Utveckling?

Vi läser i kyrkans tidning att antalet ceremonilösa begravningar har fördubblats i Stockholm. Man kan helt enkelt boka via nätet att det tillses att den anhöriges kvarlevor avlägsnas, snabbt och effektivt. Inget kapell, ingen präst, ingen kista, inga blommor...kanske inte ens en grav. Man har ju så mycket att göra, och varför spendera pengar på en - död?


Vi har då kommit så långt i utvecklingen att vi är tillbaka till när allt började. Vi har till och med hamnat i bakvattnet av neandertalarna, som hade både gravar och blommor. Järnåldern höll med stora begravningsriter, om detta vittnar inte minst platser som Rösaring i Bålsta, där det funnits både likkammare och processionsväg till platsen för kremering. Med hemvändande vikingar kom de kristna sederna att bereda och svepa den döde, lägga i grävda gravar med huvudet mot väster.

Rösarings mäktiga processionsväg för att ära de döda. Järnåldern-vikingatid. Inget för vår tid.

 

Inom paleobiologin brukar man bedöma utvecklingsgraden hos tidiga hominider genom att söka efter spår av just begravningsritualer. Detta tyder nämligen på förmåga att planera, att se framåt och om självmedvetande och insikt om transcendens  - egenskaper som brukar kopplas till det unikt mänskliga. 

Något har gått snett i evolutionen - iallafall i Stockholm?