Etisk härdsmälta - nu läcker den

Tidigare skrev vi om att vår politiska ledning drabbats av en etisk härdsmälta. Med detta menas att det som var otänkbart igår blir rekommenderat idag och praxis imorgon. Nu bekräftas detta. Det  statliga  så kallade medicinsk-etiska rådet (SMER) kommer med det ena uttalandet efter det andra. Man bevakar inte det medicinsk-etiska området, man snarare driver frågor aktivt för att skapa nya möjligheter inom det medicinska området. Idag kommer en presskonferens presentera ett förslag att "altruistiskt surrogatmoderskap" skall tillåtas i Sverige. Med detta menas att ett par  - eller en ensamstående? - kan göra upp med en kvinna att få "hyra in sig" i hennes livmoder för att låta en befruktad äggcell utvecklas där. Kvinnan som föder barnet ska ha fått barn tidigare, och det får inte vara på affärsmässig grund uppgörelsen sker.

Ett befruktat ägg implanteras, barnet föds men får växa upp med andra personer, inte alls säkert man eller kvinna, än den det tillbringade sina första viktiga nio månader hos. Naturligtvis utgör detta en möjlighet för ensamstående, både kvinnor och män,  och homosexuella manliga par att "skaffa barn".

Nyligen gjorde SMER ett utspel där man ville ta bort den övre åldersgränsen för IVF, alltså att en kvinna ska kunna få barn genom yttre befruktning med könsceller som plockats ut tidigare. Man anser det annars vara en åldersdiskriminering. Istället skall gränsen sättas individuellt och enbart på medicinska skäl. Att ålder och moderskap har något med barnets uppväxt att göra tyckas SMER bortse helt från.

Om man besöker SMERs hemsida blir man förvånad över vad man möter. När det finns så otroligt många etiska frågor när det gäller sjukvård. åldringsvård och patientsäkerhet, tvångsomhändertagna barn, aborttal i rekordligan mm, så tycks detta råd prioritera så marginella företeelser som IVF, surrogatmödraskap, genetisk kartläggning mm. Man har till och med ordnat en ungdomsdialog. Vad handlade den då om: en sund folkhälsa? Antidrogprogram? Etisk orientering? Sexualetik? Nej: "Assisterad befruktning". Man samlade ihop gymnasieungdomar som fick rösta med mentometrar om de gillade surrogatmödraskap, Innan dess hade man låtit ett antal, "experter" lägga ut texten: Elisabeth Rynning om att lagstiftaren ska värna de mänskliga rättigheterna: skaffa barn, undvika barn. Torbjörn Tännsjö om att samhällsregler aldrig får vara hinder för att skaffa barn, på vilket sätt spelar ingen roll. Och Ingmar Engström slutligen fick utbreda sig att det genetiska sambandet mellan barn och fostrare är helt ovidkommande för barnets välbefinnande. Så - där var grunden lagd för ungdomarna att glömma traditionell parbildning och familj som samhällsgrundade enhet. (Men - mentometerröstingen vsade dock att svaren inte gick så självklart på expertenas linje. Här fattas kanske lite förankringsarbete?)

SMER har givit ut en handbok, en "Introduktion" i etik. Här presenteras dock ingen filosofisk grund, utan i själva verket är det en politisk-ideologisk skrift i avseende att emancipera oss från den etik som västerlandet byggts upp på. Skriften innehåller så många ogrundade påståenden och rena fadäser att den nästan är skrattretande. Man drar sig inte för att till exempel försöka mala ner Hippokrates läkared till smulor. Det är ju problem att den inte tillåter abort och dödshjälp. Men detta menar man vara bevis för påverkan från kristendomen under senare tid. Detta alltså trots att Hippokrates verkade på 400-talet f Kr. (eller fvt som SMER väljer att skriva - alltså "före vår tideräkning"!) För säkerhets skull lägger man till att förklaringen till abortförbudet kan ju vara att kvinnorna inte hade något inflytande under antiken. (Bilden th visar ett papyrusfragment med eden, från 200-talet, i den lydelse som upptar även fosterfördrivning och dödshjälp.)

