Vatikanens sändebud i FN, msgr Silvano Tomaso, förespråkade den 9 augusti ett
väpnat ingripande i Irak. "Vi måste agera nu, innan det är för sent"
hävdade han och underströk att "vi måste även fysiskt försvara de
kristna, även med militärt våld". Detta står i stark kontrast till vad
påven sade så sent som den 27 juli, då han framhöll att "Allt går
förlorat med krig". Den 10 augusti manade påven till "en effektiv
politisk lösning för att återställa freden".
Kyrkan betonar dock att våldsanvändning
är ett extremt undantag och hänvisar till Thomas ab Aquinos
definitioner om det rättfärdiga kriget, som så sent som år 2000
formulerades av helige påven Johannes Paulus II i nyårsdagens fredsbudskap: "Men när
civilbefolkningen riskerar att överfallas av attackerna från en
orättfärdig angripare och politiska insatser och instrument för
icke-våldsamt försvar inte ger resultat, är det legitimt, ja, det är
till och med en plikt, att ta till konkreta åtgärder för att avväpna
angriparen. Dock måste dessa initiativ vara begränsade i tid, ha ett
tydligt mål, som skall genomföras med fullständig respekt för
internationell rätt, säkras hos en erkänd överstatlig nivå och i varje
fall myndighet, och aldrig lämnas till vapensystemens kalla logik " (http://www.vatican.va/holy_father/john_paul_ii/messages/peace/documents/hf_jp-ii_mes_08121999_xxxiii-world-day-for-peace_en.html)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Omvärldens tystnad inför den pågående genociden på kristna och andra minoriteter i Irak och i flera andra länder- och Sverige är inget undantag, tvärtom- är öronbedövande.
Jag känner en obeskrivlig skam över våra politikers fasansfulla tystnad och uppenbara likgiltighet. Jag kan redan föreställa mig dessa politikers pinsamma försök till rättfärdigande av sin passivitet när de kommer att skriva sina sk memoarer framöver.Dessvärre är jag inte alls förvånad eftersom deras totala brist på empati för massakrerade och torterade kristna varit alltför uppenbar sedan många år.
Biskopen i Mosul har varnat väst för hur denna likgiltighet sannolikt kommer att drabba även Europa snart om ingenting görs nu för att hejda terroristernas framfart och fortsatta slaktande av kristna barn, gamla, ja, alla, som inte passar in i deras förvridna världsuppfattning. Ska det behöva gå så långt att terrorismen når det egna landet innan våra handlingsförlamade och likgiltiga politiker, media, "intellektuella" m.fl, vaknar upp ur sin kvävande törnrosasömn?
Vi har en absolut skyldighet att tala om de ofattbara lidandena och massakrerna, inte tillåta någon tystnad, el "locket-på-attityd". Och vi måste be, be, varje dag för fred och för att alla dessa förföljda kan få den hjälp de har rätt till från bl.a det i alla andra sammanhang så fredsälskande och rättviseömmande Sverige.
Till sist: var finns kommentarerna och engagemanget hos sk "vanliga katoliker" till detta och andra inlägg i denna brinnande fråga?
Skicka en kommentar