Vårdförbundets förvirrande biologi

Deltstaten Alabama har röstat igenom en abortlag, strikt i mångas ögon. Logisk i andras, om man betraktar ett levande foster som ett människoliv. Vi läser i Aftonbladet: 

Åsa Mörner, barnmorska och förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet, säger att hon på ett sätt inte är förvånad över förslaget.

– Aborträttigheterna äventyras i hela världen, även här i Sverige, hela tiden. De blir konstant ifrågasatta. Det är konservativa krafter som driver på det här, det är ett sätt att kontrollera kvinnors kroppar och sexualitet .

Hon menar att en illegalisering bara medför att aborterna görs ändå, men skadliga, livsfarliga. Detta har dock inte visat sig i verkligheten. Strumpstickshistorierna hör till vad man brukar kalla "klintbergare" eller folksägner.

Men om nu än Vårdförbundet trott på dessa historier så blir det än svårare att förklara detta uttalande:

– Vi kan aldrig låta någon annan bestämma över ett organ i kvinnans kropp, för vem ska bestämma över inre organ förutom vi själva. Man kan inte tvinga på en människa att genomgå en ofrivillig graviditet för att föda fram ett oönskat barn, det här måste vara en kvinnans eget val – oavsett varför.

Detta inre organ är således livmodern. Men det är inte livmodern som aborteras, utan fostret. Och fostret är ingen del av kvinnans kropp. I själva verket har det aldrig varit det. Inte ens könscellerna, varken de manliga eller kvinnliga, ingår i någon vävnad hos individen som de kommer från. De har bildats genom en unik process, där den genetiska variationen skapas. Varje könscell har en egen genetisk uppsättning. Och varje individ skapas av två unika könsceller, en från mamma, en från pappa. Fostret har sin egen genetik, sin egen utveckling och ämnesomsättning. Inte ens blodet delar det med modern. Bara syre och näringsämnen. Någon del av kvinnans kropp är det aldrig, och livmodern är dess livsvillkor, dess heliga rum, precis som jorden är vårt, med sitt klimat och tillgång till syre, vatten och näring.

Vårdförbundet erkänner uppenbarligen att det faktiskt handlar om ett barn och inte någon sorts utväxt eller böld. Men om det inte är "önskat" har det också förverkats sin rätt att leva, menar man. Det mänskliga livet i full utveckling betraktas som en inkräktare, ett hot, en invasiv art i kvinnas kropp.

– Vi kan inte ha ett synsätt där det ofödda barnet har rättigheter som står över kvinnas rättigheter – så kan det inte se ut. Då ser man kvinnan som en livmoder på två ben, det är verkligen ett förfärligt synsätt.

säger en annan barnmorska, Ingrid Frisk, sakkunnig på RFSU. Och hon verkar inte ha en en enda liten idé om  vad de kvinnor som fött barn, under fattiga förhållanden, fostrat dem och älskat dem som bara mödrar kan, skulle tänka om ett sådant uttalade. "Livmoder på två ben"? Men om de gjort abort, vore de alltså mera kvinnor då, mera självständiga, fria?

Dessutom så medför inte en graviditet med säkerhet döden för någon, vilket abort gör. Så att ställa rätt mot rätt haltar betänkligt här. 

Denna etik framförs helt oblygt och öppet,  alltså av personal som är satt att rädda liv och bota sjukdomar och behandla skador.

Vi hoppas att samhället inte är så konsekvent att det förlänger Vårdförbundets - och faktiskt alla våra politikers -  etiska credo till att gälla alla "oönskade": sjuka, avvikande, gamla, fattiga, invandrare...