Samvetet vill SMER reducera till ett resultat av uppfostran och uppväxt. Man måste vara beredd ge avkall på samvetet för att anpassa sig till samhällets normer och framsteg enligt rådet.

Skriften är direkt religionsfientlig, och det är inte svårt att se spår av den extremliberala falang som representeras av flera av SMERs ledamöter, Barbro Westerholm och Torbjörn Tännsjö till exempel.

Vi har anledning att återkomma till denna statliga propagandacentral.

PS Sedan inlägget skrevs har SMER publicerat en rapport. Deras etiska överväganden och förslag är minst sagt häpnadsväckande. Man vill i stort sett avreglera hela den mänskliga fortplantningsmarknaden. Bara några punkter:

• Äggceller och sädesceller ägs av det par eller den individ som ska använda dem, inte av givarna.
• Könsceller och befruktade ägg från avlidna kan användas.
• Donation av frysta befruktade ägg får ske. 
• Befruktade äggceller ska få förvaras längre än 5 år.
• Assisterad befruktning till ensamstående kvinnor utesluts ej. 

Med andra ord anser man det vara en mänsklig rättighet, inte en gåva, att få barn. Och man öppnar för en köp-säljmarknad som redan finns i USA och andra länder, där kvinnor kan sälja sina äggceller och en enda man kan bli biologiska fader till tusentals barn. Barnens mänskliga rättigheter, att vara önskade av den de växer inne i, att få leva med sina föräldrar, och inte vara bara reducerade till en laboratorieprodukt för utdelning, tycks inte  finnas i föreställningsvärlden hos detta etiska råd. Vi avvaktar hur de folkvalda kommer reagera. Dessvärre finns inga större förhoppningar om kunskaper i aristotelisk filosofi, kristen etik och romersk rätt - inte där heller.

Varning för falska rykten

Statssekretaritet ger idag ut en kommuniké där man varnar för falska rykten, för intrigmakeri, förtal  och försök att påverka utgången av konklaven, till exempel genom gemena kampanjer att uppmana folk att sända brev till de röstande kardinalerna, med agendor som enbart tjänar världsliga syften. .Vi skickar därför en brasklapp om Repubblica-artikeln som referats här nedan; eftersom rapporten endast lär finnas i ett inbundet skinnband hos påven, så vet vi inte om detta handlar om rykten enbart, om vissa delar är sanna, så vet vi inte vilka. Detsamma gäller många av de notiser som nu de föga katolikvänliga nyhetsbyråerna AP, Reuters, TT mfl skickar ut, Men vi vet dock att det alltid finns ett spel kring Petri stol, som inte leds av den Helige Ande utan av högst oheliga andar.

Sveken kring Petri stol

En stort upplagd artikel i dagens La Repubblica påstås återge detaljer ur den utredning, som påven beställt för att kartlägga informationsläckor och som går under namnet Herranz-Tomko-Di Giorgi-rapporten.  En kommission av tre betrodda kardinaler tillsattes i mars 2012. Deras arbete gick ut på att intervjua prelater och andra, kolla upp alla uppgifter och kontinuerligt rapportera direkt till påven. Redan i oktober antydde påven i ett tal att "även fula fiskar kan fastna i Petri nät". Vad det handlar om vet vi inte i detalj. Men klart är att vissa personer har utnyttjat förtroenden på olika sätt. Man talar om "starka krafter utifrån". Ett nätverk med homosexuell anknytning har angivits explicit, koppleri har skett och utpressning har uppenbarligen förekommit mot personer i kurian. 

