2019-05-30

Den stora motsägelsen

En församling i den luthersk-evangeliska kyrkan, som ännu självsäkert kallar sig Svenska kyrkan,   beslutade sig nyligen för att stoppa skolavslutningarna i kyrkan. Anledningen är att

kyrkoherden Judith Fagrell och kyrkorådet anser att skolan lägger sig i för mycket vad som sägs och inte sägs i ceremonin.

Man kan tolka beslutet på olika sätt. Skolverket har sedan länge bedrivit ett sorts kampanj mot skolavslutningar i kyrkan, ja, mot varje spår av religiösa inslag i skolorna, om så än bara ett kors på väggen.

Detta gäller i synnerhet de kristna skolorna. Ty att muslimska småflickor tvingas bära slöja i skolan försvaras av samma Skolverk:

– Vi på Skolverket har tittat på den här frågan 2012, och vi kom fram till att det inte är tillåtet eller förenligt med religionsfriheten och diskrimineringslagen att införa generella förbud mot slöja i skolan, säger Andreas Lindholm, jurist på Skolverket.

Skolan som objektiv garant för religionsfrihet, kamp mot diskriminering. Är det så? Långt därifrån. Ty samtidigt som man hävdar att religion är en privatsak, så präglas det statsstyrda skolväsendet av ideologismer och tvärsäker undervisning i områden som starkt inkräktar i individens religiösa frihet, ja den kan vara direkt kränkande: Den statsägda Utbildningsradion (UR) vänder sig till skolorna och genomsyras av en fullständigt ohämmad sexualliberal ideologi. Där kan 12-åringar få svar på frågor som: "Hur har man ha analsex?" , "Hur kan man ha oralsex?", "Hur kan killar ha sex med varandra?",  "Hur kan man fråga om någon vill ha sex med en?" osv . Sex som självtillfredsställelse alltså. Även mellan minderåriga (olagligt) och smittsam. Den som svarar är en psykolog som verkar sakna de mest elementära kunskaperna i medicin och människans biologi.  Och naturligtvis ges svaren utan hänsyn till förmyndarnas åsikter, religion, eller varje skymt av etisk reflektion.

Nyligen gick det ut erbjudande till alla lärare i Stockholms alla skolor - via tjänsteposten - om att man kan gå med klassen på gratisbio i Skärholmen. Filmerna som visas är bl.a. Rafiki som presenteras så här:

Kena och Ziki har vuxit upp i Kenya och alltid fått höra att de en dag kommer att bli duktiga hemmafruar. Men de vill mer. De vill ha äventyr och sann kärlek, inte en tråkig vardag som lydig hemmafru i en liten ort. Det är inte förrän de blir förälskade i varandra som de upptäcker hur konservativ världen runt dem verkligen är.

Inte särskilt stor uppskattning av kvinnors ansvarstagande för hem och familj alltså. Och helt utanför skolans uppdrag.

En annan "skolfilm", Pans labyrint, tar upp Spaniens inbördeskrig . Den presenteras med lite historiska "fakta":

I grova drag bestod nationalisterna av fasciströrelsen, de jordägande klasserna, stora delar av armén, industrikapitalister, affärsmän samt majoriteten av prästerskapet och de praktiserande katolikerna (utom i Baskien, där den lokala identiteten övertrumfade religionen). Den republikanska sidan bestod politiskt av anarkister, liberaler, socialister, stalinistiska och trotskistiska kommunister och syndikalister. Sympatisörerna inkluderade städernas arbetare, bönder, och delar av den utbildade medelklassen.

Här får såldes barnen reda på att "majoriteten av prästerskapet och de praktiserande katolikerna" stod på diktaturens sida i "en kamp mellan diktatur och demokrati". (Att nationalist-ordet är omöjligt att använda i någon objektiv mening framgår tydligt här.) Hur de praktiserande katolikerna i klassen må känna sig med denna "undervisning" (som dessutom är helt missledande), har nog ingen tänkt på. "Den svenska modellen" är ju den självklara suveränen på skolans scen. Också en form av nationalism, fast aldrig presenterad som sådan.

Låt oss säga att barnen skulle få se gratisfilm på skoltid av annat slag, till exempel "The Passion of Christ" av Mel Gibson, som realistiskt och utan värderingar berättar den kristna passionshistorien. Vilka reaktioner detta skulle väcka hos Skolverkets ideologer, kan man bara gissa.

Men åter till kyrkoherden Fagrell. Hennes beslut har väckt viss opposition i det lilla Sävare. Men läser man mellan raderna förstår man att hon snarare än beröva barnen en kyrklig upplevelse, vill skydda kyrkan och kyrkorummet mot att det utnyttjas för sekulära spektakel. (Detta framgår tydligt av denna pod.)

På ett sätt är det en reaktion mot folkkyrkan i statens intresse alltså. I Francos Spanien var det inte ovanligt med massvigslar, Brandkårens dag, Polisens dag etc. där kyrkan användes mera som ett sammanhållande instrument för staten, än det instrument varigenom Kristus ville rädda själarna. Just så som den lutherska statskyrkan fungerat i sekler hos oss.

 Och att skolan går just till den luthersk-evangeliska kyrkan är ju också en sorts kvarleva från den "Svenska kyrkan" som självklar dominant på den religiösa scenen. Så kanske man trots allt ska se kyrkorådets beslut som ett hälsotecken, även om det berövar skolbarnen en fin tradition.

Se även:
Den normativa skolans återkomst 
Den konfessionella svenska skolan
Vem kontrollerar den antireligiösa indoktrineringen?

Är den svenska skolan normerande för världen?

DO: Barnen ska fostras om könsbyte på förskolan

Inga kommentarer: