2016-01-07

Vad angår oss Polens affärer?

Tydligen en hel del. Både i radio och press så vet man minsann att läxa upp det första majoritetsregeringen sedan socialistdiktaturen föll. Vid valet i oktober fick  Prawo i Sprawiedliwość Lag och Rättvisa, (PiS) ett  relativt ungt parti som grundades av frihetskämpar i Solidarność-sfären, 61 procent av rösterna, och deras presidentkandidat, Andrzej Duda, fick närmare sex miljoner röster i två på varandra följande val.

Partiet beskrivs utomlands som ömsom "ultrakonservativt", "nationalkonservativt" eller "högerpopulistiskt". Men ingen av dessa beskrivningar är särskilt adekvat. Ofta kritiserat det just från dessa politiska flyglar, och många förslag känner man igen från vår svenska socialdemokrati, såsom införandet av barnbidrag, föräldraledighet och statlig sjukvård. Och vår yttersta vänster borde applådera för den föreslagna bankskatten i Polen, som syftar till att de rika storbankerna skall bidra till socialförsäkringskostnaderna. Från borgerligt håll borde man glädja sig åt att partiet hyllar marknadsekonomi och åtminstone i början var mycket EU-positivt och idag är extremt NATO-vänligt.

Men det finns ett problem, och det är att PiS ideologiskt ansluter till personalism, naturrätt och värdekonservatism, precis som tidigare vårt eget KD gjorde, innan andra vindar blåste in med Göran Hägglunds liberalsociala linje. PiS har starka katolska rötter och man vill ogärna föra en politik som strider emot den katolska människo- och samhällssynen. Detta väcker ramaskri inom EU.

Video: Polens nuvarande president Duda räddar en hostia som blåst ner på marken. Duda var altartjänare som ung. 

Om Polens affärer får man läsa i utländska tidningar, och det har framförallt varit Der Spiegel, Die Welt och engelska The Guardian som stått för materialet till våra TT-kommunikéer. Följaktligen har till exempel hävdats att Polen nu slår sina påsar samman med Ungern gällande extrem främlingsfientlighet (detta var innan staketen kom upp i Malmö). Lite lustigt att läsa för de som följt de ständiga grälen mellan just dessa två länder.  Vidare att regeringen tar över medierna. Men att medierna till stor del har varit styrda av de utländska - ofta tyska -  ägarna framgår sällan. Att Jarosław Kaczyński, partiledaren, är "en man i Putins smak" - men polackerna känner både honom och partiet som extremt ryssfientliga.  Vidare att landet "går mot ett mörker", hotar bli fascistiskt och står inför inbördeskrig (sic!).

Detta var hönorna. Fjädrarna utgörs av en politisk-juridisk strid om domarpositioner i konstitutionsutskottet.

Vi ska inte gå in i dessa affärer. En stort uppslagen artikel i DN bör dock omnämnas. Där hävdas att

Motståndet växer i ett mörknande Polen. 

och att

Den nya högerregeringen har skapat ett extremt klimat präglat av paranoia och nästan religiös övertygelse,

Artikelförfattaren, poeten  Tomasz Jastrun, skriver:

Redan under mellankrigstiden beklagade sig kända polska författare över att Polen bestod av två länder, ett nationalistiskt katolskt och ett liberalsocialistiskt. Ett halvsekel av kommunism tycktes ha fryst den här uppdelningen som nu har återfötts med en desto större kraft. Många frågar mig: vad händer nu? Jag vet inte. Det enda jag är säker på är att det här är en stor prövning för polackerna, kanske den största sedan sekelskiftet.

Och han fruktar "majoritetens tyranni".

Som katolik har man alltid svårt att finna politiska lösningar som harmonierar med tro och lära. Det handlar om kompromisser och nödlösningar. PiS har säkert många politiska rävspel i bagaget, såsom alla partier. Men måste ändå inte reagera när ett politiskt parti just på grund av dess katolikvänlighet utmålas som ett hot mot ett helt folk  - ja hela EU - och överdrifterna står som spön i backen?  Ett folk som dessutom röstat fram det med stor majoritet.

Det var inte länge sedan vårt eget land styrdes av ett dominerande parti. Mellan åren 1932 och 2000 var Socialdemokraterna i opposition endast nio gånger, och man kunde sätta sina medlemmar på alla viktiga poster  inom samtliga myndigheter, inte minst inom den då dominerande statliga mediavärlden (sk public service) och skolväsendet. Men då talades inte om mörka tider, fascism och diktatur.

Till sist måste man undra lite över bildtexten i DN under partiledaren

Jarosław Kaczyński, ledare för högerpartiet PiS (Lag och rättvisa), som vann senaste valet i Polen och bildade regering med egen majoritet. ”Han är singel, istället för partner har han katt, fram till nyligen hade han inte ens ett bankkonto”, skriver Tomasz Jastrun.

Singel,  kattägare och inga bankkonton: Klart suspekt ur politisk synpunkt!  Dag Hammaskjölds rykte ligger illa till, för att inte tala om påve Benedikts. Singel, två katter, och inget bankkonto. 

Tablå, liberala DN.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag är svensk polack, och mediekampanjen mot Polens nya regering är nog det värsta jag varit med om, kanske tillsammans med mediekampanjen mot påve Benedikt XVI. Artiklarna är fruktansvärt vinklade och ständigt ser jag faktafel. Jo, Polen är delat, men man får i svensk media endast höra den ena sidan.

Tomasz Jastruns artikel är helt verklighetsfrämmande. Han skriver: "Det är lögnerna som chockerar och skrämmer. Vad är de kapabla till, de som ljuger och manipulerar så mycket? De har skaffat sig kontroll över de offentliga medierna, bara regeringens röst får höras."

Han anklagar Lag och rättvisa för lögn och manipulation. Jag följer den polska debatten och jag kan inte se det.
Och så skriver han att de har skaffat sig kontroll över de offentliga medierna och bara regeringens röst får höras. I själva verket är det både i de statliga och privata medierna en massa kritik mot Lag och rättvisa. Artikeln publicerades 4 januari, först 8 januari fick den statliga televisionen en ny chef. Det ska bli intressant att se vad som händer efter en tid. Om Lag och rättvisa kommer att vinkla de publika medierna till sin fördel, så blir det ju i alla fall en motvikt mot de stora privata medierna.

Tomasz Jastrun är ett exempel på den vänsterliberala delen av Polen, och artikeln visar på hysterin som råder hos den delen av Polen. Tyvärr så tror nog många svenskar på dessa människor som om det de säger vore sanningen.