Om det nu är så så visar det på den stora faran med homosexuella förbindelser i kyrkan. När kyrkan såg till att skärpa reglerna för seminarister, att de inte fick ha "homosexuella tendenser" eller ansluta till "gaykulturen", antogs det vara ytterligare ett utslag av påvens"homofobi". Men det finns många exempel på hur fullständigt osunda relationer byggts upp, jävsituationer uppstår som bakbinder juridiska processer och utpressningsrisken är påtaglig. Detta har vi påpekat tidigare. Nu har alltså en sådan situation avslöjats.


Alla brott mot kyskhetslöftet utgör en brytning med Guds vilja. Det gäller oavsett vilken "läggning" man har. Alla löper risk att bryta mot Guds bud. En läggning kan medföra oordning i själslivet, men detta är ingen synd. Syndens möjlighet är ju inte samma sak som synd. Kyrkan kan inte utplåna syndens möjlighet, varken med fördömanden eller förbud. Hon kan bara förmedla den naturliga Guds ordning som uppenbarats och bistå med de verktyg som finns för att vi alla skall undvika synden, "i tankar, ord, gärningar och underlåtelser". detta oavsett vilka känslomässiga preferenser man har. Vi blir inte dömda för vilka vi är, men för vad vi gör och vill göra. Det är när dessa ting sammanblandas som dekadensen får spelrum.  Man låter saker och ting passera därför att man tror att om en livsstil kritiseras så är det samma sak som att begå våld på personer som föredrar den. Men så tänker aldrig en läkare som uppmanar patienten att ändra sin livsföring. 

Påven har helt nyligen tillsatt en ny chef för Vatikanens bank, IOR. Ernst von Freyberg, advokat och malteserriddare. Han ska fortsätta reda ut oegenligheter och penningläckor, ett arbete som stått still sedan Ettore Tedeschi fick avsked på oklara grunder. In i det sista visar påven alltså på handlingskraft och strävan att hålla kyrkan ren från korruptionen, som dessvärre alltid har sina utövare.

Bedrägerier, utpressning, stöld, ränker och lögner...Hur kan det vara så  i närheten av Petri stol? Därför att synden har kommit in i mänskligheten. Vi ser det redan bland apostlarna; en som förnekade att han ens kände sin Herre, en som inte trodde hans ord,  en som utlämnade hans liv för en påse pengar...Den Onde sänder sina emissarier även till Rom.

Med nakenhet som kampmedel

Flera media, däribland Signum, rapporterar om en incident nyligen i själva Notre-Dame-katedralen i Paris. En grupp kvinnor skanderade slagord ("Pope no more") och slog på de nya, ännu ej installerade kyrkklockorna på golvet. De var halvnakna. De tillhör en grupp om c:a 30 aktivister som kallar sig FEMEN. Ursprunget kommer från Ukraina. De har ett program, och detta är att

"skaka om kvinnorna i Ukraina, göra dem socialt aktiva och göra så att en kvinnorevolution ska utbryta 2017".

Deras måltavlor är mycket disparata. Från sexindustrin - man vill bl.a. totalförbjuda prostitution -   till kyrkan, som representerar patriarkatet. Det finns en rad motsägelser dock, i deras val av fronter. De vill till exempel att den ukrainsk-ortodoxa kyrkan ska vara självständig från det ryska patriarkatet. Men uppenbarligen är de emot all religion. De har även försökt störa den påvliga audiensen på Petersplatsen.

Metoden att uppträda barbröstade (ett trettiotal aktivister gör det), och även i andra avseenden sexuellt utmanande, menar man vara en nödlösning: Man vill med detta skapa uppmärksamhet och visa att även intelligenta kvinnor kan använda sin "sex appeal"  till annat än att vara sexobjekt.

Det var denna grupp som barbröstade med motorsåg sågade ner ett stort krucifix av massivt trä utanför Kiev, hämtat från Heliga Landet. Man har visat stöd för Pussy Riot och hotat komma med motorsågen fler gånger om denna grupp skulle straffas lagligt. Samtidigt finns det konkurrens om den internationella uppmärksamheten mellan grupperna.
(Karikatyr i tidningen Charlie Hebdo, som gillades av FEMEN-gruppen)

Man drar sig inte för skarpa ord och uttalade hot. I juli förra året rusade en barbröstad aktivist mot patriarken av Moskva och hela Ryssland, Kyrill I, med texten "Kill Kirill" skriven på baken. Hon skrek "Get out!" åt den nyligen anlände gästen i Kiev. Straffet blev 15 dagar i fängelse.

