Jämlikhet och jämställdhet, individuella rättigheter och skyldigheter, yttrandefrihet och tydligt värnande av barns rättigheter är exempel på sådana kollektiva värderingar.
I morgonens ekosändningar i P1 så blir Ylva Johansson ännu tydligare. Det handlar om individens rättigheter gentemot familjen, och barnens gentemot föräldrarnas, också skolans rättigheter att undervisa vad den vill - här har föräldrarna inget att säga till om. Inte heller när det gäller vem som ska arbeta:
--- tvåförsörjarmodell som står stadigt förankrad i Sverige och Norden: Idén om att såväl kvinnor som män arbetar och att det ska understödjas genom politik.
Visst - det är inte svårt att ana att det främsta målet är den s.k. hederskulturen och de patriarkala klanreglerna som införs med invandring från andra kulturer. Men samtidigt måste man reflektera över om det verkligen finns ett konsensus i hela samhället över "den svenska modellen" och om den är så lyckad eller ens eftersträvansvärd.
Familjen har i halvtannat sekel varit måltavla för politikerna. Den ses som ett okontrollerbart hot gentemot de politiska strävandena. Den första åtgärden var att ta in politiken i skolan, detta skedde redan på 1960-talet. Morgonsamlingen med psalmsång ersattes med vänsterpolitiska budskap från rektorsexpeditionen via högtalare. Man öppnade dörrarna för diverse lobbyorganisationer, som fick fritt spelrum på lektionstid. Var det inte vietnamkriget så handlade det om lönepolitik. Med sex- och samlevnadsundervisningen kunde man slå in en kil mellan föräldrar och barn och så att säga konkurrera med inte bara kunskaper utan också fostran gällande den intima sfären. Kristendomskunskapen - utan vilken vår samhällsordning knappas kan förstås - ersattes med religionssociologiskt präglad undervisning. Med en bidragspolitik så fick det offentliga hand om även de minsta barnen och sedan har utvecklingen gått dithän, att de får sin värdeskala mera från kommunanställda än från de som har vårdnaden om dem.
För Ylva Johansson verkar familjen och föräldrarna vara ett hot mot den svenska demokratimodellen. Hon har tydligen ingen som helst respekt för Barnkonventionens tydliga anvisning att föräldrarnas "rättigheter och plikter" ska respekteras av staterna. Inte heller Konventionen om mänskliga rättigheter där
Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars och, i förekommande fall, förmyndares frihet att tillförsäkra sina barn sådan religiös och moralisk bildning som stämmer överens med deras egen övertygelse.
Facit har vi av den svenska modellen. Skilda föräldrar, rekordtal gällande psykofarmaka långt ner i de lägre tonåren, självskadebeteenden, tonårssjälvmord och aborter. Och 30 000 "tvångsvårdade" barn. De har tagits från sina föräldrar, också detta går emot Barnkonventionen.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar