men det är bara en inkulturationsprocess, och det räcker inte.

2.  Kardinalen tycks se kyrkan som ett tidsfenomen snarare än Kristi frälsningsverk:

Vi måste låta bli att hålla fast vid det som är gammalt som om det vore viktigare än det som är nytt.

3. Kardinalen tycker inte den sk missionsbefallningen ("döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er") ska gälla alla:

vi får inte kolonisera urbefolkningarnas tro, andlighet och erfarenhet av Gud.

4. Kardinalen tycks inte inse att vår religion bygger på faktiska händelser i historien, och att vittnesmålen till dessa är en förutsättning för vår tro:

Evangelisationen måste sikta på att väcka en urbefolkningarnas kyrka som finns där för urbefolkningarnas skull. De måste kunna uttrycka sitt förhållande med Jesus Kristus på sitt eget språk: genom sina egna kulturer, historier och identiteter,

5. Kardinalen känner sig trygg att inget helvete finns:

Alla skapade kreatur kommer att få en plats i Guds rike.

6. Kardinalen har funnit lösningen till den stora eskatologiska gåtan: Den holistiska ekologin:

Vi vandrar mot en bestämd och verklig framtid. Den uppståndne Jesus Kristus är denna transcendenta punkt som drar allting till sig. Den holistiska ekologin är en syntes av allt detta.

7. Kardinalen ansluter till Teilhard de Chardins spekulativa evolutionsteologi, som innebär att vi alla utvecklas till att bli godare och mera kristuslika, vare sig vi känner Kristus eller ej, vare sig vi vill eller ej. Allt vi tidigare trott är nämligen fel:

Hela kristologin och teologin generellt måste läsas om i ljuset av insikten att ”allt hänger samman”; allt är relaterat

Intervju del 1
Intervju del 2
Intervju del 3

Om bränslet åt fruktans eldar

Vi läser i Signum att "Katolska nunnor uppmanar Trump att vårda språket". Vad det handlar om är ett brev som avsänts till den amerikanske presidenten från "Leadership Conference of Women Religious" (LCWR). Detta är en paraplyorganisation för 35 000 ordenssystrar i USA. eller 76% av alla .Resten - systrar som lever i kommuniteter, följer ordensregler och bär "habit" (ordensdräkt).,  organiseras av (CMSWR [Council of Major Superiors of Women Religious]).

 I brevet mästras presidenten upp ordentligt. Systrarnas säger sig själva vara

rasande och hjärtbrutna när våra politiska ledare vädjar till våra lägsta instinkter och ger bränsle åt fruktans eldar som hotar att slita itu vårt land. Vi kan inte, vill inte låta röster av hat och fruktan dominera dagen.

Tidigare tvingades en amerikansk ärkebiskop - efter starka påtryckningar -  att ta tillbaka offentliga, tämligen paradoxala,  uttalanden via sociala medier,riktade direkt till president Trump, att han  måste "stoppa hat och rasism, börja med dig själv" och "sluta med dina låtsasböner".

Om systrarna skrivit motsvarande brev till andra makthavare - och inte minst medierna -  i USA är obekant.  Men det kunde ha behövts. Inte minst amerikanska TV-medier har ju alltsedan Trumps tillträde ägnat större delen av sin sändningstid till hat- och förtalspropaganda; han utmålades av CNN dagen innan sin valseger som en psykopat som bara "vita medelålders lågutbildade män" kunde luras av. Presidentkandidaten Hillary Clinton t.ex.  ansåg att alla som skulle komma att rösta på hennes motståndare är "deplaurable" - beklagansvärda. Det handlade till slut om hälften av rösterna, eller exakt  62 924 828 stycken i hennes ögon beklagansvärda amerikaner. Det var inte en vädjan precis till något högre i människans väsen. Och det verkade ju knappast enande heller.

Vi har tidigare rapporterat om denna organisation, detta med anledning av deras ställningstaganden i förhållande till Kyrkans tro och lära, inte minst hur de beskrivit prästämbetet som en manlig konspiration.

Att katolska systrar nu vill förbättra språkbruket hos makthavare är välkommet, även om man undrar över om det är detta som borde vara deras fokus.  Överhuvudtaget verkar det som om engagemanget hos systrarna ligger på ett mellanmänskligt plan, där politiska och humanistiska frågor prioriteras före evangeliseringen och att göra Uppenbarelsen känd, och förbereda mänskligheten för den dom och rannsakan vi alla kommer att gå till mötes.

Många av alla de som försöker förstå vad som kommer ut från Läroämbetet och från påven själv, möts av personangrepp. Antonio Spadaro, redaktören för den ansedda jesuittidskriften "La Civiltá Cattolica", förmedlade en önskan att försätta den globala katolska TV-stationen EWTN under interdikt, så länge programledaren Raymond Arroyo var kvar, detta efter att Arroy kommenterat några uttalanden från sagde Spadaro som han fällt under en föreläsning. Innan dess hade TV-stationen inbjudit Spadaro för en intervju. Men han avböjde. Arroyos program är ofta kritiska till olika uttalanden, texter och händelser i Rom. Men framförallt uttrycker panelen som deltar i programmet "World Over" en önskan om tydliga svar på alla frågor som uppstår, när läran motsägs av dem som är satta att sprida och försvara den.

Hur man skulle kunna utesluta en TV-.station från heliga kommunionen, är en gåta. Skulle det gälla alla, kameramän, receptionister, vakter också?

Även andra än redaktör Spadaro hotar med bannlysning och menar att varje ifrågasättande av de signaler som kommer från Rom - eller endast en fråga - avslöjar en hopplös  rigiditet.som bara kan sluta illa för upphovsmännen. Denna hållning har uttryckts ofta också av påve Franciskus själv, fast í mycket allmänna ordalag. (Konspirationsteorierna är legio, nu senast att det skulle finnas en "hatets ekumenik", en sammangaddning av rika finansiärer, katoliker och protestanter i USA, "högerextremister" som är besvikna på påven politik, och därför anför medierna till att attackera påven, med hjälp av sina dollarmiljoner. )

Det är inte lätt vara kristen och katolik. Gott så. Det har nog aldrig varit svårare än idag att vara katolsk publicist. Vad man än gör, så är det fel i någras ögon, även hos dem man trodde man tjänade. Som det sades så bra av systrarna: Det ger "bränsle åt fruktans eldar "...