Men FEMEN har inte fått något stöd bland kvinnorna i Ukraina, och de flyttade därför nyligen till Paris, där de hoppas på större uppmärksamhet: "Frankrike har alltid varit ett feministiskt land", säger en av ledarna, Inna Schevshenko. "Men nu behövs lite nya färger." Högkvarteret ligger i det huvudsakligen muslimska kvarteret Goutte dÓr, där lär de väl knappast få nya anhängare.

Vi får väl se om den västliga pressen blir lika gubbsjukt förtjust även denna gång över "punkflickornas" protestaktioner i våra helgedomar. 

Påven avtackas med antikatolsk propaganda

Vi fortsätter vår mediabevakning. I Sydsvenskan matar man på med rubriker som att

"Påven vill ha kontroll över vem som tar  över"

Under följer en artikel som endast i en enda mening nämner att

Enligt en Vatikanexpert som Sydsvenskan talat med vill påven ha kontroll över vem som ska efterträda honom.

Inte mycket till underbyggnad här.

Sydsvenskans Daniel Rydén  har i en artikel (med honom själv i iögonfallande byline) travat upp ett antal "omstridda uttalanden" av påven..Vid närmare granskning handlar det knappast om uttalanden, utan ömsom lösryckta meningar och ömsom rena fabrikationer. Allt för att få påve Benedikt att framstå som något anakronistiskt, ömsom en närmast löjeväckande förvirrad person och ömsom en farlig inkvisitor.

Det är de vanliga schablonerna om att påven förbjudit kondomer i Afrika (hur skulle det vara möjligt?). Att påven beskrivit mödraskapet som att kvinnan inriktar sig på den andres väl, på dennes tillväxt och skydd är ju också löjligt. Att påven påpekat att homosexualitet inte kan utgöra en grund för uppbyggandet av den mänskliga existensen  skall vi underförstått småle åt. Vidare ska vi förfasas av att påven sagt vad kyrkan alltid lärt om de icke-apostoliska kyrkorna, att de inte är samma sak som de apostoliska. Påvens uttalanden om att den spanska erövringen av Sydamerika också förde med sig kristendomen var tydligen också något som Sydsvenskan inte kunde hålla med om. Ett lösryckt citat om Galileis instrumentfixering används som argument att påven är vetenskapsfientlig, samma sak om påvens påpekande att Darwins evolutionsteorier inte utgör en  förklaring av hela existensen. Detta tolkas som att påven sagt att Darwin hade inte rätt. Vet då inte denne journalist att det är inbyggt i den vetenskapliga metoden att ingen vetenskaplig teori är oantastlig eller fullständig?

Naturligtvis har Rydén inte kunnat komma på allt detta själv. Det kommer från en obskyr stridsskrift mot påven, skriven av journalisten och bloggaren Alan Posener på Welt am Sonntag och utgiven av det udda ICA-förlaget under namnet "Påvens korståg. Vatikanen och kriget mot det moderna samhället." ( På tyska heter den dock  Der gefährliche Papst.). Kanske han kunde nämnt detta i artikeln?

Radio, TV och dagspress: När det gäller katolska kyrkan och påven kan dessa medier tydligen användas för rena propagandasyften. Ingen uppfattar det ens som ett problem. All journalistisk heder tycks vara som bortblåst.

