Om makten över andra

Vi hör i radions Konflikt om polioepidemin, att Hans Rosling - prisbelönad statistiker och läkare, rådgivare till WHO -  upprepar sin önskan att alla ska ha fri tillgång till preventivmedel och ingen borde ha fler än två barn. Detta är en slutsats han på,sitt karaktäristiska sätt har redogjort för på ett TED-föredrag. Han kommer fram till, att befolkningsutvecklingen minskar, över hela världen, medan ekonomin ökar. Detta mer eller mindre oberoende av religion.



Men samtidigt angriper han länder som till exempel Filippinerna, för att tillgången till preventivmedel inte varit självklar, och han menar att religionerna kunde ju lätt ändra sin syn på saken gällande preventivmedel och antalet barn, utan att för den skull överge sina värden. Ty det är de stora barnaskarorna som orsakar barnadödlighet, håller utvecklingen nere och försvårar hälso- och sjukvård.

Det är mycket naivt. För det första borde man väl snarare vara bekymrad, om det är så att fertiliteten, vår mest centrala funktion i hela livsprocessen, minskar. Västvärldens bruk av fertilitetshämmande doping, så kallade p-piller, inte bara stryper människans fertilitet, utan sprider sig ut i vår redan utarmade natur, via avloppsvattnet. Man kan även ifrågasätta, om en utveckling är önskvärd där allt kretsar kring de egna intressena och mindre kring framtiden. Vad är det ultimata hoppet för mänsklighetens framtid, om inte barnen?

För det andra så undrar man vem som ska ha makten att bestämma över barnalstringen; Staten, som i Kina? WHO? Västvärldens statistikexperter? Skall de även bestämma över religionerna och synen på barn som det största gåvan?

I så fall borde de kanske börja med sig själva. Om man skulle följa professor Roslings och WHO:s  ideal, borde inga anställda på WHO få ha fler än 2 barn.

Professor Rosling har tre barn. Men han bor förstås inte i Afrika eller Filippinerna.

Tillägg: Påven kommenterade  häromdagen den barnfientliga kulturen :

“These marriages, in which the spouses do not want children, in which the spouses want to remain without fertility. This culture of well-being from ten years ago convinced us: ‘It’s better not to have children! It’s better! You can go explore the world, go on holiday, you can have a villa in the countryside, you can be care-free…it might be better – more comfortable – to have a dog, two cats, and the love goes to the two cats and the dog. Is this true or is this not? Have you seen it? Then, in the end this marriage comes to old age in solitude, with the bitterness of loneliness. It is not fruitful, it does not do what Jesus does with his Church: He makes His Church fruitful.”