Påve em. Benedikt: Glöm inte Gud!

Denna vecka har vi en insändare i tidningen DAGEN. Vad det handlar om är ett genmäle till ett osakligt angrepp på påve em., Benedikt XVI, detta för hans öppna brev om övergreppsproblematiken i katolska kyrkan, som publicerades i april (1). I artikeln, med rubriken  "Benedikt saknar offerperspektivet", hävdas att  när påve Benedikt

blottar en skrämmande prioritering av sexförövaren på bekostnad av dennes offer så exponerar han samtidigt livsfaran med påvar som fungerar som envåldshärskare i en absolut monarki. 

Dessutom påstås det att Benedikt

...aldrig har tålt ifrågasättande av läroämbetet...

Det är ju naturligtvis ett helt horribelt påstående. Läroämbetets roll är definierat i kyrkans konstitution., (se t.ex.  Vat. II, Dogm. konst. om kyrkan Lumen gentium, n. 25.) och det kan varken lekmän, biskopar eller ens påven själv ifrågasätta. (2).

I synnerhet påve Franciskus har agerat mycket auktoritärt, enbart i kraft av sitt ämbete.

Men nu var det framförallt orsakerna till övergreppsinflationen som började under 1970-talet. Påve Benedikt menar att man inte kan bortse från det allmänna klimat som fanns under denna tid av upplösning av sexualmoralen och den så kallade sexuella frigörelsen. Han nämner även problemen med "homosexuella kretsar" som kom in på prästseminarierna vilket ändrade deras karaktär.

Antal incidenter och anmälningar 1950-2002 (John Jay-report)

Men han skyller inte alls på detta som en huvudorsak till övergreppen, vilket trummats ut i rubriker från Reuter/TT (man trodde detta var nyhetsbyråer, men de verkar numera vara ideologiskt orienterade opinionsbildare snarare).

Istället pekar påve Benedikt på förlusten av Gud, alltså att man inte längre förstår Kyrkan som ett Guds verktyg:

Tanken på  en bättre kyrka, skapad av oss själva, är i själva verket djävulens förslag, med vilket han vill leda oss ifrån den levande Gud, genom en bedräglig logik som vi lätt luras av.  Nej, inte ens idag består kyrkan bara av dålig fisk och sjögräs. Guds kyrka finns också idag, och idag är den det enda instrument genom vilket Gud frälser oss.

Om vi ber dagligen, biktar oss ofta och gör samvetsrannsakan, deltar i den heliga Eukaristin, så är det i längden omöjligt föra dessa dubbelliv som vi alla kan förledas in i. Och som blir särskilt förödande när det handlar om den prästerliga kallelsen att tjäna själarna.

(1) Påve Benedikts text finns på tyska och engelska. Det finns en starkt förkortat svensk översättning också i Signum. 
(2) Ämnet har utförligt behandlats i encyklikan ( Sanningens strålglans (Veritatis Splendor) från 1983.