Påven avgår - och arrogansen firar sina triumfer

Denna blogg skall kommentera hur katolska kyrkan belyses i media. Vi har nog aldrig varit med om en mera demonstrativ arrogans som under denna dag, då påven Benedikt XVI annonserade sin förestående avgång från den petrinska tronen. Ledaren för världens största och äldsta  religiösa sammanslutning, en politisk världspotentat med påverkan på långt fler än vilken annan statschef som helst, avgår. Men de sex första minuterna i kvällens TV-nyheter  ägnades åt köttfärs. Sedan,  som nummer två, kom att en av världens absolut mest betydande ledare annonserat sin avgång - eller abdiktion, som det faktiskt handlar om. Detta inslag ägnades tre minuter. Man kan alltså gott och väl jämföra detta med om president Obama deklarerade att han avgår, eller drottning Elisabeth av England abdikerade.

Tre minuter, men först köttfärs, sedan ett inslag om våldtäkter.

I Dagens Eko  lyckade Alice Petrén under ett kort inslag presentera inte mindre än åtta uppgifter som alla är förledande och skapar en helt falsk bild av både påven och kyrkan.  Låt oss ta dem alla är en och en:

1. Kardinalen Joseph Ratzinger var ett kontroversiellt val efter påven Johannes Paulus död år 2005. Han var en tysk intellektuell, som stod för ortodoxa värden och som ifrågasattes. Vissa kallade honom Guds Rottweiler.

Alla påveval är i sådana fall originella. Det finns ingen "normalpåve" Att han "stod för ortodoxa värden", ja det är ju just detta som kvalificerar till att vara en tjänare i Herrens vingård, vare sig man vill vara en troende, präst eller biskop. I synnerhet då påvens "dörröppnare",  kardinalerna, är ju tillsatta för att skydda läran. Kyrkan, som påven och hans kollegium av kardinaler är satta att tjäna och leda,  bygger nämligen sin grund på ortodoxa= rättläriga=evangeliska värden!

2. Påven Benedictus har varit emot kvinnliga präster, 

Kyrkan är inte emot kvinnliga präster. Man kan inte vara emot något som inte finns, som inte är konstituerat. Prästvigningen är ett sakrament, instiftat av vår Herre, och ingen påve i historien skulle kunna ändra sakramentens natur, deras essentialitet. Att plocka ut påven här är bara okunnigt.

3. att präster gifter sig

Vi har gifta präster i vårt stift. Men, det är undantagen. Det är en viktig del av kyrkans löfte att den kan gå ut och möta själarna, att dess tjänare har tid och kraft till detta. En gift präst har på sin höjd en fjärdedel av sin tid att ägna åt själavård. Detta enligt en av våra gifta präster. Kanske det just är skälet till att påven avgått - samma skäl som en fembarnsfar också skulle ha: Kraften räcker inte till. Upphäva celibatet: Påven kan inte bestämma heller över detta.

4. homosexualitet

Aldrig har påven uttalat sig emot homosexualitet eller homosexuella. Man har på alla vis försökt tolka hans uttalanden så. Men granskar man dem så handlar det om fall där påven reagerat på att man på något sätt vill normalisera och sanktionera homoerotiska handlingar och jämställa homosexuella förbindelser med äktenskap. Vare sig det är präster eller lekmän, så har påven skarpt markerat, att homosexuell praktik, om det än handlar om simulerade äktenskap, utgör en oordning, precis som vår antropocentriska orientering också kan skapa oordning i ekosystemen. Men som vi visat så handlar allt tal om påvliga fördömanden av homosexuella -  eller ens den  homosexuella läggningen -  om fabrikationer av de som vill skada kyrkan.

5. abort

Kyrkan har alltid varit emot fostererfördrivning. Detta är inget en påve heller kan påverka, ty det vilar på evangelisk grund: "Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte." (Matt. 18:10)

6. och dödshjälp.

Samma sak här. Dödshjälp strider mot ett av Guds bud, att man skall icke döda. Vi har inte makten över liv och död. Inte ens martyrerna bad om hjälp att dö, trots att de ville döden - för sin tro. Påven kan inte införa att kyrkan godkänner "dödshjälp". Ingen påve.

7.  I ett uppmärksammat tal år 2006 på universitetet i Regensburg talade han om islam som en våldsam religion

Förvisso, men hur? Har inte Alice Petrén alls följt efterdebatten till Regensburgstalet och klarläggandena? Påven förklarade strax efter:

För den uppmärksamme läsaren av min text står det dock klart, att jag på intet sätt ville göra de av den medeltida kejsaren i denna dialog uttalade orden till mina egna, och att dess polemiska innehåll inte uttrycker min personliga övertygelse. Min avsikt var en helt annan. Med utgångspunkt från det som Manuel II i fortsättningen säger med ett mycket vackert ord och på ett positivt sätt om den förnuftighet, som måste vara ledande vid utbredandet av tron, ville jag förklara att det inte är religion och våld som hör samman, utan religion och förnuft.

Har hon uppfattat att talat var ett trendbrott i dialogen mellan kristna och muslimer, på läronivå? Vg se denna artikel om ett historiskt brev till påven från 138 ledande muslimska tänkare:  Ett år efter Regensburg – 138 muslimer skriver ännu ett brev till påven. (En sammanställning om vad rabaldret kring Regensburgstalet egentligen ledde till, finns här. )

8. och under en resa till Afrika hävdade han att användning av kondomer endast skulle förvärra aids-spridningen.

Sade han verkligen det? Naturligtvis inte. Här finns en utskrift av vad han sade. 

Påvens uttalande kom redan på flygplanet till Afrika, som ett svar på en provokativ fråga från en journalist.
För en belysning av påvens uttalanden på flygplanet, se denna artikel:  Hur de drabbade reagerade kan man läsa här: Öppet brev till Hans Helighet påven Benedikt XVI, eller i denna artikel av en samlad afrikansk expertis inom området.


Att "nyheter" vinklas på detta sätt är fullständigt oacceptabelt. Vi har ju här fått en bild av en påve som alltså bygger på åtta påståenden som är faktamässigt felaktiga. Man kunde faktiskt kräva mera av dem som har statlig lön för att bevaka omvärlden. Det finns mycket fina informationsmöjligheter idag - man behöver inte ens vara på plats.

Fasta inför sedesvakans

Dagens nyhetsbomb om påvens avgång kommer att väcka en våg av spekulationer. Trots att påven tidigare i en intervju uttalat möjligheten att en påve begär avsked, så är beslutet mycket kontroversiellt. När påven Johannes Paulus II blev tillfrågad om han inte skulle avgå av hälsoskäl - detta långt innan hans kropp slutligen drog strecket - så svarade han, med glimten i ögat.

"Till vem skulle jag då lämna min avskedsansökan?"

Det var samme påve som vid en annan fråga om han inte skulle för sin egen skull avgå, svarade:

"Jesus klev inte ner från korset"

Men nu har alltså av allt att döma påve Benedikt  sagt upp sig inför sig själv. Vittnesmål från Rom i helgen berättade om en trött påve, en skugga av sitt forna jag. Så visst kan det finnas medicinska skäl.

Ändå väcker åtgärden frågor. För det första kommer påven ju vara fortfarande i detta livet när konklaven sker. Detta kommer onekligen påverka utgången av valet. För det andra skapar det ett prejudikat som kan utnyttjas i framtiden: Påvar kan alltså begära avsked, och de kan påverkas att begära avsked.

Man måste också fråga sig, varför dessa den nya tidens påvar skall behöva ha så mördande dagsprogram, med omfattande audienser varje dag, resor och spektakelliknande besök. Borde man inte låta påven få styra från sitt arbetsrum, och kommunicera med stiften genom sina rundbrev, såsom det en gång var?

Historiskt sett är åtgärden mycket ovanlig.- Vi återkommer till detta. Men säkert är att kyrkan just nu behöver våra förböner mer än någonsin: Mycket står på spel, och vi måste släppa alla mänskliga preferenser för att låta den helige Ande leda kyrkan genom den svåra tid som står inför dörren. Det kommer vara en avgörande fastetid.